Saturday, February 06, 2010

Tanke är guld och handling är också guld.

Det är ludd i min hjärna. Det är morgon. Jag har inte talat med många ännu. Inte tvingats börja bända, böja, slipa och bryta mina tankar mot andras resonemang, så därför ber jag er att ha överseende med dagens anteckning; den kommer antagligen bli lika luddig som jag. Inte ens en klar bild av vad det är jag vill skriva har jag, bara ett tema (med lika luddiga kanter som allt annat just nu).

Ni vet säkert vad jag menar om jag säger att man ibland blir medveten om något som man redan tyckte sig ha kunskap i - fast då på ett rent intellektuellt plan. Insikten kom "som en blixt från klar himmel" vore väl ett konventionellt sätt att beskriva situationen. Alltså... shit va' svårt...Ett bra exempel...Hm... Jo alla är väl t.ex. medvetna om att vi alla har förfäder som var stenåldersmänniskor, det är den intellektuella medvetenheten, men ibland kan jag drabbas av insikten på ett tyngre sätt. Det är som om jag nästan kan se och ta på dem. Jag kan känna dem och tiden som passerat mellan dem och mig i kroppen. Fattar ni vad jag är ute efter? Såna upplevelse kan man ju ha då och då, inom alla skiljda ämnen.

Trots att jag är uppfödd i en miljöengagerad familj, tidigt blev politiskt verksam, av födsel och ohejdad vana alltid varit en självhushållarnörd och miljöaktivist och trots att jag alltid sett människan som bara en del i en helhet, som vi kan kalla Jorden eller Livet, så har jag inte förrän ganska nyligen förstått att det verkligen inte räcker att bara ha "de rätta" åsikterna. Tro i sig självt försätter inga berg, men tro som är så stark att den omsätts i handling gör det förvisso.

Man kan ha alla de rätta åsikterna, skriva de bästa insändarna, blogga och föra de smartaste diskussionerna i vilka man anstränger sig till sitt yttersta för att vara illojal mot alla dogmer i alla filosofiska och politiska läger så att man sakta, sakta kommer sanningen lite närmre men man kommer ändå inte ha uppnått någonting av varaktigt värde. Inte för sig själv i alla fall: Någon annan kan ju läsa en insändare och få eld i röven naturligtvis, men vad det gäller MIG...?
Tanke och handling sitter ihop - det är så det är tänkt. Om vi drar det hela till ett ursprungligt plan skulle vi kunna säga att vi ska se växten vars ätliga rot vi vill åt, vi ska se pinnen, vi ska tänka lite... sen ska vi ta pinnen och gräva upp roten med den. Hur rätt det än kan verka så kan vi aldrig fundera upp roten ur backen.
Eller se på historien och de andra sagorna om oss: De handlingskraftiga är de som fått efterföljare och som skapat förutsättningar för- eller uppnått direkt förändring.

Min sambo Mia - som under senaste tiden blivit en av de mest citerade personerna här på bloggen - sa det så bra: "Estetik och etik måste hänga ihop." Etiken kan vi inte säga så mycket om; den är personlig och kan bara finjusteras genom just möten och diskussioner med andra människor. Estetiken däremot... Det bästa redskapet, och som jag tror vi alla använder, för att avgöra om en person är humbug eller inte är att försöka se om personen ifråga med handling formar sina drömmar i skönhet eller inte - eller inte formar dem alls. Ja det är ju faktiskt enkelt. Vem följer någons exempel som talat hela sitt liv om skönhet och ett bättre liv men själv inte uppnått någonting?
Estetik? Kan det vara att i det materiella, bland tingen, sträva efter att uppnå det högre mål som vårt samvete säger oss är rätt?

Om alla, istället för att öda bort sina liv på meningslös klagolåt, gjorde det de inuti sig kände att de var ämnade för så skulle världen, i ett slag, bli en så mycket bättre plats! Det kunde vara korgflätning eller att rädda Östersjön, att bli poet eller självhushållare... nästan vad som helst, men inte granatmontör på Bofors (för det tror i alla fall jag att man inte kan ha som inre målsättning).

Fy fan vad jag är bra:

//J.

Labels: , , , , , ,

Sunday, January 31, 2010

Vintern - skogsarbetets underbara tid.

Nu är det vintersäsong. Ja, säsong. För den kalla årstiden är långt ifrån den dvalande period den fått rykte om sig att vara. Snön kring fruktträden ska trampas till så att sorkarna inte orkar gräva gångar fram till rötter och bark; om du är en person som har för mycket att göra under sommaren för att ha tid med trädens beskärning så är det nu tid också för det; nya trädgårdsland ska planeras; de gamla landen behöver också de en tanke - så att man inte sår samma gröda som förra året eller åren före det på samma plätt.

Men kanske mest av allt är detta skogsarbetets säsong. På våren har de flesta odlare, vare sig han eller hon är självhushållare eller "bara" fritidsodlare, alldeles för mycket att stå i med markberedning, sådd och annat pyssel för att ha tid att vara i skogen. Dessutom är våren en dålig skogsarbetartid - åtminstone när det kommer till ved - på grund av savstigningen. Sommaren är på tok för varm och kvav och bemyggad för att locka till tungt yxande. Hösten är skörd och återigen markberedning. Vintern är den idealiska tiden. Få sysslor kan vara så - konstigt nog med tanke på hur hårt jobbet är - rogivande som skogsarbete vintertid.




Ved är ett utmärkt medel att värma sin bostad med. Den är billig (även om man köper kapad och kluven), den ger träning och motion och den är miljövänlig.
- Miljövänlig? Vänta nu lite här! Släpper de inte ut väldigt mycket koldioxid?
Mja... det beror på hur man ser det. Vid själva förbränningen släpper den ut mer än t.ex. pellets, elvärme, olja etcetera men om man tittar på hela bilden så ser det lite annorlunda ut.
Många av de andra energislagen har genomgått en lång och invecklad process innan den hamnar i din panna. Pellets kommer t.ex. oftast från ett kalhygge (vilket i sig är miljövidrigt både vad gäller Co2 och biodiversitet). Sen har den transporterats med lastbilar långväga omkring, den har flisats och pelleterats samt till sist återigen transporterats hem till dig. Elvärmen innehåller kol, kärnkraft, ödelagda älvar o.s.v. Veden däremot kommer från din skog eller - om du köpt den - från grannskapet. Den har visserligen oftast körts hem på en traktor eller något liknande men det är en i sammanhanget väldigt kort sträcka. Att leva av det man kan producera där man lever är nästan alltid en i miljöhänseende överlägsen metod.




Själv jobbar jag nästan uteslutande med äldre metoder (no shit). Motorsågen kommer fram någon gång då och då men det är inte ofta. Motorsågandet är långt mycket mer riskablet än reda kroppsarbete. Ett misstag och med lite otur kan man aldrig mer gå. För min del blir det timmersvans, yxa, timmerkrok och någon gång rep.
Motorsågen sägs ju vara så arbetsbesparande men jag vet inte om jag håller med: För att få råd med den bensin, olja och kedjeolja som sågen drar varje skogsarbetstimme måste jag lönejobba ungefär två timmar. Totalsumman på en timme i skogen är alltså tre timmars arbete. Ska man få en mer korrekt kalkyl borde man också räkna in införskaffandet av själv sågen, nya kedjor o.s.v. Då kanske vi är uppe i tre och en halv - fyra timmar per skogstimme. Nej, bättre så att gå ut med svans och yxa: Den ved jag arbetat mig till, på en timmes arbete med dessa gammalmodiga verktyg, är faktiskt ren förtjänst.




Sen blir det ju inte tråkigare när Cecilia (vår underbara granne) kommer med ardennern Lazy och hjälper till. :)


Mvh:
J

Labels: , , , , , , , , ,

Monday, January 04, 2010

Pax Romana?

