Saturday, March 24, 2007

Växthuseffekt eller inte?

I vår lokala blaska Säffle Tidningen dök det häromdagen upp en insändare som ifrågasatte växthuseffekten och hänvisade till tidigare, historiska klimatförändringar som t.ex. lilla istiden som rådde från omkring 1400 talet till 1800 talets början. Ett vanligt, men ack så opåläst argument. Här kommer mitt svar:

De förändringar vi står inför är de största i mänsklighetens historia. Dessa fakta är mycket skrämmande och nästan omöjliga att ta till sig; perspektivet blir helt enkelt för stort. När vi människor ställs inför liknande kriser - privata eller värdsliga - som är större än vi riktigt kan hantera gör vi som vi alltid har gjort: Vi blundra, och finns det någon, mer eller mindre tillförlitlig källa, som påstår att vi inte har något att oroa oss över så tenderar vi att lyssna och tro på denna oavsett hur dåligt underbyggda hans eller hennes argument är. Växthuseffekten, å sin sida, är ett otroligt välunderbyggt faktum! Det är svårt att finna något annat vetenskapligt område där det råder ett så starkt konsensus som i denna fråga.

Det som gör dagens klimatförändring så speciell (och som gör att den avviker från andra, historiska förändringar) är hastigheten med vilken den sker. Egentligen är det inte fråga om en, utan många förändringar av vilka en del går ungefär tio, andra 100 gånger snabbare än tidigare förändringar. Ekologin hinner inte, till skillnad från historiska förändringar, anpassa sig till de nya förhållandena, med effekten att arter, skogar, jordar och vatten dör.

Vill man ha mer bevis är det bara att vända sig till vilken meteorologisk, biolog eller ekologi-institution som helst i (nästan) hela världen. I USA råder en viss tvekan om växthuseffekten , men denna tvekan är av främst politisk och inte vetenskaplig karaktär. Som exempel kan nämnas att det från mitten av 90-talet och fram tills nu knappt publicerats en enda vetenskaplig artikel i USA som ifrågasätter växthuseffekten.
99 procent av alla foskare inom området ställer upp på idén om klimatförändringen som en effekt av mänsklig aktivitet. Den återståendeprocenten jobbar nästan undantagslöst åt oljeindustrin eller dess lobbyister. Det är denna enda procent vi väljer att tro på.
Historien kan användas som verktyg i många situationer; som t.ex. att se mönster av flykt och paniskt blundande för problem i den mänskliga naturen, men inte vad gäller växthuseffekten.

Johannes von Ûber Söderqvist

Friday, March 02, 2007

En sjuhelvetes skatteväxling.

Nu börjar t.o.m. media vakna för hotet som vår västliga livsstil utgör för oss alla, för Jorden. Eller mnja... vakna och vakna, men de har i alla fall börjat diskutera problemet som långa transporter utgör. Det är ju nämligen, som vi alla vet, ett stort problem att vi transporterar hit kaffe från sydamerika, att fisk från Norge tar omvägen om en paketeringsfirma i Kina innan den åter hamnar i norksa frysdiskar, att svenskar med s.k. miljöbil tankar med bränsle hittransporterat från Brasilien (etanol som i slutändan gjort åt med 70% mer energi än man får ut). Det krävs ju ingen större begåvning att fatta att den här situationen är ohållbar. Tyvärr har ju inte debatten kommit så speciellt mycket längre än såhär; man diskuterar mest bara vad för sorts bränsle som ska ersätta oljan så att vi kan fortsätta med dessa transporter - så att vi kan fortsäätta i stort sett som nu.

Nu är det nog så att ett system där det går åt mer än en kalori för att producera en dito i slutändan är ett ohållbart sådant. Som exempel kan ges att det i USA går åt ungefär 111 kcal för att producera en. För att producera en normal nordamerikansk måltid går det alltså åt hundan så mycket mer energi i framställning, paketering och transport än det energinetto som slutligen ligger på tallriken.

Hur ska vi då göra? Jo; vi kunde ju börja med att köpa närproducerat - eller rent av odla själva. För bara hundra år sen var det naturliga att nästan alla producerade sin egen mat och de som inte gjorde det fick vara beredda att betala för den. Alltså; utgångsläget är egentligen fortfarande att var och en är sin egen överlevnads motor. Bara för att vi har glömt bort det är det inte mindre sant. Hur ska en svensk grönsaksodlare kunna konkurrera med en holländsk; speciellt som denne i sin tur tävlar med en italiensk?

Mitt förslag till grön skatteväxling är: Höj priset på alla matvaror radikalt så att den som producerar maten får ut nåt för sitt jobb och straffbeskatta alla transporter skyhögt. Enda anledningen till att den holländske bonden kan konkurrera med en svensk är att vi fortfarande har tillgång till hyfsat billig olja. Utan denna billiga energi skulle transportkostnaderna ändå vara skyhöga.

Tänk så mycket jobb som skulle skapas i ett självförsörjande och energisnålande Sverige. Ok, skatteintäkterna skulle minska också då folk tjänade mindre pengar, men omkostnaderna för arbetslösa och för alla välfärdssjukdomar skulle minska drastiskt.

Lovar att utveckla det här mer vid tillfälle. Nu måste jag rusa till en premiär.

Johannes von tyvärrkonsument Söderqvist