Tuesday, February 16, 2010

Oragea kuvertet

Igår fick jag min pensionsprognos, det orangea kuvertet (oranscha borde det stavas) i brevlådan. Är det inte lite lurt hela det där systemet.

Varför ska de som tjänar minst också få minst när de går i pension? Varför kunde det inte vara så att när de som tjänar mest bara får en ytterligt liten (kanske symbolisk) pension och att deras pengar istället omfördelas nedåt? Rent generellt borde ju denna grupp ha kunnat lägga undan lite under livet.

Vårt samhälle har inte utrymme för alla de olika kunskaper och begåvningar som finns hos dess medborgare och därför har inte alla heller samma möjligheter att göra karriär: En känslomässigt begåvad person, som skulle bli en utmärkt psykolog, men som har usla mattebetyg kan aldrig komma in på högskola eller universitet och döms därför kanske till ett liv som lågavlönad städare eller något liknande. Varför kan inte den personen få bli kompenserad på ålderns höst?

Varför kan inte alla de, framförallt kvinnor, som valt att föda många barn och vara hemma med dem få en lön (som i sin tur är pensionsgrundande) för deras samhällsinsats? Personligen är jag, av flera skäl inte direkt för en ökande befolkning men inom ramen för samhällssystemets egen logik så är befolkningsökning ett måste. Göran Persson kallade ju till och med kvinnor som valde bort barnafödande för landsförräderskor (minns ni?). Det är av stor ekonomisk vikt att den svenska befolkningen ständigt ökar, så varför likställer man inte barnafödande och uppfostran med att ha ett lönejobb?


Tja...? Bara en liten tanke.

J.

Labels: , ,

Tuesday, January 12, 2010

Skydda Skogen - upprop

Vi har i dagsläget närmare 2000 hotade arter i vårt svenska landbaserade ekosystem. I princip alla dessa arter är beroende av äldre skogar för sin överlevnad. Skogen är emellertid en av vårt lands mest lukrativa industrier och därför har regering och näringsliv sedan länge ett tätt samarbete på detta område - ett samarbete som hela tiden syftar till större och större naturuttag.
Föreningen Skydda Skogen har därför startat detta vetenskapligt välunderbyggda upprop för att hejda den negativa trenden. Skriv på du också, det är bara att gå in på nedanstående länk:

http://skyddaskogen.se/upprop/

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , ,

Monday, December 21, 2009

Schwarzenegger säger nåt smart

Köpenhamn blev, inte ett dugg oväntat, ett totalfiasko.
Bara av ondo? Nja... inte egentligen, om allt hade gått vägen och världens stora spelare hade lyckats komma överens och hängt på EU's linje så hade vi stått här idag med ett bindande avtal som egentligen inte var bra nog.

Arnold Schwarzenegger, som ju är Kaliforniens guvenör, uttalade sig igår i frågan (och nu citerar jag ur minnet): "Det är tid för världens folk att stå upp och höras. Inga stora förändringar har kommit från maktens korridorer, de har alltid kommit från folket, som tryckt på så hårt att till slut politikena vågat ta sitt ansvar."

Han har ju rätt! Finns det någon som trott att politikerna drivit igenom fackföreningsrörelsen, avskaffande av slaveri och livegenhet, att få ett slut på vietnamkriget, kvinnlig rösträtt, planfria korsningar... u name it... Det är VI som gjort allt detta. Ja det var faktiskt VI som en gång drev igenom själva demokratin i sig! Behöver man påminna om att facket, abolitionism, vapenvägran etcetera en gång var olagligt? Genom hela vår civilisations historia är det samma visa: Folket protesterar ända tills någon maktherre inser hur mycket ära och popularitet han skulle ha att vinna på att "gå med" folket.



Det finns en enkel regel som gäller för alla styrelseskick, vare sig de är påstådda demokratier eller totalitära och det är: "Allting har en brytpunkt." Man kan negligera folket under en kortare tid men det går inte i längden; det har aldrig gått. Till slut når man brytpunkten och styrelsen störtas.

Min fråga, med Köpenhamnsmötet i bakhuvudet, blir därför: Vill vi verkligen att de som från första början orsakat problemet ska vara de experter vi anlitar för att lösa det? Deras system har visat, med all önskvärd tydlighet att det inte fungerar.

Vilka vill vi vara, vilka liv vill vi leva? Jag vet hur mitt liv ska se ut framöver!



Mvh:
J.

Labels: , , , , , , , , , , ,

Tuesday, December 15, 2009

Köpenhamn

Det står oss faktiskt helt fritt att skita i samhället, i allt vi inte vill eller kanske tvingas ställa upp på: Vi kan odla vår egen mat. Vi kan byta tjänster och varor med varandra och skita i staten. När staten har glidit så långt ifrån oss, brutit mot oss, varför ska inte vi bryta med den?
Storsystemets lösning för vår värld just nu heter ändrade konsumtionsmönster och visst... på sätt och vis krävs det kanske, nu när samma system dragit ner oss i skiten. Å andra sidan kan vi skita i allt det där, göra det vi visste var rätt från början: Leva småskaligt och mikrokonsumerande.

Vi kan vägra tro på att den bästa metoden är att "förändra systemet inifrån". Stupidism är detta systems sanna namn och det vill inte förändras - det är en av dess primära funktioner att hålla sig självt intakt. En "förändring inifrån" betyder egentligen "intern anpassning": Att de krafter som hittills tjänat mest på det rådande systemet ges tid och utrymme att inkarnera i det "nya" inifrånändrade.

Vi kan vägra tro att vi är maktlösa, splittrade och alienerade från varandra och jorden. Våra liv är så mycket mer värda än att ödas framför en TV.

Vi kan vägra Shell, vi kan vägra Mc Donalds, vi kan vägra Stora Enso, Monsanto, Rockefeller, Bofors och Scan. Det ligger en helt ny värld där ute bara vi vägrar bli en del av lögnen och utför sanningen i handling.

Gore, Bush, Obama... Greenspan, Wolfowitz... Reinfeldt, Sahlin... volvo, saab, Codex alimentarius, WHO, WTO... näringsliv, förtäringsliv, tärningsliv... alla ljuger de! Alla; just för att de vill upprätthålla systemet. ett system som historisk grundats på (och än idag upprätthålls med) våld och orättvisor.

