Den ekonomisk tillväxten, miljön och myterna.

Det är alltid svårt att argumentera med någon som har den vedertagna sanningen på sin sida - oberoende av hur "sann" den så kallade sanningen nu än är. Den ekonomiska tillväxten är vår tids mest spridda politiska mantra. Det är en politisk sanning att vi måste skapa tillväxt för att klara av att möta upp alla samhällets behov. På samma sätt, resonerar man, måste vi ha tillväxt för att ha råd att kunna ta hand om miljön. Men ökad produktion av varor och tjänster kräver råvaror, transporter, energi etc. och därför står tillväxtidén i direkt konflikt med det perspektiv som innefattar en hållbar utveckling.
Ofta har jag hamnat i diskussion med folk som är anhängare av tillväxtmantrat(vanligt folk, näringsidkare, politiker) . Jag har här listat de tre vanligaste tillväxtargumenten, samt de svar man kan behöva för att bemöta dessa dumheter:

Tillväxten är bra för miljön då den skapar ekonomiska förutsättningar att ta hand om miljön.
Svar: Jo, man kan ju försöka släcka eld med bensin också! Förutsättningen för tillväxt är ökad produktion och konsumtion, något som leder till högre belastning på miljön. Ju mer man släcker desto högre växer sig lågorna.

Tillväxten ska ske inom områden som inte skadar miljön: tjänster och kultur.
Svar: Ofta framförs idén om att den "nya ekonomin" står för en ökande marknad på tjänster och att dessa inte skadar miljön. Naturligtvis är även detta dumheter. När fler och fler människor ägnar sig åt att sälja tjänster istället för att producera basvaror så krävs det att någon, någon annanstans producerar dessa basvaror. Den nya ekonomin är bara nys: Vi måste fortfarande äta och någon måste producera denna mat - oftast utanför det egna landet, med ökade transporter som följd. Även en kulturarbetare vill ha del av den ökande välfärden.

Den moderna tekiken kan hjälpa oss att undvika tillväxtens negativa effekter.
Svar: Jo, under en tioårsperiod skulle vi nog kunna minska elförbrukningen med ca: 30%, men dessa procent kommer ju samtidigt ätas upp av den ökade energikonsumtion som själva tillväxten skapar. Med normal tillväxttakt kommer nämlegen under dessa tio år konsumtionen av varor och tjänster att ha ökat ungefär 30%. Moment 22!

Ja, det var allt för idag:

Johannes von Arg Söderqvist

I en amreikansk undersökning, You´re money or you´re life, av Joe Domingez och Vicky Robin från 1993 visas att människors välbefinnande initialt ökar i takt med välfärdstillväxten. Människor känner ökat välbefinnande när det blir lättare att tillfredställa de grundläggande behoven som mat, kläder och bostad. Detta är det första stadiet som varje välfärdsstat i sin linda har att uppnå. I det andra stadiet ökar människans välbefinnande genom ökad bekvämlighet: vatten, el, redskap etcetera. När dessa två stadier är uppfyllda har vi egentligen redan en välfärdsstat (allas grundläggande behov tillfredställs och livets tyngre göromål är avsevärt förenklade).
Trots detta visar undersökningen på ett tredje stadie som till viss del kan höja vår känsla av välbefinnande och det är en liten grad av lyx. Men så fort denna lyxkonsumtion börjar ta alltför stort utrymme i våra liv så vänder för första gången välbefinnandets kurva nedåt och vi börjar må sämre.

Sverige är, historiskt sett, ett av världens fattigaste länder, men kring sekelskiftet 18-1900 genomgick vårt och många andra samhällen en genomgripande ekonomisk politisk förändring som hade till syfte att möta människor önskan om förbättrade levnadsförhållanden. Med andra ord; stadierna ett och två i den nyss nämnda amerikanska undersökningen. För att klara dessa utmaningar krävdes en ekonomisk tillväxt. Sjukvård, vettiga bostäder och socialt skyddsnät är inga gratisreformer.
Idag står vi här med en samhällsapparat som fortfarande är optimerad på tillväxt - även om kurvan över vårt välbefinnande sedan länge är på väg nedåt. Bengt Söderberg skriver i sin bok En Strategi för Överlevnad: "Det innebär att det nu är 'etablissemangets' behov (av tillväxt) snarare än konsumenternas behov (av livskvalitet) som styr utvecklingen av vårt samhälle."

Kan det vara så att när själva överlevnaden tas som så självklar att vi inte ens tänker på den och telefoner, mode, massageduschar och porrsurfande på internet tagit över detta tankeutrymme att vi inte mår så särskilt bra?


Johannes von Lyxliraren Söderqvist

Jorden - vad göra?

