SKOGSBOLAGEN LJUGER OM SIN KLIMATPÅVERKAN

Skogsindustrin, med Marie S Arwidson i spetsen, har den senaste tiden lagt stor möda på att föra ut sitt argument om att deras verksamhet är klimatsmart. Detta är rent nonsens: En skog är en kolsänka (den binder koldioxid och lagar den som kol) medan ett hygge är en så kallad kolkälla (som avger koldioxid till atmosfären).
I rapporter som lades fram vid den internationella vetenskapliga klimatkonferensen i Köpenhamn i mars detta år pekades på risken för en global temperaturökning på 5-6 grader under den närmaste delen av 2000-talet. Vid en sådan temperaturökning kan man, enligt forskarna fråga sig om mänsklig överlevnad överhuvudtaget är möjlig. Det länder inte bolagen någon heder att dribbla runt med tramsargument i en så allvarlig fråga som klimatet – de ger här prov på en makalös ansvarslöshet.

Industrins argument bygger alltså på att deras produkter, såväl som deras uppväxande granplantager, utgör kolsänkor. Hur kan deras produkter i form av toalettpapper, direktreklam och kartonger kring tandkrämstuber gälla som kolsänkor? Nej inte ens våra moderna hus står idag tillräckligt länge för att fungera som den koldioxidfördämmning industrin med dollartecken i ögonen yrar om – och de fungerar definitivt inte som jämförelse med en gammal orörd skog som kan ha lagrat in kol under tusentals år.
Går man in i ett skogsekosystem och kalhugger medför det att stora mängder koldioxid frigörs, det är ett faktum man inte kan ta sig runt. Utöver detta tillkommer att markskador (hyggesberedning, körskador mm) driver på koldioxidproduktionen. Ska man vara ärlig så är det ingen idag som vet om en granplantage någonsin kan klimatkompensera för en nedhuggen gammelskog, det finns inga fakta tillgängliga som tyder på det. Vad vi däremot vet är att den lövskog som först etablerar sig på ett hygge - och som skogsbolagen helst vill gallra bort - har en förmåga att snabbare binda upp koldioxid än granplantorna. Alltså verkar det även som om granplantageargumentet faller.

Låt oss inte göra oss några illusioner av storfinansen bara för att den bär svensk flagg. Vår skogsindustri sitter i sällskap med andra mångmiljardindustrier som Monsanto, UniLever och Exxon Mobil; och det är väl ingen som tror dessa marknadsgiganter om något annat än att de gör det som krävs för att maximera sina vinster. Varför skulle våra svenska miljardindustrier skilja sig från dem? Faktum är att om de inte fungerade - och alltid har fungerat - precis lika hjärtlöst och hårdrationellt som alla andra storbolag så skulle de idag inte vara just STOR-bolag.

//Johannes

The Age of Stupid - klimatfilm

Om ni någonsin får chansen att se filmen The Age of Stupid så försitt den inte. Finns ingen film som bättre sammanfattar vilken skit vi försatt oss i när det gäller klimatet.
Vi MÅSTE plana ut våra utsläpp till år 2015, för att därefter kraftigt minska dem, om vi (alla vi under 45 års ålder) inte vill ha en riktigt jävla vidrig ålderdom. SE DEN!

Här är en trailer: http://www.youtube.com/watch?v=DZjsJdokC0s&feature=fvst

Mvh:
J.

Peak Moment is da shit

Det här var ganska intressant: Vår civilisations undergång och sånt. ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=fAllmO8hzbQ


//J.