Alla ljuger utom den som med kraft försvarar sin egen rätt till frihet och lycka i enkelhet. Alla ljuger utom de som för sin egen skull vägrar att bli våldtagna av löneslaveri, kött- jordbruks- och tillsatsindustri, av reklamen, av den tomt ekande underhållningen, av regeringarna - vars främst uppgift blivit att hålla de ovan nämnda våldtäktsmännen flytande - av alla systemets självuppehållande mekanismer. Jag kan se de sälla jaktmarkerna, paradisets lustgård och landskapen som breder ut sig i Yggdrasils krona. Jag kan se dem varenda gång jag vägrar.


//J.

Labels: , , , , , , , , , , , ,

Sunday, November 15, 2009

Elden

Det har sagts att det enda vi människor skulle behöva ge upp för att återställa balansen mellan oss och vår omgivning är härskandet; synen på oss själva som överordande allt annat liv. Tanken är nog lika gammal som själva härskandet i sig och lösningar på obalansen har det funnits många genom vår idéhistoria. Rosseaus tillbakatillnaturentanke, vegetarianism, veganism, primtivism... Vad jag däremot inte funnit i mina efterforskningar är svaret på frågan om varför vi vid en viss tidpunkt valde att bli domesticerande, härskande djur.
Eller... jo... svar hittade jag, en massa otillfredställande teorier som försöker rättfärdiga vår överordnade position. Mycken möda har lagts på att definiera ut oss från den övriga skapelsen: "Vi är minsann inga djur", Guds avbild och skapelsens krona o.s.v. Ja, ni fattar.

Visst är det speciellt med ett djur som kan hantera och förfärdiga redskap, tala och sjunga, svettas genom huden och stå på bakbenen, som har husdjur, som är intelligent och tror på övernaturligheter, men inget av dessa drag är unikt för människan. Sjölejon är mer logiska än oss, redskap används av många djurarter, vår kunskap om djurens språk är ännu sin linda men visar på häpnadsväckande resultat... Tron på religioner och ickebiologiskt liv kan ju förståss vara unikt förr oss men dels kommer den frågan vara mycket svår att få besvarad och dels vet vi inte ännu om människans tro i sig är ett uttryck för något helt annat (flocktillhörighet etc.) - ett uttryck som i såna fall bara tagit sig en annan form hos humlor eller råttor än hos oss.
Pincettgreppet är ett annat utmärkande drag hos oss men även detta finns på andra håll i djurriket. Vad jag här framförallt är ute efter är roten till idén om vårt högre värde och det vore bizarrt att påstå att vi är mer värda för att vi kan gripa tag i saker med framtassarna - då borde elefanter vara ännu mer värda eftersom de kan göra detsamma med näsan.
Så vitt jag har kunnat se i mina amatörmässiga efterforskningar genom åren så finns det bara ett enda drag som är helt unikt för oss och som skulle kunna ge upphov till en sån idé. Vi är det enda djuret som frivilligt leker med elden.

Om det finns en upplevelse som kan delas av alla jordens folk, som binder oss samman och gör oss til en art med en gemensam referenspunkt så är det den säregna känslan av trygghet som vi skulle känna om vi tillsammans satt ute kring en öppen eld ute i "the outback" med ett gäng Aborginer, med några Mestiser på ett berg i Anderna eller med några Samer i Norrland. Nästan inga andra djur skulle vilja krypa fram till denna lägereld och gotta sig i värmen; och absolut inga andra djur skulle raka ut några glöder ur värmen, stoppa dem i ett kärl och bära dem med sig till nästa nattläger.
Myror odlar och har boskap, fåglar och en del andra djur använder redskap för att till exempel fiska upp samma myror ur stacken men inga andra djur än det mänskliga har under kontrollerade former använt sig av elden för att bränna ner vegetationen och skapa ett odlingslandskap eller tillverkat sina första stickredskap med elden som hjälpare. Om elden slipper lös är vi det enda djur som reflexmässigt börjar tänka på var det finns vatten, hur vinden ligger, hur torrt det är i gräset, om det är för nära huset, om det är för nära skogen, vad grannarna kommer säga... Vi börjar omedelbart reflektera över hur vi kan återta kontrollen. Jag kan inget garantera, men jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att alla andra djurs reflexmässiga tanke är: "Fly!"
Antagligen var denna destruktiva kraft även för våra riktigt tidiga, icke eldande förmödrar precis lika skrämmande som för alla andra levande varelser.

Riktigt stora samhällsomvandlingar och rörelser tar ofta enormt lång tid på sig att sjunka in hos de breda folklagren. Tekniska landvinningar som till exempel nedtecknat språk har ju inte förränn på 1900-talet fått sitt stora genombrott i världen och vi befinner oss antagligen ännu långt ifrån det backspegelsperspektiv som skull ekunna ge oss en överblicksbild på vad denna innovation egentligen betytt för oss som art. Idéer som demokrati och alla människors lika värde och alla andra vareslers dito har funnits med oss i tusentals år men man kan knappast säga att de har fullkomnats. Ändå har de lyckats sända långsamma djupvågor som ombildande krafter längs hela mänsklighetens bredd. Ett modernare exempel skulle kunna vara "den svenska modellen" som vi ju fortfarande är upptagna av och tjôtar om även om den egentligen redan har gått förlorad och inte har så särskilt mycket med år 2009 att göra.
Har vi, människorna som art, kollektivt ännu inte riktigt lyckats greppa att vi är den stora brännaren av skogars herre? Är det så att vi ännu går omkring och är lite småhöga av att ha tämjt elden? Har den emotionella svallvågen som detta tämjande naturligtvis måste ha fört med sig ännu inte brutits mot revet?
Hur det nu än är med den saken så kan vi slå fast att elden är vår första underkuvade hjälpare, vår första domesticerade "varelse".

