Tuesday, February 16, 2010

Oragea kuvertet

Igår fick jag min pensionsprognos, det orangea kuvertet (oranscha borde det stavas) i brevlådan. Är det inte lite lurt hela det där systemet.

Varför ska de som tjänar minst också få minst när de går i pension? Varför kunde det inte vara så att när de som tjänar mest bara får en ytterligt liten (kanske symbolisk) pension och att deras pengar istället omfördelas nedåt? Rent generellt borde ju denna grupp ha kunnat lägga undan lite under livet.

Vårt samhälle har inte utrymme för alla de olika kunskaper och begåvningar som finns hos dess medborgare och därför har inte alla heller samma möjligheter att göra karriär: En känslomässigt begåvad person, som skulle bli en utmärkt psykolog, men som har usla mattebetyg kan aldrig komma in på högskola eller universitet och döms därför kanske till ett liv som lågavlönad städare eller något liknande. Varför kan inte den personen få bli kompenserad på ålderns höst?

Varför kan inte alla de, framförallt kvinnor, som valt att föda många barn och vara hemma med dem få en lön (som i sin tur är pensionsgrundande) för deras samhällsinsats? Personligen är jag, av flera skäl inte direkt för en ökande befolkning men inom ramen för samhällssystemets egen logik så är befolkningsökning ett måste. Göran Persson kallade ju till och med kvinnor som valde bort barnafödande för landsförräderskor (minns ni?). Det är av stor ekonomisk vikt att den svenska befolkningen ständigt ökar, så varför likställer man inte barnafödande och uppfostran med att ha ett lönejobb?


Tja...? Bara en liten tanke.

J.

Labels: , ,

Tuesday, October 27, 2009

Om att skriva till riksdagen

Sjuttsingen vilken respons det fick att skriva brev till riksdagen. Märkligt nog (?) inte så värst mycket från de folkvalda som jag skrev till men från massor med andra medmänniskor. Folk jag känner och inte känner, läsare jag visste att jag hade och inte visste att jag hade skriver till mig och berättar att de också ska skriva eller redan har gjort det.

Ni är ju för fan helt UNDERBARA - ALLIHOP!

VI ÄR INTE ENSAMMA!

Kom bara ihåg att bifoga den verkligt viktiga "detaljen" att tillväxten är av ondo och att den står i konflikt, inte bara med klimatet utan även med ett mänskligt samhälle.
Varför är detta så viktigt?
Jo, för att de smartare grupperingarna inom världsfinansen redan försöker dra nytta av situationen. En stor världskris kan t.ex. användas som en förevändning att stifta nya lagar som gynnar ett visst intresse. Monsanto (världens största agrikulturföretag) sägs via sina lobbyistfirmor vara inblandat i klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Ni har säkert redan hört om detta företags patent på olika sorters genmodifierat utsäde som är beroende av bekämpningsmedel; hur man totalt slår ut befolkningar och gamla odlingstraditioner; att det var de som tillverkade Agent Orange (som avlövade Vietnam); att de vill ha kontroll över all världens matproduktion. SÅ... inga halvmesyrer i Köpenhamn!
Tillväxt år dem fattiga som verkligen behöver den och down-shifting för oss!


Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , , ,

Saturday, September 19, 2009

Peak Moment is da shit

Det här var ganska intressant: Vår civilisations undergång och sånt. ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=fAllmO8hzbQ


//J.

Labels: , , , ,

Sunday, September 06, 2009

Populism - en trevlig historia!

Det populistiska partiet har sina rötter i det amerikanska 1800-talets andra hälft - en period som för USA's del var präglad av klasshat och förtryck - samt i bondeorganisationen Farmers Alliance. Myten som vi väl alla har hört säger att människor flydde det fattiga Europa och kom till Amerika där de flesta, "de dugliga", med stor arbetsinsats kunde få land, djur och bli självägande bönder - en nystart. Verkligheten var dock för de allra flesta en helt annan. Visserligen är det sant att antalet gårdar mellan 1860 och 1900 ökade från 2 - 6 miljoner men det är också sant att befolkningsmängden under samma period gick från 31 - 75 miljoner och den största delen av dessa människor blev inte självägande bönder; de blev stadsbor och fabriksarbetare, bomullsplockare åt en självägande bonde eller helt enkelt arbetslösa och utslagna. Även när det gällde den, procentuellt sett, lilla skaran som faktiskt lyckades ta sig över Mississippi och ut i Västern för att bygga sig ett liv visade sig verkligheten vara en hårdare plats än förväntat. En stor del av landet - miljoner och åter miljoner tunnland - hade redan köpts upp av jordspekulanter eller av de stora godsen: den självägande bonden bodde oftast i utkanten av en bygd och fick försöka livnära sig av den sämsta jorden. De flesta andra arrenderade sin gård och fick slita omänskligt för att både försörja familj och gårdens verklige ägare. Att fler och fler bosatte sig i städerna för att jobba i fabriker ökade också pressen på landsbygden att öka produktionen och skapa försörjning för stadsborna: Jordbruket mekaniserades och i och med detta startade också den idag så välkända onda spiralen av lån för att få råd med tröskor, såmaskiner och slåtteraggregat, beredning av mer jord för att kunna betala av lånen, mer lån, större maskiner, mer jord, mer lån...
Bönderna var tvugna att betala sina lån i dollar och eftersom staten och bankerna hjälptes åt med att hålla penningmängden konstant (alltså inte anpassad efter folkmängden) så steg dollarn hela tiden i värde efterhand som folkmängden ökade och blev svårare och svårare att få tag på. När bankiren till slut fick tillbaka sina pengar var de mer värda än när han lånat ut dem - en slags ränta på räntan. Hade man inte råd att betala när man var och handlade fick man leva på kredit och hoppas på en god skörd. På så sätt blev bönderna skuldsatta även i förhållande till handlarna. Ofta var bondens skuld större än hans hela egendom och han blev på så vis ägd av sina fodringsägare. Många var de bönder som inte kunde betala och fick lösa in sina gårdar och bli lantarbetare istället.

Ur denna fattigdom och misär föddes Farmers Alliance som snabbt blev en nästan kontinentalomfattande, fackföreningsliknande intresseorganisation för USA's småbönder. Man ordnade med samköp och -ägande av maskiner och silos; man försäkrade gårdar till avsevärt mycket lägre priser än de konventionella försäkringsbolagen erbjöd och så vidare. Farmers Alliance skulle komma att bli det 1890 nybildade populistiska partiets kärnväljarkår.

"Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket, genom folket och för folket utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street."

Populisternas världsbild, ovan formulerad av Mary Ellen Lease - en av partiets mest framstående talare.

Man ansåg att landets produktionsförmåga i första hand skulle användas till att försörja och skapa välstånd åt den egna befolkningen istället för att skapa vinster åt kapitalister genom att skeppas overseas och lämna 10 000-tals amerikaner döende av svält; att arbetare inom alla gebit skulle ha rätten att organisera sig; att valutamängden skulle anpassas till folkmängden etcetera.

Att ordet "populist" under åren efter det populistiska partiets kapsejsande runt år 1900 blivit ett skällsord har naturligtvis till viss del att göra med den uppsjö av rasistiska och reaktionära organisationer som antingen blivit kallade, eller kallat sig själv för populister: Nazisterna i Tyskland är ett exempel på detta.
Ordet, som är latin (populus: "folk"), betyder i sin ism-böjda form ungefär "folkets vilja" (inte så långt från innebörden i grekiskans ord "demokrati": folkmakt) och denna vilja har så gott som aldrig korrelerat med kapitalets dito. kapitalister är inte onda - det vägrar jag att tro - men systemet de representerar står i sin prydno för ofattbar grymhet. Folket - om man med detta uttryck avser majoriteten - har alltid velat ha friskt och fritt vatten, orörda skogar, jämlika förhållanden, fred och frihet. En sådan värld är fullständigt otänkbar för all kapitalackumulation. Folket är inte korkat och ont - folket är gott och till och med ganska klyftigt. Folket kan, till skillnad från näringsliv, politikers och medias poulära, ny-gamla vulgärbild, både tänka och agera i oegennyttans namn och acceptera både större flyktingströmmar och fler vargar i skogen. Tittar man till exempel närmare på år 1933:s tyska valresultat ser man ganska fort att nazisterna inte alls var någon populistisk rörelse. Endast 33,1 % av tyskarna röstade på dem - aldrig någon majoritet. Deras främsta väljargrupper återfanns i samhällets övre skick, inom näringslivet och de intellektuella kretsarna samt på dess botten. Man får inte heller glömma att en stor del av befolkningen aldrig gick och röstade; Hitlers SA-män hade skrämt skiten ur en stor del av befolkningen genom evigt marscherande, gatustrider och frikårsverksamhet och under mer normala förhållanden än 30-talets ekonomiska kollaps skulle antagligen inte ens en så stor del av de som faktiskt röstade brunt ha gjort det i lika stor omfattning (krisen i sig var ju inte heller en produkt av det arbetande folkets jämlikhetssträvan, utan en ful slaggprodukt från näringslivets håll).

Amerikas populister motarbetades först på bred front av Wall Street och de etablerade partierna, men då inte denna öppna krigföring kunde förkväva rörelsen såg man istället till att sluta deras innersta krets av ombud, parlamentariker, röstningselektorer m.fl. till sig. I utbyte mot reformlöften sögs populisterna upp - mestadels av det demokratiska partiet - och försvann.

Vari ligger då skillnaderna och likheterna mellan 1800-talets populister och dagens alternativrörelse? Ja, en stor skillnad kan ju sägas ligga i det faktum att de - av förståeliga skäl - strävade efter ökad konsumtion medan de allra flesta av oss idag strävar efter motsatsen. Likheterna ligger nog främst i en folkets längtan efter att utan krav och förtryck kunna leva av sin egen jord - en längtan som vi säkert delar med en förkrossande stor majoritet av världens folk genom hela vår s.k. civilisations historia.
Viktigast att ta till sig är nog att kunde de organisera sig så kan vi det definitivt också. Vi är inte rika, men vi är inte heller så fattiga som de var: Vi behöver fortfarande billiga försäkringar; jordbruksredskap; räntefria lån; opatenterade grödor och vi behöver känna att vi inte är ensamma i vår frihetliga strävan efter lycka.
Det är egentligen bara att sätta igång!


Tror jag:
Johannes


Att läsa: Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn (sid: 263-275 om populismen)
Hitler - En studie i tyranni, av Alan Bullock
Wikipedia - slå på ordet "populism".

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Tuesday, August 25, 2009

Rättskaffens politiker i alla länder förenen eder.

Vi köper och konsumerar alldeles för mycket. Vi håller tillväxttyrraniet igång och det skapar enorma miljöproblem. I tredje världen (som för övrigt borde heta världen eftersom det är den som är norm) finns det människor som jobbar under slavlika förhållanden för att hålla våra priser nere och översvämma marknaden med all den här onödiga skiten vi egentligen inte behöver. Detta vet alla. Men aldrig någonsin hör man någon snacka om hur dessa problem skulle kunna lösas. I debatterna på teven, i radion eller tidningen får man intrycket av att de säkert välvilliga debattörerna känner sig överväldigade av problemets storlek, av dess systeminbyggda karaktär. Diskussionerna brukar rinna ut som en enda droppe i toppen av nån slags menlös pekpinne och kontentan blir ungefär att "Om nu HM använder sig av barnarbetare så får vi väl sluta handla på HM." Konsumentmakten åberopas - konsumismens största lögn och myt.
För om konsumentmakten verkligen skulle fungera så skulle det krävas att alla konsumenter visste allt om alla varor på hela marknaden och det, vill jag säga, är långt mer utopistiskt än någon högromantisk gröna-vågen-krönika jag någonsin skrivit.

Egentligen vore inte problemet så svårlöst. Förr i tiden talades det mycket inom fackföreningsrörelsen om behovet av att skapa en internationell arbetarrörelse. Den skulle kunna motverka att kapitalet hela tiden flyttade dit där människor och naturresurserna var mest lättutnyttjade. Det är väl själva grundtanken med "Arbetare i alla länder förenen eder". Fabriksarbetare i Sverige skulle gå ut i sympatistrejk om andra arbetare i Angola blev utnyttjade, lönerna skulle vara någorlunda lika överallt och i sann modern anda skulle man ju naturligtvis också kräva att varorna som producerades också hade någon slags märkning i stil med KRAV och Fairtrade o.s.v. o.s.v.
Ett litet steg på vägen mot en sådan modell vore ju om våra rättskaffens politiker i EU helt enkelt genomdrev en lag som förbjöd import av alla varor som kom från fabriker där arbetarna inte var fackligt anslutna och inte hade dessa miljö- och rättvisemärkningar. Det vore faktiskt en busenkel lösning.