SKOGEN BORDE FRIDLYSAS

Skogen är vårt värmländska ekosystem och den är starkt hotad. Om man läser på lite kring vad riktig skog är så börjar man snabbt förstå att det inte finns mycket kvar av den - nästan inget alls.
Precis som man kan betrakta en myrstack som ett dynamiskt samhälle så bör man betrakta enskilda gamla skogar som samhällen, där livet i ovan, på och under marken är intimt sammanlänkat med att träden står kvar. När skogen kalavverkas försvinner livsmiljön för en mängd hotade arter för att inte komma tillbaka mer – något som de senaste 60 åren av kalhyggesbruk har ställt utom allt rimligt tvivel.
Ett kalhygge släpper också ut väldiga mängder koldioxid som fram till avverkning legat bundet som kol i marken. Detta gör skogsbolagen till dubbla miljöförstörare eftersom all denna koldioxid späder på växthuseffekten. I värsta fall bestämmer sig bolaget även för att markbereda hygget varpå ännu mer växthusgaser frigörs.
FSC-certifieringen, skogsbrukets motsvarighet till KRAV, fungerar i princip inte alls och är inte att lita på eftersom man kan gå ut på nästan vilket hygge som helst och finna regelöverträdelser. När skogen väl är huggen kan det ibland vara svårt att bevisa att skogen haft höga naturvärden eftersom flertalet värdefulla lavar, mossor och svampar sopats bort. Skadan är då redan oåterkallelig. Ger man sig ut i en äldre skog som är snitslad och snart är på väg att huggas, för att leta signalarter - det vill säga arter som signalerar höga naturvärden - då lär man sig ganska snart att bolagen hugger även om det finns många fynd av signal- eller t.o.m. rödlistade arter i skogen. De skiter i det!
Vår nuvarande regering tycker att fredande av skog ska ske på frivillig basis och att skogsbolagen själva skall få sköta urvalet av skyddsvärda skogar. Denna miljardindustri verkar dock aldrig någonsin ha genomfört reformer som innebär förlorade kortsiktiga inkomster frivilligt. I ärlighetens namn har vi bara två alternativ i den här frågan och det är att antingen fortsätta hugga så att vårt ekosystem får irreparabla skador eller att låta bli. Ibland är inte åtgärden som skiljer den dåliga handlingen från den rätta mer komplicerad än att man helt enkelt låter bli att utföra den dåliga. Om vi börjar spara de få skogar med höga naturvärden som idag finns kvar kan kanske vårt inhemska ekosystem fortfarande har en chans till återhämtning.


Mvh:
Johannes Söderqvist, Brunskog

-Publicerad i Värmlands Folkblad 2009-09-15

Populism - en trevlig historia!

Det populistiska partiet har sina rötter i det amerikanska 1800-talets andra hälft - en period som för USA's del var präglad av klasshat och förtryck - samt i bondeorganisationen Farmers Alliance. Myten som vi väl alla har hört säger att människor flydde det fattiga Europa och kom till Amerika där de flesta, "de dugliga", med stor arbetsinsats kunde få land, djur och bli självägande bönder - en nystart. Verkligheten var dock för de allra flesta en helt annan. Visserligen är det sant att antalet gårdar mellan 1860 och 1900 ökade från 2 - 6 miljoner men det är också sant att befolkningsmängden under samma period gick från 31 - 75 miljoner och den största delen av dessa människor blev inte självägande bönder; de blev stadsbor och fabriksarbetare, bomullsplockare åt en självägande bonde eller helt enkelt arbetslösa och utslagna. Även när det gällde den, procentuellt sett, lilla skaran som faktiskt lyckades ta sig över Mississippi och ut i Västern för att bygga sig ett liv visade sig verkligheten vara en hårdare plats än förväntat. En stor del av landet - miljoner och åter miljoner tunnland - hade redan köpts upp av jordspekulanter eller av de stora godsen: den självägande bonden bodde oftast i utkanten av en bygd och fick försöka livnära sig av den sämsta jorden. De flesta andra arrenderade sin gård och fick slita omänskligt för att både försörja familj och gårdens verklige ägare. Att fler och fler bosatte sig i städerna för att jobba i fabriker ökade också pressen på landsbygden att öka produktionen och skapa försörjning för stadsborna: Jordbruket mekaniserades och i och med detta startade också den idag så välkända onda spiralen av lån för att få råd med tröskor, såmaskiner och slåtteraggregat, beredning av mer jord för att kunna betala av lånen, mer lån, större maskiner, mer jord, mer lån...
Bönderna var tvugna att betala sina lån i dollar och eftersom staten och bankerna hjälptes åt med att hålla penningmängden konstant (alltså inte anpassad efter folkmängden) så steg dollarn hela tiden i värde efterhand som folkmängden ökade och blev svårare och svårare att få tag på. När bankiren till slut fick tillbaka sina pengar var de mer värda än när han lånat ut dem - en slags ränta på räntan. Hade man inte råd att betala när man var och handlade fick man leva på kredit och hoppas på en god skörd. På så sätt blev bönderna skuldsatta även i förhållande till handlarna. Ofta var bondens skuld större än hans hela egendom och han blev på så vis ägd av sina fodringsägare. Många var de bönder som inte kunde betala och fick lösa in sina gårdar och bli lantarbetare istället.