Själv tillhör jag den kategorin människor som gärna faller för idéer likt den om den ädle vilden. Jag skulle gärna vilja att det hos vår art fanns ett rent, vackert och frisläppande ursprungstillstånd i vilket vi befann oss i total samklang med vår omgivning. I såna fall vore det ju bara att återvända till detta tillstånd och all världens problem vore lösta. Samtidigt måste jag ju fråga mig om detta verkligen kan vara fallet.
Antagligen var det Homo erectus som lärde sig att tämja elden. Vi är deras avläggare och sentida släktingar. Finns då det domesticerande draget inbyggt i oss - vår art är ju från första början uppvuxen kring en lägereld? Vår trygga zon. Alla andras skräck. Är det här vi börjar tro på en skillnad mellan oss och de andra? Kan det övermod som eldens trygghet skänkt oss ingå som en byggkloss i vårt sapiensbeteende? Genetiskt, psykologiskt, själsligt...? Jag vet inte! Jag har inte kunskap nog att ge mig själv svar på såna frågor, men de är obehagligt spännande.
Men visst är dte en intressant tanke: Kanske var steget mindre för oss än för våra föregångare Erectus att även börja domesticera fröer, vargar, bufflar, getter, buskar och träd etcetera, på grund av att vi som art bar eldens tämjande med oss som ett kollektivt minne. Är vi i såna fall predestinerade att ruta in och anpassa allt i vår omgivning, eller har vi ett val att utvecklas åt ett annat håll? Ett val att inse att i jordens historia är vi ännu ett väldigt kort kapitel - speciellt om man tänker på igelkottarnas 30 miljoner år, hajarnas historia som sträcker sig tillbaka till dinosauriernam eller urdjuren som i stort sett levt oförändrade sen livet självt uppstod.

Det är klart att vi har ett val! Men det kanske krävs att vi kliver ner från den pediestal vi satt oss själva på och tar lärdom, dels av de människor som redan cverkar ha ett sunt förhållningssätt till sin omgivning och dels av de ickemänskliga djuren.
En ny och ödmjukare väg, en icke överordnad, en jämställd.

tror jag:

Johannes




x

Labels: , , , , , , , , , , ,

Sunday, September 06, 2009

Populism - en trevlig historia!

Det populistiska partiet har sina rötter i det amerikanska 1800-talets andra hälft - en period som för USA's del var präglad av klasshat och förtryck - samt i bondeorganisationen Farmers Alliance. Myten som vi väl alla har hört säger att människor flydde det fattiga Europa och kom till Amerika där de flesta, "de dugliga", med stor arbetsinsats kunde få land, djur och bli självägande bönder - en nystart. Verkligheten var dock för de allra flesta en helt annan. Visserligen är det sant att antalet gårdar mellan 1860 och 1900 ökade från 2 - 6 miljoner men det är också sant att befolkningsmängden under samma period gick från 31 - 75 miljoner och den största delen av dessa människor blev inte självägande bönder; de blev stadsbor och fabriksarbetare, bomullsplockare åt en självägande bonde eller helt enkelt arbetslösa och utslagna. Även när det gällde den, procentuellt sett, lilla skaran som faktiskt lyckades ta sig över Mississippi och ut i Västern för att bygga sig ett liv visade sig verkligheten vara en hårdare plats än förväntat. En stor del av landet - miljoner och åter miljoner tunnland - hade redan köpts upp av jordspekulanter eller av de stora godsen: den självägande bonden bodde oftast i utkanten av en bygd och fick försöka livnära sig av den sämsta jorden. De flesta andra arrenderade sin gård och fick slita omänskligt för att både försörja familj och gårdens verklige ägare. Att fler och fler bosatte sig i städerna för att jobba i fabriker ökade också pressen på landsbygden att öka produktionen och skapa försörjning för stadsborna: Jordbruket mekaniserades och i och med detta startade också den idag så välkända onda spiralen av lån för att få råd med tröskor, såmaskiner och slåtteraggregat, beredning av mer jord för att kunna betala av lånen, mer lån, större maskiner, mer jord, mer lån...
Bönderna var tvugna att betala sina lån i dollar och eftersom staten och bankerna hjälptes åt med att hålla penningmängden konstant (alltså inte anpassad efter folkmängden) så steg dollarn hela tiden i värde efterhand som folkmängden ökade och blev svårare och svårare att få tag på. När bankiren till slut fick tillbaka sina pengar var de mer värda än när han lånat ut dem - en slags ränta på räntan. Hade man inte råd att betala när man var och handlade fick man leva på kredit och hoppas på en god skörd. På så sätt blev bönderna skuldsatta även i förhållande till handlarna. Ofta var bondens skuld större än hans hela egendom och han blev på så vis ägd av sina fodringsägare. Många var de bönder som inte kunde betala och fick lösa in sina gårdar och bli lantarbetare istället.

Ur denna fattigdom och misär föddes Farmers Alliance som snabbt blev en nästan kontinentalomfattande, fackföreningsliknande intresseorganisation för USA's småbönder. Man ordnade med samköp och -ägande av maskiner och silos; man försäkrade gårdar till avsevärt mycket lägre priser än de konventionella försäkringsbolagen erbjöd och så vidare. Farmers Alliance skulle komma att bli det 1890 nybildade populistiska partiets kärnväljarkår.

"Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket, genom folket och för folket utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street."

Populisternas världsbild, ovan formulerad av Mary Ellen Lease - en av partiets mest framstående talare.

Man ansåg att landets produktionsförmåga i första hand skulle användas till att försörja och skapa välstånd åt den egna befolkningen istället för att skapa vinster åt kapitalister genom att skeppas overseas och lämna 10 000-tals amerikaner döende av svält; att arbetare inom alla gebit skulle ha rätten att organisera sig; att valutamängden skulle anpassas till folkmängden etcetera.

Att ordet "populist" under åren efter det populistiska partiets kapsejsande runt år 1900 blivit ett skällsord har naturligtvis till viss del att göra med den uppsjö av rasistiska och reaktionära organisationer som antingen blivit kallade, eller kallat sig själv för populister: Nazisterna i Tyskland är ett exempel på detta.
Ordet, som är latin (populus: "folk"), betyder i sin ism-böjda form ungefär "folkets vilja" (inte så långt från innebörden i grekiskans ord "demokrati": folkmakt) och denna vilja har så gott som aldrig korrelerat med kapitalets dito. kapitalister är inte onda - det vägrar jag att tro - men systemet de representerar står i sin prydno för ofattbar grymhet. Folket - om man med detta uttryck avser majoriteten - har alltid velat ha friskt och fritt vatten, orörda skogar, jämlika förhållanden, fred och frihet. En sådan värld är fullständigt otänkbar för all kapitalackumulation. Folket är inte korkat och ont - folket är gott och till och med ganska klyftigt. Folket kan, till skillnad från näringsliv, politikers och medias poulära, ny-gamla vulgärbild, både tänka och agera i oegennyttans namn och acceptera både större flyktingströmmar och fler vargar i skogen. Tittar man till exempel närmare på år 1933:s tyska valresultat ser man ganska fort att nazisterna inte alls var någon populistisk rörelse. Endast 33,1 % av tyskarna röstade på dem - aldrig någon majoritet. Deras främsta väljargrupper återfanns i samhällets övre skick, inom näringslivet och de intellektuella kretsarna samt på dess botten. Man får inte heller glömma att en stor del av befolkningen aldrig gick och röstade; Hitlers SA-män hade skrämt skiten ur en stor del av befolkningen genom evigt marscherande, gatustrider och frikårsverksamhet och under mer normala förhållanden än 30-talets ekonomiska kollaps skulle antagligen inte ens en så stor del av de som faktiskt röstade brunt ha gjort det i lika stor omfattning (krisen i sig var ju inte heller en produkt av det arbetande folkets jämlikhetssträvan, utan en ful slaggprodukt från näringslivets håll).

