Hitler - är inte det en mytologisk figur?

Går historien egentligen att tolka på något annat sätt än det mytiska? Folket före oss trodde på sagor om historia – eftersom de var lite dumma då för längesen och inte var så upplysta som vi. Vi nutidsmänniskor hänger oss inte åt myter som Atlantis, eller de om Odysseus irringar på havet.
Visst, det måste ju erkännas, är historieskrivning ett ämne där det är svårt att vara objektiv; någon exakt kunskap är det ju inte. Om vi inte har tillgång till skrivna källor så blir det som bäst kvalificerade gissningar och ganska ofta, visar det sig, stämmer inte de skrivna källorna heller efter som historieskrivarna förr – som ju levde i en oupplyst tid – ofta ljög och överdrev. Men, men vi gör vårt bästa för att med obeveklig objektivitet se genom dåtidens dimridåer, för att skapa en så korrekt historia som det bara är möjligt. Vi vill ha en historia vi kan lära av, eller hur. För att undvika att upprepa tidigare generationers misstag. Jo, jo så heter det. Fint som smör!

Jag skulle vilja påstå att vi lär oss mindre av historien idag än vad medeltidsmänniskan lärde av sina riddar-drake berättelser. För till skillnad från dessa sagor, som trots allt innehöll axiomer av levandets konst, så är vår nutida historieskrivning avhängig en politisk agenda. Hjältekungshistorien började väl visserligen sakta dunsta bort ur våra klassrum och uppslagsverk efter andra världskrigets slut och stornationalismens nederlag. Men på samma gång och med gropunkt i samma händelse så växte en ny form av politisk historieskrivning fram. Individen fick träda fram och förlänades äntligen en plats i rampljuset. Denne, av de tidigare så omhuldade hjältekungarna, förtryckte stackare blev det centrala temat i efterkrigstidens historieskrivning. Han, soldaten ur de djupa leden, den enskilde bland miljoner.
Kontentan blev en slags gynna dig själv-tänkande: Gud och alla andra högre syften är döda. Skit i landet, byn och kulturen. Tänk på dig själv! Kungen vill dig ont, politikerna likaså, makt korrumperar och alla är vi likadana kålsupare. Det enda som kan kirra den här biffen är en fett utbredd individualism och frihandel. Så ta för dig för fan; kräv det du vill ha!

Hade vi läst Atlantismyten istället så hade vi kanske sett att vårt självcentrerade roffande går stick i stäv med Gudarnas vilja och att vi snart kommer dränkas i havet (till och med vetenskapen har på senare år kommit fram med en liknande teori). Eller om vi hade läst Odyssén: Vi kommer vara skyldiga att irra kring på ett fientligt hav så länge vi inte ödmjukt underkastar oss det som är större än oss.

Självklart kan man lära något av historien om man är beredd att tränga lite djupare in än årtalsfyllda krigsreportage i dåliga magasiner (som t.ex. Allt om Historia). Men olyckligtvis verkar kombinationen historieintresse och maktambitioner ytterst sällan stråla samman i en och samma individ. För finns det något som är tydligt så är det att våra makthavare inte lärt historiens läxa. Så frågan blir då alltså att om inte politikerna, kapitalisterna och journalisterna lärt sig något av historien, mer än att den går att använda för egen vinning, vad spelar det då för roll att vi har en exakt och objektiv historieskrivning? Historikerna är intresserade av historia, inte makt. Maktmänniskorna är intresserade av makt, inte historia.

Kan någon idag påstå att Hitler eller Ghandi, Lenin eller Palme inte är mytologiserade figurer? Är inte förlisningen av Titanic eller sänkningen av Hindenburg att betrakta som mytiska händelser?
Vi verkar inte kunna förhålla oss ”korrekt” i förhållande till historien; som om hur mycket vi än strävar att vara psykologiserande så är vi trots allt det mytologiserande djuret. Enda skillnaden mellan myter och historieskrivning är kanske bara att du kan slå någon i huvudet med en historiebok. Kan du dess innehåll så ligger du före din omgivning. Kan du dessutom vinkla det till din fördel ja då har du ett redigt övertag.

