Lite fakta...

* Stadsjeeparna (bara i USA) förbrukar cirka 42 700 000 liter bensin per dag.

*Kilimanjaros 9000 år gamla snö är nästan borta.

*Vissa rapporter talar om att grundvattnet på sikt kan försvinna om glaciärerna smälter bort.

*Ozonhålet är ungefär två och en halv gånger större än Europa.

*En istid är egentligen inte, som namnet antyder, en period av ständigt is och snö utan präglas i första hand av att vädret är väldigt ostabilt. Tiden efter den senaste istiden har präglats av jämn temperatur och stabilt väder, vilket gjort t.ex. jordbruk möjligt.
Den förra istiden var resultatet av en temperaturförändring om fem grader. Mänsklig temperaturpåverkan har än så länge förändrat temperaturen med två och en halv grad. En del experter förutspår att vi kommer ha höjt temperaturen med 6,3 grader inom hundra år.

Handla närproducerad mat i en butik nära dig och stäng av din airconditioner!

Mvh: Johannes von Allwarlig Söderqvist

Mytologiskt tänk

För kanske ungefär 1000 år sedan slutade den västerländska människan tänka mytologiskt. Den föränderliga, ja ibland stormande, inre mytologiska himlen stelnade i kristendomens orörliga fixeringsbild. På senare år har vi i alla fall fått det psykologiska tänkandet som väl i viss mån förmår skapa ett slags halvkasst alternativ. Vad vi levde på däremellan är en gåta. Vatten och bröd antagligen.

Den nutida människan - i alla fall här i den västliga kultursfären - är ett psykologiskt tänkande djur, medan vi alltid tidigare varit och fortfarande på många håll i världen är ett mytologiskt tänkande djur. Syftet med de två synsätten är det samma: Att förklara världen och människan. Eller? Men medan psykologin bara existerat i sin någorlunda nuvarande form i knappa hundra år har mytologin tusen smeder, kanske hundratusen.

Kanske började myterna ta form redan under stenåldern när de äldste berättade om stammens tidigare öden. Kanske berättade de till exempel om en liten pojke som satt i hyddan hela dagen och vägrade hjälpa till med de dagliga göromålen. Han ville bara äta och leka och inte kasta bort sin tid på en massa måsten och borden. Han ville få ut bara den roliga essensen ur livet. Men desto mer han roade sig, desto tråkigare fick han. Dagarna blev långa och leda och syntes honom svåra att fylla med innehåll. Till slut blev pojken deprimerad.

Längre fram i den mänskliga historien har pojken blivit en bortskämd prins - och nu börjar det likna den sortens myt vi känner igen. Prinsen träffar till slut en främmande makt, t.ex. en gammal vis kvinna eller man som sänder honom på ett farligt uppdrag. Han kämpar och kämpar och inte förrän han har skaffat sig livserfarenhet och blivit en man lyckas han. Det är här han får prinsessan, allts å något verkligt att fylla sitt liv med istället för förströelse. Och bara nu kan sagan sluta lyckligt.

Det sägs att vi västerlänningar lider mer och mer av långtråkighet och leda, trots det enorma förströelseutbudet. Tänker man psykologiskt kanske detta är ett svårlöst problem, något människor kan behöva medicin för att klara av. Tänker man å andra sidan mytologiskt är det lätt att förstå. Man känner igen sig i sagans prins som bara blev olyckligare ju mer han förströdde sig och inser att de virtuella lyckopillren aldrig kan leda till Lycka. Med det mytologiska tänket behöver man egentligen inte ens begripa varför, man bara känner igen sig i sagan och vet hur det kommer gå om man inte ändrar på sig. För det finns en hel del sagor med olyckliga slut också. Förströelse är något man ägnar sig åt för att få tiden att gå och det är precis vad som händer också; tiden går tills den tar slut, utan att man lyckats fylla den med någonting viktigt och verkligt, sen dör man.

Nu ska jag spela dator och se på trav: Johannes von überpretentiös

Nu börjar planeringen inför våren. Växthuset ska byggas klart, lagår´n rätas upp, fröer inhandlas (Jag hann inte ta egna i höstas), ved ska släpas hem från brötar i skogen och trädgården ska på alla möjliga vis förberedas inför odling. Tidigare i vintras jobbade jag i skogen, beskärde mina fruktträd etcetera, men vintern är också tiden för inomhusarbete i form av redskapsreparation och arbete på själva boningshuset. Det gamla vattenskadade golvet i badrummet har åkt ut och nu ska det in ett nytt. Ja och sen är det helt plötsligt vår med ved som ska kapas, klyvas, torkas och staplas, frön som ska sås, jord som ska beredas och allmänt stök.

Jag hör ofta folk som klagar över hur dåligt varierade deras arbetsuppgifter är och att det är för lite praktiskt jobb, för lite sol och för lite luft. Samma personer gnäller också över stressen, att de alltid måste jobba och att pengarna ändå inte vill räcka. Den här sista punkten är väl den enda jag kan känna igen mig i; det kan vara svårt rent ekonomiskt ibland. Men undra på det när min månadsinkomst motsvarar ungefär en fjärdedel av snittsvenskens. Å andra sidan kan jag ändå alltid äta mig mätt eftersom jag har egenproducerad mat och inte behöver jag frysa heller då jag använder den billigaste av alla energikällor, nämligen ved. Jag får vara ute så mycket jag vill och arbetet är otroligt varierat - även teoretiskt vill jag tillägga. Inte lyfter man en lagård på en hel massa ton utan att först ta sig en funderare. det samma gäller för badrumsrenovering och för vilka plantor som trivs bäst i vilken jord.

Fråga aldrig mig om vilka som har det bäst här i samhället av självhushållaren och kontorsmänniskan, då blir jag självgod och jobbig.

Mvh:

Johannes von Överjäst Självgodhet.

Cowboys eller indianer?

"Cowboys eller indianer?" En mycket vanlig av mig ställd fråga när jag var barn. Meningen var att man skulle svara vilka av de två man höll på. De flesta svarade ju indianer, men det fanns ett fåtal som faktiskt hejade på cowboysarna. Detta var ett enkelt sätt för mig att klassa in mina lekkamrater i goda och onda kompisar. Behöver jag ens säga att i min värld stod indianerna för gott och cowboysen för ont. På sätt och vis ser jag nog fortfarande lite grann på världen ur denna förenklade och fördomsfulla vinkel. Men va´fan... idag när jag och alla de där kompisarna är vuxna ser jag ju hur vi har blivit: Indianerna har kreativa jobb och filosofiska intressen, medans cowboysen antingen tillhör white-trashet eller är teknokrater på väg upp längs samhällsstegen, ständigt mässande det vansinniga tillväxtmantrat. Ok, jag kan väl inte påstå att jag idag ser på cowboysen som onda, bara som människor väldigt olika mig. För någonstans har det där vilda västern-perspektivet dröjt sig kvar, ja till och med vuxit sig starkare.

Nu är det nog dags med ett litet förtydligande här: Jag kan naturligtvis inte göra anspråk på att vare sig vara eller tänka som en människa från en helt anna kultur - kulturer som i de flesta fall också är utdöda sen länge. Barndomslekarnas idé om att "vara indian" har ombildats till någonting annat i mitt vuxna liv. T.ex: samtalar jag inom mig ofta med mina äldre, döda släktingar eftersom de är mina bästa rådgivare och mitt mest nogräknade samvete. "Hur skulle du göra här morfar?" frågar jag. Cowboypolarna tittar inte bakåt, till de döda, utan kastar stressade blickar i sidled på sina jämnåriga för att se om de själva ligger bra till, om de är hippa nog, om deras ansträngningar kan mäta sig kvantitativt med omgivningens. Jag får känslan av att indianpolarna oftast är mer intresserade av livet, luften, skogen och världen. Cowboysen har inte tid med sån skit: "Jag ska kolla priser på villaträdgårds-pool och sen ska jag se på travet." Indianerna ser att vi faktiskt alla en gång varit just naturfolk och att det kan finnas en enorm kunskap att hämta ur denna mänsklighetens i särklass längsta historiska period. Cowboysen ser historien som en spikrak linje av utvecklingssteg från primitivt till kulturfolk till högtstående, där varje nytt steg, per automatik, utplånar alla tankar och regler som fanns i det föregående. Som en naturlig konsekvens av detta blir också alla nu levande "primitiva" folk degraderade till lågtstående.

Så jag har börjat ställa frågan igen: Varje gång jag finner mig inbegripen i en diskussion med en människa där allting bara skär sig och hamnar på kollissionskurs så frågar jag: "Cowboys eller indianer?"

Johannes von Självförhärligande - Söderqvist

En vän sa mig att bästa stunden för skrivande är på morgonen, direkt efter man har vaknat. Jag testar den tesen sen en tid tillbaka och det verkar ta mig f*n som det stämmer. Det är som om texten bara rullar fram utan någon ansträngning från min sida. Alla de här blogarna är t.ex. skrivna på morgonen. Nu menar jag inte att innehållet nödvändigtvis blir bättre eller språket vackrare, nej bara att det går lätt och fort.

Just nu spelar jag nyårsrevy i Säffle. Humor är svårare än mycket annan teater. Folk kommer dit med den speciella förväntan att få skratta och då gäller det att kunna leverera. I "vanlig" teater känns det som om jag kan sejfa mera eftersom publiken inte riktigt vet vad de kan förvänta sig när de kommer dit.
Jo, jo...

För er som surfat in från Paganus hemsida och är intresserade av vad som händer där kan jag ju berätta att vi är mitt uppe i nya inspelningar. ...eller, nja. Inspelningen är egentligen klar och vi håller på med mixningen jag Jerry och Fredrik just nu. Kanske kommer upp lite nya låtar på hemsidan snart.
www.paganus.se

Ja, ja kära läsare (alla tre, eller hur många ni nu kan vara), jag återkommer snart med mer.

Johannes Törrkvist