Globalisering. Vad är det egentligen. Det är ju ett sånt där gödslingsord som kastas ut på debattåkern titt som tätt och i alla möjliga sammanhang. Protektionism sägs vara globaliseringens motsats. Det är vad de, enligt mitt tycke, verkliga globalisterna, alltså människorna i antiglobaliseringsrörelsen kallas av maktetablissemanget. Krångligt. Jo, jag blir själv yr när jag skriver.
Vi tar det från början. Ordet globalisering som sådant vill mena att vi alla lever på en Jord, att vi ska kunna åka överallt, att människor ska kunna handla med varandra, lära av varandra; att länderna ska upplösas och vi alla vara en mänsklighet. Fint som fan!
Sanningen då. Lever vår moderna tillämpning upp till begreppets vackra innebörd? Nej! Absolut inte! Globalisering idag handlar om att med hot om- eller med direkt våld tvinga svagare folkgrupper att öppna upp sina marknader (ja, för det finns faktiskt alltid en marknad i området där vildarna bor redan innan den vite frälsaren dyker upp) för internationella bolag – eller som dessa brukar kallas: västerländska intressen.
Sanningen är den att vi här i väst är fattiga som kyrkråttor i jämförelse med snittafrikanen; åtminstone borde det vara så om vi tänker på denna väldiga kontinents enorma rikedomar. Hur kan det då förhålla sig så att vi är så rika och de är så fattiga? Om man förenklar situationen lite skulle man faktiskt kunna säga att i fråga om naturtillgångar är Europa och USA numera den fattiga delen av världen och att de rika delarna (Sydamerika, Afrika, Sydostasien) är så fattiga i verkligheten beror på att det är hemma hos dem vi är och roffar. Egentligen är ”vi” fel ord. Det är ju den lilla nationslösa, extremrika gruppen av ägare som roffar – precis som de på sätt och vis roffar här hemma också.
Sanningen är den att det inte finns ett enda land i historien som blivit rikt genom globalisering; genom att internationalisera sin ekonomi. Tvärt om. Alla länder som idag lever med rikedom och överflöd gör ju det på grund av att de (eller någon rik potentat) en gång bestämde sig för att nationalisera landets tillgångar och inte dumpa dem på någon större internationell marknad med hård konkurrens. Kort sagt: Jag är rik idag bland annat för att arbetarrörelsen en gång var stark här i Sverige. Idag är den s.k. socialismen ett skämt och mest ett redskap i händerna på makteliten (som alltså inte har ett dyft med någon stat att göra).
Tittar man närmare på exempelvis USA’s historia blir det extremt tydligt hur viktig nationaliseringen varit och fortfarande är. För det första snoddes landet helt fräckt från ursprungsbefolkningen. Ja många gånger tvingades dessa även arbeta som slavar under exploateringen av deras egna länder. Man kan säga att de högst ofrivilligt utsattes för gammeldags globalisering. För det andra så genomdrevs den amerikanska revolutionen som ett led i en strävan att just nationalisera och ta kontrollen över den egna ekonomin. Jefferson och Washington var vid denna tid några av den nya världens rikaste män och en nationalisering skulle helt enkelt ge dem kontroll över handeln med råvaror, skatter etcetera. För det tredje ingriper USA numera med allt från bojkotter, embargon eller med direkt våld mot alla som försöker opponera sig mot dess hegemoni. Filippinerna, Korea, Vietnam, Nicaragua, Irak o.s.v. o.s.v.
Varför tror ni egentligen att USA var så avogt inställt till Sovjetunionen under alla år? Ja, inte var det för den stora republikens diktatoriska fasoner. Om man hade haft medmänsklighet och altruism för ögonen, varför befriade man i såna fall inte Spanien från Francos fascister direkt efter att man befriat Tyskland från nazisterna; det hade varit en baggis för ett villigt USA. Nej sanningen är den att Ryssland under Tsaren hade gått i Europas och USA’s koppel, medan Sovjet stängde sin marknad för icke kommunistiska stater. De hade ett uttalat nationaliseringsprogram, det är hela svaret. Leninism- stalinismens brott har aldrig varit dess vidriga människosyn utan dess vilja att styra ekonomin efter eget gottfinnande.