Mvh:
Johannes von Amatörmytiker Söderqvist

Artiklar

Ja, här kommer lite länkar till olika artiklar och så.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

http://www.commondreams.org/archive/2008/03/26/7910/
Published on Wednesday, March 26, 2008 by Reuters
Ice Shrink In Arctic Sea May Attract Oil Firms
OSLO - Winter sea ice around a Norwegian Arctic island has thinned to less than one meter (3 feet) since the 1960s, according to a study on Tuesday of a region that may be more attractive to oil firms because of climate change.

http://www.commondreams.org/archive/2008/03/26/7906/
Published on Wednesday, March 26, 2008 by Reuters
Land Deal Could Open Alaska Wildlife Refuge To Oil
by Yereth Rosen
ANCHORAGE - A controversial land swap proposal could open portions of0326 08 1 an Alaska wildlife refuge to oil drilling, dividing Alaska natives and stoking opposition from environmentalists seeking to protect the bears, moose and birds that live there.

http://www.commondreams.org/archive/2008/03/26/7888/
Published on Wednesday, March 26, 2008 by The Guardian/UK
Giant Antarctic Ice Shelf Breaks Into The Sea
by Claire Truscott and Agencies
A vast hunk of floating ice has broken away from the Antarctic peninsula, threatening the collapse of a much larger ice shelf behind it, in a development that has shocked climate scientists.0326 01

DEN INRE VILDEN

Innehållet på den här bloggen brukar ju normalt sett vara vigt åt Det Vilda, åt det utanför gärdesgår’n och de som lever där, men Människan är ju också vild från början. Hur klarar vi själva av att leva i vår egen domesticeringskultur? Inte så bra alls skulle jag vilja påstå.

Om man räknar från den punkt i tiden när vi blev Homo Sapiens så har vi levt som samlare, fiskare och jägare i ungefär 100 000 generationer och som bofasta odlare i bara några hundra. Vi vet t.ex. idag att vår moderna kosthållning egentligen inte passar våra organ. Laktos, socker och gluten ger oss allergier, fetma och ledproblem. Vi är inte heller riktigt anpassade för stekt mat och kött i såna mängder som vi äter nu har vi aldrig ätit förr. Skaldjur, som spelat en väldig viktig roll i människans historia, äter vi mindre av idag än vad som kanske är lämpligt. Men tur är väl det; om alla människor idag satte igång att äta musslor skulle de väl ta slut. Denna matproblematik är någonting som fler och fler blir medvetna om och idag finns det till och med flera olika näringsläror, bl.a. den så kallade Stenålderdieten, som hanterar detta ämne, men hur är det med vårt övriga liv?
Den amerikanske tänkaren och debattören John Trudell talar i inledningen till filmen om honom själv om att det inne i alla människor fortfarande finns en stammedlem som försöker använda sitt stamtänkande men att det är väldigt svårt att göra det i vår tid. Egentligen vore det väl inte så märkvärdigt om vårt andliga inre är lika anpassat till en samlartillvaro som vår matsmältningsapparat. Vår kropp och vår Ande är anpassad till ett ganska lättjefullt liv; för samlande av örter, rötter, nötter, musslor och annat smått och gott som gick att finna i forntidens oplundrade skafferi, för att fiska och kanske jaga lite granna, för att sitta och pilla med spetsen på en grävpinne under samkväm med de övriga medlemmarna av stammen.
Överallt där våra förfäder övergick från stillsamt kringströvande och samlande till en jordbrukande livsstil så sjönk levnadskvaliteten avsevärt. Vi fick mindre kroppar och hjärnor, immunförsvaret blev sämre och vi fick vänja oss vid att drabbas av ständiga epidemier. Från att ha strosat runt i snitt två timmar om dagen för att finna mat fick vi nu finna oss i att slita ut våra kroppar under långa dagar på fälten. Medellivslängden sjönk. Den stora gåtan är egentligen varför vi gick över till jordbruk. Det finns en hel del spännande teorier om detta, men de får vi ta en annan gång.
Visst är vi en väldigt anpassningsbar art som lärt oss att leva i alla olika klimat, men vad vi hela tiden tycks glömma i det sammanhanget är att vi var samlare och jägare när vi kom till Centralasien, Amerika, Australien, Grönland och Skandinavien. Anpassningen till olika klimat var och är nog lättare för oss att hantera än övergången till hårt arbete, stress, svält, stadsliv, rädsla för konflikt och krig. Vi är helt enkelt inte vana att jobba åtta, tio timmar om dagen för brödfödan. Två till fyra timmar är vårt inre måtto och när vi som i vårt stressiga moderna samhälle tvingas jobba mer, utan att för den delen vara säkra på att vi tryggat tillvaron, så blir det tilt. Vi är inte skapta för det här samhället!
Andra sidor av vårt underliggande stammedvetande som vi bortser från är faran som gror i det utanförskap som exempelvis arbetslöshet och ghettofiering skapar. Bland det värsta som kan hända en mänsklig individ (och de flesta andra flockdjur också) är att av någon anledning hamna utanför stammen, att inte höra till. Det växer upp en rotlös stam, utan egentlig tillhörighet utanför våra större städer och på avfolkningsorten. En stam utan tro på sig själv och det samhälle som inte förmått fånga upp dem. Allt medan den etablerade delen av befolkningen jobbar sig till sammanbrott i sin tröstlösa strävan att vara till lags och få den grymme hövdingen nöjd.