Problemet med nästan all diskussion av idag om hur vi ska handskas med miljökrisen är att de debatterande bara ältar vad vi ska ersätta bensinen med, vilka de ickebesprutade matalternativen ska vara, vad vi ska ersätta plasten med när oljan blir för dyr. De diskuterar aldrig att en förpackning med kravmat som transporterats över halva klotet egentligen inte betyder att någon miljövinst har gjorts jämfört med om samma paket skulle komma från ett konventionellt jordbruk men som ligger i hemkommunen. Det verkliga problemet, som heter "systemet", vidrörs ej.
Man talar på samma sätt om ifall det är etanol eller vätgas som ska ersätta bensinen, som om det vore en självklarhet att alla ska fortsätta åka omkring i egen bil och att vi ska fortsätta att äta mat från Asien och centraleuropa istället för den som kommer härifrån. Problemet, att det fossila bränslets epok snart är över, vill man inte ta i med tång ens.
Och visst, på sätt och vis kan jag förstå: Jag kommer att bli reaktionärsförklarad, domedagspredikantförklarad och idiotförklarad av en hel del människor som läser denna text. Det är ju inte kul. Men i ljuset av att vi står inför den största omställningen i mänsklighetens historia så kan det kvitta.

-"Hej, mitt namn är Reaktionär von Domedagsidiot!"

Allt det här kanske låter dystert i era öron och till viss del gör det så i mina också. Ingen vet idag hur omställningen från ett system till ett nytt kommer se ut. Ingen vet hur mycket omställningen kommer påverkas av naturen i form av översvämmningar, erosion o.s.v. Framtiden är mycket osäkrare än den någonsin varit.
Men vad har vi egentligen för val mer än att göra det vi tror är det bästa och vad skulle vi tjäna på att inte göra detta? Har det funnits någon stund i den mänskliga historien som vi verkligen inte bör bli lamslagna och apatiska så är det nu. Nu är tid för en "act of Power"!
Tänk på det samhälle vi kan bygga istället för detta.

Under 100 år ungefär har (väst-) människan bedrivit det stora experimentet "tillväxtsamhället". Visserligen går det spåra längre tillbaka än så i historien - mycket längre faktiskt - men det är under de senaste hundra åren som det verkliga genombrottet har kommit. Nu har vi testat snabba transporter, hydralik, att bota nästan alla sjukdomar, att äta mat från hela världen... Nu är tiden inne när experimentet borde stoppas och utvärderas och jämföras med sin föregångare (jordbrukarsamhället, ett ca: 10 000 årigt experiment som på många sätt visat sig överlägset) för att se vad vi ska behålla av det nya och kombinera ihop med det gamla.
Tänk vilket liv vi skulle kunna leva!
Tänk er ett liv där vi har en kombination av vårt samhälles alla välsignelser (för en del av dem är verkligen det) och den hållbara riktning i vilken det gamla samhället strävade. Det är väl klart som fan att vi alla skulle kunna leva i den bästa av världar här och nu, idag, om vi hade valt det, men vi kan helt enkelt inte acceptera några eftergifter. Vi kan inte acceptera att livet är hårt oavsett hur vi vänder och vrider på´t.
Min morfar som var född 1905 som statare hade visserligen en del krämpor på grund av allt det hårda arbete han gjort i sina dar men hans blick var den hos en frisk människa. Jag har inte ont i kroppen direkt (inte mer än av allt för mycket stillasittande) och inte mina vänner heller, men vi saknar helt den där livfulla blicken som morfar hade. Vi tillhör en själsligt stressad generation vars människovärde är reducerat till vad vi har råd att konsumera.

Jag kommer aldrig tro på er lögnare som säger att det inte går att kombinera de här världarna. Den egna vinningen är det som talar med era munnar.


Mvh: Johannes von Domedagsidiot.

Folkrörelsen för en världsdebatt om miljöfrågor.

Ja, nu börjar mina idéer tätna kring det här med folkrörelsen. Tack också till er som kommit med förslag och idéer.

För att vara med ska man egentligen bara behöva skriva under på: "Jag anser att miljöproblemet är vår tids största fråga och borde ges högst prioritet både inom den mediala och den politiska världen." Sådär bara! Busenkelt! Vem skriver inte under den namninsamlingen?
Syftet med hela organisationen är ju att få med sig så många som möjligt på att börja diskutera problemen. Syftet är inte att hitta lösningarna - även om vi sedan naturligtvis kan göra det (och bråka om det) internt inom nätverket. Om grundidén är så här enkelt formulerad kan ju ev. hela föreningar eller organisationer gå med.

Tanken är att alla ska få vara med, men att man så här i början kanske inriktar sig på att få med artíster, författare, konstnärer och forskare - alltså en blndning mellan publicitetspersoner och kunskapspersoner.
Att ha en anstrykning av konst och artisteri kan nog ha en hel del fördelar. Det skulle bli lättare att ordna event och festivaler t.ex.
Det hela ska inte vara organiserat som en förening - för vi har ju alla viktigare saker att göra än att sitta på styrelsemöten - utan bara som ett löst nätverk. En namnteckning på en lista med ovanstående textfras kanske är allt man behöver göra för att anses vara med? En konstant namninsamling, som växer år för år.