När romarna kom till gallerna i det som idag är södra Frankrike stötte de på något som de aldrig sett förut, en skördetröska. Enligt källorna ska den ha sett ut lite som en stor kam som med dragdjurs hjälp drogs över åkrarna och repade av de mogna axen. Det finns även keltiska bildbevis på att denna uppfinning verkligen existerat.
Romarna hade emellertid inget intresse av denna, eller av andra tekniska landvinningar som de erövrade folken hade använt för att förenkla sitt liv. Roms ekonomi var ju slavbaserad. Slavar får ingen lön och alltså har man inget att tjäna på att underlätta och förkorta deras arbetsinsats.
När sedan skördemaskinen återuppfanns på 1800-talet så berodde de framgångar denna maskin nu rönte paradoxalt nog återigen på vinningens princip. Nu var slaveriet (i och med amerikanska inbördeskriget) definitivt avskaffat och arbetarna hade lön. Det fanns stora stålar att tjäna på rationalisering och mekanisering. Jordbruket är idag näst intill helt mekaniserat, med massarbetslöshet, fattigdom och miljöproblem som följd. Maskinen blivit en symbol för att människan är överflödig.

Uttrycket att "tekniken är i sig självt inte ond" är så vanligt förekommande att det nästan kommit att bli ett talesätt - vilket i sig antyder att problemen med tekniken är så många att vi behöver ett rättfärdigande uttryck. Men visst, den är inte ond. Om den användes balanserat av oss alla för att underlätta vardagens sysslor: Om du och jag kunde ha en enkel liten skördemaskin för att underlätta det annars så tunga slåtterjobbet och spara våra ryggar så skulle det vara en helt annan sak än om vi gjorde det för att få ner priserna så att vi kunde konkurrera bättre på marknaden.

Kelternas samhällen var lokala (även om de hade handel, mer avancerad teknik än de "civiliserade" romarna, gruvor och en aristokrati). Kvinnan hade ägande- och som det verkar även beslutanderätt. De flesta var självägande bönder. När en ny uppfinning kom så spreds denna till gagn för alla.
Bestod skillnaden gentemot de krigiska, underutvecklade romarna bara i att deras samhällsstruktur inte var sammanhållen av ett centralt råd (som roms senat) i en huvudstad långt bort.
Det verkar onekligen vara så. Det som gav romarna deras fördel gentemot de "barbariska" folk som omgav dem var nämligen inte, som historien så felaktigt har lärt oss, deras grad av civilisation utan snarare att deras centraliserade system gett dem möjligheten att utveckla världens första yrkesarmé. Tränade soldater som kunde strida i grupp blev avgörande när de på slagfältet mötte "vildarnas" horder av stridande individer.

Hur ser det ut idag?

Jo vi är en splittrad skara idealistiska individer som fåfängt var och en för sig försöker välta systemet över ända. Borde vi enas? Borde vi bli som dem och dra ut i striden som en organiserad här? Eller borde vi organiserat dra oss undan och göra oss oberoende av deras produkter.
Om vi är äkta paganus (lat: "icke av Rom"), om vi är de som bor på heden, vill bo på heden och tror på heden (hedningar) och om vi tror att det livet är den rätta vägen att gå... då får vi också hålla oss undan från deras bröd och deras skådespel.
Om vi låter bli att någonsin möta dem på slagfältet, om vi skingras så fort vi ser deras standar och tackar nej till deras glaspärlor... då borde vi ha en chans.




Mvh:
Johannes






Labels: , , , ,

Monday, December 21, 2009

Schwarzenegger säger nåt smart

Köpenhamn blev, inte ett dugg oväntat, ett totalfiasko.
Bara av ondo? Nja... inte egentligen, om allt hade gått vägen och världens stora spelare hade lyckats komma överens och hängt på EU's linje så hade vi stått här idag med ett bindande avtal som egentligen inte var bra nog.

Arnold Schwarzenegger, som ju är Kaliforniens guvenör, uttalade sig igår i frågan (och nu citerar jag ur minnet): "Det är tid för världens folk att stå upp och höras. Inga stora förändringar har kommit från maktens korridorer, de har alltid kommit från folket, som tryckt på så hårt att till slut politikena vågat ta sitt ansvar."

Han har ju rätt! Finns det någon som trott att politikerna drivit igenom fackföreningsrörelsen, avskaffande av slaveri och livegenhet, att få ett slut på vietnamkriget, kvinnlig rösträtt, planfria korsningar... u name it... Det är VI som gjort allt detta. Ja det var faktiskt VI som en gång drev igenom själva demokratin i sig! Behöver man påminna om att facket, abolitionism, vapenvägran etcetera en gång var olagligt? Genom hela vår civilisations historia är det samma visa: Folket protesterar ända tills någon maktherre inser hur mycket ära och popularitet han skulle ha att vinna på att "gå med" folket.



Det finns en enkel regel som gäller för alla styrelseskick, vare sig de är påstådda demokratier eller totalitära och det är: "Allting har en brytpunkt." Man kan negligera folket under en kortare tid men det går inte i längden; det har aldrig gått. Till slut når man brytpunkten och styrelsen störtas.

Min fråga, med Köpenhamnsmötet i bakhuvudet, blir därför: Vill vi verkligen att de som från första början orsakat problemet ska vara de experter vi anlitar för att lösa det? Deras system har visat, med all önskvärd tydlighet att det inte fungerar.

Vilka vill vi vara, vilka liv vill vi leva? Jag vet hur mitt liv ska se ut framöver!



Mvh:
J.

Labels: , , , , , , , , , , ,

Friday, December 18, 2009

Mitt underbara liv.

Varför händer inget på klimatmötet? Tja... I en kultur där väldigt få längre förstår begrepp som personligt ansvar så är det väl inte så konstigt. När huvudargumentet för eget ansvarstagande verkar vara om Kina kommer att ta sitt eller inte, då är det väl inte så konstigt.
"Kina gör ju inget, så varför ska jag göra något?"
Sicket trams. Om jag äger skräp som jag beslutar mig för att slänga i skogen så blir det inte mindre brottsligt bara för att alla andra också gör det.

Nej, då tar jag hellre mitt individuella ansvar fullt ut så att jag med gott samvete kan sluta att ens lyssna på rapporterna från klimatmötet: Sorterar mina sopor, försöker undvika handel i största möjliga utsträckning, fortsätter att odla och tar ved ur skogen som växer utanför huset. Det allra viktigaste med detta är kanske inte ens de ynka procent som jag orkar få ner min konsumtion utan att jag i mitt liv blir ett exempel på att man kan leva gott med lite - ja, att man lever bättre med mindre! Jag vågar påstå att mitt liv är vackert.


Vem följer en politiker som säger: "Nu måste ni alla skära ner, spara och leva sämre än ni hittills gjort och är vana"? Om man presenterar framtidsscenariot som att vi alla kommer leva DDR-liv, sitta ensamma, arbetslösa ock käka coop-Xtra-kattmat.
Om man istället slog sig in på småskalighetslinjen som innebär en återbefolkad glesbygd med matproducenter, hantverkare, småskaliga underleverantörer, trygga miljöer för barn och gamla; många mindre vinster för alla istället för stora vinster till några få. Det bästa av då, det bästa av nu = den bästa framtiden.


Jag gör så gott jag kan - och jag låter folk få veta det. Jante bryr jag mig inte om (var det inte nån som sköt den jävlen - det är vad jag har hört i alla fall). Mitt liv är fantastiskt!
Jag är egen företagare inom musik och underhållning; jag har inget att göra med arbetsförmedling, fack eller A-kassa. Jag drar in de futtiga kronor jag behöver för att överleva på att spela musik här och där. Mina månadsomkostnader ligger på ungefär 4000 totalt. Jag är en stor vinnare! Den tid jag vinner kan jag ägna åt dem och det jag älskar.


Tror jag:
J.

x

:

Labels: , , , , , , , , , , , ,

Tuesday, December 15, 2009

Köpenhamn

Det står oss faktiskt helt fritt att skita i samhället, i allt vi inte vill eller kanske tvingas ställa upp på: Vi kan odla vår egen mat. Vi kan byta tjänster och varor med varandra och skita i staten. När staten har glidit så långt ifrån oss, brutit mot oss, varför ska inte vi bryta med den?
Storsystemets lösning för vår värld just nu heter ändrade konsumtionsmönster och visst... på sätt och vis krävs det kanske, nu när samma system dragit ner oss i skiten. Å andra sidan kan vi skita i allt det där, göra det vi visste var rätt från början: Leva småskaligt och mikrokonsumerande.

Vi kan vägra tro på att den bästa metoden är att "förändra systemet inifrån". Stupidism är detta systems sanna namn och det vill inte förändras - det är en av dess primära funktioner att hålla sig självt intakt. En "förändring inifrån" betyder egentligen "intern anpassning": Att de krafter som hittills tjänat mest på det rådande systemet ges tid och utrymme att inkarnera i det "nya" inifrånändrade.