Amerikas populister motarbetades först på bred front av Wall Street och de etablerade partierna, men då inte denna öppna krigföring kunde förkväva rörelsen såg man istället till att sluta deras innersta krets av ombud, parlamentariker, röstningselektorer m.fl. till sig. I utbyte mot reformlöften sögs populisterna upp - mestadels av det demokratiska partiet - och försvann.

Vari ligger då skillnaderna och likheterna mellan 1800-talets populister och dagens alternativrörelse? Ja, en stor skillnad kan ju sägas ligga i det faktum att de - av förståeliga skäl - strävade efter ökad konsumtion medan de allra flesta av oss idag strävar efter motsatsen. Likheterna ligger nog främst i en folkets längtan efter att utan krav och förtryck kunna leva av sin egen jord - en längtan som vi säkert delar med en förkrossande stor majoritet av världens folk genom hela vår s.k. civilisations historia.
Viktigast att ta till sig är nog att kunde de organisera sig så kan vi det definitivt också. Vi är inte rika, men vi är inte heller så fattiga som de var: Vi behöver fortfarande billiga försäkringar; jordbruksredskap; räntefria lån; opatenterade grödor och vi behöver känna att vi inte är ensamma i vår frihetliga strävan efter lycka.
Det är egentligen bara att sätta igång!


Tror jag:
Johannes


Att läsa: Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn (sid: 263-275 om populismen)
Hitler - En studie i tyranni, av Alan Bullock
Wikipedia - slå på ordet "populism".

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Wednesday, August 26, 2009

Ekologisk odling är en kolsänka som heter duga.

I 28 år har man vid Rodale-institutet i Pennsylvania, USA, bedrivit jämförande studier mellan ekologisk och konventionell odling. Ett av resultaten denna forskning kommit upp med är att det under försöksperioden har visat sig att mängden kol i den ekologiskt odlade jorden ökat med 15 – 23 procent, vilket motsvarar cirka 200 kilogram kol per hektar. Räknar vi om detta till koldioxid ges vid handen att ekojorden binder cirka 750 kilogram koldioxid per hektar och år. I den konventionella odling som ingår i försöket har däremot matjordens innehåll av kol minskat.

Om hela USA's åkerareal brukades enligt Rodale-exprimentets standard skulle det motsvara utsläppen av koldioxid från 158.177.000 bilar, vilket motsvarar halva USA:s vagnpark. Inte så illa.
Personligen tror jag att om jordbruket dessutom anpassades till ett modernt småbrukarsystem skulle jordens upptagningsförmåga kunna ökas ytterligare. Ytterst handlar det om vård; att hitta balansen mellan storlek på gården och avkastningen. Det säger sig självt att det är mer jobb att uppnå hög mullhalt, bra mikroklimat, gynnsam miljö för mask och mikroorganismer o.s.v. på en stor åker än på en liten täppa - småbrukaren hinner med att visa omtanke. Många små täppor vore alltså det bästa.



Tror jag:
Johannes





Mer information (och de exakta siffrorna jag inte ville tråka ut er med) hittar du här: http://www.fobo.se/artiklar/miljo/kolsanka.shtml

Labels: , , , , , , , , , ,

Tuesday, August 25, 2009

Rättskaffens politiker i alla länder förenen eder.

Vi köper och konsumerar alldeles för mycket. Vi håller tillväxttyrraniet igång och det skapar enorma miljöproblem. I tredje världen (som för övrigt borde heta världen eftersom det är den som är norm) finns det människor som jobbar under slavlika förhållanden för att hålla våra priser nere och översvämma marknaden med all den här onödiga skiten vi egentligen inte behöver. Detta vet alla. Men aldrig någonsin hör man någon snacka om hur dessa problem skulle kunna lösas. I debatterna på teven, i radion eller tidningen får man intrycket av att de säkert välvilliga debattörerna känner sig överväldigade av problemets storlek, av dess systeminbyggda karaktär. Diskussionerna brukar rinna ut som en enda droppe i toppen av nån slags menlös pekpinne och kontentan blir ungefär att "Om nu HM använder sig av barnarbetare så får vi väl sluta handla på HM." Konsumentmakten åberopas - konsumismens största lögn och myt.
För om konsumentmakten verkligen skulle fungera så skulle det krävas att alla konsumenter visste allt om alla varor på hela marknaden och det, vill jag säga, är långt mer utopistiskt än någon högromantisk gröna-vågen-krönika jag någonsin skrivit.

Egentligen vore inte problemet så svårlöst. Förr i tiden talades det mycket inom fackföreningsrörelsen om behovet av att skapa en internationell arbetarrörelse. Den skulle kunna motverka att kapitalet hela tiden flyttade dit där människor och naturresurserna var mest lättutnyttjade. Det är väl själva grundtanken med "Arbetare i alla länder förenen eder". Fabriksarbetare i Sverige skulle gå ut i sympatistrejk om andra arbetare i Angola blev utnyttjade, lönerna skulle vara någorlunda lika överallt och i sann modern anda skulle man ju naturligtvis också kräva att varorna som producerades också hade någon slags märkning i stil med KRAV och Fairtrade o.s.v. o.s.v.
Ett litet steg på vägen mot en sådan modell vore ju om våra rättskaffens politiker i EU helt enkelt genomdrev en lag som förbjöd import av alla varor som kom från fabriker där arbetarna inte var fackligt anslutna och inte hade dessa miljö- och rättvisemärkningar. Det vore faktiskt en busenkel lösning.