Själv knutpunkten för Folkrörelsen för... (F.F.E.V.O.M.) skulle kunna vara en hemsida, en portal, där alla aktiva personer som vill finns listade inom sitt specialområde. Så när jag behöver veta någonting om t.ex. slutförvaring av kärnavfall så kollar jag in ämnesguiden och jittar "Kärnkraftsfrågor". Jag klickar där och genast kommer det upp en hel rad med duktiga pålästa männsikor med egna undertitlar som "avvecklingsexpert", "kylvattensutsläpp" o.s.v. Till slut hittar jag någon som verkar kunnig i precis de frågor jag letade efter, nämligen "brister i slutförvaring" så jag klickar på henne och surfar vidare. Nu visar det sig att i just det här fallet hade inte den här personen någon egen hemsida och ville inte heller lämna ut sitt tel. nr. så nu har jag hamnat på en liten undersida som administreras av forumet. Här finns en e-postadress samt några länkar till artiklar som personen ifråga skrivit.

På hemsidan skulle man även kunna ha en insändar/artikel-bank där artikelförfattare frivilligt delar med sig av skrivna alster så att de kan användas vidare.
En blog har vi också på vår framtida hemsida, där alla som villfår skriva. Kravet här är dock att alla uppgifter, alla fakta, är korrekta. Detta ska nämligen bli den mest auktoriserade miljöblog som finns, där akademiker eller pålästa lekmän blandas med pålästa visionärer (om de nu inte råkar vara alltihop i en och samma person). meningen är att denna blogg ska vara den hippaste i sitt slag. Om p1´s blogkrönikan vill ha med någonting om miljön så är det hit de går. När en journalist på dn gör research för en artikel om miljön så är det hit han går för att se vilka de viktigaste frågorna är nu.

Personligen så är jag lite anti det här med datorfieringen av samhället - även om jag ser att det är en enorm möjlighet. Men vi måste också möjliggöra ett aktivt "medlemskap" för de som ingen dator har. Därför föreslår jag att man har ett gäng frivilliga som skulle kunna tänka sig att via telefon, brev o.s.v. hjälpa dem som är internetbefriade. Personligen skulle jag mycket väl kunna tänka mig en sån här uppgift. En person utan dator ringer mig och vill ha lite info om växthuseffekten som den behöver för att skriva en insändare i sin lokalblaska. Jaha, då surfar jag in på F.F.E.V.O.M. och plockar fram det bästa jag hittar.

Jaha, det var väl vad vi har just nu. Återkommer. Och som sagt: hör av er med minsta lilla idé.

Mvh: Johannes von Världsfrälsaren Söderqvist

Folkrörelse..oj, oj vad har jag nu tagit på mig :)

Hej alla som gett respons på det senaste inlägget.

Hm...

Ja... det där bloginlägget var från början en insändare i min lokaltidning Säffletidningen. När jag satt och filade på slutet så bara kom det: "...jag strtar den nu och här..." Kände ett sånt desperat behov av att göra något att jag visst råkade starta en folkrörelse. Oupps!
Så till alla er som frågat hur jag tänkt gå till väga: jag vet inte riktigt ännu. Allt är än så länge mycket ogenomtänkt.

Mina tankar rörande folkrörelsen är att man skulle skapa ett slags forum för att underlätta för alla oss som redan håller på att debattera dessa frågor. Kanske en hemsida med alla medlemmar listade inom sitt resp. kunskapsområde typ:

Maria Magdalena - Olja, energifrågor.
Lao Tze - Meteorolog, växthuseffekt
Buddha - kulturgeograf med historisk infallsvinkel
Zarathustra - civilisationskritik

Naturligtvis med länkar till hemsidor, information, ev. telefonnummer (till den som vill lämna ut det) o.s.v. Ofta kan det vara svårt att få fram t.ex. en exakt och någorlunda auktoriserad statistik rörande någon liten marginalfråga. Då är det bara att fråga "rätt" person i nätet.
Syftet är också att vi ska bli många som kan trycka på de stora frågorna - inte att vi ska enas om de små. Att miljöproblemet existerar och är nu-och framtidens största fråga borde vara enklare att enas om än huruvida tempen kommer stiga 3,4 eller 6,5 grader inom hundra år.
Kan man hitta en minsta gemensamma nämnare med mycket vid vinkel så kanske hela organisationer som Greenpeace eller Green Cross kan ansluta sig. Det är svårare att ignorera en rörelse med många medlemmar än en med få.
Folk idag är så vansinnigt upptagna redan så jag tror det är bättre att satsa på ett system som kan hjälpa folk där de befinner sig idag än ett som kräver nya möten, engagemang i interna diskussioner o.s.v. Alltså: Ingen förening i vanlig bemärkelse utan mer en hjälpreda.

Vad tror du?

Mvh: Johannes von Tveklös Söderqvist