Till sist några exempel: När vi befinner oss i stilla samspråk med en vän utsöndras substanser i hjärnan som får oss att må bra – det moderna, rationella samhället med sin upplösning av storfamiljen (och snart också kärnfamiljen) får oss alltså att må dåligt eftersom det skär bort bit för bit av det sociala samspel vi är vana.

Upprepade medicinska experiment har visat att sjuka människor tillfrisknar fortare om de har grönska omkring sig – nu är det till och med förbjudet att ta med tulpaner in på svenska sjukhus.

När vi vistas i naturen sänks blodtrycket och muskelspänningarna minskar – en modern människa tillbringar mer än 90% av sin tid inomhus.

Människan är smidd av hundratusentals lugna fotsteg. Vi är skapta för långsamt strövande; kanske tre till fyra kilometer om dagen – hjärtattacker, hjärnblödning, cancer i alla möjliga former anses vara många gånger (ibland upp till hundra gånger) vanligare idag än under samlartiden. Om vi rörde oss som vi är avsedda att göra skulle dessa sjukdomar vara mycket mindre förekommande.

Hos naturfolken, som fortfarande lever som samlare, ser ofta individerna på sig själva som attraktiva, vackra och fullgoda – en jämförelse med vårt samhälle är här nästan onödig. Vi är fula, vi är dumma, vi duger inte som vi är. Kommersialismen trycker ner oss och gör sen sitt bästa för att sälja på oss lösningar för de problem som den skapat.

Människan är en social varelse som gillar att samarbeta. Vi är av den anledningen, att vi gillar varandra och samarbetet så mycket, det enda djuret som utvecklat ett språk. Det kanske värsta brottet som det moderna samhället har begått mot oss är att det intalat oss att det ligger i vår natur att hata varandra. Och om detta är det största brottet så är det största lurendrejeriet när man lärde oss att civilisationen är god!
Naturligtvis kan vi inte alla bli samlare idag igen, men en smula ödmjukhet mot de människor som fortfarande lever enligt det ursprungliga kontraktet skulle inte skada. De kanske kan lära oss om vilka utgångspunkter vi borde ha i det nya samhälle vi måste bygga om vi ska klara av den närmaste framtiden.


Mvh:
Johannes von WannaBeWild Söderqvist


Källor:
Gryning Över Kalahari (Lasse Berg, Ordfront)
http://www.johntrudell.com/

8 år till undergång?

