Monday, December 21, 2009

Schwarzenegger säger nåt smart

Köpenhamn blev, inte ett dugg oväntat, ett totalfiasko.
Bara av ondo? Nja... inte egentligen, om allt hade gått vägen och världens stora spelare hade lyckats komma överens och hängt på EU's linje så hade vi stått här idag med ett bindande avtal som egentligen inte var bra nog.

Arnold Schwarzenegger, som ju är Kaliforniens guvenör, uttalade sig igår i frågan (och nu citerar jag ur minnet): "Det är tid för världens folk att stå upp och höras. Inga stora förändringar har kommit från maktens korridorer, de har alltid kommit från folket, som tryckt på så hårt att till slut politikena vågat ta sitt ansvar."

Han har ju rätt! Finns det någon som trott att politikerna drivit igenom fackföreningsrörelsen, avskaffande av slaveri och livegenhet, att få ett slut på vietnamkriget, kvinnlig rösträtt, planfria korsningar... u name it... Det är VI som gjort allt detta. Ja det var faktiskt VI som en gång drev igenom själva demokratin i sig! Behöver man påminna om att facket, abolitionism, vapenvägran etcetera en gång var olagligt? Genom hela vår civilisations historia är det samma visa: Folket protesterar ända tills någon maktherre inser hur mycket ära och popularitet han skulle ha att vinna på att "gå med" folket.



Det finns en enkel regel som gäller för alla styrelseskick, vare sig de är påstådda demokratier eller totalitära och det är: "Allting har en brytpunkt." Man kan negligera folket under en kortare tid men det går inte i längden; det har aldrig gått. Till slut når man brytpunkten och styrelsen störtas.

Min fråga, med Köpenhamnsmötet i bakhuvudet, blir därför: Vill vi verkligen att de som från första början orsakat problemet ska vara de experter vi anlitar för att lösa det? Deras system har visat, med all önskvärd tydlighet att det inte fungerar.

Vilka vill vi vara, vilka liv vill vi leva? Jag vet hur mitt liv ska se ut framöver!



Mvh:
J.

Labels: , , , , , , , , , , ,

Friday, December 18, 2009

Mitt underbara liv.

Varför händer inget på klimatmötet? Tja... I en kultur där väldigt få längre förstår begrepp som personligt ansvar så är det väl inte så konstigt. När huvudargumentet för eget ansvarstagande verkar vara om Kina kommer att ta sitt eller inte, då är det väl inte så konstigt.
"Kina gör ju inget, så varför ska jag göra något?"
Sicket trams. Om jag äger skräp som jag beslutar mig för att slänga i skogen så blir det inte mindre brottsligt bara för att alla andra också gör det.

Nej, då tar jag hellre mitt individuella ansvar fullt ut så att jag med gott samvete kan sluta att ens lyssna på rapporterna från klimatmötet: Sorterar mina sopor, försöker undvika handel i största möjliga utsträckning, fortsätter att odla och tar ved ur skogen som växer utanför huset. Det allra viktigaste med detta är kanske inte ens de ynka procent som jag orkar få ner min konsumtion utan att jag i mitt liv blir ett exempel på att man kan leva gott med lite - ja, att man lever bättre med mindre! Jag vågar påstå att mitt liv är vackert.


Vem följer en politiker som säger: "Nu måste ni alla skära ner, spara och leva sämre än ni hittills gjort och är vana"? Om man presenterar framtidsscenariot som att vi alla kommer leva DDR-liv, sitta ensamma, arbetslösa ock käka coop-Xtra-kattmat.
Om man istället slog sig in på småskalighetslinjen som innebär en återbefolkad glesbygd med matproducenter, hantverkare, småskaliga underleverantörer, trygga miljöer för barn och gamla; många mindre vinster för alla istället för stora vinster till några få. Det bästa av då, det bästa av nu = den bästa framtiden.


Jag gör så gott jag kan - och jag låter folk få veta det. Jante bryr jag mig inte om (var det inte nån som sköt den jävlen - det är vad jag har hört i alla fall). Mitt liv är fantastiskt!
Jag är egen företagare inom musik och underhållning; jag har inget att göra med arbetsförmedling, fack eller A-kassa. Jag drar in de futtiga kronor jag behöver för att överleva på att spela musik här och där. Mina månadsomkostnader ligger på ungefär 4000 totalt. Jag är en stor vinnare! Den tid jag vinner kan jag ägna åt dem och det jag älskar.