Tror jag:

Johannes

Labels: , , , , , , ,

Saturday, August 22, 2009

Skydda Skogen i TV-inslag.

Här...

En kortare sammanfattning:
http://svtplay.se/v/1660717/stora_enso_bryter_mot_miljocertifieringen

...eller den lite längre, oklippta versionen:
http://svtplay.se/v/1660750/samtal_pa_kalhygget_5_40_minuter


Vill du gå med i Skydda Skogen? Texten nedan är från deras hemsida:

Som medlem ger du en röst åt gammelskogen och dess hotade växter och djur och bidrar till att ge föreningens verksamhet styrka. Du får rullande information om situationen för den svenska skogen. Du inbjuds även att delta i vårt kampanjarbete och till inventeringar, exkursioner, kurser och evenemang. Ditt stöd är oerhört viktigt, en förutsättning för att vi ska kunna få kraft att påverka beslutsfattare att skydda mer skog och skogsnäringen att förändra skogsbruket i en mer naturnära och miljövänlig riktning. Skogen behöver ditt stöd, välkommen!För att bli medlem sätter du in minst 100 kr på följande PG och skriver namn, adress och e-postadress.

Plusgiro: 504609-9Vill du ha rullande information från oss så kan du starta en prenumeration av antingen vårt månadsbrev (svenska och engelska) eller av veckobrevet (svenska). Du kan starta din prenumeration här... http://protecttheforest.se/sv/component/civicrm/?task=civicrm%2Fprofile%2Fcreate&reset=1&id=10&gid=3

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , ,

Sunday, August 09, 2009

Vårt sanna namn

Min älskade sambo sa en så otroligt smart grej häromdagen: "Vårt riktiga namn är inte det vi själva ger oss; det kommer att ges av de spår vi lämnar efter oss."

Om vi gör ett imaginärt hopp fram i tiden på låt oss säga 500 år, hur tror vi att vår tid och vi alla kommer att beskrivas i historieböckerna? Jo visst vi kan nästan bota cancer, vi har gått på månen, en del av världen har - åtminstone påstådd - demokrati och alla (d.v.s. en stor del av världens vita) kan gå in på affär'n och handla sig det den personen behöver. Kommer det att stå att det var under denna tid som människan äntligen "tog sig upp ur smutsen, utplånade ojämlikhet och orättvisa"? Kommer 1900-talets folk i framtiden att bära samma upplysningens namnskylt som vi själva så gärna poserar med?
Nja! Listan på de djupa sårspår vi kommer att lämna efter oss vare sig vi idag tar tag i våra problem eller ej kan göras hur lång som helst. Jag har ingen lust att tråka ut er med en massa exempel men kort sammanfattat: Det finns inte ett enda livsuppehållande system på Jorden idag som inte är hämmat eller på tillbakagång, luften och vattnen är smutsiga, deras ekosystem är störda; instrålningen från Solen är starkare än den borde vara, Skogarna och mycket av det växande har väldiga problem på grund av vår rovdrift, glaciärerna smälter och kommer lämna stora arealer utan grundvatten o.s.v., o.s.v., o.s.v., o.s.v..... Ser man sen på de mellanmänskliga relationerna och på de strukturer som våra samhällen vilar på och som vi (kanske) lämnar i arv till efterkommande generationer så är de en uppvisning i systemgrundad ojämlikhet och barbari i en aldrig tidigare skådad skala.
Nej, det är det enda vi inte kan ta ifrån våra efterlevande; rätten att ge oss det namn vi har förtjänat att bära intill nästa tideräknings ände.

Ska vi försöka döpa om oss, du och jag? Jag är på!

Mvh:
J.

Labels: , , , , ,

Saturday, August 01, 2009

Statskapitalism

Det är en vitt spridd uppfattning att det i världen finns olika styrelsesystem; till en början så skiljer vi ju mellan diktaturer och demokratier, men sen har vi de finare nyanserna så som kapitalistiska och nyliberala stater contra socialdemokratiska och kommunistiska stater. Men är skillnaderna verkligen så stora? Vi diskuterar näst intill aldrig vad de skillnaderna är. I mediernas rapportering används snarare ett lands påstådda styrelseskick på ett slentrianmässigt vis som ett slags fond för den egna (ofta grunda) förklaringsmodellen. Hur många gånger har vi inte hört inlednings- (eller avslutnings-) fraser som "I det kommunistiska Kina..." eller "I ett kapitalistiskt system som USA's...". Det är ett accepterande av dessa systemdogmer som krävs för att man ska få vara med på debattbanan. Visst, man får storsint nog själv välja om man vill slå med wedge eller putter, men om man står ute i det knähåga gräset vid sidan av banan och slår frenetiskt med en innebandyklubba... då är man en debattens driftkucku. Den som inte ställer upp på den allmänna uppfattningen av vad sanningen är kan följdaktligen inte heller placeras in i någon av de på förhand bestämda mapparna och faller alltså utanför.

Skillnader mellan system finns, det är vi nog alla överens om, men är de av den kalibern att vi verkligen kan tala om dem som socialistiska och kapitalistiska? I min värld (som naturligtvis är lika skev och vinklad som någon annan - men kanske vinklad från ett annat perspektiv) finns det bara olika sorters statskapitalism. Let's face it: Utan en bra koll och kontroll på ekonomin finns det inga härskare.
I det påstått kapitalistiska USA där var man sägs råda över sig själv är skatterna per capita nästan lika höga som här; de är bara lite annorlunda fördelade över samhällets socialgrupper. Skattepengarna används precis som här till att på olika sätt försöka boosta ekonomin. Man ger till exempel väldiga summor till Pentagon och NASA som i stort sett använder denna sponsring till teknisk forskning. På pappret och i medierna kanske man försöker ta sig till Mars eller få fram en ny smart bomb som skonar alla civila och som kan nosa sig fram till just terroristernas boningar, men i dess kölvatten kommer pulvermaten som astronauterna käkade och som nu är redo för världslansering, persondatorer och internet, kärnkraft, bekämpningsmedel, botox o.s.v. Sammantaget varor som kan säljas tillbaka till de som i första rummet sponsrade kalaset.