Uppgifter pekar på att vi senast år 2015 måste få kurvan för växthusgaser att börja vända neråt, annars är risken väldigt stor för att vi får se en serie okontrollerbara tröskeleffekter. En tröskeleffekt är att om t.ex. isen kring Arktis försvinner så förlorar Jorden sin största solstrålereflektor och alltså kommer ännu mer värme att stanna kvar i atmosfären än tidigare. En annan tröskeleffekt vore om permafrosten släpper på tundran (vilket den redan gör på sina håll). Väldiga mängder metangas kommer i såna fall att släppas lös och det vet väl alla vid det här laget att metan är en ungefär 20 ggr värre växthusgas än co2. Går vi över en sån tröskel kan vi i definitivt tala om att vi börjar förlora kontrollen över situationen. Därefter kan det mycket väl bli så att en tröskeleffekt utlöser två andra, som i sin tur utlöser fyra, som i sin tur utlöser åtta, 16, 32, 64.... Ja, strunt samma med så höga tal; det behövs inte särskilt många såna här processer igång samtidigt för att göra mänskig överlevnad mycket komplicerad. Redan om haven blir för varma och försurade kommer de att frigöra löjligt stora mängder metan och co2, som får industrialismens utsläpp att framstå som en knottfis i Globen. Händer detta så stiger antagligen Jordens medeltemperatur med över sex grader och då kan vi nästan glömma bort mänsklig existens. I princip alla större däggdjur kommer att försvinna och naturligtvis alla andra varelser som är direkt beroende av dessa djur. Vi kommer förlora odlingsmark med en sådan hastighet att... ja, ni fattar: effekterna blir multi-multipla.

Hinner vi vända utvecklingen på åtta år? Alltså; utsläppen behöver ju inte vara nere på noll inom åtta år, men kurvan måste börja peka stadigt nedåt.
Javisst hinner vi det, men vi måste börja inse att det inte duger att skälla på politiker, att snacka, snacka och snacka. Om du vet att du bidrar mer till växthuseffekten genom att äta på Mc D. än om du går hem och lagar riktig mat så skit i Mc D. Om du tror dig förstå att flyget är en stor bov i sammanhanget så inse: DET ÄR DU SOM FLYGER! Är semestern i Thailand verkligen en förutsättning för att du ska kunna överleva?

Du behöver inte köpa fisk. Du kan fiska den själv. Sötvattensfisk finns det fortfarande gott om. Om du har en jordplätt om än aldrig så liten, så börja odla på den.
Det är inte bara jag och några andra v-jeanssnubbar i alternativarsvängen som resonerar så här nu för tiden. Enligt Millennium Ecosystem Assessment (MA, är en global inventering av planetens hälsotillstånd, gjord av 1360 forskare från 95 länder, som beställts av FN's generalsekreterare) är förändrade konsumtionsmönster och det lokala samhället utgångspunkter och centrala teman för att den nödvändiga förändringen skall vara genomförbar.

Och framför allt: Ett liv med färre prylar är inte ett sämre liv - det är ett bättre liv. Hela tiden hör man folk som frågar hur det blir med levnadsstandarden. Det här är den centrala frågan som alla debatter strandar vid. Ingen politiker och få miljökämpar vågar säga som det är: MINDRE PRYLAR ÄR EN FÖRUTSÄTTNING!
Vi måste säga som det är men samtidigt vrida debatten bort från den idiotiska inställningen som heter "mer prylar är ett bättre liv". Ärligt talat, i vår situation här i väst så blir ingen lycklig av att äga mer.

Lämna stan, bo på landet, tillför något av egen kraft och snart har vi det lokala, lilla samhället tillbaka; överblickbart och hanterligt.

Mvh:
Johannes von promenadsemestrare Söderqvist



Källor:
Svenska Naturskyddsföreningen
Centrum för Tvärvetenskaplig Miljöforskning
Millennium Ecosystem Assessment

Människans sant goda natur.