Ur denna fattigdom och misär föddes Farmers Alliance som snabbt blev en nästan kontinentalomfattande, fackföreningsliknande intresseorganisation för USA's småbönder. Man ordnade med samköp och -ägande av maskiner och silos; man försäkrade gårdar till avsevärt mycket lägre priser än de konventionella försäkringsbolagen erbjöd och så vidare. Farmers Alliance skulle komma att bli det 1890 nybildade populistiska partiets kärnväljarkår.

"Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket, genom folket och för folket utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street."

Populisternas världsbild, ovan formulerad av Mary Ellen Lease - en av partiets mest framstående talare.

Man ansåg att landets produktionsförmåga i första hand skulle användas till att försörja och skapa välstånd åt den egna befolkningen istället för att skapa vinster åt kapitalister genom att skeppas overseas och lämna 10 000-tals amerikaner döende av svält; att arbetare inom alla gebit skulle ha rätten att organisera sig; att valutamängden skulle anpassas till folkmängden etcetera.

Att ordet "populist" under åren efter det populistiska partiets kapsejsande runt år 1900 blivit ett skällsord har naturligtvis till viss del att göra med den uppsjö av rasistiska och reaktionära organisationer som antingen blivit kallade, eller kallat sig själv för populister: Nazisterna i Tyskland är ett exempel på detta.
Ordet, som är latin (populus: "folk"), betyder i sin ism-böjda form ungefär "folkets vilja" (inte så långt från innebörden i grekiskans ord "demokrati": folkmakt) och denna vilja har så gott som aldrig korrelerat med kapitalets dito. kapitalister är inte onda - det vägrar jag att tro - men systemet de representerar står i sin prydno för ofattbar grymhet. Folket - om man med detta uttryck avser majoriteten - har alltid velat ha friskt och fritt vatten, orörda skogar, jämlika förhållanden, fred och frihet. En sådan värld är fullständigt otänkbar för all kapitalackumulation. Folket är inte korkat och ont - folket är gott och till och med ganska klyftigt. Folket kan, till skillnad från näringsliv, politikers och medias poulära, ny-gamla vulgärbild, både tänka och agera i oegennyttans namn och acceptera både större flyktingströmmar och fler vargar i skogen. Tittar man till exempel närmare på år 1933:s tyska valresultat ser man ganska fort att nazisterna inte alls var någon populistisk rörelse. Endast 33,1 % av tyskarna röstade på dem - aldrig någon majoritet. Deras främsta väljargrupper återfanns i samhällets övre skick, inom näringslivet och de intellektuella kretsarna samt på dess botten. Man får inte heller glömma att en stor del av befolkningen aldrig gick och röstade; Hitlers SA-män hade skrämt skiten ur en stor del av befolkningen genom evigt marscherande, gatustrider och frikårsverksamhet och under mer normala förhållanden än 30-talets ekonomiska kollaps skulle antagligen inte ens en så stor del av de som faktiskt röstade brunt ha gjort det i lika stor omfattning (krisen i sig var ju inte heller en produkt av det arbetande folkets jämlikhetssträvan, utan en ful slaggprodukt från näringslivets håll).

Amerikas populister motarbetades först på bred front av Wall Street och de etablerade partierna, men då inte denna öppna krigföring kunde förkväva rörelsen såg man istället till att sluta deras innersta krets av ombud, parlamentariker, röstningselektorer m.fl. till sig. I utbyte mot reformlöften sögs populisterna upp - mestadels av det demokratiska partiet - och försvann.

Vari ligger då skillnaderna och likheterna mellan 1800-talets populister och dagens alternativrörelse? Ja, en stor skillnad kan ju sägas ligga i det faktum att de - av förståeliga skäl - strävade efter ökad konsumtion medan de allra flesta av oss idag strävar efter motsatsen. Likheterna ligger nog främst i en folkets längtan efter att utan krav och förtryck kunna leva av sin egen jord - en längtan som vi säkert delar med en förkrossande stor majoritet av världens folk genom hela vår s.k. civilisations historia.
Viktigast att ta till sig är nog att kunde de organisera sig så kan vi det definitivt också. Vi är inte rika, men vi är inte heller så fattiga som de var: Vi behöver fortfarande billiga försäkringar; jordbruksredskap; räntefria lån; opatenterade grödor och vi behöver känna att vi inte är ensamma i vår frihetliga strävan efter lycka.
Det är egentligen bara att sätta igång!


Tror jag:
Johannes


Att läsa: Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn (sid: 263-275 om populismen)
Hitler - En studie i tyranni, av Alan Bullock
Wikipedia - slå på ordet "populism".