Tror jag:

Johannes

Labels: , , , , , , ,

Saturday, August 22, 2009

Skydda Skogen i TV-inslag.

Här...

En kortare sammanfattning:
http://svtplay.se/v/1660717/stora_enso_bryter_mot_miljocertifieringen

...eller den lite längre, oklippta versionen:
http://svtplay.se/v/1660750/samtal_pa_kalhygget_5_40_minuter


Vill du gå med i Skydda Skogen? Texten nedan är från deras hemsida:

Som medlem ger du en röst åt gammelskogen och dess hotade växter och djur och bidrar till att ge föreningens verksamhet styrka. Du får rullande information om situationen för den svenska skogen. Du inbjuds även att delta i vårt kampanjarbete och till inventeringar, exkursioner, kurser och evenemang. Ditt stöd är oerhört viktigt, en förutsättning för att vi ska kunna få kraft att påverka beslutsfattare att skydda mer skog och skogsnäringen att förändra skogsbruket i en mer naturnära och miljövänlig riktning. Skogen behöver ditt stöd, välkommen!För att bli medlem sätter du in minst 100 kr på följande PG och skriver namn, adress och e-postadress.

Plusgiro: 504609-9Vill du ha rullande information från oss så kan du starta en prenumeration av antingen vårt månadsbrev (svenska och engelska) eller av veckobrevet (svenska). Du kan starta din prenumeration här... http://protecttheforest.se/sv/component/civicrm/?task=civicrm%2Fprofile%2Fcreate&reset=1&id=10&gid=3

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , ,

Wednesday, July 22, 2009

Lögnen om folkstyre.

Att rösta för ”det rätta” är faktiskt inte det samma som att göra någonting för det. Nej, det innebär bara att man tyst och anonymt inför de man röstar på svagt tillkännager att man vill att det ska segra. Röstning kan aldrig någonsin jämställas med eget handlande då det snarare handlar om att lämna över sin idé om ”det rätta” i händerna på någon annan. Så om du är en klok människa, varför vill du lämna över ansvaret åt någon annans godtycke?

Barn i fattigare länder dör under produktionen av våra kläder, vår mat, vår pornografi. Den dagen då majoriteten här hemma röstar för att detta system ska avskaffas kommer den att göra så bara därför att det knappt finns något slaveri av denna sort kvar att avskaffa. Det sker först den dagen då näringslivet redan har hittat en annan väg att gå och alltså har ok:at att ett sådant beslut går igenom. Antagligen är det just samma nämnda majoritet som då är slavarna. ”Endast den som genom att rösta hävdar sin egen frihet, kan med sin röst påskynda slaveriets avskaffande” skriver Thoreau i sin lilla traktat Om Civilt Motstånd från 1849 och de orden är lika aktuella idag som de var under abolitionisternas kampår i staterna.

Jag är övertygad om att de allra, allra flesta inte vill se fattigdom, miljöförstöring, krig o.s.v. här på Jorden, men samtidigt har alla vi i den så kallat demokratiska världen, vi som påstås ha makt, överlämnat och förminskat våra möjligheter att påverka i händerna på ett gäng kompisutnämnda kandidater. Hur ska vi någonsin få bort svälten när det bästa förslag våra politiker kan komma upp med är att bygga nya fattighus. Hur fräscha och modernt inrättade dessa än blir så är de fortfarande fattighus! Hur kan man tro att Jorden kommer må bättre av ökad, men ”grön”, konsumtion? Inte heller krigen kommer att upphöra bara för att våra folkvalda kommit på att byta namn på företeelsen från just krig till ”väpnad intervention” eller som i fallet med den svenska militäraktionen i Afghanistan till det ytterligt luddiga: att ”sända en insatsstyrka”.

Nästan alla system erkänner rätten att göra uppror mot de styrande om dessa blivit folkets förtryckare, men kom ihåg att den så kallade ”allmänna uppfattningen” alltid kommer hävda att så inte är fallet just nu. Ge mig ett exempel på en regering i historien som sagt: ”Oj då, vi blev visst lite hårda där ett tag; här, varsågod, makten är er nu.”
Känner du att tiden är inne för ett fredligt uppror så grip ögonblicket och genomför det. Det finns dessutom många, till en början obemärkta, sätt att revoltera mot ett skadligt system: Till att börja med kan man försöka planlägga sitt eget liv på så vis att man deltar i systemet så lite som möjligt. Det kan vara att betala av sina lån, spara pengar i madrassen istället för på banken, strunta helt i att spara, sluta löneslava, bli självhushållande, vägra slutavverka, hjälpa någon utan att i gengäld kräva pengar o.s.v. Samhället är byggt för egocentriska begärstillfredställare; så bara genom den enkla åtgärden att bli något annat än en sådan borde vara nog för var och en.

Jag avslutar med lite Thoreau igen:
”Det är inte en människas självklara plikt att ägna sig åt att utplåna ett missförhållande, även om det har enorma proportioner: man kan ha andra legitima uppgifter att ägna sig åt; men det är hennes plikt att åtminstone tvätta händerna rena från det, och att, om hon inte vidare tänker på det, inte i realiteten ge det sitt stöd.”

Tror jag:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , ,

Saturday, June 20, 2009

Skogsindustrin driter i småskogsägare och allmänheten

Skogsindustrins retorik har hela tiden en underton av medlidande med skogsägare och arbetare landet över, men jag är faktiskt mycket tveksam. Slaget i medierna utkämpas med klassisk vi mot dem taktik (skogsindustrin mot de s.k. trädkramarna) där det gäller för industrin att med skenbart sakliga argument vinna över så många som möjligt på sin sida. Låt mig därför poängtera: Industrin står inte på någons sida – ingen mer än sin pennings. Det ses faktiskt som direkt felaktigt om en företagsledare inte sätter vinsten i första rummet. Personligen tjänar jag inte ett öre på att delta i skogsdebatten. Däremot kostar det mig mycket tid vilken jag, som frilansande artist med mycket låg årsinkomst, skulle kunna lägga på något helt annat. Man får också vara beredd att ta en hel del skit!

Under de 60 år som Mats Sigvant (vd för Weda Skog som skrev en elak artikel i bl.a. Dalademokraten) refererar till då kalhyggesbruk varit norm har mer än två tredjedelar av skogsarbetarna fått gå från sina jobb, småbönderna har lämnat sina hemman, gårdar har styckats av, maskinförarna har blivit privata småföretag som måste jobba dygnet runt för att få det att gå ihop, industrin har utvidgat (både ägandet och uttaget) och dess ägare har tjänat pengar – en väldig massa pengar.

