Skogsindustrin driter i småskogsägare och allmänheten

Skogsindustrins retorik har hela tiden en underton av medlidande med skogsägare och arbetare landet över, men jag är faktiskt mycket tveksam. Slaget i medierna utkämpas med klassisk vi mot dem taktik (skogsindustrin mot de s.k. trädkramarna) där det gäller för industrin att med skenbart sakliga argument vinna över så många som möjligt på sin sida. Låt mig därför poängtera: Industrin står inte på någons sida – ingen mer än sin pennings. Det ses faktiskt som direkt felaktigt om en företagsledare inte sätter vinsten i första rummet. Personligen tjänar jag inte ett öre på att delta i skogsdebatten. Däremot kostar det mig mycket tid vilken jag, som frilansande artist med mycket låg årsinkomst, skulle kunna lägga på något helt annat. Man får också vara beredd att ta en hel del skit!

Under de 60 år som Mats Sigvant (vd för Weda Skog som skrev en elak artikel i bl.a. Dalademokraten) refererar till då kalhyggesbruk varit norm har mer än två tredjedelar av skogsarbetarna fått gå från sina jobb, småbönderna har lämnat sina hemman, gårdar har styckats av, maskinförarna har blivit privata småföretag som måste jobba dygnet runt för att få det att gå ihop, industrin har utvidgat (både ägandet och uttaget) och dess ägare har tjänat pengar – en väldig massa pengar.

Man talar alltid i debatten om Sveriges skogar, Sveriges industri, vad som är bra respektive dåligt för Sverige: som om du och jag fick en massa extra slantar i fickan när man högg en skog i Gällivare eller på Gravberget, så är det naturligtvis inte. Homogena enheter av det här slaget - nationer - existerar inte i verkligheten. Nej, vad man istället, i ärlighetens namn borde tala om är vad som är kortsiktigt bra respektive dåligt för den verkliga och högst påtagliga enheten industrin och dess ägare.
Om man ska tala om Sverige som en helhet skulle man svårligen kunna tillbakavisa att ett naturnära skogsbruk skulle ge mer jobb och, kanske inte miljoner men i alla fall lite mer pengar till många fler. Om folkförsörjning var det verkliga målet skulle det knappast se ut som det gör idag.

Turismen bidrar idag till en större del av Sveriges BNP än det inhemska skogsbruket och det är bara dumt att tro att denna ström av turister skulle fortsätta att komma om vi inte hade vår Svenska natur. Även om man bara åker hit för att plaska i Sunnes vattenpark så spelar själva resan, utsikten, ja kontexten en stor roll. Det finns vattenparker även i Danmark – men inte utsikten över Fryken med sina skogsbeklädda kanter. Varför talas det så sällan om dessa pengar som turistnäringen omsätter? Jo, denna industri är nämligen ägd av oss alla som på något sätt jobbar inom den, det finns inga enskilda stora ägare som kan bli vrålrika.

De kalhyggen, eller täta ungskogar och plantageskogar som Sigvant talar om är säkert högproducerande (när det gäller fiber), men där finns nästan inga lavar, mossor, svampar, blåsippor, grodor, hackspettar, insekter, maskar, ugglor, örnar o.s.v. Massaveden är i stort sett oanvändbar till allt utom just som fiber. Skogslandet Sverige importerar redan byggnads- och möbelvirke eftersom vårt inhemska är alltför dåligt.

Men låt oss en gång för alla reda ut varför storindustrin inte vill ha ett naturnära skogsbruk; denna skogsbruksmodell är nämligen mest lönsam om man är en mindre skogsägare av den gamla sorten (i folkmun kallad bonde). Med denna modell kanske den lille skogsägaren skulle kunna få ut en ansenlig summa pengar då och då hela livet, istället för en större summa vid ett enda tillfälle vart hundrade år, med efterföljande dyra kostnader för plantering och röjning.
Marknaden har en enda lojalitet; pengarna. Vem tror att om tio år - när vi knappt har någon skog kvar att avverka här i Sverige - Sigvant och hans anhang kommer att fortsätta avlöna arbetslösa f.d. skogsarbetare av ren välvilja?

Skriv och klaga:
mats.sigvant@wedaskog.se

Filmtips - the corporation

Har man inte sett den så har man inte fattat!
http://www.youtube.com/watch?v=Pin8fbdGV9Y&feature=fvst


Mvh:
J.

Nej till Nato - namninsamling

Här finns namninsamlingen mot natos övning i norr:

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3389


Mvh:
Johannes

Ett annat samhälle.

Prioriteringsordningen är viktig!
Om jag ska diska är det av avgörande betydelse för resultatet att jag spolar upp vattnet först och sen gör själva diskningen. Ett lite väl självklart exempel kanske men... antagligen behöver jag så enkla exempel för att själv fatta.

Om man ska bygga ett samhälle - eller som i det här fallet; bara snacka om det - så behöver man enkla exempel att stödja sig mot. Att förstå, eller ens försöka förstå, ett samhälle är så svårt att man kan behöva de där busenkla liknelserna in emellan. Prioriteringsordningen i ett samhälle är egentligen inte svårare än vid diskning men parametrarna är fler än vatten, smutsig disk och en borste. Dessutom är världen full av människor som på allvar vill att man ska torrskrubba porslinet och sälja vattnet; ja de har till och med fått resten av världen att tro att detta är den rätta ordningen - vilket ju komplicerar det hela lite grann.
Detta är min prioriteringsordning (inte rätt eller fel ordning, bara min) och jag har delat in den i rum. Om det nya samhället är ett hus som vi ska gå in i måste vi passera några olika rum innan vi kommer till the livingroom.