I Sverige ser det naturligtvis lite annorlunda ut. Vare sig storslagna heroiska resor till andra himlakroppar eller direkt krig mot fattiga länder faller svensken på läppen så som det gör för amerikanen. Men att sälja fredsbevarande vapen till andra fredsälskande länder som oss själva, det smakar mycket bättre. Det besvärande faktumet att svenska vapen förekommer i alla väpnade konflikter som finns i hela världen det talar vi gärna lite tystare om. Så visst, det finns likheter mellan oss och USA, vi skapar fred medelst krig, men den officiella ursäkten för att spränga barn i luften heter inte ”Svenska intressen”, den heter ”arbetstillfällen”. För finns det något som är heligt i Sverige så är det arbetskraften och arbetstillfällena. Det är av pur omtanke med löntagarna som dessa barn måste dö. Med andra ord behövs det inte heller några kölvattenseffekter på samma vis här hemma som det gör over there, med löntagarnas bästa för ögonen kan vi sälja minor rakt av utan att hymla.
Kärnkraften är ett annat - och mycket bra –exempel på hur offentliga medel i detta land kan förvandlas till privata: Detta energislag är så dyrt att det inte lönar sig för något företag att ensamt stå för utbyggnaden. Skattemedel är en nödvändighet. Kontentan blir att vi först pröjsar för bygget och sen för hyran. Vill vi sen inte ha denna farliga energikälla så trixas det med omröstningen.

Låt oss inte förledas att tro att spänningarna mellan öst och väst under kalla krigets dagar någonsin handlade om ideologi. Varför, om vi här i väst nu vurmar så för för frihet och demokrati som vi säger, gick vi i såna fall inte in och befriade Spaniens folk från Franco? Spanien ligger ju till och med i väst! Detta hade, i jämförelse med Sovjet varit en lätt nöt att knäcka för USA och dess allierade europeiska stater. Den sanning jag har kommit fram till handlar mer om att Sovjet för egen del gjorde anspråk på sina egna (och det kommunistiska blockets) naturresurser och inte ville få sin ekonomiska framtid dikterad från Washington. Detta var det kommunistiska spökets verkliga ansikte och som man var digerdödsrädd för i väst. Tänk om smittan skulle spridas? Spanien var helt enkelt en för liten aktör för att spela någon större roll och framförallt så hade man i likhet med alla andra fascistiska stater handelsavtal med omvärlden.

Makt är makt och maktens herrar är inte intresserade av att dela med sig - för makten har ju den egenheten att bli mindre om den delas! Nu menar jag inte att allt är "deras" fel; maktelitens. Det finns med största sannolikhet ingen större sammansvärjning eller konspiratorisk grupp som dikterar allas villkor, men det finns säkerligen flera mindre sammansvärjningar och konspirationer än vi kan räkna till. Det finns ett gammalt flytande föränderligt system och om du och jag vore födda in i det systemets topp skulle det krävas väldigt mycket kurage, moral och tvärsamhällelig kunskap av oss för att göra "det rätta" och avstå driften att se om vårt eget hus. De flesta av oss skulle bli en del av samma maktelit: Ett handslag över yatchrelingarna i marinan, en klapp på ryggen vid greenen, Stat och Kapital på samma båtsemester i skärgården… Det är nog inte mer konspiratoriskt än så.

Tror jag:

Johannes

Labels: , , , , , , , , ,

Wednesday, July 22, 2009

Lögnen om folkstyre.

Att rösta för ”det rätta” är faktiskt inte det samma som att göra någonting för det. Nej, det innebär bara att man tyst och anonymt inför de man röstar på svagt tillkännager att man vill att det ska segra. Röstning kan aldrig någonsin jämställas med eget handlande då det snarare handlar om att lämna över sin idé om ”det rätta” i händerna på någon annan. Så om du är en klok människa, varför vill du lämna över ansvaret åt någon annans godtycke?

Barn i fattigare länder dör under produktionen av våra kläder, vår mat, vår pornografi. Den dagen då majoriteten här hemma röstar för att detta system ska avskaffas kommer den att göra så bara därför att det knappt finns något slaveri av denna sort kvar att avskaffa. Det sker först den dagen då näringslivet redan har hittat en annan väg att gå och alltså har ok:at att ett sådant beslut går igenom. Antagligen är det just samma nämnda majoritet som då är slavarna. ”Endast den som genom att rösta hävdar sin egen frihet, kan med sin röst påskynda slaveriets avskaffande” skriver Thoreau i sin lilla traktat Om Civilt Motstånd från 1849 och de orden är lika aktuella idag som de var under abolitionisternas kampår i staterna.

Jag är övertygad om att de allra, allra flesta inte vill se fattigdom, miljöförstöring, krig o.s.v. här på Jorden, men samtidigt har alla vi i den så kallat demokratiska världen, vi som påstås ha makt, överlämnat och förminskat våra möjligheter att påverka i händerna på ett gäng kompisutnämnda kandidater. Hur ska vi någonsin få bort svälten när det bästa förslag våra politiker kan komma upp med är att bygga nya fattighus. Hur fräscha och modernt inrättade dessa än blir så är de fortfarande fattighus! Hur kan man tro att Jorden kommer må bättre av ökad, men ”grön”, konsumtion? Inte heller krigen kommer att upphöra bara för att våra folkvalda kommit på att byta namn på företeelsen från just krig till ”väpnad intervention” eller som i fallet med den svenska militäraktionen i Afghanistan till det ytterligt luddiga: att ”sända en insatsstyrka”.

Nästan alla system erkänner rätten att göra uppror mot de styrande om dessa blivit folkets förtryckare, men kom ihåg att den så kallade ”allmänna uppfattningen” alltid kommer hävda att så inte är fallet just nu. Ge mig ett exempel på en regering i historien som sagt: ”Oj då, vi blev visst lite hårda där ett tag; här, varsågod, makten är er nu.”
Känner du att tiden är inne för ett fredligt uppror så grip ögonblicket och genomför det. Det finns dessutom många, till en början obemärkta, sätt att revoltera mot ett skadligt system: Till att börja med kan man försöka planlägga sitt eget liv på så vis att man deltar i systemet så lite som möjligt. Det kan vara att betala av sina lån, spara pengar i madrassen istället för på banken, strunta helt i att spara, sluta löneslava, bli självhushållande, vägra slutavverka, hjälpa någon utan att i gengäld kräva pengar o.s.v. Samhället är byggt för egocentriska begärstillfredställare; så bara genom den enkla åtgärden att bli något annat än en sådan borde vara nog för var och en.