Man talar alltid i debatten om Sveriges skogar, Sveriges industri, vad som är bra respektive dåligt för Sverige: som om du och jag fick en massa extra slantar i fickan när man högg en skog i Gällivare eller på Gravberget, så är det naturligtvis inte. Homogena enheter av det här slaget - nationer - existerar inte i verkligheten. Nej, vad man istället, i ärlighetens namn borde tala om är vad som är kortsiktigt bra respektive dåligt för den verkliga och högst påtagliga enheten industrin och dess ägare.
Om man ska tala om Sverige som en helhet skulle man svårligen kunna tillbakavisa att ett naturnära skogsbruk skulle ge mer jobb och, kanske inte miljoner men i alla fall lite mer pengar till många fler. Om folkförsörjning var det verkliga målet skulle det knappast se ut som det gör idag.

Turismen bidrar idag till en större del av Sveriges BNP än det inhemska skogsbruket och det är bara dumt att tro att denna ström av turister skulle fortsätta att komma om vi inte hade vår Svenska natur. Även om man bara åker hit för att plaska i Sunnes vattenpark så spelar själva resan, utsikten, ja kontexten en stor roll. Det finns vattenparker även i Danmark – men inte utsikten över Fryken med sina skogsbeklädda kanter. Varför talas det så sällan om dessa pengar som turistnäringen omsätter? Jo, denna industri är nämligen ägd av oss alla som på något sätt jobbar inom den, det finns inga enskilda stora ägare som kan bli vrålrika.

De kalhyggen, eller täta ungskogar och plantageskogar som Sigvant talar om är säkert högproducerande (när det gäller fiber), men där finns nästan inga lavar, mossor, svampar, blåsippor, grodor, hackspettar, insekter, maskar, ugglor, örnar o.s.v. Massaveden är i stort sett oanvändbar till allt utom just som fiber. Skogslandet Sverige importerar redan byggnads- och möbelvirke eftersom vårt inhemska är alltför dåligt.

Men låt oss en gång för alla reda ut varför storindustrin inte vill ha ett naturnära skogsbruk; denna skogsbruksmodell är nämligen mest lönsam om man är en mindre skogsägare av den gamla sorten (i folkmun kallad bonde). Med denna modell kanske den lille skogsägaren skulle kunna få ut en ansenlig summa pengar då och då hela livet, istället för en större summa vid ett enda tillfälle vart hundrade år, med efterföljande dyra kostnader för plantering och röjning.
Marknaden har en enda lojalitet; pengarna. Vem tror att om tio år - när vi knappt har någon skog kvar att avverka här i Sverige - Sigvant och hans anhang kommer att fortsätta avlöna arbetslösa f.d. skogsarbetare av ren välvilja?

Skriv och klaga:
mats.sigvant@wedaskog.se

Labels: , , , , , , , , , , ,

Friday, June 12, 2009

Ett annat samhälle.

Prioriteringsordningen är viktig!
Om jag ska diska är det av avgörande betydelse för resultatet att jag spolar upp vattnet först och sen gör själva diskningen. Ett lite väl självklart exempel kanske men... antagligen behöver jag så enkla exempel för att själv fatta.

Om man ska bygga ett samhälle - eller som i det här fallet; bara snacka om det - så behöver man enkla exempel att stödja sig mot. Att förstå, eller ens försöka förstå, ett samhälle är så svårt att man kan behöva de där busenkla liknelserna in emellan. Prioriteringsordningen i ett samhälle är egentligen inte svårare än vid diskning men parametrarna är fler än vatten, smutsig disk och en borste. Dessutom är världen full av människor som på allvar vill att man ska torrskrubba porslinet och sälja vattnet; ja de har till och med fått resten av världen att tro att detta är den rätta ordningen - vilket ju komplicerar det hela lite grann.
Detta är min prioriteringsordning (inte rätt eller fel ordning, bara min) och jag har delat in den i rum. Om det nya samhället är ett hus som vi ska gå in i måste vi passera några olika rum innan vi kommer till the livingroom.

Rum 1 är att allt som existerar - äger tid och rum - har ett egenvärde och alltså ett berättigande. För att vårt liv ska vara fortsatt möjligt måste allt annat liv ges detta livsutrymme. Inga, alltså INGA, arter får dö ut på grund av mänsklig aktivitet. De spår vi lämnar efter oss får aldrig vara grövre än att de fullständigt blåsts igen av tidens vind inom en hundraårsperiod och de får heller inte vara så djupa under denna period att andra arter eller efterkommande generationer riskerar att snubbla i dem. Detta är första rummet i det nya samhällsbyggets hus. Möblemanget utgörs enbart av självklarheter. Detta första rum är också husets bibliotek. Vi måste förstå och åtminstone ha en god överblicksbild av den samlade kunskapen i detta rum innan vi kan gå vidare in i huset.

Rum 2: Vår uppgift varje dag är att gå upp och överleva. Vi måste alla inse att vi är djur; levande organismer, som sagt jämställda alla andra organismer runt om oss utan vilka vi bevisligen får det mycket svårt att överleva. Vare sig vi lever i ett så komplicerat samhälle som vårt svenska där överlevnaden kan vara avhängig en anställning som datatekniker på en bank eller om vi är samlare och jägare i Afrikas västra inland. Vår uppgift varje dag är att gå ut och skaffa föda. Här i väst lever vi under skuggan av "den nya ekonomins" idéer vilka bl.a. säger att ingen behöver utföra ett kroppsarbete. I den nya ekonomin handlar man inte med potäter längre utan med tjänster över internet. Detta är ju som säkert de allra flesta av er förstår rent nys. OM ingen odlar potäter här längre så betyder det bara att någon annan längre bort har blivit satt på det jobbet - vi måste fortfarande äta, ny ekonomi eller inte.
Detta världsfrånvända synsätt får oss att glömma vad mat och husrum egentligen är värt. Vill vi själva av någon anledning inte jobba med den primära näringen - maten - så får vi istället vara beredda att betala vad det kostar att någon annan gör jobbet åt oss (denne måste ju nämligen både odla för sitt eget och ditt behov). Egentligen har detta faktum aldrig ändrats: Vi betalar idag skatter som sedan i sin tur går till jordbruket i form av bidrag, vilket gör att bönderna kan hålla lägre priser i handeln. Totalt sett är det fortfarande dyrt att inte fixa sitt eget krubb. När sen oljan börjar sina och muskelärt arbete blir på tapeten igen kommer priserna att verkligen börja likna verkligheten igen.
Att Skogen som helhet ska stå orörd liksom att fiskar skall fiskas en och en och inte stimvis är självklarheter som också hör till det andra rummet.