Rum 1 är att allt som existerar - äger tid och rum - har ett egenvärde och alltså ett berättigande. För att vårt liv ska vara fortsatt möjligt måste allt annat liv ges detta livsutrymme. Inga, alltså INGA, arter får dö ut på grund av mänsklig aktivitet. De spår vi lämnar efter oss får aldrig vara grövre än att de fullständigt blåsts igen av tidens vind inom en hundraårsperiod och de får heller inte vara så djupa under denna period att andra arter eller efterkommande generationer riskerar att snubbla i dem. Detta är första rummet i det nya samhällsbyggets hus. Möblemanget utgörs enbart av självklarheter. Detta första rum är också husets bibliotek. Vi måste förstå och åtminstone ha en god överblicksbild av den samlade kunskapen i detta rum innan vi kan gå vidare in i huset.

Rum 2: Vår uppgift varje dag är att gå upp och överleva. Vi måste alla inse att vi är djur; levande organismer, som sagt jämställda alla andra organismer runt om oss utan vilka vi bevisligen får det mycket svårt att överleva. Vare sig vi lever i ett så komplicerat samhälle som vårt svenska där överlevnaden kan vara avhängig en anställning som datatekniker på en bank eller om vi är samlare och jägare i Afrikas västra inland. Vår uppgift varje dag är att gå ut och skaffa föda. Här i väst lever vi under skuggan av "den nya ekonomins" idéer vilka bl.a. säger att ingen behöver utföra ett kroppsarbete. I den nya ekonomin handlar man inte med potäter längre utan med tjänster över internet. Detta är ju som säkert de allra flesta av er förstår rent nys. OM ingen odlar potäter här längre så betyder det bara att någon annan längre bort har blivit satt på det jobbet - vi måste fortfarande äta, ny ekonomi eller inte.
Detta världsfrånvända synsätt får oss att glömma vad mat och husrum egentligen är värt. Vill vi själva av någon anledning inte jobba med den primära näringen - maten - så får vi istället vara beredda att betala vad det kostar att någon annan gör jobbet åt oss (denne måste ju nämligen både odla för sitt eget och ditt behov). Egentligen har detta faktum aldrig ändrats: Vi betalar idag skatter som sedan i sin tur går till jordbruket i form av bidrag, vilket gör att bönderna kan hålla lägre priser i handeln. Totalt sett är det fortfarande dyrt att inte fixa sitt eget krubb. När sen oljan börjar sina och muskelärt arbete blir på tapeten igen kommer priserna att verkligen börja likna verkligheten igen.
Att Skogen som helhet ska stå orörd liksom att fiskar skall fiskas en och en och inte stimvis är självklarheter som också hör till det andra rummet.

Rum 3: Ekonomin. Hur samhället organiseras.
I sin bok "Varifrån kommer kapitalräntan" (eget förlag 1937/42) skriver Johan Kjellén: "...det ekonomiska livets ändamål är att tjäna folkförsörjningen och inget annat."
Vi måste glömma de stora företagen (vilka kan kan hota med att flytta så fort miljö- eller arbetarhänsyn kommer på tal), vi måste glömma växelvarans (pengarnas) fria rörlighet (som gör det möjligt att totalt tömma ett skuldsatt land på resurser), nationalstaterna (som begränsar människornas liv och frihet), lönearbetet (som knyter och förslavar den anställde under arbete åt förut nämnda storbolag), räntan (som gjort hela världen skuldsatt och hela tiden ökar tillväxten och naturuttaget) och alla andra storskaliga lösningar som förväntas fungera för alla överallt. Ska vi ha pengar så ska de fylla sin ursprungliga funktion av att vara en stabil växel mellan två varor; de ska användas, inte staplas på hög och de får inte förväntas växa av sig själva.

Tror jag.

//J.








Att läsa:
Varifrån kommer kapitalräntan - Johan Kjellén (eget förlag 1937/42)
eller....
Varför ränta - Göran Hjort och Johan Sandwall (Inkluderad i denna bok finns en nyutgåva av "Varifrån kommer kapitalräntan"). Boken finns att köpa hos: goranhjort@hotmail.com.

Den minst kommersialiserade musikstilen.

Folkmusikrörelsen i Sverige växer hela tiden och det är främst unga som dras till musikformen. Tiden när folkmusikens representanter i Sverige utgjordes av gamla gubbar i folkdräkt är förbi. Ja, hundåren är över och istället ser man en stark rörelse med massor av band, konstellationer, fans, föreningar och organisatörer. Vad man däremot inte ser - eller rättare sagt hör - är att musiken spelas i radio. Jo visst det finns programmen Klingan och Folke i P2, men that's it!

Folkmusiken är nog utan tvivel vår minst kommersialiserade musikform: De gamla go'a hitsen är ofta traditionella låtar utan någon erkänd upphovsman och traderas vidare från generation till generation och om en låt råkar vara nyskriven så blir kompositören oftast bara glad om någon annan person vill ta upp den - man hoppas ju på att själv en dag få en "trad-låt" upptecknad efter sig. Musikstilens främsta spridningssätt är från musiker till musiker i buskaspel på någon spelmansstämma, inte via något digitalt media.
Kan det vara så att det helt enkelt inte finns intresse i våra radiohus, tidningar och tevekanaler att hjälpa till att sprida en musikstil som nästan ingen tjänar några pengar på?

Bara en tanke.

//J.