Vi kan vägra tro att vi är maktlösa, splittrade och alienerade från varandra och jorden. Våra liv är så mycket mer värda än att ödas framför en TV.

Vi kan vägra Shell, vi kan vägra Mc Donalds, vi kan vägra Stora Enso, Monsanto, Rockefeller, Bofors och Scan. Det ligger en helt ny värld där ute bara vi vägrar bli en del av lögnen och utför sanningen i handling.

Gore, Bush, Obama... Greenspan, Wolfowitz... Reinfeldt, Sahlin... volvo, saab, Codex alimentarius, WHO, WTO... näringsliv, förtäringsliv, tärningsliv... alla ljuger de! Alla; just för att de vill upprätthålla systemet. ett system som historisk grundats på (och än idag upprätthålls med) våld och orättvisor.

Alla ljuger utom den som med kraft försvarar sin egen rätt till frihet och lycka i enkelhet. Alla ljuger utom de som för sin egen skull vägrar att bli våldtagna av löneslaveri, kött- jordbruks- och tillsatsindustri, av reklamen, av den tomt ekande underhållningen, av regeringarna - vars främst uppgift blivit att hålla de ovan nämnda våldtäktsmännen flytande - av alla systemets självuppehållande mekanismer. Jag kan se de sälla jaktmarkerna, paradisets lustgård och landskapen som breder ut sig i Yggdrasils krona. Jag kan se dem varenda gång jag vägrar.


//J.

Labels: , , , , , , , , , , , ,

Sunday, November 15, 2009

Elden

Det har sagts att det enda vi människor skulle behöva ge upp för att återställa balansen mellan oss och vår omgivning är härskandet; synen på oss själva som överordande allt annat liv. Tanken är nog lika gammal som själva härskandet i sig och lösningar på obalansen har det funnits många genom vår idéhistoria. Rosseaus tillbakatillnaturentanke, vegetarianism, veganism, primtivism... Vad jag däremot inte funnit i mina efterforskningar är svaret på frågan om varför vi vid en viss tidpunkt valde att bli domesticerande, härskande djur.
Eller... jo... svar hittade jag, en massa otillfredställande teorier som försöker rättfärdiga vår överordnade position. Mycken möda har lagts på att definiera ut oss från den övriga skapelsen: "Vi är minsann inga djur", Guds avbild och skapelsens krona o.s.v. Ja, ni fattar.

Visst är det speciellt med ett djur som kan hantera och förfärdiga redskap, tala och sjunga, svettas genom huden och stå på bakbenen, som har husdjur, som är intelligent och tror på övernaturligheter, men inget av dessa drag är unikt för människan. Sjölejon är mer logiska än oss, redskap används av många djurarter, vår kunskap om djurens språk är ännu sin linda men visar på häpnadsväckande resultat... Tron på religioner och ickebiologiskt liv kan ju förståss vara unikt förr oss men dels kommer den frågan vara mycket svår att få besvarad och dels vet vi inte ännu om människans tro i sig är ett uttryck för något helt annat (flocktillhörighet etc.) - ett uttryck som i såna fall bara tagit sig en annan form hos humlor eller råttor än hos oss.
Pincettgreppet är ett annat utmärkande drag hos oss men även detta finns på andra håll i djurriket. Vad jag här framförallt är ute efter är roten till idén om vårt högre värde och det vore bizarrt att påstå att vi är mer värda för att vi kan gripa tag i saker med framtassarna - då borde elefanter vara ännu mer värda eftersom de kan göra detsamma med näsan.
Så vitt jag har kunnat se i mina amatörmässiga efterforskningar genom åren så finns det bara ett enda drag som är helt unikt för oss och som skulle kunna ge upphov till en sån idé. Vi är det enda djuret som frivilligt leker med elden.

Om det finns en upplevelse som kan delas av alla jordens folk, som binder oss samman och gör oss til en art med en gemensam referenspunkt så är det den säregna känslan av trygghet som vi skulle känna om vi tillsammans satt ute kring en öppen eld ute i "the outback" med ett gäng Aborginer, med några Mestiser på ett berg i Anderna eller med några Samer i Norrland. Nästan inga andra djur skulle vilja krypa fram till denna lägereld och gotta sig i värmen; och absolut inga andra djur skulle raka ut några glöder ur värmen, stoppa dem i ett kärl och bära dem med sig till nästa nattläger.
Myror odlar och har boskap, fåglar och en del andra djur använder redskap för att till exempel fiska upp samma myror ur stacken men inga andra djur än det mänskliga har under kontrollerade former använt sig av elden för att bränna ner vegetationen och skapa ett odlingslandskap eller tillverkat sina första stickredskap med elden som hjälpare. Om elden slipper lös är vi det enda djur som reflexmässigt börjar tänka på var det finns vatten, hur vinden ligger, hur torrt det är i gräset, om det är för nära huset, om det är för nära skogen, vad grannarna kommer säga... Vi börjar omedelbart reflektera över hur vi kan återta kontrollen. Jag kan inget garantera, men jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att alla andra djurs reflexmässiga tanke är: "Fly!"
Antagligen var denna destruktiva kraft även för våra riktigt tidiga, icke eldande förmödrar precis lika skrämmande som för alla andra levande varelser.

Riktigt stora samhällsomvandlingar och rörelser tar ofta enormt lång tid på sig att sjunka in hos de breda folklagren. Tekniska landvinningar som till exempel nedtecknat språk har ju inte förränn på 1900-talet fått sitt stora genombrott i världen och vi befinner oss antagligen ännu långt ifrån det backspegelsperspektiv som skull ekunna ge oss en överblicksbild på vad denna innovation egentligen betytt för oss som art. Idéer som demokrati och alla människors lika värde och alla andra vareslers dito har funnits med oss i tusentals år men man kan knappast säga att de har fullkomnats. Ändå har de lyckats sända långsamma djupvågor som ombildande krafter längs hela mänsklighetens bredd. Ett modernare exempel skulle kunna vara "den svenska modellen" som vi ju fortfarande är upptagna av och tjôtar om även om den egentligen redan har gått förlorad och inte har så särskilt mycket med år 2009 att göra.
Har vi, människorna som art, kollektivt ännu inte riktigt lyckats greppa att vi är den stora brännaren av skogars herre? Är det så att vi ännu går omkring och är lite småhöga av att ha tämjt elden? Har den emotionella svallvågen som detta tämjande naturligtvis måste ha fört med sig ännu inte brutits mot revet?
Hur det nu än är med den saken så kan vi slå fast att elden är vår första underkuvade hjälpare, vår första domesticerade "varelse".

Själv tillhör jag den kategorin människor som gärna faller för idéer likt den om den ädle vilden. Jag skulle gärna vilja att det hos vår art fanns ett rent, vackert och frisläppande ursprungstillstånd i vilket vi befann oss i total samklang med vår omgivning. I såna fall vore det ju bara att återvända till detta tillstånd och all världens problem vore lösta. Samtidigt måste jag ju fråga mig om detta verkligen kan vara fallet.
Antagligen var det Homo erectus som lärde sig att tämja elden. Vi är deras avläggare och sentida släktingar. Finns då det domesticerande draget inbyggt i oss - vår art är ju från första början uppvuxen kring en lägereld? Vår trygga zon. Alla andras skräck. Är det här vi börjar tro på en skillnad mellan oss och de andra? Kan det övermod som eldens trygghet skänkt oss ingå som en byggkloss i vårt sapiensbeteende? Genetiskt, psykologiskt, själsligt...? Jag vet inte! Jag har inte kunskap nog att ge mig själv svar på såna frågor, men de är obehagligt spännande.
Men visst är dte en intressant tanke: Kanske var steget mindre för oss än för våra föregångare Erectus att även börja domesticera fröer, vargar, bufflar, getter, buskar och träd etcetera, på grund av att vi som art bar eldens tämjande med oss som ett kollektivt minne. Är vi i såna fall predestinerade att ruta in och anpassa allt i vår omgivning, eller har vi ett val att utvecklas åt ett annat håll? Ett val att inse att i jordens historia är vi ännu ett väldigt kort kapitel - speciellt om man tänker på igelkottarnas 30 miljoner år, hajarnas historia som sträcker sig tillbaka till dinosauriernam eller urdjuren som i stort sett levt oförändrade sen livet självt uppstod.