Tror jag:
J.

x

:

Labels: , , , , , , , , , , , ,

Sunday, November 15, 2009

Elden

Det har sagts att det enda vi människor skulle behöva ge upp för att återställa balansen mellan oss och vår omgivning är härskandet; synen på oss själva som överordande allt annat liv. Tanken är nog lika gammal som själva härskandet i sig och lösningar på obalansen har det funnits många genom vår idéhistoria. Rosseaus tillbakatillnaturentanke, vegetarianism, veganism, primtivism... Vad jag däremot inte funnit i mina efterforskningar är svaret på frågan om varför vi vid en viss tidpunkt valde att bli domesticerande, härskande djur.
Eller... jo... svar hittade jag, en massa otillfredställande teorier som försöker rättfärdiga vår överordnade position. Mycken möda har lagts på att definiera ut oss från den övriga skapelsen: "Vi är minsann inga djur", Guds avbild och skapelsens krona o.s.v. Ja, ni fattar.

Visst är det speciellt med ett djur som kan hantera och förfärdiga redskap, tala och sjunga, svettas genom huden och stå på bakbenen, som har husdjur, som är intelligent och tror på övernaturligheter, men inget av dessa drag är unikt för människan. Sjölejon är mer logiska än oss, redskap används av många djurarter, vår kunskap om djurens språk är ännu sin linda men visar på häpnadsväckande resultat... Tron på religioner och ickebiologiskt liv kan ju förståss vara unikt förr oss men dels kommer den frågan vara mycket svår att få besvarad och dels vet vi inte ännu om människans tro i sig är ett uttryck för något helt annat (flocktillhörighet etc.) - ett uttryck som i såna fall bara tagit sig en annan form hos humlor eller råttor än hos oss.
Pincettgreppet är ett annat utmärkande drag hos oss men även detta finns på andra håll i djurriket. Vad jag här framförallt är ute efter är roten till idén om vårt högre värde och det vore bizarrt att påstå att vi är mer värda för att vi kan gripa tag i saker med framtassarna - då borde elefanter vara ännu mer värda eftersom de kan göra detsamma med näsan.
Så vitt jag har kunnat se i mina amatörmässiga efterforskningar genom åren så finns det bara ett enda drag som är helt unikt för oss och som skulle kunna ge upphov till en sån idé. Vi är det enda djuret som frivilligt leker med elden.

Om det finns en upplevelse som kan delas av alla jordens folk, som binder oss samman och gör oss til en art med en gemensam referenspunkt så är det den säregna känslan av trygghet som vi skulle känna om vi tillsammans satt ute kring en öppen eld ute i "the outback" med ett gäng Aborginer, med några Mestiser på ett berg i Anderna eller med några Samer i Norrland. Nästan inga andra djur skulle vilja krypa fram till denna lägereld och gotta sig i värmen; och absolut inga andra djur skulle raka ut några glöder ur värmen, stoppa dem i ett kärl och bära dem med sig till nästa nattläger.
Myror odlar och har boskap, fåglar och en del andra djur använder redskap för att till exempel fiska upp samma myror ur stacken men inga andra djur än det mänskliga har under kontrollerade former använt sig av elden för att bränna ner vegetationen och skapa ett odlingslandskap eller tillverkat sina första stickredskap med elden som hjälpare. Om elden slipper lös är vi det enda djur som reflexmässigt börjar tänka på var det finns vatten, hur vinden ligger, hur torrt det är i gräset, om det är för nära huset, om det är för nära skogen, vad grannarna kommer säga... Vi börjar omedelbart reflektera över hur vi kan återta kontrollen. Jag kan inget garantera, men jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att alla andra djurs reflexmässiga tanke är: "Fly!"
Antagligen var denna destruktiva kraft även för våra riktigt tidiga, icke eldande förmödrar precis lika skrämmande som för alla andra levande varelser.

Riktigt stora samhällsomvandlingar och rörelser tar ofta enormt lång tid på sig att sjunka in hos de breda folklagren. Tekniska landvinningar som till exempel nedtecknat språk har ju inte förränn på 1900-talet fått sitt stora genombrott i världen och vi befinner oss antagligen ännu långt ifrån det backspegelsperspektiv som skull ekunna ge oss en överblicksbild på vad denna innovation egentligen betytt för oss som art. Idéer som demokrati och alla människors lika värde och alla andra vareslers dito har funnits med oss i tusentals år men man kan knappast säga att de har fullkomnats. Ändå har de lyckats sända långsamma djupvågor som ombildande krafter längs hela mänsklighetens bredd. Ett modernare exempel skulle kunna vara "den svenska modellen" som vi ju fortfarande är upptagna av och tjôtar om även om den egentligen redan har gått förlorad och inte har så särskilt mycket med år 2009 att göra.
Har vi, människorna som art, kollektivt ännu inte riktigt lyckats greppa att vi är den stora brännaren av skogars herre? Är det så att vi ännu går omkring och är lite småhöga av att ha tämjt elden? Har den emotionella svallvågen som detta tämjande naturligtvis måste ha fört med sig ännu inte brutits mot revet?
Hur det nu än är med den saken så kan vi slå fast att elden är vår första underkuvade hjälpare, vår första domesticerade "varelse".