Rum 3: Ekonomin. Hur samhället organiseras.
I sin bok "Varifrån kommer kapitalräntan" (eget förlag 1937/42) skriver Johan Kjellén: "...det ekonomiska livets ändamål är att tjäna folkförsörjningen och inget annat."
Vi måste glömma de stora företagen (vilka kan kan hota med att flytta så fort miljö- eller arbetarhänsyn kommer på tal), vi måste glömma växelvarans (pengarnas) fria rörlighet (som gör det möjligt att totalt tömma ett skuldsatt land på resurser), nationalstaterna (som begränsar människornas liv och frihet), lönearbetet (som knyter och förslavar den anställde under arbete åt förut nämnda storbolag), räntan (som gjort hela världen skuldsatt och hela tiden ökar tillväxten och naturuttaget) och alla andra storskaliga lösningar som förväntas fungera för alla överallt. Ska vi ha pengar så ska de fylla sin ursprungliga funktion av att vara en stabil växel mellan två varor; de ska användas, inte staplas på hög och de får inte förväntas växa av sig själva.

Tror jag.

//J.








Att läsa:
Varifrån kommer kapitalräntan - Johan Kjellén (eget förlag 1937/42)
eller....
Varför ränta - Göran Hjort och Johan Sandwall (Inkluderad i denna bok finns en nyutgåva av "Varifrån kommer kapitalräntan"). Boken finns att köpa hos: goranhjort@hotmail.com.

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Thursday, May 28, 2009

Den "fria marknaden" är bara nys!

Regn, regn, regn. Blåst, blåst, blåst.
Undrar hur det kommer gå med min trädgårdskurs på söndag. Särskilt som vi just denna dag ska gräva. Hoppas inte Jorden är för blöt och tung.

Jag har nämligen fått denna lilla idé om att ha kurser hemma - ett led i min strävan att kunna jobba mer och mer hemma. Sälja grönsaker och annat överskott är ju knappast någon lönsam affär. Då tvingas jag in i samma hamsterhjul (har aldrig fattat varför det heter ekorrhjul) med utökning av ägor, lån, maskiner o.s.v. som många bönder idag. Om jag säljer ett knippe morötter för 20 spänn, så ska jag momsa 25% av det och sen betala arbetsgivaravgifter och annan skatt. Det blir inte mycket pengar kvar. Alltså måste jag utöka så att jag får stora arealer, men då går ju också hela ideologin kring det småskaliga och självförsörjande förlorad. Nej, mitt överskott idag får istället bli den i alla fall någorlunda detaljerade kunskap jag har om en del av odlingens aspekter. Detta kan jag sälja! Det blir min moderna variant av "äggpengar".

Men visst är det konstigt... Istället för att bonden odlar morötter som jag går och köper av honom så betalar vi skatt som sen tar omvägen kring Bryssel som i sin tur ger bidrag till bönderna. Detta bidrag gör att dessa kan hålla låga priser och konkurrera med varandra. Vi betalar alltså indirekt bönderna för att de ska kunna sälja sina produkter till oss billigt. Hallå!!!
Dessutom får detta den långtgående effekten att vi vanliga konsumenter får den mycket felaktiga bilden att mat är billigt. Mat är inte billigt, har aldrig varit och kommer aldrig att bli! Egentligen har den aldrig varit dyrare än nu. För om sanningen sedd ur det långa historiska perspektivet ska fram så tjänade faktiskt en bonde ganska lite pengar på sitt jordbruk för 100 år sedan; men å andra sidan behövde han inte tjäna så mycket - han var ju självförsörjande! Sen kom kraven på att bönderna skulle tjäna lika mycket i månaden som en fabriksarbetare och han blev då naturligtvis tvungen att sälja en mycket större del av sin produktion. När så konkurrensen mellan bönderna ökade sjönk priserna och de allra flesta blev tvugna att utöka sin produktion och med andra ord också sin areal. Så har det hållit på sen dess.
Maskinerna har blivit större och mer effektiva men också dyrare - avsevärt mycket dyrare - och i takt med detta har också den andel skattepengar som går till jordbruksbidragen ökat.

Men, men... det är detta som kallas fri marknad. Särskilt fri är den ju inte men det är hur som helst såhär det fungerar inom de flesta områden och i de flesta länder idag. Skattebetalarna finansierar en viss sektor inom samhället; resultatet säljs tillbaka till oss som betalat för kalaset. Låt mig ta ett helt annat exempel: I Sverige är vi ju vana vid att höra att en del av våra skattepengar går till "forskning". Och visst det låter ju bra; nya mediciner, och uppfinningar som kan hjälpa oss fram här i livet vill man väl inte tacka nej till. Problemet är bara att denna forskning ofta även delfinaniseras av t.ex. de stora läkemedels- och vapenindustrierna. Alltså: Just nu sitter jag och skriver detta på en lap-top som jag inte skulle ha haft om inte USA's skattebetalare gett en jädrans massa miljarder till Pentagon under 50-, 60,- 70-, 80 och 90-talen där pengarna primärt användes till att utveckla dagens högteknologiska vapensystem. En bieffekt av detta blev sådant som persondatorer och internet vilket sedan kunde patenteras och säljas tillbaka till skattebetalarna. Till syvende og sist blir resultatet av hela detta kretslopp att några få människor i samhällets absoluta toppskikt får ALLA pengarna (först bidragen och sen vinsterna) för hela projektet och att vi tvingas in i ett teknokratiskt system som vi faktiskt en gång har kunnat överleva alldeles utmärkt utan. Jag behöver väl knappast tillägga att rikedom av den här kalibern även medför en icke helt oansenlig portion makt.

Så skygga och tänk efter varje gång ni hör orden "fri marknad" eller "frihandel". Det är bara nys! Om denna på allvar existerade skulle jag faktiskt kunna ta ut kanske hela 15 kr av min morotsknippesförsäljning á 20 kr (5 kr skulle nog fortfarande behöva gå i skatt). Frihandel betyder bara att de riktigt stora marknadsbjässarna får ännu friare tyglar och att hindren i deras väg elimineras.