Det är klart att vi har ett val! Men det kanske krävs att vi kliver ner från den pediestal vi satt oss själva på och tar lärdom, dels av de människor som redan cverkar ha ett sunt förhållningssätt till sin omgivning och dels av de ickemänskliga djuren.
En ny och ödmjukare väg, en icke överordnad, en jämställd.

tror jag:

Johannes




x

Labels: , , , , , , , , , , ,

Wednesday, October 28, 2009

Stöd en ekonomisk reform

Vill du ge det ekologiska samspelet en chans?
Vill du ha en mer jämlik värld med mindre konflikter?
Alla såna här frågor är kopplade till vårt ekonomiska system. Gå därför in och skriv på uppropet som stödjer en ekonomisk reform: http://www.ekonomiskreform.se

Naturligtvis är det hela i sin linda men grunddragen är MYCKET sympatiska. Blir vi bara några tusen som står bakom manifestet så börjar vi kunna göra oss hörda.

Mvh:
Johannes

Labels: , ,

Sunday, October 18, 2009

Det enda hot värt att diskutera!

Kära Vänner.
Nedanstående är en sammanfattning av en ny rapport från UNEP (United Nations Environmental Programme) som visar på att ICCP:s 2007 prognoser tycks vara alltmer överspelade. Klimatförändringarna är här NU och vi alla - åtminstone vi som är födda efter 1960 - kommer att få känna på dess verkningar under vår egen livstid.

Riktigt betryckande läsning. Mitt syfte med att försöka sprida den här informationen är emellertid inte att trycka ner er, mig, oss i skorna: Inga politiker vågar ta riktiga krafttag i någon fråga om inte han eller hon känner att breda folklager också stödjer dem. Klimatmötet i Köpenhamn nu i december kan vara helt avgörande för hur vår (inte bara dina barnbarns)framtid ser ut; så skriv insändare, brev till dina lokala politiker eller till riksdag och regering. Maila runt informationen till alla du känner. Gå ut på gatan och skrik. Ring till ring P1... bara gör något!
................................................................................................................................................................
Impacts of Climate Change Coming Faster and Sooner: New Science Report Underlines Urgency for Governments to Seal the Deal in Copenhagen
Washington/Nairobi, 24 September 2009
-The pace and scale of climate change may now be outstripping even the most sobering predictions of the last report of the Intergovernmental Panel of Climate Change (IPCC).

An analysis of the very latest, peer-reviewed science indicates that many predictions at the upper end of the IPCC's forecasts are becoming ever more likely.

Meanwhile, the newly emerging science points to some events thought likely to occur in longer-term time horizons, as already happening or set to happen far sooner than had previously been thought.

Researchers have become increasingly concerned about ocean acidification linked with the absorption of carbon dioxide in seawater and the impact on shellfish and coral reefs.

· Water that can corrode a shell-making substance called aragonite is already welling up along the California coast?decades earlier than existing models predict.
Losses from glaciers, ice-sheets and the Polar Regions appear to be happening faster than anticipated, with the Greenland ice sheet, for example, recently seeing melting some 60 percent higher than the previous record of 1998.

· Some scientists are now warning that sea levels could rise by up to two metres by 2100 and five to ten times that over following centuries.
There is also growing concern among some scientists that thresholds or tipping points may now be reached in a matter of years or a few decades including dramatic changes to the Indian sub-continent's monsoon, the Sahara and West Africa monsoons, and climate systems affecting a critical ecosystem like the Amazon rainforest.
The report also underlines concern by scientists that the planet is now committed to some damaging and irreversible impacts as a result of the greenhouse gases already in the atmosphere.

· Losses of tropical and temperate mountain glaciers affecting perhaps 20 percent to 25 percent of the human population in terms of drinking water, irrigation and hydro-power.

· Shifts in the hydrological cycle resulting in the disappearance of regional climates with related losses of ecosystems, species and the spread of drylands northwards and southwards away from the equator.

Recent science suggests that it may still be possible to avoid the most catastrophic impacts of climate change. However, this will only happen if there is immediate, cohesive and decisive action to both cut emissions and assist vulnerable countries adapt.

These are among the findings of a report released today by the United Nations Environment Programme (UNEP) entitled Climate Change Science Compendium 2009.

The report, compiled in association with scientists around the world, comes with less than 80 days to go to the crucial UN climate convention meeting in Copenhagen, Denmark.

In a foreword to the document, the United Nations Secretary-General, Ban Ki-moon, who this week hosted heads of state in New York, writes, "This Climate Change Science Compendium is a wake-up call. The time for hesitation is over".

"We need the world to realize, once and for all, that the time to act is now and we must work together to address this monumental challenge. This is the moral challenge of our generation."

The Compendium reviews some 400 major scientific contributions to our understanding of Earth Systems and climate change that have been released through peer-reviewed literature, or from research institutions, over the last three years.

Achim Steiner, UN Under-Secretary General and UNEP Executive Director, said, "The Compendium can never replace the painstaking rigour of an IPCC process?a shining example of how the United Nations can provide a path to consensus among the sometimes differing views of more than 190 nations".

"However, scientific knowledge on climate change and forecasting of the likely impacts has been advancing rapidly since the landmark 2007 IPCC report," he added.

"Many governments have asked to be kept abreast of the latest findings. I am sure that this report fulfils that request and will inform ministers' decisions when they meet in the Danish capital in only a few weeks time," said Mr. Steiner.

The research findings and observations in the Compendium are divided into five categories: Earth Systems, Ice, Oceans, Ecosystems and Management. Key developments documented since the IPCC Fourth Assessment Report include:

Earth Systems

· A new climate modeling system, forecasting average temperatures over a decade by combining natural variation with the impacts of human-induced climate change, projects that at least half of the 10 years following 2009 will exceed the warmest year currently on record. This is despite the fact that natural variation will partially offset the warming "signal" from greenhouse gas emissions.
· The growth in carbon dioxide emissions from energy and industry has exceeded even the most fossil-fuel intensive scenario developed by the IPCC at the end of the 1990s. Global emissions were growing by 1.1 percent each year from 1990-1999 and this accelerated to 3.5 percent per year from 2000-2007.
· The developing and least-developed economies, 80 percent of the world's population, accounted for 73 percent of the global growth of emissions in 2004. However, they contributed only 41 percent of total emissions, and just 23 percent of cumulative emissions since 1750.
· Growth of the global economy in the early 2000s and an increase in its carbon intensity (emissions per unit of growth), combined with a decrease in the capacity of ecosystems on land and the oceans to act as carbon "sinks", have led to a rapid increase in the concentrations of carbon dioxide in the atmosphere. This has contributed to sooner-than-expected impacts including faster sea-level rise, ocean acidification, melting Arctic sea ice, warming of polar land masses, freshening of ocean currents and shifts in the circulation patterns of the oceans and atmosphere.
· The observed increase in greenhouse gas concentrations are raising concern among some scientists that warming of between 1.4 and 4.3 degrees Centigrade above pre-industrial surface temperatures could occur. This exceeds the range of between 1 and 3 degrees perceived as the threshold for many "tipping points", including the end of summer Arctic sea ice, and the eventual melting of Himalayan glaciers and the Greenland ice sheet.

Ice

· The melting of mountain glaciers appears to be accelerating, threatening the livelihoods of one fifth or more of the population who depend on glacier ice and seasonal snow for their water supply. For 30 reference glaciers in nine mountain ranges tracked by the World Glacier Monitoring Service, the mean rate of loss since 2000 has roughly doubled since the rate during the previous two decades. Current trends suggest that most glaciers will disappear from the Pyrenees by 2050 and from the mountains of tropical Africa by 2030.
· In 2007, summer sea ice in the Arctic Ocean shrank to its smallest extent ever, 24 percent less than the previous record in 2005, and 34 percent less than the average minimum extent in the period 1970-2000. In 2008, the minimum ice extent was 9 percent greater than in 2007, but still the second lowest on record.
· Until the summer of 2007, most models projected an ice-free September for the Arctic Ocean towards the end of the current century. Reconsideration based on current trends has led to speculation that this could occur as soon as 2030.
· Melting of the Greenland Ice Sheet surface also seems to be accelerating. In the summer of 2007, the rate of melting was some 60 percent higher than the previous record in 1998.
· The loss of ice from West Antarctica is estimated to have increased by 60 per cent in the decade to 2006, and by 140 percent from the Antarctic Peninsula in the same period.
· Recent findings show that warming extends well to the south of the Antarctic Peninsula, to cover most of West Antarctica, an area of warming much larger than previously reported.
· The hole in the ozone layer has had a cooling effect on Antarctica, and is partly responsible for masking expected warming on the continent. Recovery of stratospheric ozone, thanks to the phasing out of ozone-depleting substances, is projected to increase Antarctic temperatures in coming decades.