Själv tillhör jag den kategorin människor som gärna faller för idéer likt den om den ädle vilden. Jag skulle gärna vilja att det hos vår art fanns ett rent, vackert och frisläppande ursprungstillstånd i vilket vi befann oss i total samklang med vår omgivning. I såna fall vore det ju bara att återvända till detta tillstånd och all världens problem vore lösta. Samtidigt måste jag ju fråga mig om detta verkligen kan vara fallet.
Antagligen var det Homo erectus som lärde sig att tämja elden. Vi är deras avläggare och sentida släktingar. Finns då det domesticerande draget inbyggt i oss - vår art är ju från första början uppvuxen kring en lägereld? Vår trygga zon. Alla andras skräck. Är det här vi börjar tro på en skillnad mellan oss och de andra? Kan det övermod som eldens trygghet skänkt oss ingå som en byggkloss i vårt sapiensbeteende? Genetiskt, psykologiskt, själsligt...? Jag vet inte! Jag har inte kunskap nog att ge mig själv svar på såna frågor, men de är obehagligt spännande.
Men visst är dte en intressant tanke: Kanske var steget mindre för oss än för våra föregångare Erectus att även börja domesticera fröer, vargar, bufflar, getter, buskar och träd etcetera, på grund av att vi som art bar eldens tämjande med oss som ett kollektivt minne. Är vi i såna fall predestinerade att ruta in och anpassa allt i vår omgivning, eller har vi ett val att utvecklas åt ett annat håll? Ett val att inse att i jordens historia är vi ännu ett väldigt kort kapitel - speciellt om man tänker på igelkottarnas 30 miljoner år, hajarnas historia som sträcker sig tillbaka till dinosauriernam eller urdjuren som i stort sett levt oförändrade sen livet självt uppstod.

Det är klart att vi har ett val! Men det kanske krävs att vi kliver ner från den pediestal vi satt oss själva på och tar lärdom, dels av de människor som redan cverkar ha ett sunt förhållningssätt till sin omgivning och dels av de ickemänskliga djuren.
En ny och ödmjukare väg, en icke överordnad, en jämställd.

tror jag:

Johannes




x

Labels: , , , , , , , , , , ,

Wednesday, September 23, 2009

The Age of Stupid - klimatfilm

Om ni någonsin får chansen att se filmen The Age of Stupid så försitt den inte. Finns ingen film som bättre sammanfattar vilken skit vi försatt oss i när det gäller klimatet.
Vi MÅSTE plana ut våra utsläpp till år 2015, för att därefter kraftigt minska dem, om vi (alla vi under 45 års ålder) inte vill ha en riktigt jävla vidrig ålderdom. SE DEN!

Här är en trailer: http://www.youtube.com/watch?v=DZjsJdokC0s&feature=fvst

Mvh:
J.

Labels: , , ,

Saturday, August 22, 2009

Skydda Skogen i TV-inslag.

Här...

En kortare sammanfattning:
http://svtplay.se/v/1660717/stora_enso_bryter_mot_miljocertifieringen

...eller den lite längre, oklippta versionen:
http://svtplay.se/v/1660750/samtal_pa_kalhygget_5_40_minuter


Vill du gå med i Skydda Skogen? Texten nedan är från deras hemsida:

Som medlem ger du en röst åt gammelskogen och dess hotade växter och djur och bidrar till att ge föreningens verksamhet styrka. Du får rullande information om situationen för den svenska skogen. Du inbjuds även att delta i vårt kampanjarbete och till inventeringar, exkursioner, kurser och evenemang. Ditt stöd är oerhört viktigt, en förutsättning för att vi ska kunna få kraft att påverka beslutsfattare att skydda mer skog och skogsnäringen att förändra skogsbruket i en mer naturnära och miljövänlig riktning. Skogen behöver ditt stöd, välkommen!För att bli medlem sätter du in minst 100 kr på följande PG och skriver namn, adress och e-postadress.

Plusgiro: 504609-9Vill du ha rullande information från oss så kan du starta en prenumeration av antingen vårt månadsbrev (svenska och engelska) eller av veckobrevet (svenska). Du kan starta din prenumeration här... http://protecttheforest.se/sv/component/civicrm/?task=civicrm%2Fprofile%2Fcreate&reset=1&id=10&gid=3

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , ,

Saturday, June 20, 2009

Skogsindustrin driter i småskogsägare och allmänheten

Skogsindustrins retorik har hela tiden en underton av medlidande med skogsägare och arbetare landet över, men jag är faktiskt mycket tveksam. Slaget i medierna utkämpas med klassisk vi mot dem taktik (skogsindustrin mot de s.k. trädkramarna) där det gäller för industrin att med skenbart sakliga argument vinna över så många som möjligt på sin sida. Låt mig därför poängtera: Industrin står inte på någons sida – ingen mer än sin pennings. Det ses faktiskt som direkt felaktigt om en företagsledare inte sätter vinsten i första rummet. Personligen tjänar jag inte ett öre på att delta i skogsdebatten. Däremot kostar det mig mycket tid vilken jag, som frilansande artist med mycket låg årsinkomst, skulle kunna lägga på något helt annat. Man får också vara beredd att ta en hel del skit!

Under de 60 år som Mats Sigvant (vd för Weda Skog som skrev en elak artikel i bl.a. Dalademokraten) refererar till då kalhyggesbruk varit norm har mer än två tredjedelar av skogsarbetarna fått gå från sina jobb, småbönderna har lämnat sina hemman, gårdar har styckats av, maskinförarna har blivit privata småföretag som måste jobba dygnet runt för att få det att gå ihop, industrin har utvidgat (både ägandet och uttaget) och dess ägare har tjänat pengar – en väldig massa pengar.

Man talar alltid i debatten om Sveriges skogar, Sveriges industri, vad som är bra respektive dåligt för Sverige: som om du och jag fick en massa extra slantar i fickan när man högg en skog i Gällivare eller på Gravberget, så är det naturligtvis inte. Homogena enheter av det här slaget - nationer - existerar inte i verkligheten. Nej, vad man istället, i ärlighetens namn borde tala om är vad som är kortsiktigt bra respektive dåligt för den verkliga och högst påtagliga enheten industrin och dess ägare.
Om man ska tala om Sverige som en helhet skulle man svårligen kunna tillbakavisa att ett naturnära skogsbruk skulle ge mer jobb och, kanske inte miljoner men i alla fall lite mer pengar till många fler. Om folkförsörjning var det verkliga målet skulle det knappast se ut som det gör idag.

Turismen bidrar idag till en större del av Sveriges BNP än det inhemska skogsbruket och det är bara dumt att tro att denna ström av turister skulle fortsätta att komma om vi inte hade vår Svenska natur. Även om man bara åker hit för att plaska i Sunnes vattenpark så spelar själva resan, utsikten, ja kontexten en stor roll. Det finns vattenparker även i Danmark – men inte utsikten över Fryken med sina skogsbeklädda kanter. Varför talas det så sällan om dessa pengar som turistnäringen omsätter? Jo, denna industri är nämligen ägd av oss alla som på något sätt jobbar inom den, det finns inga enskilda stora ägare som kan bli vrålrika.

De kalhyggen, eller täta ungskogar och plantageskogar som Sigvant talar om är säkert högproducerande (när det gäller fiber), men där finns nästan inga lavar, mossor, svampar, blåsippor, grodor, hackspettar, insekter, maskar, ugglor, örnar o.s.v. Massaveden är i stort sett oanvändbar till allt utom just som fiber. Skogslandet Sverige importerar redan byggnads- och möbelvirke eftersom vårt inhemska är alltför dåligt.

Men låt oss en gång för alla reda ut varför storindustrin inte vill ha ett naturnära skogsbruk; denna skogsbruksmodell är nämligen mest lönsam om man är en mindre skogsägare av den gamla sorten (i folkmun kallad bonde). Med denna modell kanske den lille skogsägaren skulle kunna få ut en ansenlig summa pengar då och då hela livet, istället för en större summa vid ett enda tillfälle vart hundrade år, med efterföljande dyra kostnader för plantering och röjning.
Marknaden har en enda lojalitet; pengarna. Vem tror att om tio år - när vi knappt har någon skog kvar att avverka här i Sverige - Sigvant och hans anhang kommer att fortsätta avlöna arbetslösa f.d. skogsarbetare av ren välvilja?

Skriv och klaga:
mats.sigvant@wedaskog.se

Labels: , , , , , , , , , , ,

Friday, June 12, 2009

Ett annat samhälle.

Prioriteringsordningen är viktig!
Om jag ska diska är det av avgörande betydelse för resultatet att jag spolar upp vattnet först och sen gör själva diskningen. Ett lite väl självklart exempel kanske men... antagligen behöver jag så enkla exempel för att själv fatta.

Om man ska bygga ett samhälle - eller som i det här fallet; bara snacka om det - så behöver man enkla exempel att stödja sig mot. Att förstå, eller ens försöka förstå, ett samhälle är så svårt att man kan behöva de där busenkla liknelserna in emellan. Prioriteringsordningen i ett samhälle är egentligen inte svårare än vid diskning men parametrarna är fler än vatten, smutsig disk och en borste. Dessutom är världen full av människor som på allvar vill att man ska torrskrubba porslinet och sälja vattnet; ja de har till och med fått resten av världen att tro att detta är den rätta ordningen - vilket ju komplicerar det hela lite grann.
Detta är min prioriteringsordning (inte rätt eller fel ordning, bara min) och jag har delat in den i rum. Om det nya samhället är ett hus som vi ska gå in i måste vi passera några olika rum innan vi kommer till the livingroom.

Rum 1 är att allt som existerar - äger tid och rum - har ett egenvärde och alltså ett berättigande. För att vårt liv ska vara fortsatt möjligt måste allt annat liv ges detta livsutrymme. Inga, alltså INGA, arter får dö ut på grund av mänsklig aktivitet. De spår vi lämnar efter oss får aldrig vara grövre än att de fullständigt blåsts igen av tidens vind inom en hundraårsperiod och de får heller inte vara så djupa under denna period att andra arter eller efterkommande generationer riskerar att snubbla i dem. Detta är första rummet i det nya samhällsbyggets hus. Möblemanget utgörs enbart av självklarheter. Detta första rum är också husets bibliotek. Vi måste förstå och åtminstone ha en god överblicksbild av den samlade kunskapen i detta rum innan vi kan gå vidare in i huset.

Rum 2: Vår uppgift varje dag är att gå upp och överleva. Vi måste alla inse att vi är djur; levande organismer, som sagt jämställda alla andra organismer runt om oss utan vilka vi bevisligen får det mycket svårt att överleva. Vare sig vi lever i ett så komplicerat samhälle som vårt svenska där överlevnaden kan vara avhängig en anställning som datatekniker på en bank eller om vi är samlare och jägare i Afrikas västra inland. Vår uppgift varje dag är att gå ut och skaffa föda. Här i väst lever vi under skuggan av "den nya ekonomins" idéer vilka bl.a. säger att ingen behöver utföra ett kroppsarbete. I den nya ekonomin handlar man inte med potäter längre utan med tjänster över internet. Detta är ju som säkert de allra flesta av er förstår rent nys. OM ingen odlar potäter här längre så betyder det bara att någon annan längre bort har blivit satt på det jobbet - vi måste fortfarande äta, ny ekonomi eller inte.
Detta världsfrånvända synsätt får oss att glömma vad mat och husrum egentligen är värt. Vill vi själva av någon anledning inte jobba med den primära näringen - maten - så får vi istället vara beredda att betala vad det kostar att någon annan gör jobbet åt oss (denne måste ju nämligen både odla för sitt eget och ditt behov). Egentligen har detta faktum aldrig ändrats: Vi betalar idag skatter som sedan i sin tur går till jordbruket i form av bidrag, vilket gör att bönderna kan hålla lägre priser i handeln. Totalt sett är det fortfarande dyrt att inte fixa sitt eget krubb. När sen oljan börjar sina och muskelärt arbete blir på tapeten igen kommer priserna att verkligen börja likna verkligheten igen.
Att Skogen som helhet ska stå orörd liksom att fiskar skall fiskas en och en och inte stimvis är självklarheter som också hör till det andra rummet.

Rum 3: Ekonomin. Hur samhället organiseras.
I sin bok "Varifrån kommer kapitalräntan" (eget förlag 1937/42) skriver Johan Kjellén: "...det ekonomiska livets ändamål är att tjäna folkförsörjningen och inget annat."
Vi måste glömma de stora företagen (vilka kan kan hota med att flytta så fort miljö- eller arbetarhänsyn kommer på tal), vi måste glömma växelvarans (pengarnas) fria rörlighet (som gör det möjligt att totalt tömma ett skuldsatt land på resurser), nationalstaterna (som begränsar människornas liv och frihet), lönearbetet (som knyter och förslavar den anställde under arbete åt förut nämnda storbolag), räntan (som gjort hela världen skuldsatt och hela tiden ökar tillväxten och naturuttaget) och alla andra storskaliga lösningar som förväntas fungera för alla överallt. Ska vi ha pengar så ska de fylla sin ursprungliga funktion av att vara en stabil växel mellan två varor; de ska användas, inte staplas på hög och de får inte förväntas växa av sig själva.

Tror jag.

//J.








Att läsa:
Varifrån kommer kapitalräntan - Johan Kjellén (eget förlag 1937/42)
eller....
Varför ränta - Göran Hjort och Johan Sandwall (Inkluderad i denna bok finns en nyutgåva av "Varifrån kommer kapitalräntan"). Boken finns att köpa hos: goranhjort@hotmail.com.

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Thursday, May 28, 2009

Den "fria marknaden" är bara nys!

Regn, regn, regn. Blåst, blåst, blåst.
Undrar hur det kommer gå med min trädgårdskurs på söndag. Särskilt som vi just denna dag ska gräva. Hoppas inte Jorden är för blöt och tung.

Jag har nämligen fått denna lilla idé om att ha kurser hemma - ett led i min strävan att kunna jobba mer och mer hemma. Sälja grönsaker och annat överskott är ju knappast någon lönsam affär. Då tvingas jag in i samma hamsterhjul (har aldrig fattat varför det heter ekorrhjul) med utökning av ägor, lån, maskiner o.s.v. som många bönder idag. Om jag säljer ett knippe morötter för 20 spänn, så ska jag momsa 25% av det och sen betala arbetsgivaravgifter och annan skatt. Det blir inte mycket pengar kvar. Alltså måste jag utöka så att jag får stora arealer, men då går ju också hela ideologin kring det småskaliga och självförsörjande förlorad. Nej, mitt överskott idag får istället bli den i alla fall någorlunda detaljerade kunskap jag har om en del av odlingens aspekter. Detta kan jag sälja! Det blir min moderna variant av "äggpengar".

Men visst är det konstigt... Istället för att bonden odlar morötter som jag går och köper av honom så betalar vi skatt som sen tar omvägen kring Bryssel som i sin tur ger bidrag till bönderna. Detta bidrag gör att dessa kan hålla låga priser och konkurrera med varandra. Vi betalar alltså indirekt bönderna för att de ska kunna sälja sina produkter till oss billigt. Hallå!!!
Dessutom får detta den långtgående effekten att vi vanliga konsumenter får den mycket felaktiga bilden att mat är billigt. Mat är inte billigt, har aldrig varit och kommer aldrig att bli! Egentligen har den aldrig varit dyrare än nu. För om sanningen sedd ur det långa historiska perspektivet ska fram så tjänade faktiskt en bonde ganska lite pengar på sitt jordbruk för 100 år sedan; men å andra sidan behövde han inte tjäna så mycket - han var ju självförsörjande! Sen kom kraven på att bönderna skulle tjäna lika mycket i månaden som en fabriksarbetare och han blev då naturligtvis tvungen att sälja en mycket större del av sin produktion. När så konkurrensen mellan bönderna ökade sjönk priserna och de allra flesta blev tvugna att utöka sin produktion och med andra ord också sin areal. Så har det hållit på sen dess.
Maskinerna har blivit större och mer effektiva men också dyrare - avsevärt mycket dyrare - och i takt med detta har också den andel skattepengar som går till jordbruksbidragen ökat.

Men, men... det är detta som kallas fri marknad. Särskilt fri är den ju inte men det är hur som helst såhär det fungerar inom de flesta områden och i de flesta länder idag. Skattebetalarna finansierar en viss sektor inom samhället; resultatet säljs tillbaka till oss som betalat för kalaset. Låt mig ta ett helt annat exempel: I Sverige är vi ju vana vid att höra att en del av våra skattepengar går till "forskning". Och visst det låter ju bra; nya mediciner, och uppfinningar som kan hjälpa oss fram här i livet vill man väl inte tacka nej till. Problemet är bara att denna forskning ofta även delfinaniseras av t.ex. de stora läkemedels- och vapenindustrierna. Alltså: Just nu sitter jag och skriver detta på en lap-top som jag inte skulle ha haft om inte USA's skattebetalare gett en jädrans massa miljarder till Pentagon under 50-, 60,- 70-, 80 och 90-talen där pengarna primärt användes till att utveckla dagens högteknologiska vapensystem. En bieffekt av detta blev sådant som persondatorer och internet vilket sedan kunde patenteras och säljas tillbaka till skattebetalarna. Till syvende og sist blir resultatet av hela detta kretslopp att några få människor i samhällets absoluta toppskikt får ALLA pengarna (först bidragen och sen vinsterna) för hela projektet och att vi tvingas in i ett teknokratiskt system som vi faktiskt en gång har kunnat överleva alldeles utmärkt utan. Jag behöver väl knappast tillägga att rikedom av den här kalibern även medför en icke helt oansenlig portion makt.

Så skygga och tänk efter varje gång ni hör orden "fri marknad" eller "frihandel". Det är bara nys! Om denna på allvar existerade skulle jag faktiskt kunna ta ut kanske hela 15 kr av min morotsknippesförsäljning á 20 kr (5 kr skulle nog fortfarande behöva gå i skatt). Frihandel betyder bara att de riktigt stora marknadsbjässarna får ännu friare tyglar och att hindren i deras väg elimineras.

Men skit samma: Ni är välkomna på trädgårdskurs här på Ängbråten nu på söndag. Vi ska gräva djupsängar och lära oss om de viktiga maskarna. Sen ska vi fika och prova lite säsongsbetonat käk. Det "frivilliga bidraget för gårdens bevarande" är på hundra kronor.

;)

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Wednesday, April 22, 2009

Demonstrera mot kärnkraften!!!

Demonstrera mot kärnkraft och kärnvapen!
För energieffektivisering och sol-, vind- och vågkraft!
Lördag 25 april 12:30 i Stockholm

Samling Mynttorget (Riksdagen) 12:30. 13:00 marsch till Sergels torg, för tal och sång.
Regeringen försöker förmå Riksdagen, att i maj riva upp Atomkraftstopp-lagarna; folkomröstningens resultat.

Några talare: Eva Moberg, författare

Solveig Ternström, skådespelare, riksdagsledamot Centerpartiet: Värna kommande generationer!

Nalin Pekgul, ordförande Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund

Maria Wetterstrand, språkrör Miljöpartiet.

Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom.

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot Vänsterpartiet.

Olov Holmstrand, f. prof. i hydrogeologi, Chalmers: Om uranbrytningens risker.

Nils Axel Mörner, geolog, f.d. Stockholms universitet: Om minst hundratusen års slutförvaring, med istid, jordbävningar och tsunami.

Anita Lilburn, Aktionsgr. mot Radioaktiv krigföring: Varje ton atombränsle Sverige importerar har orsakat 5 ton avfallsuran, giftigt som kvicksilver. Det används i ammunition, sprids i Irak& Afghanistan.

Birgit Lindberg, miljökämpe från Arvidsjaur: Förstör inte Sverige med uranbrytning!

Carina Gustavsson, Tidaholm: Urbefolkningar förgiftas av uranbrytning.

Eftermiddag & kväll: Soppa och fika, underhållning, tal och diskussion i Adolf Fredriks församlingslokal, Kammakargatan 30. Anmäl (före 22 april) att du vill vara med där, till: inger.widell06@bredband.net tel.0706-70 15 57

Arrangör: Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen,
Stödarrangörer: Fältbiologerna, Kvinnor för Fred, Framtiden i Våra Händer, ARK/mot uranammunition, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Sveriges Kristna Socialdemokrater, Miljöpartiet/Grön Ungdom, Vänsterpartiet/Ung Vänster, Klimax Stockholm, Milkas, m.fl.

Upplysningar: www.folkkampanjen.se. info@folkkampanjen.se.
Folkkampanjen mot Kärnkraft/Kärnvapen, Pg 30090-5, medlem 200:-/år
Inger Widell inger.widell06@bredband.net 070 670 15 57

e-posta dina vänner om marschen, senaste upplagan av detta info-brev kan fås från (eller sänd. e-adresser dit): von.malmborg@musiker.nu Roland v Malmborg 08-7171588 (0730-224355).

Vi blir inte av med kärnkraften utan en bred folkopinion.
Gå med!
Meddela dina vänner om marschen!

Huvudparoller:
* Ingen ny atomreaktor!
* Kärnkraft skadar klimatet
* Atomkraft sprider atomvapen
* Ingen uranbrytning i Sverige heller
* Förbjud uran-ammunition
* Miljarder till sol- vind- och sparteknik
* Tjernobyl läcker ännu efter 23 år
* Ingen säker avfallsförvaring funnen trots 50 års forskande

---------------------------------------------------------------------------------------------
För att förtydliga lite så är detta ett brev från Folkkampanjen Nej till kärnkraft och inte någon text av min hand.

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , ,

Monday, March 02, 2009

Vem vill jag vara?

Ofta ursäktas människor som utfört förfärliga handlingar (t.ex. soldater) med att "de var tvugna för att själva överleva". Enligt samma princip behåller slakteri- och pälsbranschens chefer och anställda sitt anseende trots de vidriga övergrepp de utför – ”Man får väl vara glad att man har ett jobb.” Det ser likadant ut överallt, i skogsindustrin, vapenindustrin, oljeindustrin… ”Systemet ser nu ut så här och det finns inget jag kan göra åt det i alla fall.”
Ärligt talat så ifrågasätter jag inte deras vilja och val att utföra de hemska dåden och överleva eller för att behålla jobbet. Alla fattar sina beslut utefter eget gottfinnande och jag har ingen rätt att döma dem. Men jag vet att jag inte skulle vilja överleva efter att ha varit t.ex. lägerkommendant i Auschwitz. På samma sätt vet jag att jag inte skulle vara ”glad” åt ett jobb i en skogsmaskin, på ett slakteri eller på vår stora värmländska vapenfabrik i Karlskoga. Jag skulle vägra ta jobbet i första rummet. Men nog om mig nu, hur jäkla bra jag än är.

Vem vill jag vara?

Vill jag vara den som tänker med plånboken istället för med hjärtat och på miljön? Vill jag vara den som ser på när barn dör? Vill jag tyst knyta handen i fickan när de fäller all Skog runt omkring mig?Ärligt talat så spelar det ingen roll hur stor påverkan du har på övriga världen med dina egna små val, det som spelar roll är att du kan fortsätta digga dig själv och tycka att du är en schysst prisse med de val du gör. Vill du leva med att ha monterat ihop mördarmaskinen Carl Gustaf? Är du helt säker på att du inte kommer ångra det när du ligger på din dödsbädd; när livets alla futtigheter inte längre spelar någon roll och du bara bryr dig om det spår du lämnat efter dig? Det som spelar någon roll är vad Du tycker om dig! Kalhyggen eller äppelträdgård? Kanoner eller fadderbarn? Kallt eller varmt? Hårt eller mjukt? Trevlig person - otrevlig person?

Det rätta är evigt: ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut
Så kan du det rätta dock vilja.

- E. Tegnér 1808

Mvh:
Johannes

Labels: , , ,

Friday, February 13, 2009

BLI AV MED ADRESSERAD REKLAM!!!

Ja, det är sant. Du kan slippa ALL reklam hem i brevlådan.

En privatpersons adress får i runda slänga ta emot över 60 kg reklam om året. Det är många träd det: En del fällda ur svenska gammel- och urskogar, andra utomlands i andra känsliga habitat. Att sätta upp en NEJ TACK - INGEN REKLAM-dekal på postlådan är alltså en väldigt enkel åtgärd, som samtidigt gör stor nytta. Nästa steg är att bli av med den adresserade reklamen. Även detta är enkelt som att ta sig en snus.

Ring Nix Adressat på: 020 - 55 70 00. Du blir emottagen av en svarare som ber om att få ditt personnummer. Nu skickar Nix en blankett hem till dig som du i din tur fyller i och skickar tillbaka. Klart!

Tänk va jädrans lätt det är att göra något bra!

Mvh:
Johannes

Labels: , , ,

Tuesday, May 15, 2007

Den deprimerande debatten.

Jahapp! Då var det äntligen dags igen då.
Ni får ursäkta mitt långa blogguppehåll, men jag har haft mycket att göra med Paganus´nya skiva som precis haft release, lite annat jobb samt min flytt till Kärleken i mitt liv.

Nå, nu tänkte jag klanka lite på den plötsligt uppblommade miljödebatten. Först av allt vill jag väl i och för sig säga att jag tycker det är fantastiskt bra att det nu, över en natt, finns en debatt alls men jag tycker mig se stora faror i hur debatten förs.
Miljön har blivit löp-nyheter och information rörande frågor som klimatet, försurning, ökenspridning, överbefolkning etcetera behandlas med samma respekt som "nakenchocken på Farmen" eller "Gynnings bröstförminskning". Den första effekt detta har på många (tror jag) är att de tar på miljöfrågorna med ungefär lika lite allvar som andra sensationsnyheter.
För det andra talar man ytterst sällan om några riktigt verkningsfulla åtgärder för att hantera de hot vi står inför (eller egentligen befinner oss mitt uppe i). Jo visst; eu´s co2 minskning med 20% har vi väl fått höra om och nya "tekniker som ska rädda oss" också, men de allra viktigaste och effektivaste åtgärderna vore såna som vi alla gjordes delaktiga i. För i det långa loppet har, i alla fall jag, förbannat svårt att se ett samhälle där den stora massan förblir opåverkad medan politikerna och vetenskapsmännen löser problemen åt oss. Mitt svar blir som alltid: Vi kommer förr eller senare tvingas till en mycket kraftfull sänkning av det vi kallar standard och detta är det nästan ingen i debatten som berör.

Några exempel på mycket enkla lösningar för att personligen göra stora insatser för Jorden kan vara att bli vegetarian. Det går åt jättemycket jord att föda en köttätare (och djuren mår dåligt - även i Sverige) och tämligen lite för en vegetarian. Köp närproducerat, eller varför inte direkt av producenten; transporter tvärs över hela globen är förkastliga (även om varan är kravmärkt). Odla själv! Detta är bland de största miljöinsatserna du kan göra. Om det så bara handlar om ditt årsbehov av Oregano som du drar upp i balkonglådor så ger det faktiskt mätbar effekt.

Tack.

Johannes von Klankerhofven Söderqvist

Labels: