Folkrörelsen för en världsdebatt om miljöfrågor.

Så blev man förbannad igen då!
Det var någon sån där undersökning bland väljarna som visade vilka frågor de tyckte var viktigast. Kan ni gissa vart miljöfrågan hamnade? På plats nummer tolv. Näst längst ner!

Vad ska jag göra? Vad ska man ta sig till?! Hur ska man få folk att fatta att det inte finns någon viktigare fråga än miljön?
Miljöproblemen ökar inte enligt principen 1-2-3-4 o.s.v., de ökar 1-2-4-8-16 o.s.v. Om vi idag står upp till knäna i miljöproblem så är inte nästa steg att de når oss upp på låren, nej; i nästa steg står de oss redan långt över huvudet. I Sverige är det synnerligen tyst om detta både på den politiska, såväl som på mediaarenan. I många andra länder börjar nu miljön bli en viktig fråga som tas an med ofta tvärpolitiska- och vetenskapliga styrkor. The Royal Society i England (deras motsvarighet till våran vetenskapsakademi) gick för ett tag sen till attack mot Exxons finansiering av den lobby som förnekar klimatförändringen. Kalifornien - ja de med den ärkereaktionäre terminatorguvenören - meddelar att de tänker stämma biltillverkarna p.g.a. de höga halterna av koldioxid i utsläppen. I Kina - en diktatur som ligger före oss på den här punkten - pågår just nu en av världens och historiens största folkbildningskampanjer om miljöhotet. En f.d. amerikansk vicepresident och presidentkandidat åker världen runt med sin föreläsning om klimatpåverkan och har samtidigt en film som snurrar på biografer världen över. I Sverige hamnar frågan på plats nummer tolv i prioritet inför valet! Det största hotet i vår historia nafsar oss i hälarna och vi tänker på om a-kassan ska sänkas eller höjas.

Här kommer lite fakta till alla er som tycker att miljön är värd en klar tolvteplacering:
Glaciärerna och de stora isarna smälter just nu snabbare än man först beräknat. Förutom att detta medverkar till en höjning av havsnivån som hotar lägga våra bästa matjordar under vatten och göra cirka en miljard människor hemlösa (jo då kan vi börja snacka flyktingproblem på allvar), så verkar det nu också som att grundvattennivån påverkas negativt. Dessutom frigörs just nu enorma mängder giftig metangas ur töande tundror. En liknande utveckling har setts även på arktis. Metan är en aggressiv växthusgas – 25 gånger starkare än koldioxid.
Den förra istiden var resultatet av en temperaturförändring om fem grader. Mänsklig temperaturpåverkan har än så länge förändrat temperaturen med två och en halv grad. En del experter förutspår att vi kommer ha höjt temperaturen med 6,3 grader inom hundra år, andra säger att det kommer gå betydligt snabbare p.g.a. utväxlingen som problemet själv skapar (som jag beskrev innan: 1-2-4-8-16 o.s.v.).

Visst vetenskapen kommer med många olika bud om katastrofens utveckling och omfattning, men i konstaterandet att växthuseffekten är ett faktum råder överväldigande koncensus. Vi är sedan länge förbi stadiet där man kan välja att tro eller inte tro på växthuseffekten.

Vad kan man då göra för att få folk att själva lyfta upp frågan från nummer tolv till nummer ett? Jag tror på ett brett samarbetsorgan där alla som ser faran kan vara med. En folkrörelse där syftet är att lyfta frågan - inte att enas i detalj. Jag startar denna folkrörelse idag, här och nu! Skicka ett mail så gör vi något!

Mvh:

Johannes von InteAllsSkämtsam Söderqvist

Börja där man står.

Ofta får jag höra att jag ”trots allt inte är någon riktig miljövän” . Att bo på landet innebär ju en massa bilkörande till affär, jobb o.s.v. Det är sant! Jag är en miljöbov, det är vi alla i det här systemet. Jag hatar det, men det är så!

Vilka är då miljövinsterna med att bo på landet? Ja, att bara bo någonstans hjälper väl knappast någon det är vad man gör där man bor som det handlar om. Om man jobbar där man bor t.ex. Själv har jag valt att odla en stor del av min egen mat. Odlar man själv, om än aldrig så lite egen mat så är miljövinsterna genast enorma. Det går nämligen åt väldiga mängder energi att producera, paketera, transportera och annonsera vår affärsmat.