Oceans

· Recent estimates of the combined impact of melting land-ice and thermal expansion of the oceans suggest a plausible average sea level rise of between 0.8 and 2.0 metres above the 1990 level by 2100. This compares with a projected rise of between 18 and 59 centimetres in the last IPCC report, which did not include an estimate of large-scale changes in ice-melt rates, due to lack of consensus.
· Oceans are becoming more acidic more quickly than expected, jeopardizing the ability of shellfish and corals to form their external skeletons. Water that can corrode a shell-making carbonate substance called aragonite is already welling up during the summer along the California coast, decades earlier than models predict.

Ecosystems

· Since the 2007 IPCC report, wide-ranging surveys have shown changes to the seasonal behaviour and distribution of all well-studied marine, freshwater and terrestrial groups of plants and animals. Polar and mountaintop species have seen severe contractions of their ranges.
· A recent study projecting the impacts of climate change on the pattern of marine biodiversity suggests dramatic changes to come. Ecosystems in sub-polar waters, the tropics and semi-enclosed seas are predicted to suffer numerous extinctions by 2050, while the Arctic and Southern Oceans will experience severe species invasions. Marine ecosystems as a whole may see a species turnover of up to 60 percent.
· Under the IPCC scenario that most closely matches current trends
· i.e. with the highest projected emissions - between 12 and 39 percent of the Earth's land surface could experience previously unknown climate conditions by 2100. A similar proportion, between 10 and 48 percent, will see existing climates disappear. Many of these "disappearing climates" coincide with biodiversity hotspots, and with the added problem of fragmented habitats and physical obstructions to migration, it is feared many species will struggle to adapt to the new conditions.
· Perennial drought conditions have already been observed in South-eastern Australia and South-western North America. Projections suggest that persistent water scarcity will increase in a number of regions in coming years, including southern and northern Africa, the Mediterranean, much of the Middle East, a broad band in Central Asia and the Indian subcontinent.

Management

· The reality of a rapidly-changing climate may make conventional approaches to conservation and restoration of habitats ineffective. Drastic measures such as large-scale translocation or assisted colonization of species may need to be considered.
· Eco-agriculture, in which landscapes are managed to sustain a range of ecosystem services, including food production, may need to replace the current segregation of land use between conservation and production. This could help create resilient agricultural ecosystems better able to adapt to the changing climate conditions.
· Experts increasingly agree that active protection of tropical forests is a cost-effective means of cutting global emissions. An international mechanism of reducing emissions from deforestation and forest degradation (REDD) is likely to emerge as a central component of a new agreement in Copenhagen. However, many issues need to be resolved, such as how to verify the reductions and ensuring fair treatment of local and indigenous forest communities.
· A number of innovative approaches are emerging to keep carbon out of the atmosphere, including the use of "biochar", biologically-derived charcoal. It is mixed in soils, increasing fertility and potentially locking up carbon for centuries. This is a 21st century application of a technology known as Terra Preta, or Black Earth, used by Amazon peoples before the arrival of Europeans in South America.

To download the full report, visit http://www.unep.org/compendium2009/

For more information please contact:
Nick Nuttall, UNEP Spokesperson and Head of Media, on Tel: +254 20 7623084, Mobile: +254 733 632755, or when travelling: +41 795965737, or e-mail: nick.nuttall@unep.org;

Elisabeth Guilbaud-Cox, Senior Communications Officer, UNEP Regional Office for North America, Tel: 1 (202) 974-1307, Mobile: 1 (202) 812-2100, Email: elisabeth.guilbaud-cox@unep.org
....................................................................................................................................................................


Tänk på att detta faktiskt kan vara CHANSEN: Om vi verkligen ska kunna lösa klimatförändringarna så krävs en rejäl "down-shifting", d.v.s. att vi stegar iväg in i ett nytt samhälle som inte har konsumtion som främsta drivkraft; det krävs att ojämlikheterna i världen utjämnas; att vi här i väst återgår till en mer sansad livsföring.
Att visualisera den nya ordning som detta kan leda till är minst lika viktigt som att läsa omskakande rapporter.

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , ,

Sunday, September 06, 2009

Populism - en trevlig historia!

Det populistiska partiet har sina rötter i det amerikanska 1800-talets andra hälft - en period som för USA's del var präglad av klasshat och förtryck - samt i bondeorganisationen Farmers Alliance. Myten som vi väl alla har hört säger att människor flydde det fattiga Europa och kom till Amerika där de flesta, "de dugliga", med stor arbetsinsats kunde få land, djur och bli självägande bönder - en nystart. Verkligheten var dock för de allra flesta en helt annan. Visserligen är det sant att antalet gårdar mellan 1860 och 1900 ökade från 2 - 6 miljoner men det är också sant att befolkningsmängden under samma period gick från 31 - 75 miljoner och den största delen av dessa människor blev inte självägande bönder; de blev stadsbor och fabriksarbetare, bomullsplockare åt en självägande bonde eller helt enkelt arbetslösa och utslagna. Även när det gällde den, procentuellt sett, lilla skaran som faktiskt lyckades ta sig över Mississippi och ut i Västern för att bygga sig ett liv visade sig verkligheten vara en hårdare plats än förväntat. En stor del av landet - miljoner och åter miljoner tunnland - hade redan köpts upp av jordspekulanter eller av de stora godsen: den självägande bonden bodde oftast i utkanten av en bygd och fick försöka livnära sig av den sämsta jorden. De flesta andra arrenderade sin gård och fick slita omänskligt för att både försörja familj och gårdens verklige ägare. Att fler och fler bosatte sig i städerna för att jobba i fabriker ökade också pressen på landsbygden att öka produktionen och skapa försörjning för stadsborna: Jordbruket mekaniserades och i och med detta startade också den idag så välkända onda spiralen av lån för att få råd med tröskor, såmaskiner och slåtteraggregat, beredning av mer jord för att kunna betala av lånen, mer lån, större maskiner, mer jord, mer lån...
Bönderna var tvugna att betala sina lån i dollar och eftersom staten och bankerna hjälptes åt med att hålla penningmängden konstant (alltså inte anpassad efter folkmängden) så steg dollarn hela tiden i värde efterhand som folkmängden ökade och blev svårare och svårare att få tag på. När bankiren till slut fick tillbaka sina pengar var de mer värda än när han lånat ut dem - en slags ränta på räntan. Hade man inte råd att betala när man var och handlade fick man leva på kredit och hoppas på en god skörd. På så sätt blev bönderna skuldsatta även i förhållande till handlarna. Ofta var bondens skuld större än hans hela egendom och han blev på så vis ägd av sina fodringsägare. Många var de bönder som inte kunde betala och fick lösa in sina gårdar och bli lantarbetare istället.

Ur denna fattigdom och misär föddes Farmers Alliance som snabbt blev en nästan kontinentalomfattande, fackföreningsliknande intresseorganisation för USA's småbönder. Man ordnade med samköp och -ägande av maskiner och silos; man försäkrade gårdar till avsevärt mycket lägre priser än de konventionella försäkringsbolagen erbjöd och så vidare. Farmers Alliance skulle komma att bli det 1890 nybildade populistiska partiets kärnväljarkår.

"Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket, genom folket och för folket utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street."

Populisternas världsbild, ovan formulerad av Mary Ellen Lease - en av partiets mest framstående talare.

Man ansåg att landets produktionsförmåga i första hand skulle användas till att försörja och skapa välstånd åt den egna befolkningen istället för att skapa vinster åt kapitalister genom att skeppas overseas och lämna 10 000-tals amerikaner döende av svält; att arbetare inom alla gebit skulle ha rätten att organisera sig; att valutamängden skulle anpassas till folkmängden etcetera.

