Geografiska pengar

Tänk om man kunde skapa en lokal valuta som enbart är giltig inom det geografiska närområdet (i det här fallet Brunskog där jag bor), en valuta som inte gick att växla in mot andra pengar som t.ex. svenska kronor eller grannsocknens Högbodakronor. Då skulle man kunna eliminera all form av spekulation som drännerar ut valutatillgångar från ett område till ett annat. Enda möjligheten att föra med sig ett värde över socken- eller kommungränsen vore att köpa ett värdeföremål här hemma och försöka sälja det i Högboda. På så vis kunde man skapa en likvid ekonomi där enda möjligheten för den som ville göra sig en förmögenhet vore att handla med fysiska varor.

För att beskriva den nuvarande situationen inom världshandeln kort skulle man kunna säga att en vara, låt oss ta en mobiltelefon som exempel, mest fungerar som ett slags skyltfönster för sin tillverkares aktie - vilken är den egentliga handelsvaran. Sony Ericsson vill ha en så högt värderad aktie som möjligt, det är prioritet nummer ett, så därför tar de fram en så hipp mobil de bara kan och hajpar den i media. På så vis skapas en förväntad framgång; en trovärdighet hos företaget - som egentligen är den verkliga handelsvaran. Den riktiga, fysiska telefonen (och de indirekta arbetstillfällena) prioriteras alltså inte. Det räcker med att ha tillväxt inom företaget - ofta som en följd av den förväntade framgången.

Om man istället hade en geovaluta som inte var användbar någon annan stans än inom ett visst avgränsat område så skulle arbete och lokal produktion stimuleras avsevärt.

Tror jag! ;)
Det är ingen lätt plätt att förstå sig på det här med pengar och handel.

Mvh:
Johannes


Värt att läsa:
Pengar - ett miljöproblem, Göran Hjort & Johan Sandwall
Skatter - idéer till förändring, Göran Hjort

Jordens resurser slut för i år

Ja, jag vet att jag lovat att vara mer positiv och bara skriva hoppfulla artiklar, men stå ut med lite tungfakta i början så kommer hippielösningen på slutet.

Här kommer först lite utdrag ur DN 2008-09-23.

"Jordens resurser slut för i år 2008-09-24." [i tisdags] "inträffade "Earth Overshoot Day", den dagen då mänskligheten konsumerat allt som jorden förmår att producera under ett år.
Varje år beräknar den internationella miljöorganisationen Global Footprint Network vilken belastning som mänsklighetens konsumtion haft på världens odlingsmark, betesfält, skogar och fiskevatten. Detta jämförs med hur mycket jordens ekologiska resurser klarar av att producera på ett år. Mellanskillnaden visar på vilken överkonsumtion som ägt rum. I fjol ägde "överdriftsdagen" rum den 6 oktober och i år den 23 september. Fram till årets slut beräknas världens befolkning förbruka 140 procent av vad jorden klarar av att producera under året. Det innebär att det krävs 1,4 jordklot för att föda oss. Priset som jordklotet betalar för detta märks bland annat i ökande koldioxidutsläpp, krympande skogar, utfiskade hav och stigande matpriser."

Personligen har jag fortfarande mat kvar både i min trädgård och i källaren, i hemmagjorda konserver och i frysen. Visst... jag åker bil jag också och jag handlar fortfarande en hel del i affären, jag är lååångt ifrån skuldfri - det är inte för att tömma mitt skuldkonto jag skriver detta. Enda anledningen till att jag åker bil är att jag måste jobba och få in stålar och enda anledningen till att jag handlar är att det inte finns någon lokal bonde eller hantverkare som kan förse mig med mina varor. Tänk om det fanns jobb här och en bonde och en kvarn... ja tänk.

Naturligtvis skulle jag få välja bort en hel del då en lokalekonomi av det slaget jag här menar inte skulle kunna förse oss med snabbmatsförpackningar, Seinfelt på teve, plockgodis, libresse eller gilette. Inte heller skulle sjukvården kunna vara lika djup som den är idag (eller?) eftersom denna slukar enorma summor varje dag, summor som en lokalekonomi kanske inte kommer upp till på flera år. Men å andra sidan så skapar ju vårt nuvarande system en sjuhelvetes massa sjukdomar som kommer sig av stress, övervikt, undervikt, statiskt arbete, mördande tristess och en utbredd känsla av tillvarons meningslöshet. Visst, visst, det var knappast bättre förr, då hade man bara en annan ohälsobild istället som kom sig av fattigdom och en rent fysisk utbrändhet av kroppens leder.
Men våga tänk att vi människor för en gångs skull kunde vara lagom. Våga tänk att vi tog tillvara de få men uppenbart bra delarna av vår moderna civilisation (som tvättmaskinen, hydraliken, pencillinet, osthyveln o.s.v.) men kastade bort de dåliga (som atomvapen, att ha ett tillväxtsystem istället för pengar med ett exakt värde, dekadent rikedom och total fattigdom).
Det är många som tänker sig en övergång till ett sånt här samhälle som en återgång till 1800-talet - vilket det överhuvudtaget inte är frågan om.
Jag vet inte, men misstänker ibland, att det är p.g.a. att vi här i väst har ett outsläckligt behov av att rättfärdiga våra fruktansvärda felsteg som vi väljer att se på historien så lineärt. "Först var det fattigt och jävligt, sen blev vi Hi-Tech och rika" - typ. Allting bakåt i historien var mörkt. Digerdöd, slavar och statare. Men sanningen att säga så har det funnits, och finns fortfarande, en hel del kulturer där man lyckats blanda, kanske inte i första hand "gammalt och nytt" utan bra grejer med andra bra grejer. Kort sagt samhällen där man valt bort det dåliga.

Det finns andra sätt att visa sin potens på än att bli miljardär och bygga en skrapa.

Mvh:
J.

Redan de gamla engelsmännen....

När politiska krafter ville ta pengar från kulturbudgeten för att finansiera kriget mot Tyskland lär premiärministern Winston Churchill ha frågat: "Vad har vi då kvar att försvara?"

Jädrar så slagkraftigt uttryckt!

Så här kan man faktiskt kosta på sig att tänka - och agera - i flera sammanhang. Om vi måste tjäna mer pengar för att anse oss ha råd med allt heligt och viktigt (liv på Jorden och såna grejer) vad har vi då i slutändan kvar att rädda?

Sälja en oslipad diamant för att ha råd med slipningen känns ganska korkat.

Mvh:
Johannes