Men skit samma: Ni är välkomna på trädgårdskurs här på Ängbråten nu på söndag. Vi ska gräva djupsängar och lära oss om de viktiga maskarna. Sen ska vi fika och prova lite säsongsbetonat käk. Det "frivilliga bidraget för gårdens bevarande" är på hundra kronor.

;)

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Sunday, May 10, 2009

Vi är konformade hela bunten!

Häromdagen mailade jag Noam Chomsky för att få göra en liten intervju som jag kunde lägga ut här. Som ni kanske har märkt har jag ju varit i ett Chomskystim den senaste tiden. Dessvärre tackade den gode professorn nej: Kalendern var alltför fulltecknad och mina frågor alldeles för europeiska - hans specielité är ju amerikansk utrikespolitik. Men, men... om jag ska vara ärlig blev jag glad att ens få ett personligt och utförligt svar.

Min avsikt med en slik intervju var - förutom att själv få svar på ett helt gäng frågor - att göra mitt lilla bloggrum lite mer varierat och inte så inskränkt till endast mina åsikter. Chomsky är ju t.ex. socialist - något som jag har lite svårt för -precis som jag har med alla politiska inriktningar.

Nå, en del av frågorna som var avsedda för professor Chomsky ska jag försöka vidarebefodra till andra intervjuobjekt; andra får jag helt enkelt försöka besvara själv. En av dessa frågor handlar om hur kritiska vi tillåts vara inom samhällets ramar. Lärs vi verkligen upp av skola, hem och samhälle till att bli tänkande och ifrågasättande individer? Att det i Chomskys hemland USA är ganska skralt med det fria tänkandet torde väl stå utom allt rimligt tvivel. Amerikanska "pedagoger" som t.ex. Alan Bloom har varit väldigt behjälpliga i att skapa ett ganska dött intellektuellt klimat (Alan Bloom skrev bl.a. boken "The Closing of the American Mind" som pläderar för att utbildningsväsendet borde omformas till en arméliknande institution där man låter eleverna marschera genom en "kanon av stora tankar" som valts ut för alla. Först låter man en elit välja ut vad som är de stora, riktiga tankarna och sen låter man eleverna dricka denna dekokt på västerländsk civilisation så att de kan repetera den.) Men hur är det här hemma i Svedala?

Att vår skolundervisning är starkt färgad råder det väl inga tvivel om. Alla som rest lite ute i världen känner också till att den svenska modellen varken är så känd som vi lärt oss här hemma eller så himla mycket bättre. Svensk sjukvård, skola, äldrevård etcetera är inte världsbäst längre - hur envist vi än hävdar motsatsen. Att Sverige är världens bästa land är alltså en myt som vi lurats att tro på och ett dumt cirkulärargument som vi håller fast vid.
Vidare då? Det är svårt att se utifrån på bygget man själv sitter i, svårt att se hur styrda och formstöpta svenskarna är när man själv är svensk. Men om vi då fokuserar på utbildningsväsendet, själva den apparat som ska lära oss att tänka och vara kritiska.

Först och främst kan man ju konstatera att detta antagande - att skolans uppgift är att lära oss kritik - i sig själv är en myt: Grundskolans främsta uppgift är sedan 70-talet "fostrande" och inte lärande. På universiteten och högskolorna avgörs mängden kritik (och dess art) lätt genom hur snävt ramverket kring hela utbildningen byggs: Om man från första början bara lär sig rött och blått så kan man inte visa på - och ännu mindre kritisera - grönt. Även om en elev mot all förmodan skulle komma på "aha det finns en färg till", så skulle det ju vara lönlöst; ingen skulle ju ändå fatta vad hon snackade om. Man faller utanför ramen.

När vi talar med varandra om skolan och utbildningarna så snackar vi, när vi är som mest kritiska, ofta om hur dåliga utbildningarna nuförtiden är; om hur lite klassisk kunskap som förmedlas, den debatten känner vi alla igen. Men det vi kritiserar ligger hela tiden inom ramverket. Om man läser samhällsvetenskap, politisk historia, idéhistoria eller något liknande ämne så blir man först och främst en förvaltare av kunskap som någon har valt ut eftersom den anses viktigare än annan kunskap. Man lärs upp att vara lojal; först mot utbildningen som sådan och sedan mot den ideologiska inriktning man fallit för och valt - för det finns ju ett gäng olika synsätt som faller inom ramverket och som systemet trots allt accepterar: Liberalism, konservatism, socialism o.s.v. Problemet är bara att kritk kommer av illojalitet; mot ideologierna, mot filosoferna, mot systemet självt.

Det finns en mängd förstarums-antaganden i svang i samhället som har förmedlats till oss via exempelvis skolan. Om majoriteten människor i första rummet utgår ifrån att representativ demokrati är det bästa styrelseskicket så blir kritikern av lagbundenhet mer eller mindre betraktad som fascist. Om majoriteten människor i första rummet lärt sig att humanism är ett oantastbart begrepp kan man inte heller kritisera den (det finns väl inget parti i landet som inte har humanismen som grund - inte ens SD skulle jag tro). Det finns mängder med såna här ord och begrepp som antas vara goda och som man inte får beröra: feminism, sekularisering, konsumentmakt o.s.v. Och observera nu att jag inte är emot feminism; jag menar bara att den förtjänar att problematiseras!

Skolorna tillhandahåller en ideologisk tjänst. Det är skälet till att de får stöd. Det är skälet till att de finns! Så enkelt tror jag ärligt talat att det är. Se på historien... har det funnits något jämförbart system där skolorna har tillåtits lära ut subversiv, riktigt kraftfull systemkritik? Snälla ge mig det exemplet.

Varför inte låta livet vara en tid för lärande inom alla områden individen kan tänkas vilja intressera sig för och skolan det system som ska förse individen med de redskap personen ifråga behöver? Det är ju ändå så få som faktiskt jobbar med det område de är utbildade inom så varför inte släppa taget och låta alla utbilda sig, hela livet, utan krav på grundskole-MVG:n?



Albert Einstein sa en gång något i stil med: "Vill du ha intelligenta barn, läs sagor för dem".

Mvh:
Johannes


-----------
Värt att kolla upp:
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom - Allan Bloom på Wikipedia.
Att förstå makten - Noam Chomsky - igen ;)

Labels: , , , , , , ,