Jag avslutar med lite Thoreau igen:
”Det är inte en människas självklara plikt att ägna sig åt att utplåna ett missförhållande, även om det har enorma proportioner: man kan ha andra legitima uppgifter att ägna sig åt; men det är hennes plikt att åtminstone tvätta händerna rena från det, och att, om hon inte vidare tänker på det, inte i realiteten ge det sitt stöd.”

Tror jag:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , ,

Tuesday, July 21, 2009

Motstånd är frihet!

Ett av politikens ständiga problem är att hålla folkviljan i shack, det vill säga på sin egen sida. Ett företag som naturligtvis inte är så enkelt eftersom ingen verkligt tänkande person väl någonsin tyckt som makten(?).

Om folk verkligen tänkte efter och begrundade vilka ledare de verkligen skulle vilja ha så hamnade nog dessa arketyper på rymdmilsavstånd från verklighetens aspiranter. För ärligt nu... Vem vill ledas av någon som är tränad på att kohandla bort all essens ur livselixiret? Vem, utom möjligen maktmänniskorna själva, vill ens se en så stor maktkoncentration i händerna på så få som idag är fallet? Vem vill på allvar ha någon som säger "Ge mig makten" till sin ledare? Och vem tror egentligen att någon annan vet bättre än du hur just ditt liv bör levas?
Alltså, om vi alla tänkte efter så skulle, mycket snabbt all världens regeringsunderlag upplösas till intet. Det samma skulle naturligtvis också kunna gälla för finans- och näringslivets "true world leaders" - vill vi inte ha dem så kan vi faktiskt avskaffa eller avsätta dem, det är vi som är deras maktbas. Kunde vi sen dessutom alla kontemplera över den enkla sanningen som säger att makten över våra egna liv är vår - din och min - så vore denna gamla, tunga och trasiga världs dagar räknade och en ny tid skulle finnas där på stört. Även nu är den bara ett knappt andetag bort - om vi bara kunde förstå det. Det finns egentligen inget som hindrar detta från att ske, inte något verkligt legitimt skäl.

Problemet idag är bara att vi, många av oss, inte lever i verkligheten och det finns goda skäl till att det förhåller sig så. Vi lever i TV-, pop-, franchise- och konsumtionsvärlden. Verkligheten, som åtminstone jag ser den, är att gå upp varje morgon skaffa mat, överleva, älska och dö och det är av yttersta vikt för våra olika samhällssystem att vi, folket, aldrig tillåts komma till denna insikt. Det är av yttersta vikt att vi fortsätter tro att verkligheten består av kommunister och kapitalister, moderater och sossar, hippies och skinheads, AIK:are och Djurgårdare, samhällsklasser, raser, religioner, humansiter, hund- och kattmänniskor.

Att tänka utanför boxen är att inte godkänna och nöja sig med enbart de av samhällsapparaten på förhand granskade åsikterna. För kom ihåg att inga nya tankar kommer att komma inifrån systemet självt! En helt ny syn på ett ämne ryms inte i vare sig tidningarnas tabloidformat eller i något debattprogram på TV. De 20 minuter som ägnas varje debatt kan aldrig förmedla några nya tankar. Här ryms enbart rostigt gods! Nej, att tänka utanför boxen innebär att vara illojal mot allt - men även att vara intresserad av allt. Att varken stöta bort eller tro för starkt. Man måste bli en nyfiken förrädare - helst med glimten i ögat.

Tror jag:
J.

Labels: , , , ,

Saturday, June 20, 2009

Skogsindustrin driter i småskogsägare och allmänheten

Skogsindustrins retorik har hela tiden en underton av medlidande med skogsägare och arbetare landet över, men jag är faktiskt mycket tveksam. Slaget i medierna utkämpas med klassisk vi mot dem taktik (skogsindustrin mot de s.k. trädkramarna) där det gäller för industrin att med skenbart sakliga argument vinna över så många som möjligt på sin sida. Låt mig därför poängtera: Industrin står inte på någons sida – ingen mer än sin pennings. Det ses faktiskt som direkt felaktigt om en företagsledare inte sätter vinsten i första rummet. Personligen tjänar jag inte ett öre på att delta i skogsdebatten. Däremot kostar det mig mycket tid vilken jag, som frilansande artist med mycket låg årsinkomst, skulle kunna lägga på något helt annat. Man får också vara beredd att ta en hel del skit!

Under de 60 år som Mats Sigvant (vd för Weda Skog som skrev en elak artikel i bl.a. Dalademokraten) refererar till då kalhyggesbruk varit norm har mer än två tredjedelar av skogsarbetarna fått gå från sina jobb, småbönderna har lämnat sina hemman, gårdar har styckats av, maskinförarna har blivit privata småföretag som måste jobba dygnet runt för att få det att gå ihop, industrin har utvidgat (både ägandet och uttaget) och dess ägare har tjänat pengar – en väldig massa pengar.

Man talar alltid i debatten om Sveriges skogar, Sveriges industri, vad som är bra respektive dåligt för Sverige: som om du och jag fick en massa extra slantar i fickan när man högg en skog i Gällivare eller på Gravberget, så är det naturligtvis inte. Homogena enheter av det här slaget - nationer - existerar inte i verkligheten. Nej, vad man istället, i ärlighetens namn borde tala om är vad som är kortsiktigt bra respektive dåligt för den verkliga och högst påtagliga enheten industrin och dess ägare.
Om man ska tala om Sverige som en helhet skulle man svårligen kunna tillbakavisa att ett naturnära skogsbruk skulle ge mer jobb och, kanske inte miljoner men i alla fall lite mer pengar till många fler. Om folkförsörjning var det verkliga målet skulle det knappast se ut som det gör idag.

Turismen bidrar idag till en större del av Sveriges BNP än det inhemska skogsbruket och det är bara dumt att tro att denna ström av turister skulle fortsätta att komma om vi inte hade vår Svenska natur. Även om man bara åker hit för att plaska i Sunnes vattenpark så spelar själva resan, utsikten, ja kontexten en stor roll. Det finns vattenparker även i Danmark – men inte utsikten över Fryken med sina skogsbeklädda kanter. Varför talas det så sällan om dessa pengar som turistnäringen omsätter? Jo, denna industri är nämligen ägd av oss alla som på något sätt jobbar inom den, det finns inga enskilda stora ägare som kan bli vrålrika.

