Idag har jag bara ett litet tips:

http://bieggaolmmai.blogspot.com/

En bra blogg om miljöfrågor (också ur ett hedniskt perspektiv - som det verkar).






J. von Tips Söderqvist

Radioidioten har fel!!!

P1 igår kväll. Minns inte om det var ”Studio Ett” eller ”OBS”, men ett program var det i alla fall.
En man blir intervjuad om varför han väljer att köpa en CUV (stadsjeep) när han vet att de inte är miljövänliga. Mannens svar är en blandning skamset försvar och medveten cynism. Till slut klämmer han i med det mest förhatliga av alla argument: Människans natur!

- Så har ju vi människor alltid gjort; kört på ända tills det är för sent. Man tänker på sig själv helt enkelt och struntar i naturen. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara; det är människans natur. Annars hade vi ju kunnat stoppa krig och allt möjligt skit, eller hur.

Visst känns det igen. Det är ett av de allra vanligaste argumenten. ”Det är ändå för sent så det är ingen idé att ändra sig.” Men för det första så glömmer han ju bort alla katastrofer vi har kunnat stoppa, alla krig vi faktiskt har kunnat undvika. Ozonhålet växer ju t.ex. inte längre. Cubakrisen utvecklade sig, mot alla odds, inte till ett tredje världskrig.
Jag hoppas att denne anonyme man i radio inte tillämpar denna princip om omedelbar behovstillfredställelse där hemma på sin fru och våldtar henne varenda gång han känner för lite myspys. Jag menar; det är ju människans natur. Dödar han sin granne om de blir ovänner över staketets höjd eller färg? Nej! För det är nämligen lika mycket människans natur att anpassa sig, samarbeta och komma på nya system för att klara upp kniviga situationer. Om kör-på-det-är-ändå-för-sent hade varit vår arts främsta kännetecken hade vi aldrig kunnat utveckla våra komplicerade samhällsstrukturer. Frågan är om vi ens hade kunnat utveckla våra första redskap.
Naturligtvis är vår natur kluven. Vi är djur med samma inre bråddjup av primala drifter som de flesta andra djur, men vi har också skapat modeller för att tygla dessa drifter efterhand som vi blivit fler och fler och flockens behov av behärskat beteende har vuxit.
”Det är ändå för sent” är den cyniske egoistens sista försvar. Låt honom aldrig mer få rätt.

Johannes von KörEnNissanMicra Söderqvist

EKOLANDET.

Jag lovade ju i mitt förra - inte så optimistiska - blogginlägg att skriva ett positivt dito nästa gång. Nu har jag inte riktigt hunnit det ännu då det alltid tar mycket längre tid att formulera konstruktiva tankar. Men jag vill ändå inte att bloggen blir så tyst som den varit ibland utan lägger här upp lite brainstormidéer som gäller min hembygd i Brunskog: en slags plan för att öka det lokala oberoendet.

Alla har vi hört om ekobyn, kollektivet eller den ensamme självhushållaren. Det finns i snart varenda by en eller ett par personer eller grupper som på något vis har den medvetna strävan att leva ett liv närmare- och i mer samklang med naturen. Självhushåll har alltsedan den första gröna vågen på 70-talet varit ledordet.
Problemet med självhushåll är att det inte låter sig göras på egen hand. Ovan nämnda grupper eller personer kan nästan aldrig uppnå någon högre grad av självhushåll då det dels krävs en alltför hög grad av kunskap och fysiskt arbete för att ett enda hushåll ska orka med det av egen kraft, dels att de flesta av oss fortfarande har ett visst behov av att få in pengar från någon form av förvärvsarbete – vilket alltså tar tid från självhushållandet.
Om vi går tillbaks i tiden till självhushållandets tidevarv – 1950 och bakåt – och tittar på hur det systemet faktiskt fungerade så ser vi också snabbt att det var väldigt få individer som stod helt själv på det sätt vi gör idag. Man samarbetade på alla plan för att få det att gå ihop. Varje gård hade inte sin egen avelstjur, bock, bäse. En gård hade tjur, sen vandrade bönderna dit med sina jungfrur när det var dags. Det var ett slags outtalad kollektivism där tjurens husse gengäldades betäckningen, ibland med pengar, men oftast genom hjälp i något annat sammanhang.
Kort sagt: Alla är inte bra på allt, men jag är bra på djupsängsodling och Du kanske är bra på naturmedicin. För att öka det lokala samhällets oberoende av långa transporter och konsumism behöver vi flera små grupper som otvunget samarbetar i ett ”Ekoland”.

Ekolandet – i det här fallet – skulle kunna vara Brunskog - Renstadsområdet. Så mycket större tror i alla fall inte jag personligen att man ska göra området då man snabbt riskerar att hamna i storsamhälle-fällan igen.


UPPBYGGNAD

Det vanliga scenariot med föreningar eller uppstrukturerade sammanslutningar är att de direkt eller efter ett tag blir one-man-show’s. Allt för mycket ansvar läggs på en enda person (vanligtvis ordföranden). Det är inte heller helt ovanligt att en visionär av egen förskyllan blir den enda drivande kraften i ett sammanhang. Detta är ett sårbart sätt att arbeta som inte borgar för långsiktighet.
Kanske vore det en idé att strunta i all vanlig föreningsstruktur med valberedningar, dagordningar och ordföranden utan istället enbart jobba med att lyfta fram vad vi har att erbjuda varandra, respektive vad vi skulle vilja ha av varandra.
Personligen skulle jag sätta stort pris på att få mjölk från en ko som har ett namn, inte bara ett nummer och som går ute hela året tillsammans med sin kalv. Nu har jag inte mark att föda en ko och inte heller tid eller pengar därtill men tillsammans med några andra kanske det skulle gå. Vi kan vara flera som går ihop och köper kon, men den vårdas av en familj, etcetera. Det finns tusen idéer på hur något sådant skulle kunna gå till, men idén här är inte att jag ska diktera hur. Det förslaget borde komma från den som skulle känna sig road av att ha hand om kon.

Människor trivs bäst när de själva får bestämma över sitt lilla rike så låt oss inte sikta in oss på att styra in folk i någon mall som jag eller Du har tänkt ut på förhand utan bara möjliggöra kontakt mellan allas egna små diktaturer.




IDÉMOSAIK

· Samordnade inköp av varor från ekogrossister och någorlunda lokala återförsäljare (typ: Stöpafors kvarn & Västgårds getprodukter)
· Andelsverksamhet/kooperationstänkande: odlare, förädlare, tjänster (grönsaker, kvarn- och mejeriprodukter, utlåning av böcker inom t.ex. självhushåll, lokaler, kursverksamhet, bilpool etcetera).
· Att sammanställa allt detta i en näringsguide som alla nätverkets melemmar har tillgång till (Internet och papperskopia).

Gör bot! Undergången är nära!

Jahapp. Idag tänkte jag försöka med att ge en snabb och enkel överblick över miljö- och energiläget. Eftersom detta knappast är ett ämne man sveper snabbt och enkelt över så kanske hela bloggen idag blir lite rörig. Syftet är att skapa en slags helhetsbild över de väldiga hot vi står inför och hur svåra de faktiskt är att hantera. Personligen blir jag mer och mer paralyserad och deprimerad desto mer jag sätter mig in i situationen; men detta är alltså inte syftet. Jag tror att vi omöjligen kommer kunna hantera en situation om vi inte verkligen har koll på vad det är som händer och har hänt.

Låt oss börja med det värsta: Klimatförändringen.
Temperaturhöjningen är som snöbollen; även om vi nu idag slutar med alla utsläpp kommer den ändå att öka ett bra tag framöver. Detta kommer att påverka den biologiska mångfalden. En del forskare menar att – även med totalstoppet på utsläpp – kommer mellan en tiondel och ända upp till en tredjedel av jordens däggdjur och växter att dö ut som en konsekvens av förhöjd temperatur. Vi kommer emellertid inte införa något totalstopp idag så vi kan med största sannolikhet säga hej då till åtminstone en tredjedel av alla däggdjur.
Jorden har drabbats av katastrofer tidigare där mer än 90% av alla arter dött, men aldrig förr har minskningen av den biologiska mångfalden skett så snabbt som idag.

200 miljoner (eller fler) människor på flykt från Centralasien sedan grundvattnet försvunnit. De stora floderna håller på att torka ut då glaciärerna som förser dem med smältvatten försvinner.

Ett okänt antal miljoner flyktingar från Afrika av liknande orsaker.

Sjukdomar. Vi kan redan se en starkt ökande trend av Borelia och TBE i Sverige. Älgarna drabbas så hårt av älglöss att de dör. Skogarna drabbas hårdare av parasiter och svampangrepp. Det finns många exempel redan nu och de kommer bli fler och fler.

Odlingsförhållanden. Just i Sverige kanske vi kommer få det lättare med ett mildare klimat men vi behöver inte åka så värst långt för att hitta människor som drabbas hårt. I princip hela Sydeuropa har redan återkommande problem med torka under somrarna. Skandinavien kommer att bli attraktivt när dessa människor inte längre kan försörja sig. Den odlingsbara marken på jorden minskar redan av andra skäl såsom överutnyttjande genom bevattning som bidrar till att jorden försaltas eller ensidiga växtföljder med jorderosion som följd. Detta tillsammans med klimatförändringarna kan bidra till allvarliga problem för livsmedelsförsörjningen i stora delar av världen.

Stigande havsnivåer riskerar att dränka stora landytor, dessutom sådana som ofta är tätt befolkade. Det lilla öriket Tuvalu i Stilla havet har redan påbörjat evakueringen av sin befolkning eftersom det blir allt svårare att överleva på öarna när de drabbas av översvämningar, kraftiga stormar och saltvatteninträngning i odlingsmarken. Listan på samhällen (ja kanske nationer) som på det här sättet tvingas flytta kommer att bli mycket längre.

Konflikterna i världen kommer att bli fler och våldsammare. Ja, har man läst bara minsta lilla ekonomisk historia i sitt liv så har man också fattat att krig och konflikter aldrig på allvar handlat om prinsessor eller frihet utan om naturresurser. Prinsessan var bara ett svepskäl.
Så vad händer då när ett större antal människor än någonsin tidigare tävlar om ständigt minskande resurser?

Ja, det var en mycket kort presentation av några av de värsta hoten som kommer att uppträda till följd av klimatförändringen. Nästa fråga är ”peak-oil” eller egentligen, i sin förlängning, energifrågan. Den är mindre då den mer bara angår all mänsklig s.k. civilisation och inte Jordens hela ekosystem.

Världens oljeförbrukning: 200 ton per sekund. (ASPO)

Världens ekonomi bygger på olja! All svensk export och import är t.ex. helt beroende av den och så är naturligtvis fallet överallt. Oljan är fortfarande enda orsaken till att du och jag kan köpa en apelsin för under hundringen. Jämför med vad det skulle kosta om frukt från sydligare länder fraktades hit med segelbåt eller ångare. Oljan har möjliggjort ett högeffektivt jordbruk som kan försörja större mängder människor. Som exempel kan nämnas att mat under ett år till en amerikan kräver 1500 liter olja. Världsproduktionen på mat beräknas minska till en tredjedel om inte olja används. (Geolog Dale Pfeiffer i boken ”Eating Fossil Fuels” 2003) Oljan är alla varor och tjänster. Oljan är indirekt tillväxten och alltså också likviden i våra pengar.

Deutsche Bank anser i ett uttalande att ”slutet på de fossila bränslenas period [inte är] en domedagsbild uppmålad av pessimistiska profeter som förutspår världens undergång. Det är en bild av nöd under kommande år, och måste tas på allvar”.

”Alla kommer beröras av denna händelse [att oljetoppen passeras]. Och de flesta nu levande människor kommer också att få uppleva den.”
- Colin Campbell (oljegeolog och grundare av ASPO)

För det första: Det är nästan lika svårt att ge exakta prognoser angående världens råoljeresurser som det är att fastställa konsekvenserna av växthuseffekten då det är väldigt få utomstående människor i världen som tillåts full insyn. Vad vi vet är att priset på råolja har fördubblats sedan 2001 men att oljeindustrin ändå bara ökat sin prospekteringsbudget med en bråkdel. Detta kan bero på att prospektering inte anses värt besväret. Likadant är det med raffinaderierna: inte ett enda nytt raffinaderi har byggts sedan 1976. Varför då kan man fråga, när stora delar av branschen säger att vi har massor med olja kvar. Det finns också en hel del pensionerade prospekterare, vetenskapsmän och faktiskt folk inom oljebranschen som försöker få oss att förstå att vi närmar oss slutet för den fossila eran.
För att kompensera den minskade oljeutvinningen öppnas nu de sista stora oljefälten man haft som reserver:
2005 öppnades 18 nya fält.
2006 öppnades 11.
2007 öppnades 3.
2008 kommer 3 nya.
(Petroleum Review)

Av de 65 största oljeproducerande länderna har 54 redan passerat sin produktionstopp. 2010 kommer 59 länder passerat toppen. De sex kvarvarande länderna kan då kanske öka produktionen men sannolikt inte ersätta bortfallet från de övriga 59. (Gunnar Lindgren)

Alternativa bränslen kan i dagsläget inte på långa vägar ersätta oljan. Dessutom finns en inbyggd (väldigt stor) problematik i att använda skog eller jordbruksprodukter till bränsle i en värld där avskogning och livsmedelsbrist är lavinartat ökande redan utan oljefrågan. (Jag)

”Jordens oljebehov framöver kommer att öka med 2% årligen samtidigt som utvinningen kommer att minska med 3% årligen. Det betyder att vi år 2010 kommer att sakna omkring 50 miljoner fat om dagen.”
- Dick Cheney (vice president USA 1999)

“Vare sig oljan kring Kaspiska Havet […], Sydkinesiska Havet, modifierade stadsjeepar eller projekt kring förnyelsebar energi kan förhindra huggsexan om den kvarvarande oljan. Låt oss åtminstone hoppas att denna strid kommer att utkämpas med pengar istället för kärnvapen.”

- Kenneth Deffeye (oljegeolog och professor vid Princeton)

”Vad folk klart och tydligt måste få höra är att vi håller på att få slut på energi i Amerika.”

- George W Bush

En del menar t.o.m. att oljan redan har ”peakat” och att tredje världskriget redan är igång:

”Output peaked in 2006 and will fall by 7% a year.”

- Ashley Seager (The Guardian)

“World War III has started. It has already affected every single citizen of the middle east. Soon it will spill over to affect every single citizen of the world.”

- Ali Samsam Bakthiari (vice president Iranian Oil Company)

“I am saddened that it is politically inconvenient to acknowledge what everyone knows: the Iraq war is largely about oil.”

- Alan Greenspan (f.d. chef för amerikanska riksbanken)



Ja, detta är bara som ni ser fragment som jag lagt fram här idag. Men jag tyckte det var viktigt att lägga upp båda problemen bredvid varandra någon gång. I den allmänna debatten (vilken begränsas till ett mittuppslag eller 20 minuter i tv) diskuteras alltid ämnen separat som om de verkligen kunde isoleras från varandra. Men vi kommer alltså stöta på problem som att människor inte kommer att kunna livnära sig av Jorden där de bor p.g.a. växthuseffekten samtidigt som vi på en annan plats inte kommer kunna skicka förnödenheter till dem p.g.a. drivmedelsbrist. Vi kommer få ett produktionsbortfall vad gäller livsmedel p.g.a. växthuseffekten där t.ex. jordar blir för torra, för blöta eller läggs helt under vatten. Samtidigt kommer avkastningen från den kvarvarande marken att minska då vi inte kan driva det hela så högeffektivt som vi gör idag med oljans hjälp. Ja, de två problemen triggar varandra på tusentals punkter.

Den slutsats som åtminstone jag drar av denna problembild är att debatten förspå helt fel plan. I teve och andra media pratas det bara om hur vi ska ersätta oljan med bättre drivmedel som inte tar slut och inte skitar ner. I själva verket borde vi prata om ett helt nytt system, helt nya förutsättningar, en helt ny värld.

Nästa gång ska jag, min vana trogen, gå in på vad vi kan göra för att dels minska utsläppen och samtidigt klara åtminstone den inhemska livsmedelsproduktionen.

Mvh: Johannes von Tvångshoppfull Söderqvist




PS:
Källor gällande klimatet är dels mitt minne dels följande..
Smhi
www.mjv.se
www.klimatforandringen.nu
Sida
DN (och andra tidningar)
Green Cross Sweden

Vad gäller oljan står ju källorna angivna. Men jag skulle vilja passa på att promota och tacka www.gunnarlindgren.com som med sitt mycket väl underbyggda nyhetsbrev förser mig med fakta hela tiden.
För den som vill läsa in sig på ”peak-oil” finns det en hel del litteratur.
Lättast att börja med är kanske ”Olja” av Gunnar Lindstedt. Här är en artikel om honom och oljan: http://www.transport.se/home/trp2/tidn/home.nsf/pages/DE78182B87C47820C12570EB00501E0D

Dessutom skulle jag vilja att varenda människa läste artikeln "Eating Fossil Fuels" av och om Dale Allen Pfeiffer:
http://www.fromthewilderness.com/free/ww3/100303_eating_oil.html

DS.

Du har väl inte glömt att Skogen är ditt hem?

"Jasså du bor där mitt ut i sjumilaskogen."
Ett inarbetat uttryck den där sjumilaskogen. Precis som "Skogens djup". Den tragiska sanningen är dock att det inte finns något djup eller några sjumils-skogar kvar. Dom är borta!
Här, i västra Värmland där jag bor, är en Skog sällan mer än 300 meter bred och kanske någon eller några kilometer lång. Dessa smala skiften flankeras nästan alltid av en granplantage på ena sidan och ett kalhygge på andra. Ett kalhygge är, som de flesta borde förstå, inte någon Skog. En granplantage - och det är kanske inte alla införstådda i - är inte heller någon Skog. Här är mörkt och extremt fattigt på både djur- och växtarter. Inte ens granen trivs något vidare här; den är allt som oftast angripen av olika svampar och parasiter. Om en granplantage är en Skog så är det en andligt död Skog. Den är att likna vid en sönderstressad, psykiskt och fysiskt sjuk person; söndermedicinerad och till slut helt oförmögen till allt. En granplantage bara står där och väntar på att avverkas.
300 meter är också det nya måttet på hur brett skogsbolagen vill ha mellan sina avverkningsgator. Ni kanske har lagt märke till det ständiga vägbyggandet ute i Skogarna de senaste två, tre åren. Vet då att detta är framtiden: 300 meter snabbväxande granplantage, sedan avverkningsgata. 300 meter plantage, avverkningsgata, o.s.v. Man jobbar även stenhårt för att få fram gran som ska växa färdigt på 20-30 år istället för 70.
Alla har väl hört att vi i Sverige planterar mer Skog än vi avverkar. Tja.. om man med återplantering menar att för varje 100-(eller fler) årigt träd vi tar ner så planterar vi minst en genmanipulerad, snart svampangripen, polsk granplanta, ja då är den svenska återplanteringen förvisso väldigt ambitiös.
Värre lär det bli (om vi inte gör nåt): I dessa peak-oil-tider där alternativa energikällor borgar för större och större summor för var dag som går så har Skogen blivit en ännu mer eftertraktad resurs än tidigare. Hus ska värmas, bilar få bränsle o.s.v.
Personligen tar jag både ett och två pinnsteg ner på stegen som kallas för "levnadsstandard" om det är vad som behövs för att vi ska ha någon riktig vildmark kvar i det här landet. Stångrakt!

Mvh:
Johannes von Förbittrad Söderqvist