De riktigt stora hoten idag heter cynism och uppgivenhet. I jämförelse med att göra något kreativt och bra för sin egen och världens situation är det så fruktansvärt enkelt att bara sjunka ner i skit samma-känslans sackosäck och bara försvinna, men det är det absolut sämsta man kan göra.
Omöjlighetsfaktorn känns alltid så hög när det gäller såna här frågor som miljön eller freden. Men varför? Behöver det vara så svårt? Ibland kan jag nästan få känslan av att vi slåss mot Växthuseffekten och Kriget som begrepp, eller egna personligheter; som något som finns där ute, bortom oss själv. Om det var så skulle vi verkligen ha problem eftersom lösningarna då inte vore våra utan dessa andra makters. Men nu är det ju inte så det är. Vi är problemen och alltså kan vi lösa dem. Nycklarna ligger här i min och din hand - vi måste bara finna rätt nyckelhål att stoppa dem i.
Ett av dessa problem, som blivit en riktig låsning, är den där idén om "människans natur" som vi slänger oss med i alla möjliga sammanhang. I detta vardagliga tal är alltid denna natur ond och förlorad: "Krig, det kommer alltid att finnas! Det är ju människans natur."
Ibland verkar det nästan som om vi går omkring och känner oss förtappade allihop, som efter syndafallet, som på något plan alltid medvetna om att vad vi än gör så kommer det att i slutändan leda till det sämsta. Men är detta verklkigen människans natur? Vem har egentligen sagt det?

Våra närmaste släktingar är med största sannolikhet inte de ganska våldsbenägna och hierarkiska schimpanserna utan de betydligt fredligare Bonoboerna (dvärgschimpanserna). Helt olikt förhållandet hos Schimpanserna så är det hos Bonoboerna honorna som dominerar flocken istället för en alphahanne. . Problem inom gruppen löses med sex istället för våld (varför de fortfarnade mycket sällan kan ses i dokumentärer på teve). Nu menar jag inte att vi är Bonoboer, nej vi är en egen sorts schimpans med egenheter som utmärker just oss. Men om man går till arkeologin så verkar våld människor emellan ha varit väldigt ovanligt i de pre-agrara samlarsamhällena - just som hos Bonoboerna. Man hittar i princip aldrig krigsvapen och skelettskador orsakade av vapen är mycket, mycket sällsynta.
Folken som lever mer ursprungligt lever också (oftast) i, vad som i vår västerländska litteratur och debatt sägs vara en ouppnåelig utopi av jämlikhet och fred. I flera av världens äldsta språk finns inte ens ordet krig (i de fall det finns har det ofta en så annorlunda betydelse att det är svårjämförbart med vårt ord krig). Kvinnorna har ofta hos dessa folk ofta naturligt en mer, eller helt jämställd position, ja t.o.m. homosexualitet accepteras hos vissa folk på ett långt mer självklart vis. Hos San-folket i Kalahariområdet i Afrika - som antagligen levt på ungefär samma plats sedan människan blev människa (150 - 200 000 år sedan) råder fred och jämlikhet. Att olika grupper ska ha fört krig mot varandra är otänkbart, vilket också får stöd av att deras myter är i total avsaknad av sådana konflikter.
Så visst har vi, de bofasta, odlande människorna en krigisk (när-) historia, men att våldet människor emellan skulle vara en central del av vår natur saknar stöd. Snarare förhåller det sig tvärt om: Vi har en raffinerad och mycket långt utvecklad förmåga att hålla sams - annars skulle den här lilla klena apan aldrig ens ha lämnat träden. Hela vårt språk, vår överdimensionerade förmåga till abstrakt tänkande har troligen utvecklats för att vi ska kunna samarbeta bättre.
Av alla djur som har en aggressiv sida så finns det nog inget som har en mer utvecklad förmåga , att vid behov, hämma denna aggression än människan. Vi är överlägset bäst på samarbete!

Hur förbannade svårt ska det då vara att hålla sams och börja städa upp skiten efter oss?

Mvh:
Johannes von Troglodytes Söderqvist