Men, men… USA är inte på något vis unikt eller extra ont. Alla imperier i historien har betett sig såhär. Det är helt konsekvent för en supermakt att med alla till buds stående medel bevaka sina intressen precis som det är helt konsekvent för oss att gå i dess ledband. Och egentligen… är det en så stor överraskning? Att alla maktsystems hela syfte är att bevara och om möjligt utvidga sin makt, borde väl vara ställt utom allt rimligt tvivel. När t.ex. Barcelona på 30-talet inrättade medborgarstyre så hjälptes alla maktsystemen åt att krossa detta nya frihetliga initiativ. USA, Storbritannien, Nazisterna från Tyskland och Fascisterna från Italien samarbetade för att dräpa denna farliga, protektionistiska epidemi i sin linda.
Globalisering är det luddiga, men oantastbara ord som idag används för att ursäkta alla olika övergrepp. Antingen är man för globaliseringen och accepterar allt det negativa som den medför som det pris för framstegen som måste betalas; eller så är man emot den men upplever hela begreppet som en stor, ostoppbar nästan självgående naturkraft som bara världsbankschefen till fullo begriper sig på. Tidigare var det ordet demokrati som användes såhär (och ibland –som i Irak – används det fortfarande även om ingen längre tror på det). Ännu tidigare – under kolonialismen – var det ”civilisationens ljus” som skulle spridas. Makten inkarnerar i begreppen precis som den gör i systemen; ganska likt de f.d. KGB chefer och kommunistiska partitoppar som idag är ultrakapitalistiska politiker och bankchefer i Ryssland.
Vad kan vi då göra mot detta enorma system? Ja för det första är det jävligt viktigt att vi slutar tro på deras myt om att ingenting kan göras. Hur tror ni världen skulle ha sett ut idag utan alla aktivister och motrörelser; utan provstoppsrörelsen, utan fredsrörelsen, utan miljörörelsen…? Ja visst, det finns fortfarande kärnvapen, krig och miljöförstörelse, men fan vet hur det hade sett ut utan dessa aktivisters hårda arbete – hade det sett ut överhuvudtaget? Faktum är att alla större frihetligt strävande förändringar som ägt rum i historien har kommit nerifrån, aldrig uppifrån. Så, "det finns inget vi kan göra"-argumentet är rent nonsens. Vi kan alltså aktivera oss!
Vi kan skärskåda deras agerande och tala, skriva, skrika om det.
Vi kan bryta beroendet till makterna! Man kan faktiskt fortfarande bli självförsörjande på vad det vara månde – mat, el, kläder, bränsle o.s.v. Allt som de tjänar stora pengar på kan vi göra själv. Jag vet till och med en snubbe som byggde sin egen bil!
Det är ingen naturlag att gå till en arbetsplats som ägs av makten och tjäna pengar som kan användas till att handla mat och andra nödvändigheter av samma makt. Bara det lilla steget att bli egen företagare är att, i det lilla, bryta denna kontakt.
Men kanske viktigast av allt är att vi inser att vi inte är isolerade. Jämför dina och grannens önskedrömmar och du ska snart se att det är vi som är i majoritet: De flesta människor vill själva bestämma över sina liv; de skulle inte, om de verkligen fick möjlighet att välja, gå till ett tråkigt industrijobb. De flesta vill fortfarande vara tillsammans med sina familjer och vänner – med sin stam. Man vill ha fred, tid, någorlunda utrymme, rätt att tro och känna som man vill; frisk luft att andas och frisk jord att stå på. Man vill ha ett mindre, närmare, enklare samhälle! Vi måste knyta näten mellan oss hårt och vi måste knyta dem nu.
Jag börjar direkt: 0570 53088 är mitt telefonnummer om någon vill knyta sin tråd till mig. Jag är artist och naturtroende. Jag odlar och tar tillvara så mycket jag hinner – inte bara för att jävlas med ”makten” utan faktiskt mest för att jag älskar det här livet.
”They got the guns but we’ve got the numbers. Gonna win yeah, we're taking over.”
Mvh:
Johannes
Att läsa:
Syskonsamhället – Robert Bly
Det amerikanska folkets histora – Howard Zinn
Det stolta tornet – Barbara Tuchman
Att förstå makten – Noam Chomsky
Hybris – Noam Chomsky
Labels: aktioner, chomsky, civilisationskritik, demokrati, energi, globalisering, närproducerat, odla, paganus, självhushåll, trädgård, våldskulturen