Låt oss följa ett vetekorn på dess resa från Lantmännen ( eller Granngården som nån fått för sig att det heter) till magen.
Alltihop börjar med att en bonde köper utsäde. Detta transporteras hem till honom/henne. men innan det är dags för sådd så måste bonden plöja, gödsla och harva (harvning gör flera ggr). Nu är det dags för sådd och vältning. Därefter följer besprutning, gödsling, besprutning, besprutning, besprutning (och besprutning ett gäng ggr till), skörd, transport med säden till en torkanläggning (som drar el, mycket el), transport till centralmagasin, transport till kvarn, transport till bageri, transport till grossist, transport till affär, transport till kunden och hemmet. Och här i lägenhetens trånga vrå blir det lilla kornet till slut öppåtet (värmländska för uppätet).
Jämför nu detta produktionssätt med att du själv skulle odla vete. Låt oss säga att du får hem en bonde som faktiskt plöjer och harvar åt dig med traktor. Ja, jo det är illa, men om man inte har en inkörd arbetshäst är det svårt att göra detta för hand. Sen gödslar, sår och vältar du för hand. Vid skörd så slår du det med en lie och ställer kärvarna att torka i en skyle. Du slagtröskar och promenerar sen in i köket med säden och maler på handkvarnen så mycket du behöver för dagen. Du bakar ditt bröd (Aj fan här gick det visst åt lite el till ugnen. Eller om du har vedspis: Nu smutsade jag allt ner i naturen när jag eldade all den veden.).

Nu är ju just sädesslagen några av de mest krävande växterna om man räknar antalet moment från sådd till mat. Morötter, potatis och dylikt är mycket enklare att förädla, men om man ser till den konventionella produktionen som är rådande i Sverige idag är den kedjan nästan lika energikrävande som säd även om det gäller potatis. I USA går det åt ungefär 111 kcal i produktion för varje 1 kcal som konsumenten stoppar i sig. Horribelt! Mig veterligen så har det inte gjorts några sådana undersökningar i Sverige eller Europa, men vi ligger sannolikt inte USA efter.
Observera att jag inte heller i mitt exempel med sädeskornet ovan inte räknat in tillverkning och transporter av pesticider och konstgödning som bonden behöver. Mängden energi som går åt för att ens tillverka en traktor skulle sannolikt kunna driva alla lampor i mitt hus i flera år. Bränslet till traktorn ska pumpas upp och transporteras och förädlas och transporteras och säljas och transporteras innan det brinner upp i traktorn i syfte att producera mat. Så nästa gång någon skrattar åt din kolonilott eller balkonglåda med oregano har du ett gäng bra argument.

Att producera den mat man behöver för att leva där man lever är den i särklass bästa miljöpolitiken. ALLA katergorier!


Johannes von Domedag Söderqvist

Tillväxten och missväxten

Jag skulle inte vilja kalla Sverige ett socialistiskt land och inte heller ett kapitalistiskt. Ordet kapitalism antyder ändå, precis som socialism, att det finns någon som tänker och styr utifrån en viss värdegrund, en ideologisk inriktning. Samma indikationer ger orden liberal, konservativ etc. Jag skulle istället vilja kalla Sverige för ett konsumistiskt land.
Hela vårt ekonomiska system bygger på konsumtion, ja faktiskt ständigt ökad konsumtion av varor och tjänster. För ett tag sedan motsvarades våra pengars värde av en guldlikvid. Idag finns inget sådant reellt värde som matchar våra pengar. Något förenklat skulle man istället kunna säga att pengarnas värde idag är beroende av marknadens tilltro till allas vår konsumtion. Om vi konsumerar mera får vi tillväxt och en stabilt långsiktig tillväxt innebär en stabil krona.
Bara tanken på konstant, evig tillväxt är horribelt dum! Förutsättningen för detta är att människor ska kunna prestera mer och mer och att jorden ska kunna ge mer och mer (En fullständigt omöjlig utveckling som alla riksdagspartier idag bekänner sig till - i varierande grad). Det ligger alltså i sakens natur att vi ska konsumera en massa onödigheter; prylar som vi inte behöver och som vi till slut börjar känna oss ägda av. Ett limbotillstånd där inget annat räknas än små meningslösa, obetydliga belöningar.
Min samhällsmodell ser mycket annorlunda ut. Det finns ett gäng verkligt viktiga förutsättningar för mänskligt liv: Mat, husrum, viss trygghet, upplevelse av meningsfullhet (kan vara kulturutbud, problemlösning, variation i arbetet etcetera). I min modell hålls dessa förutsättningar på en konstant nivå, inget mer. Så vad ska då jag rösta på?!

Vi behöver inte mer varor som hjälper oss att slå ihjäl tid. Vi behöver tid att fundera över vad vi verkligen behöver.

Johannes Söderqvist
Artsit och numera opolitisk.