De kalhyggen, eller täta ungskogar och plantageskogar som Sigvant talar om är säkert högproducerande (när det gäller fiber), men där finns nästan inga lavar, mossor, svampar, blåsippor, grodor, hackspettar, insekter, maskar, ugglor, örnar o.s.v. Massaveden är i stort sett oanvändbar till allt utom just som fiber. Skogslandet Sverige importerar redan byggnads- och möbelvirke eftersom vårt inhemska är alltför dåligt.

Men låt oss en gång för alla reda ut varför storindustrin inte vill ha ett naturnära skogsbruk; denna skogsbruksmodell är nämligen mest lönsam om man är en mindre skogsägare av den gamla sorten (i folkmun kallad bonde). Med denna modell kanske den lille skogsägaren skulle kunna få ut en ansenlig summa pengar då och då hela livet, istället för en större summa vid ett enda tillfälle vart hundrade år, med efterföljande dyra kostnader för plantering och röjning.
Marknaden har en enda lojalitet; pengarna. Vem tror att om tio år - när vi knappt har någon skog kvar att avverka här i Sverige - Sigvant och hans anhang kommer att fortsätta avlöna arbetslösa f.d. skogsarbetare av ren välvilja?

Skriv och klaga:
mats.sigvant@wedaskog.se

Labels: , , , , , , , , , , ,

Friday, June 19, 2009

Filmtips - the corporation

Har man inte sett den så har man inte fattat!
http://www.youtube.com/watch?v=Pin8fbdGV9Y&feature=fvst


Mvh:
J.

Labels: , , , , , ,

Friday, June 12, 2009

Ett annat samhälle.

Prioriteringsordningen är viktig!
Om jag ska diska är det av avgörande betydelse för resultatet att jag spolar upp vattnet först och sen gör själva diskningen. Ett lite väl självklart exempel kanske men... antagligen behöver jag så enkla exempel för att själv fatta.

Om man ska bygga ett samhälle - eller som i det här fallet; bara snacka om det - så behöver man enkla exempel att stödja sig mot. Att förstå, eller ens försöka förstå, ett samhälle är så svårt att man kan behöva de där busenkla liknelserna in emellan. Prioriteringsordningen i ett samhälle är egentligen inte svårare än vid diskning men parametrarna är fler än vatten, smutsig disk och en borste. Dessutom är världen full av människor som på allvar vill att man ska torrskrubba porslinet och sälja vattnet; ja de har till och med fått resten av världen att tro att detta är den rätta ordningen - vilket ju komplicerar det hela lite grann.
Detta är min prioriteringsordning (inte rätt eller fel ordning, bara min) och jag har delat in den i rum. Om det nya samhället är ett hus som vi ska gå in i måste vi passera några olika rum innan vi kommer till the livingroom.

Rum 1 är att allt som existerar - äger tid och rum - har ett egenvärde och alltså ett berättigande. För att vårt liv ska vara fortsatt möjligt måste allt annat liv ges detta livsutrymme. Inga, alltså INGA, arter får dö ut på grund av mänsklig aktivitet. De spår vi lämnar efter oss får aldrig vara grövre än att de fullständigt blåsts igen av tidens vind inom en hundraårsperiod och de får heller inte vara så djupa under denna period att andra arter eller efterkommande generationer riskerar att snubbla i dem. Detta är första rummet i det nya samhällsbyggets hus. Möblemanget utgörs enbart av självklarheter. Detta första rum är också husets bibliotek. Vi måste förstå och åtminstone ha en god överblicksbild av den samlade kunskapen i detta rum innan vi kan gå vidare in i huset.

Rum 2: Vår uppgift varje dag är att gå upp och överleva. Vi måste alla inse att vi är djur; levande organismer, som sagt jämställda alla andra organismer runt om oss utan vilka vi bevisligen får det mycket svårt att överleva. Vare sig vi lever i ett så komplicerat samhälle som vårt svenska där överlevnaden kan vara avhängig en anställning som datatekniker på en bank eller om vi är samlare och jägare i Afrikas västra inland. Vår uppgift varje dag är att gå ut och skaffa föda. Här i väst lever vi under skuggan av "den nya ekonomins" idéer vilka bl.a. säger att ingen behöver utföra ett kroppsarbete. I den nya ekonomin handlar man inte med potäter längre utan med tjänster över internet. Detta är ju som säkert de allra flesta av er förstår rent nys. OM ingen odlar potäter här längre så betyder det bara att någon annan längre bort har blivit satt på det jobbet - vi måste fortfarande äta, ny ekonomi eller inte.
Detta världsfrånvända synsätt får oss att glömma vad mat och husrum egentligen är värt. Vill vi själva av någon anledning inte jobba med den primära näringen - maten - så får vi istället vara beredda att betala vad det kostar att någon annan gör jobbet åt oss (denne måste ju nämligen både odla för sitt eget och ditt behov). Egentligen har detta faktum aldrig ändrats: Vi betalar idag skatter som sedan i sin tur går till jordbruket i form av bidrag, vilket gör att bönderna kan hålla lägre priser i handeln. Totalt sett är det fortfarande dyrt att inte fixa sitt eget krubb. När sen oljan börjar sina och muskelärt arbete blir på tapeten igen kommer priserna att verkligen börja likna verkligheten igen.
Att Skogen som helhet ska stå orörd liksom att fiskar skall fiskas en och en och inte stimvis är självklarheter som också hör till det andra rummet.

Rum 3: Ekonomin. Hur samhället organiseras.
I sin bok "Varifrån kommer kapitalräntan" (eget förlag 1937/42) skriver Johan Kjellén: "...det ekonomiska livets ändamål är att tjäna folkförsörjningen och inget annat."
Vi måste glömma de stora företagen (vilka kan kan hota med att flytta så fort miljö- eller arbetarhänsyn kommer på tal), vi måste glömma växelvarans (pengarnas) fria rörlighet (som gör det möjligt att totalt tömma ett skuldsatt land på resurser), nationalstaterna (som begränsar människornas liv och frihet), lönearbetet (som knyter och förslavar den anställde under arbete åt förut nämnda storbolag), räntan (som gjort hela världen skuldsatt och hela tiden ökar tillväxten och naturuttaget) och alla andra storskaliga lösningar som förväntas fungera för alla överallt. Ska vi ha pengar så ska de fylla sin ursprungliga funktion av att vara en stabil växel mellan två varor; de ska användas, inte staplas på hög och de får inte förväntas växa av sig själva.

Tror jag.