Att ordet "populist" under åren efter det populistiska partiets kapsejsande runt år 1900 blivit ett skällsord har naturligtvis till viss del att göra med den uppsjö av rasistiska och reaktionära organisationer som antingen blivit kallade, eller kallat sig själv för populister: Nazisterna i Tyskland är ett exempel på detta.
Ordet, som är latin (populus: "folk"), betyder i sin ism-böjda form ungefär "folkets vilja" (inte så långt från innebörden i grekiskans ord "demokrati": folkmakt) och denna vilja har så gott som aldrig korrelerat med kapitalets dito. kapitalister är inte onda - det vägrar jag att tro - men systemet de representerar står i sin prydno för ofattbar grymhet. Folket - om man med detta uttryck avser majoriteten - har alltid velat ha friskt och fritt vatten, orörda skogar, jämlika förhållanden, fred och frihet. En sådan värld är fullständigt otänkbar för all kapitalackumulation. Folket är inte korkat och ont - folket är gott och till och med ganska klyftigt. Folket kan, till skillnad från näringsliv, politikers och medias poulära, ny-gamla vulgärbild, både tänka och agera i oegennyttans namn och acceptera både större flyktingströmmar och fler vargar i skogen. Tittar man till exempel närmare på år 1933:s tyska valresultat ser man ganska fort att nazisterna inte alls var någon populistisk rörelse. Endast 33,1 % av tyskarna röstade på dem - aldrig någon majoritet. Deras främsta väljargrupper återfanns i samhällets övre skick, inom näringslivet och de intellektuella kretsarna samt på dess botten. Man får inte heller glömma att en stor del av befolkningen aldrig gick och röstade; Hitlers SA-män hade skrämt skiten ur en stor del av befolkningen genom evigt marscherande, gatustrider och frikårsverksamhet och under mer normala förhållanden än 30-talets ekonomiska kollaps skulle antagligen inte ens en så stor del av de som faktiskt röstade brunt ha gjort det i lika stor omfattning (krisen i sig var ju inte heller en produkt av det arbetande folkets jämlikhetssträvan, utan en ful slaggprodukt från näringslivets håll).

Amerikas populister motarbetades först på bred front av Wall Street och de etablerade partierna, men då inte denna öppna krigföring kunde förkväva rörelsen såg man istället till att sluta deras innersta krets av ombud, parlamentariker, röstningselektorer m.fl. till sig. I utbyte mot reformlöften sögs populisterna upp - mestadels av det demokratiska partiet - och försvann.

Vari ligger då skillnaderna och likheterna mellan 1800-talets populister och dagens alternativrörelse? Ja, en stor skillnad kan ju sägas ligga i det faktum att de - av förståeliga skäl - strävade efter ökad konsumtion medan de allra flesta av oss idag strävar efter motsatsen. Likheterna ligger nog främst i en folkets längtan efter att utan krav och förtryck kunna leva av sin egen jord - en längtan som vi säkert delar med en förkrossande stor majoritet av världens folk genom hela vår s.k. civilisations historia.
Viktigast att ta till sig är nog att kunde de organisera sig så kan vi det definitivt också. Vi är inte rika, men vi är inte heller så fattiga som de var: Vi behöver fortfarande billiga försäkringar; jordbruksredskap; räntefria lån; opatenterade grödor och vi behöver känna att vi inte är ensamma i vår frihetliga strävan efter lycka.
Det är egentligen bara att sätta igång!


Tror jag:
Johannes


Att läsa: Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn (sid: 263-275 om populismen)
Hitler - En studie i tyranni, av Alan Bullock
Wikipedia - slå på ordet "populism".

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Wednesday, July 22, 2009

Lögnen om folkstyre.

Att rösta för ”det rätta” är faktiskt inte det samma som att göra någonting för det. Nej, det innebär bara att man tyst och anonymt inför de man röstar på svagt tillkännager att man vill att det ska segra. Röstning kan aldrig någonsin jämställas med eget handlande då det snarare handlar om att lämna över sin idé om ”det rätta” i händerna på någon annan. Så om du är en klok människa, varför vill du lämna över ansvaret åt någon annans godtycke?

Barn i fattigare länder dör under produktionen av våra kläder, vår mat, vår pornografi. Den dagen då majoriteten här hemma röstar för att detta system ska avskaffas kommer den att göra så bara därför att det knappt finns något slaveri av denna sort kvar att avskaffa. Det sker först den dagen då näringslivet redan har hittat en annan väg att gå och alltså har ok:at att ett sådant beslut går igenom. Antagligen är det just samma nämnda majoritet som då är slavarna. ”Endast den som genom att rösta hävdar sin egen frihet, kan med sin röst påskynda slaveriets avskaffande” skriver Thoreau i sin lilla traktat Om Civilt Motstånd från 1849 och de orden är lika aktuella idag som de var under abolitionisternas kampår i staterna.

Jag är övertygad om att de allra, allra flesta inte vill se fattigdom, miljöförstöring, krig o.s.v. här på Jorden, men samtidigt har alla vi i den så kallat demokratiska världen, vi som påstås ha makt, överlämnat och förminskat våra möjligheter att påverka i händerna på ett gäng kompisutnämnda kandidater. Hur ska vi någonsin få bort svälten när det bästa förslag våra politiker kan komma upp med är att bygga nya fattighus. Hur fräscha och modernt inrättade dessa än blir så är de fortfarande fattighus! Hur kan man tro att Jorden kommer må bättre av ökad, men ”grön”, konsumtion? Inte heller krigen kommer att upphöra bara för att våra folkvalda kommit på att byta namn på företeelsen från just krig till ”väpnad intervention” eller som i fallet med den svenska militäraktionen i Afghanistan till det ytterligt luddiga: att ”sända en insatsstyrka”.

Nästan alla system erkänner rätten att göra uppror mot de styrande om dessa blivit folkets förtryckare, men kom ihåg att den så kallade ”allmänna uppfattningen” alltid kommer hävda att så inte är fallet just nu. Ge mig ett exempel på en regering i historien som sagt: ”Oj då, vi blev visst lite hårda där ett tag; här, varsågod, makten är er nu.”
Känner du att tiden är inne för ett fredligt uppror så grip ögonblicket och genomför det. Det finns dessutom många, till en början obemärkta, sätt att revoltera mot ett skadligt system: Till att börja med kan man försöka planlägga sitt eget liv på så vis att man deltar i systemet så lite som möjligt. Det kan vara att betala av sina lån, spara pengar i madrassen istället för på banken, strunta helt i att spara, sluta löneslava, bli självhushållande, vägra slutavverka, hjälpa någon utan att i gengäld kräva pengar o.s.v. Samhället är byggt för egocentriska begärstillfredställare; så bara genom den enkla åtgärden att bli något annat än en sådan borde vara nog för var och en.

Jag avslutar med lite Thoreau igen:
”Det är inte en människas självklara plikt att ägna sig åt att utplåna ett missförhållande, även om det har enorma proportioner: man kan ha andra legitima uppgifter att ägna sig åt; men det är hennes plikt att åtminstone tvätta händerna rena från det, och att, om hon inte vidare tänker på det, inte i realiteten ge det sitt stöd.”

Tror jag:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , ,

Tuesday, July 21, 2009

Motstånd är frihet!

Ett av politikens ständiga problem är att hålla folkviljan i shack, det vill säga på sin egen sida. Ett företag som naturligtvis inte är så enkelt eftersom ingen verkligt tänkande person väl någonsin tyckt som makten(?).

Om folk verkligen tänkte efter och begrundade vilka ledare de verkligen skulle vilja ha så hamnade nog dessa arketyper på rymdmilsavstånd från verklighetens aspiranter. För ärligt nu... Vem vill ledas av någon som är tränad på att kohandla bort all essens ur livselixiret? Vem, utom möjligen maktmänniskorna själva, vill ens se en så stor maktkoncentration i händerna på så få som idag är fallet? Vem vill på allvar ha någon som säger "Ge mig makten" till sin ledare? Och vem tror egentligen att någon annan vet bättre än du hur just ditt liv bör levas?
Alltså, om vi alla tänkte efter så skulle, mycket snabbt all världens regeringsunderlag upplösas till intet. Det samma skulle naturligtvis också kunna gälla för finans- och näringslivets "true world leaders" - vill vi inte ha dem så kan vi faktiskt avskaffa eller avsätta dem, det är vi som är deras maktbas. Kunde vi sen dessutom alla kontemplera över den enkla sanningen som säger att makten över våra egna liv är vår - din och min - så vore denna gamla, tunga och trasiga världs dagar räknade och en ny tid skulle finnas där på stört. Även nu är den bara ett knappt andetag bort - om vi bara kunde förstå det. Det finns egentligen inget som hindrar detta från att ske, inte något verkligt legitimt skäl.

Problemet idag är bara att vi, många av oss, inte lever i verkligheten och det finns goda skäl till att det förhåller sig så. Vi lever i TV-, pop-, franchise- och konsumtionsvärlden. Verkligheten, som åtminstone jag ser den, är att gå upp varje morgon skaffa mat, överleva, älska och dö och det är av yttersta vikt för våra olika samhällssystem att vi, folket, aldrig tillåts komma till denna insikt. Det är av yttersta vikt att vi fortsätter tro att verkligheten består av kommunister och kapitalister, moderater och sossar, hippies och skinheads, AIK:are och Djurgårdare, samhällsklasser, raser, religioner, humansiter, hund- och kattmänniskor.

Att tänka utanför boxen är att inte godkänna och nöja sig med enbart de av samhällsapparaten på förhand granskade åsikterna. För kom ihåg att inga nya tankar kommer att komma inifrån systemet självt! En helt ny syn på ett ämne ryms inte i vare sig tidningarnas tabloidformat eller i något debattprogram på TV. De 20 minuter som ägnas varje debatt kan aldrig förmedla några nya tankar. Här ryms enbart rostigt gods! Nej, att tänka utanför boxen innebär att vara illojal mot allt - men även att vara intresserad av allt. Att varken stöta bort eller tro för starkt. Man måste bli en nyfiken förrädare - helst med glimten i ögat.

Tror jag:
J.

Labels: , , , ,

Friday, June 12, 2009

Ett annat samhälle.

Prioriteringsordningen är viktig!
Om jag ska diska är det av avgörande betydelse för resultatet att jag spolar upp vattnet först och sen gör själva diskningen. Ett lite väl självklart exempel kanske men... antagligen behöver jag så enkla exempel för att själv fatta.

Om man ska bygga ett samhälle - eller som i det här fallet; bara snacka om det - så behöver man enkla exempel att stödja sig mot. Att förstå, eller ens försöka förstå, ett samhälle är så svårt att man kan behöva de där busenkla liknelserna in emellan. Prioriteringsordningen i ett samhälle är egentligen inte svårare än vid diskning men parametrarna är fler än vatten, smutsig disk och en borste. Dessutom är världen full av människor som på allvar vill att man ska torrskrubba porslinet och sälja vattnet; ja de har till och med fått resten av världen att tro att detta är den rätta ordningen - vilket ju komplicerar det hela lite grann.
Detta är min prioriteringsordning (inte rätt eller fel ordning, bara min) och jag har delat in den i rum. Om det nya samhället är ett hus som vi ska gå in i måste vi passera några olika rum innan vi kommer till the livingroom.

Rum 1 är att allt som existerar - äger tid och rum - har ett egenvärde och alltså ett berättigande. För att vårt liv ska vara fortsatt möjligt måste allt annat liv ges detta livsutrymme. Inga, alltså INGA, arter får dö ut på grund av mänsklig aktivitet. De spår vi lämnar efter oss får aldrig vara grövre än att de fullständigt blåsts igen av tidens vind inom en hundraårsperiod och de får heller inte vara så djupa under denna period att andra arter eller efterkommande generationer riskerar att snubbla i dem. Detta är första rummet i det nya samhällsbyggets hus. Möblemanget utgörs enbart av självklarheter. Detta första rum är också husets bibliotek. Vi måste förstå och åtminstone ha en god överblicksbild av den samlade kunskapen i detta rum innan vi kan gå vidare in i huset.

Rum 2: Vår uppgift varje dag är att gå upp och överleva. Vi måste alla inse att vi är djur; levande organismer, som sagt jämställda alla andra organismer runt om oss utan vilka vi bevisligen får det mycket svårt att överleva. Vare sig vi lever i ett så komplicerat samhälle som vårt svenska där överlevnaden kan vara avhängig en anställning som datatekniker på en bank eller om vi är samlare och jägare i Afrikas västra inland. Vår uppgift varje dag är att gå ut och skaffa föda. Här i väst lever vi under skuggan av "den nya ekonomins" idéer vilka bl.a. säger att ingen behöver utföra ett kroppsarbete. I den nya ekonomin handlar man inte med potäter längre utan med tjänster över internet. Detta är ju som säkert de allra flesta av er förstår rent nys. OM ingen odlar potäter här längre så betyder det bara att någon annan längre bort har blivit satt på det jobbet - vi måste fortfarande äta, ny ekonomi eller inte.
Detta världsfrånvända synsätt får oss att glömma vad mat och husrum egentligen är värt. Vill vi själva av någon anledning inte jobba med den primära näringen - maten - så får vi istället vara beredda att betala vad det kostar att någon annan gör jobbet åt oss (denne måste ju nämligen både odla för sitt eget och ditt behov). Egentligen har detta faktum aldrig ändrats: Vi betalar idag skatter som sedan i sin tur går till jordbruket i form av bidrag, vilket gör att bönderna kan hålla lägre priser i handeln. Totalt sett är det fortfarande dyrt att inte fixa sitt eget krubb. När sen oljan börjar sina och muskelärt arbete blir på tapeten igen kommer priserna att verkligen börja likna verkligheten igen.
Att Skogen som helhet ska stå orörd liksom att fiskar skall fiskas en och en och inte stimvis är självklarheter som också hör till det andra rummet.

Rum 3: Ekonomin. Hur samhället organiseras.
I sin bok "Varifrån kommer kapitalräntan" (eget förlag 1937/42) skriver Johan Kjellén: "...det ekonomiska livets ändamål är att tjäna folkförsörjningen och inget annat."
Vi måste glömma de stora företagen (vilka kan kan hota med att flytta så fort miljö- eller arbetarhänsyn kommer på tal), vi måste glömma växelvarans (pengarnas) fria rörlighet (som gör det möjligt att totalt tömma ett skuldsatt land på resurser), nationalstaterna (som begränsar människornas liv och frihet), lönearbetet (som knyter och förslavar den anställde under arbete åt förut nämnda storbolag), räntan (som gjort hela världen skuldsatt och hela tiden ökar tillväxten och naturuttaget) och alla andra storskaliga lösningar som förväntas fungera för alla överallt. Ska vi ha pengar så ska de fylla sin ursprungliga funktion av att vara en stabil växel mellan två varor; de ska användas, inte staplas på hög och de får inte förväntas växa av sig själva.

Tror jag.

//J.








Att läsa:
Varifrån kommer kapitalräntan - Johan Kjellén (eget förlag 1937/42)
eller....
Varför ränta - Göran Hjort och Johan Sandwall (Inkluderad i denna bok finns en nyutgåva av "Varifrån kommer kapitalräntan"). Boken finns att köpa hos: goranhjort@hotmail.com.

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Thursday, May 28, 2009

Den "fria marknaden" är bara nys!

Regn, regn, regn. Blåst, blåst, blåst.
Undrar hur det kommer gå med min trädgårdskurs på söndag. Särskilt som vi just denna dag ska gräva. Hoppas inte Jorden är för blöt och tung.

Jag har nämligen fått denna lilla idé om att ha kurser hemma - ett led i min strävan att kunna jobba mer och mer hemma. Sälja grönsaker och annat överskott är ju knappast någon lönsam affär. Då tvingas jag in i samma hamsterhjul (har aldrig fattat varför det heter ekorrhjul) med utökning av ägor, lån, maskiner o.s.v. som många bönder idag. Om jag säljer ett knippe morötter för 20 spänn, så ska jag momsa 25% av det och sen betala arbetsgivaravgifter och annan skatt. Det blir inte mycket pengar kvar. Alltså måste jag utöka så att jag får stora arealer, men då går ju också hela ideologin kring det småskaliga och självförsörjande förlorad. Nej, mitt överskott idag får istället bli den i alla fall någorlunda detaljerade kunskap jag har om en del av odlingens aspekter. Detta kan jag sälja! Det blir min moderna variant av "äggpengar".

Men visst är det konstigt... Istället för att bonden odlar morötter som jag går och köper av honom så betalar vi skatt som sen tar omvägen kring Bryssel som i sin tur ger bidrag till bönderna. Detta bidrag gör att dessa kan hålla låga priser och konkurrera med varandra. Vi betalar alltså indirekt bönderna för att de ska kunna sälja sina produkter till oss billigt. Hallå!!!
Dessutom får detta den långtgående effekten att vi vanliga konsumenter får den mycket felaktiga bilden att mat är billigt. Mat är inte billigt, har aldrig varit och kommer aldrig att bli! Egentligen har den aldrig varit dyrare än nu. För om sanningen sedd ur det långa historiska perspektivet ska fram så tjänade faktiskt en bonde ganska lite pengar på sitt jordbruk för 100 år sedan; men å andra sidan behövde han inte tjäna så mycket - han var ju självförsörjande! Sen kom kraven på att bönderna skulle tjäna lika mycket i månaden som en fabriksarbetare och han blev då naturligtvis tvungen att sälja en mycket större del av sin produktion. När så konkurrensen mellan bönderna ökade sjönk priserna och de allra flesta blev tvugna att utöka sin produktion och med andra ord också sin areal. Så har det hållit på sen dess.
Maskinerna har blivit större och mer effektiva men också dyrare - avsevärt mycket dyrare - och i takt med detta har också den andel skattepengar som går till jordbruksbidragen ökat.

Men, men... det är detta som kallas fri marknad. Särskilt fri är den ju inte men det är hur som helst såhär det fungerar inom de flesta områden och i de flesta länder idag. Skattebetalarna finansierar en viss sektor inom samhället; resultatet säljs tillbaka till oss som betalat för kalaset. Låt mig ta ett helt annat exempel: I Sverige är vi ju vana vid att höra att en del av våra skattepengar går till "forskning". Och visst det låter ju bra; nya mediciner, och uppfinningar som kan hjälpa oss fram här i livet vill man väl inte tacka nej till. Problemet är bara att denna forskning ofta även delfinaniseras av t.ex. de stora läkemedels- och vapenindustrierna. Alltså: Just nu sitter jag och skriver detta på en lap-top som jag inte skulle ha haft om inte USA's skattebetalare gett en jädrans massa miljarder till Pentagon under 50-, 60,- 70-, 80 och 90-talen där pengarna primärt användes till att utveckla dagens högteknologiska vapensystem. En bieffekt av detta blev sådant som persondatorer och internet vilket sedan kunde patenteras och säljas tillbaka till skattebetalarna. Till syvende og sist blir resultatet av hela detta kretslopp att några få människor i samhällets absoluta toppskikt får ALLA pengarna (först bidragen och sen vinsterna) för hela projektet och att vi tvingas in i ett teknokratiskt system som vi faktiskt en gång har kunnat överleva alldeles utmärkt utan. Jag behöver väl knappast tillägga att rikedom av den här kalibern även medför en icke helt oansenlig portion makt.

Så skygga och tänk efter varje gång ni hör orden "fri marknad" eller "frihandel". Det är bara nys! Om denna på allvar existerade skulle jag faktiskt kunna ta ut kanske hela 15 kr av min morotsknippesförsäljning á 20 kr (5 kr skulle nog fortfarande behöva gå i skatt). Frihandel betyder bara att de riktigt stora marknadsbjässarna får ännu friare tyglar och att hindren i deras väg elimineras.

Men skit samma: Ni är välkomna på trädgårdskurs här på Ängbråten nu på söndag. Vi ska gräva djupsängar och lära oss om de viktiga maskarna. Sen ska vi fika och prova lite säsongsbetonat käk. Det "frivilliga bidraget för gårdens bevarande" är på hundra kronor.

;)

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Monday, May 25, 2009

SAFT PÅ SVARTAVINBÄRSBLAD

SAFT PÅ SVARTAVINBÄRSBLAD:

4 liter blad, 2 l. vatten, 2-4 kg socker (beroende på hur söt du vill ha den), 3-4 citroner (krav), några tsk citronsyra.

Varva blad, citronskivor och syra i en bunke. Koka sockerlag på vattnet och sockret och häll detta över bladen i bunken. Låt stå övertäckt och svalt i tre dygn. Sila ifrån. Saften är klar!

Vill man göra vin så skippar man bara citronsyran och tillsätter lite jäst (vinjäst - inte degjäst). Vill man ha ett sött vin kan det vara idé att tillsätta lite mer socker eftersom jästen kommer äta upp en hel del av detta. Häll över hela satsen i en damejeanne med jäsrör och låt stå (varmt för en snabb jäsning eller kallt för en långsammare) någon/några månader. Skaka om då och då. För slutjäsning, tappa av med en hävert till ett nytt kärl där bottensatsen får sjunka till botten. När vinet börjar klarna tappar du över på flaskor. Lagra svalt. Smaken förbättras avsevärt efter något år i källaren.


Mvh:
J.

Labels: , , , , ,

Friday, May 01, 2009

Småskalighet är lösningen.

Det påstås att det ekologiska jordbruket inte kan konkurrera med det konventionella i fråga om avkastning. Jag vet inte om det stämmer - har inte sett några siffror på det - men vad jag hur som helst vet är att detta påstående i såna fall bara stämmer i vissa fall. Problemet med nästan allt jordbruk av idag är att det är för stort. Färre och färre människor arbetar med att ta fram vårt dagliga bröd, fler och fler går in i löneslaveri på fabriker, kontor o.s.v. Dessa vill ha billig mat, helst färdiglagad. Bönderna får bidrag från EU för att kunna hålla så låga priser att de, om de inte fick nämnda bidrag, skulle gå i konkurs med en gång. Systemet lockar även jordbrukarna - konventionella såväl som ekologiska - att hela tiden utöka sina arealer till vilket det krävs större och större maskiner (som kostar lån på miljoner); kärleken i hantverket försvinner i takt med att antalet oljefiltersbyten, svinstallar och sena kvällar med bokföringspärmen ökar. Alltså: Nästan allt lantbruk idag är konventionellt i så måtto att det är STORT och tämligen kärlekslöst! För mig är det alltså inget mysterium om det storskaliga ekologiska jordbruket producerar lite mindre än det storskaliga konventionella pesticid- och konstgödningsstinna. Vad som däremot aldrig nämns i debatten är att den riktigt lilla, ekologiska gården på kanske 10 hektar (varav ca: 5 ha Skog och 5 ha åker/äng) är den mest produktiva av alla.

När bonden har tid över till Kärlek blir resultatet hög avkastning. När man inte sitter i en stor traktor med radio city i öronen och har bråttom vidare till nästa skifte så kan man också ta särskild hänsyn till den lilla plätten som alltid verkar lite magrare på åkern. När man spadvänder och inte kör en traktorfräs kan man plocka upp en enskild mask som hamnat lite fel uppe i solen. Fröna kan distribueras bättre över en begränsad yta om de sätts för hand. Allt tas tillvara på ett bättre, mer kärleksfullt och ekonomiskt vis.

Dagens storjordbrukare stressar in sig i en viss industrigren. Det gäller att hitta sin nisch. En del väljer köttproduktion, andra säd; ytterligare några går i dagarna över till biobränsleproduktionen. Varje nisch kräver sina speciella stallar, slåtteraggregat och bevattningssystem. För den lille jordbrukaren däremot finns fortfarande möjligheten att följa säsongerna: En riktigt liten gård kan sälja jordgubbar, grönsaker, ägg (mejeriprodukter - om detta återigen blev lagligt att sälja hemma), örter, frukter, säd, bär, ved, hö, halm, snittblommor... u name it! Dessutom kan man jobba mot turistnäringen. Strax invid slåtterängen där du slår ditt magra skogshö kan du bygga en liten stuga (vilken inte behöver kosta flera hundra tusen om du bojkottar de moderna glasfiber-, plast- och spånplattematerialen) som du sen kan hyra ut. Hundratals gårdsbutiker runt omkring i landet har idag även ett litet kafé. Du kan, förutom att sälja ditt överskott, ha kurser i trädgård, örter, självhushåll... ja i allt det du kan. Folk kommer gärna ut och besöker den lilla, vackra, välskötta gården.

Det sägs ofta att Gnosjöföretagarnas största styrka är att de är små och lätt kan anpassa sin verksamhet efter rådande omständigheter. Om man gjorde klädnypor igår kan man lätt slå om och göra glasspinnar. Inkomsterna är inte stora men å andra sidan är utgifterna och de eventuella förlusterna minimala. På samma vis är möjligheterna för den lille jordbrukaren oändliga; hantverket är böjligt och lättanpassat i en småskalig miljö där det finns tid över till eftertanke och kärleksfull planering.


Mvh:
Johannes Söderqvist



Kolla gärna:
http://alternativ.nu/

Labels: , , , , , , , , , , ,