//J.








Att läsa:
Varifrån kommer kapitalräntan - Johan Kjellén (eget förlag 1937/42)
eller....
Varför ränta - Göran Hjort och Johan Sandwall (Inkluderad i denna bok finns en nyutgåva av "Varifrån kommer kapitalräntan"). Boken finns att köpa hos: goranhjort@hotmail.com.

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Thursday, May 28, 2009

Den "fria marknaden" är bara nys!

Regn, regn, regn. Blåst, blåst, blåst.
Undrar hur det kommer gå med min trädgårdskurs på söndag. Särskilt som vi just denna dag ska gräva. Hoppas inte Jorden är för blöt och tung.

Jag har nämligen fått denna lilla idé om att ha kurser hemma - ett led i min strävan att kunna jobba mer och mer hemma. Sälja grönsaker och annat överskott är ju knappast någon lönsam affär. Då tvingas jag in i samma hamsterhjul (har aldrig fattat varför det heter ekorrhjul) med utökning av ägor, lån, maskiner o.s.v. som många bönder idag. Om jag säljer ett knippe morötter för 20 spänn, så ska jag momsa 25% av det och sen betala arbetsgivaravgifter och annan skatt. Det blir inte mycket pengar kvar. Alltså måste jag utöka så att jag får stora arealer, men då går ju också hela ideologin kring det småskaliga och självförsörjande förlorad. Nej, mitt överskott idag får istället bli den i alla fall någorlunda detaljerade kunskap jag har om en del av odlingens aspekter. Detta kan jag sälja! Det blir min moderna variant av "äggpengar".

Men visst är det konstigt... Istället för att bonden odlar morötter som jag går och köper av honom så betalar vi skatt som sen tar omvägen kring Bryssel som i sin tur ger bidrag till bönderna. Detta bidrag gör att dessa kan hålla låga priser och konkurrera med varandra. Vi betalar alltså indirekt bönderna för att de ska kunna sälja sina produkter till oss billigt. Hallå!!!
Dessutom får detta den långtgående effekten att vi vanliga konsumenter får den mycket felaktiga bilden att mat är billigt. Mat är inte billigt, har aldrig varit och kommer aldrig att bli! Egentligen har den aldrig varit dyrare än nu. För om sanningen sedd ur det långa historiska perspektivet ska fram så tjänade faktiskt en bonde ganska lite pengar på sitt jordbruk för 100 år sedan; men å andra sidan behövde han inte tjäna så mycket - han var ju självförsörjande! Sen kom kraven på att bönderna skulle tjäna lika mycket i månaden som en fabriksarbetare och han blev då naturligtvis tvungen att sälja en mycket större del av sin produktion. När så konkurrensen mellan bönderna ökade sjönk priserna och de allra flesta blev tvugna att utöka sin produktion och med andra ord också sin areal. Så har det hållit på sen dess.
Maskinerna har blivit större och mer effektiva men också dyrare - avsevärt mycket dyrare - och i takt med detta har också den andel skattepengar som går till jordbruksbidragen ökat.

Men, men... det är detta som kallas fri marknad. Särskilt fri är den ju inte men det är hur som helst såhär det fungerar inom de flesta områden och i de flesta länder idag. Skattebetalarna finansierar en viss sektor inom samhället; resultatet säljs tillbaka till oss som betalat för kalaset. Låt mig ta ett helt annat exempel: I Sverige är vi ju vana vid att höra att en del av våra skattepengar går till "forskning". Och visst det låter ju bra; nya mediciner, och uppfinningar som kan hjälpa oss fram här i livet vill man väl inte tacka nej till. Problemet är bara att denna forskning ofta även delfinaniseras av t.ex. de stora läkemedels- och vapenindustrierna. Alltså: Just nu sitter jag och skriver detta på en lap-top som jag inte skulle ha haft om inte USA's skattebetalare gett en jädrans massa miljarder till Pentagon under 50-, 60,- 70-, 80 och 90-talen där pengarna primärt användes till att utveckla dagens högteknologiska vapensystem. En bieffekt av detta blev sådant som persondatorer och internet vilket sedan kunde patenteras och säljas tillbaka till skattebetalarna. Till syvende og sist blir resultatet av hela detta kretslopp att några få människor i samhällets absoluta toppskikt får ALLA pengarna (först bidragen och sen vinsterna) för hela projektet och att vi tvingas in i ett teknokratiskt system som vi faktiskt en gång har kunnat överleva alldeles utmärkt utan. Jag behöver väl knappast tillägga att rikedom av den här kalibern även medför en icke helt oansenlig portion makt.

Så skygga och tänk efter varje gång ni hör orden "fri marknad" eller "frihandel". Det är bara nys! Om denna på allvar existerade skulle jag faktiskt kunna ta ut kanske hela 15 kr av min morotsknippesförsäljning á 20 kr (5 kr skulle nog fortfarande behöva gå i skatt). Frihandel betyder bara att de riktigt stora marknadsbjässarna får ännu friare tyglar och att hindren i deras väg elimineras.

Men skit samma: Ni är välkomna på trädgårdskurs här på Ängbråten nu på söndag. Vi ska gräva djupsängar och lära oss om de viktiga maskarna. Sen ska vi fika och prova lite säsongsbetonat käk. Det "frivilliga bidraget för gårdens bevarande" är på hundra kronor.

;)

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Wednesday, April 22, 2009

Demonstrera mot kärnkraften!!!

Demonstrera mot kärnkraft och kärnvapen!
För energieffektivisering och sol-, vind- och vågkraft!
Lördag 25 april 12:30 i Stockholm

Samling Mynttorget (Riksdagen) 12:30. 13:00 marsch till Sergels torg, för tal och sång.
Regeringen försöker förmå Riksdagen, att i maj riva upp Atomkraftstopp-lagarna; folkomröstningens resultat.

Några talare: Eva Moberg, författare

Solveig Ternström, skådespelare, riksdagsledamot Centerpartiet: Värna kommande generationer!

Nalin Pekgul, ordförande Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund

Maria Wetterstrand, språkrör Miljöpartiet.

Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom.

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot Vänsterpartiet.

Olov Holmstrand, f. prof. i hydrogeologi, Chalmers: Om uranbrytningens risker.

Nils Axel Mörner, geolog, f.d. Stockholms universitet: Om minst hundratusen års slutförvaring, med istid, jordbävningar och tsunami.

Anita Lilburn, Aktionsgr. mot Radioaktiv krigföring: Varje ton atombränsle Sverige importerar har orsakat 5 ton avfallsuran, giftigt som kvicksilver. Det används i ammunition, sprids i Irak& Afghanistan.

Birgit Lindberg, miljökämpe från Arvidsjaur: Förstör inte Sverige med uranbrytning!

Carina Gustavsson, Tidaholm: Urbefolkningar förgiftas av uranbrytning.

Eftermiddag & kväll: Soppa och fika, underhållning, tal och diskussion i Adolf Fredriks församlingslokal, Kammakargatan 30. Anmäl (före 22 april) att du vill vara med där, till: inger.widell06@bredband.net tel.0706-70 15 57

Arrangör: Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen,
Stödarrangörer: Fältbiologerna, Kvinnor för Fred, Framtiden i Våra Händer, ARK/mot uranammunition, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Sveriges Kristna Socialdemokrater, Miljöpartiet/Grön Ungdom, Vänsterpartiet/Ung Vänster, Klimax Stockholm, Milkas, m.fl.

Upplysningar: www.folkkampanjen.se. info@folkkampanjen.se.
Folkkampanjen mot Kärnkraft/Kärnvapen, Pg 30090-5, medlem 200:-/år
Inger Widell inger.widell06@bredband.net 070 670 15 57

e-posta dina vänner om marschen, senaste upplagan av detta info-brev kan fås från (eller sänd. e-adresser dit): von.malmborg@musiker.nu Roland v Malmborg 08-7171588 (0730-224355).

Vi blir inte av med kärnkraften utan en bred folkopinion.
Gå med!
Meddela dina vänner om marschen!

Huvudparoller:
* Ingen ny atomreaktor!
* Kärnkraft skadar klimatet
* Atomkraft sprider atomvapen
* Ingen uranbrytning i Sverige heller
* Förbjud uran-ammunition
* Miljarder till sol- vind- och sparteknik
* Tjernobyl läcker ännu efter 23 år
* Ingen säker avfallsförvaring funnen trots 50 års forskande

---------------------------------------------------------------------------------------------
För att förtydliga lite så är detta ett brev från Folkkampanjen Nej till kärnkraft och inte någon text av min hand.

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , ,

Friday, February 27, 2009

Opinionsstyrning är grunden i demokratin

"Om sakernas tillstånd verkligen kunde förändras genom en så enkel handling som att rösta, då skulle denna handling genast förbjudas." Chomsky, förhoppningsvis någorlunda korrekt citerad ur mitt minne.

Tänk på't... Om Chomskys eget folk, det amerikanska, verkligen hade kunnat förändra sina liv genom att rösta, hur många miljoner hade då suttit fängslade i åratal för ett så trivialt brott som att inneha något gram marijuana? Hur många människor hade glatt sett på medan vatten och andra naturresurser av fundamentalt värde för den mänskliga organismen hade slunkit ur statlig ägo? Hur många människor hade verkligen strävat efter, vad som idag kommit att bli, ett av västvärldens sämsta sjukvårdssystem?

Vi behöver inte ens ta trippen över pölen för att hitta exempel på odemokratier; det räcker till på exempelfronten här hemma i Sverige också. Om svenskarna verkligen hade haft makten så länge som det påstås att vi haft den (jag räknar från 20-talet då kvinnor också, eller i alla fall till synes, blev människor), skulle vi då inte haft ett jämlikt samhälle idag? Skulle inte resurserna varit bättre fördelade - åtminstone inom landet - än de är idag? Hur många ville ha FRA-lagen? Upp med handen!
Lägg gärna märke till att jag här inte ens tar upp några direkta solidaritetsfrågor eftersom jag då eventuellt skulle tvingas in i en debatt om människans inneboende förmodade egoism kontra altruism. Lägg gärna märke till att jag bara tar upp exempel som direkt går att koppla till egennyttan: Den stora massan skulle väl vid det här laget ha sett till att gynna sig själv bättre - om de verkligen kunnat förändra något genom att rösta.

Naturligtvis kan vi påverka ett och annat genom vår lilla lapp i lådan, men man har på högre orter för länge sedan insett nyttan med att polarisera, snuttifiera och dra ner den offentliga debatten från de högre intellektuella höjderna och placera den på en arena där just makterna själva är de som bestämmer manegens bredd och underlag.
Det "stora odjuret", som Alexander Hamliton (USA:s första finansminister och den man vars ansikte pryder 10-dollarsedlarna) kallade Folket, måste hållas på plats. Om vi får rösta och tro att vi verkligen förändrar något så blir vi medgörligare. Kruxet blir bara att få oss att rösta som makten vill; att få oss att återkommande sluta upp bakom en eller annan kandidat ur den styrande klassen (eller dennes representant, personlige vän eller kollega) i val. Hur blå, röd eller naiv man än är så kan man väl inte blunda så hårt att man undgår att förstå att behovet av att kunna styra massans vilja måste finnas där i toppen av pyramiden - en byggnad i vars topp f.ö. inga politiker sitter utan främst individer med stort privat ägande.

För att åter citera Chomsky (denna gång helt korrekt ur en bok): "Insikten att opinionsstyrning är grunden för alla regeringar, från de mest despotiska till de friaste, sträcker sig åtminstone tillbaka till David Hume, men en reservation bör göras. Styrningen är långt viktigare i friare samhällen där lydnad inte kan upprätthållas med hjälp av piskan."
Mycket - tycker jag -tyder på att man från toppen av pyramiden varit medveten om detta behov ännu längre tillbaka i tiden, man hade bara andra sätt att hantera problemet på. I antikens Grekland löste man problemet genom att helt enkelt bara låta de redan nöjda rösta. Alltså fria män med tillgångar. De senaste 30 åren har vi själva mer och mer kommit att arbeta enligt romarnas bröd och skådespel-princip.

Det verkliga problemet för alla dem som styr och ställer, som vill sälja på oss en massa skit vi inte behöver, för de skadade stackarna i toppen (ja jag menar skadade på ett uppriktigt sätt) är att vi nog alla egentligen är nöjda med ganska lite - så länge vi inte utsätts för korruption; att vi alla nog är rätt hyfsade individer så länge vi blir älskade som barn och vuxna; att vi alla långt där inne vet att vi aldrig blev förvisade ur paradiset; att Jorden är vårt hem som vi alla är biologiskt betingade att älska och tro på.

- Tror jag.

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , ,