Friday, December 18, 2009

Mitt underbara liv.

Varför händer inget på klimatmötet? Tja... I en kultur där väldigt få längre förstår begrepp som personligt ansvar så är det väl inte så konstigt. När huvudargumentet för eget ansvarstagande verkar vara om Kina kommer att ta sitt eller inte, då är det väl inte så konstigt.
"Kina gör ju inget, så varför ska jag göra något?"
Sicket trams. Om jag äger skräp som jag beslutar mig för att slänga i skogen så blir det inte mindre brottsligt bara för att alla andra också gör det.

Nej, då tar jag hellre mitt individuella ansvar fullt ut så att jag med gott samvete kan sluta att ens lyssna på rapporterna från klimatmötet: Sorterar mina sopor, försöker undvika handel i största möjliga utsträckning, fortsätter att odla och tar ved ur skogen som växer utanför huset. Det allra viktigaste med detta är kanske inte ens de ynka procent som jag orkar få ner min konsumtion utan att jag i mitt liv blir ett exempel på att man kan leva gott med lite - ja, att man lever bättre med mindre! Jag vågar påstå att mitt liv är vackert.


Vem följer en politiker som säger: "Nu måste ni alla skära ner, spara och leva sämre än ni hittills gjort och är vana"? Om man presenterar framtidsscenariot som att vi alla kommer leva DDR-liv, sitta ensamma, arbetslösa ock käka coop-Xtra-kattmat.
Om man istället slog sig in på småskalighetslinjen som innebär en återbefolkad glesbygd med matproducenter, hantverkare, småskaliga underleverantörer, trygga miljöer för barn och gamla; många mindre vinster för alla istället för stora vinster till några få. Det bästa av då, det bästa av nu = den bästa framtiden.


Jag gör så gott jag kan - och jag låter folk få veta det. Jante bryr jag mig inte om (var det inte nån som sköt den jävlen - det är vad jag har hört i alla fall). Mitt liv är fantastiskt!
Jag är egen företagare inom musik och underhållning; jag har inget att göra med arbetsförmedling, fack eller A-kassa. Jag drar in de futtiga kronor jag behöver för att överleva på att spela musik här och där. Mina månadsomkostnader ligger på ungefär 4000 totalt. Jag är en stor vinnare! Den tid jag vinner kan jag ägna åt dem och det jag älskar.


Tror jag:
J.

x

:

Labels: , , , , , , , , , , , ,

Monday, October 26, 2009

Höstbruket.

Nu, kära vänner är det höst på allvar och det är dags att sätta igång med att spadvända, kratta löv o.s.v. Höstbruket är här!

Ja, det mest braskande, förutom att vända om jorden i odlingsbäddarna (som f.ö. helst görs med en grep och inte en spade) är väl att få ner lite vitlök i jorden. Egentligen borde jag ha skrivit om detta redan i september, men då var jag som ni vet fullt upptagen med ångest och andra onödigheter. Att ha ångest eller odla vitlök... vad väljer du?

Om man inte gillar, eller tror på det här med att vända om i Jorden varje år (det finns ju en del odlingsläror som hävdar att det skadar livet i marken) så kan man ju nöja sig med att rensa bort allt ogräs och kanske täcka med nykrattade höstlöv. Har du enj hög med fjolårslöv liggande så är det ännu bättre.

Om man har tålamod nog så finns det också en arbetssnål variant på att "gräva" trädgårdsland som man nu kan ta sig an: Du täcker den ytan du vill ska bli odlingsbädd med kartong eller annat ofärgat papper. Sedan lägger du ut ett lager gödsel ovanpå kartongen. Täck alltihop med 40-50 cm löv. Låt ligga hela nästa år, ända fram till nästkommande vår. Nu kommer löven att vara betydligt ihopsjunkna, ja nästan försvunna och marken vara väl genomarbetad av mask och andra organismer.
En modernare och mycket sämre variant av detta bruk som säkert alla sett är när man täcker med en pressenning. Anledningen till att detta inte är så bra är att man istället för att locka till sig mask, snarare skrämmer bort dem och att marken dränneras på kväve.

Hösten är också kompostens förlovade tid. Jag tänker bara vidröra några få knep som på ett enkelt vis kan göra en fin och bra kompost åt vem som helst. Biodynamikerna har helt fantastiska metoder för kompostframställning och jag rekommenderar alla med bara det minsta lilla intresse i förruttnelseprocesser att ta en titt här: http://www.biodynamisk.se/biodynamisk-odling/komposten.
Det viktigaste knepet när man lägger upp komposten, enligt mig, är att man ser till att den blir väl skiktad, det vill säga att man inte bara har en dyngsur hög med enbart köksavfall eller gräs, inte enbart består av sågspån eller annat torrt och alltför lättdrännerat material. Den gamla metoden att stoppa komposten full i pinnar ("för luftningens skull") är inte heller något vidare. Dels betyder det ett jäv**gt hårt arbete med grepen när man sen ska använda sig av komposten och dels befinner sig pinnar inte tillräckligt långt ner i nedbrytningsprocessen så de kommer att dra kväve ur det övriga materialet.
När du rensar i trädgården, krattar löv, klipper gräset etcetera.... samla då ihop de olika komponenterna i olika små högar bredvid komposten och varva dem i lager med hushållsavfall - har du tillgång till gödsel så lägg ett lager inimellan. Varva också med ett lager jord då och då. Undvik handelstorv! Bruket av torv förstör våra mossmarker och vid brytningen frigörs växthusgaser. Dessutom gillar sniglarna när du har mycket torv i din trädgård. Då och då kan man slänga på ett par nävar kalk. Själv köper jag dock inte det vanliga trädgårdskalket utan istället en säck krosade snäckskal (du hittar det bland hönsfodret på lantmännen) som ju bryts ned och avger kalk under mycket längre tid - det är också mer miljövänligt i sin framställning. På samma sätt kan du även slänga på ett par skovlar från en annan kompost. Det fyller ungefär samma funktion som när man tillsätter turbojästen till mäsken.
När komposten är färdig så täcker man den helst med ett lager jord som man plattar till. Komposten är en levande organism och jorden fungerar som dess hud; den kan andas och släppa ifrå sig gaser och annat men hålla undan angrepp utifrån. Har du inte jord nog kan du alltid täcka med gräs, löv eller liknande, men tänk på att göra ett ganska tjockt lager

Höstsådd. Det finns en del växter som man kan så redan nu på hösten för att få en tidigare skörd. Palsternackor och morötter är de jag brukar köra på. Inga knep, inget krångel... bara så fröna och vänta.

När tillväxthysterin i samhället går dig på nerverna gå då ut i trädgården och bidra till den enda riktiga tillväxt som egentligen finns, nämligen växternas.

Mvh:
Johannes

Labels: , , , , , , , , ,

Sunday, September 06, 2009

Populism - en trevlig historia!

Det populistiska partiet har sina rötter i det amerikanska 1800-talets andra hälft - en period som för USA's del var präglad av klasshat och förtryck - samt i bondeorganisationen Farmers Alliance. Myten som vi väl alla har hört säger att människor flydde det fattiga Europa och kom till Amerika där de flesta, "de dugliga", med stor arbetsinsats kunde få land, djur och bli självägande bönder - en nystart. Verkligheten var dock för de allra flesta en helt annan. Visserligen är det sant att antalet gårdar mellan 1860 och 1900 ökade från 2 - 6 miljoner men det är också sant att befolkningsmängden under samma period gick från 31 - 75 miljoner och den största delen av dessa människor blev inte självägande bönder; de blev stadsbor och fabriksarbetare, bomullsplockare åt en självägande bonde eller helt enkelt arbetslösa och utslagna. Även när det gällde den, procentuellt sett, lilla skaran som faktiskt lyckades ta sig över Mississippi och ut i Västern för att bygga sig ett liv visade sig verkligheten vara en hårdare plats än förväntat. En stor del av landet - miljoner och åter miljoner tunnland - hade redan köpts upp av jordspekulanter eller av de stora godsen: den självägande bonden bodde oftast i utkanten av en bygd och fick försöka livnära sig av den sämsta jorden. De flesta andra arrenderade sin gård och fick slita omänskligt för att både försörja familj och gårdens verklige ägare. Att fler och fler bosatte sig i städerna för att jobba i fabriker ökade också pressen på landsbygden att öka produktionen och skapa försörjning för stadsborna: Jordbruket mekaniserades och i och med detta startade också den idag så välkända onda spiralen av lån för att få råd med tröskor, såmaskiner och slåtteraggregat, beredning av mer jord för att kunna betala av lånen, mer lån, större maskiner, mer jord, mer lån...
Bönderna var tvugna att betala sina lån i dollar och eftersom staten och bankerna hjälptes åt med att hålla penningmängden konstant (alltså inte anpassad efter folkmängden) så steg dollarn hela tiden i värde efterhand som folkmängden ökade och blev svårare och svårare att få tag på. När bankiren till slut fick tillbaka sina pengar var de mer värda än när han lånat ut dem - en slags ränta på räntan. Hade man inte råd att betala när man var och handlade fick man leva på kredit och hoppas på en god skörd. På så sätt blev bönderna skuldsatta även i förhållande till handlarna. Ofta var bondens skuld större än hans hela egendom och han blev på så vis ägd av sina fodringsägare. Många var de bönder som inte kunde betala och fick lösa in sina gårdar och bli lantarbetare istället.

Ur denna fattigdom och misär föddes Farmers Alliance som snabbt blev en nästan kontinentalomfattande, fackföreningsliknande intresseorganisation för USA's småbönder. Man ordnade med samköp och -ägande av maskiner och silos; man försäkrade gårdar till avsevärt mycket lägre priser än de konventionella försäkringsbolagen erbjöd och så vidare. Farmers Alliance skulle komma att bli det 1890 nybildade populistiska partiets kärnväljarkår.

"Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket, genom folket och för folket utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street."

Populisternas världsbild, ovan formulerad av Mary Ellen Lease - en av partiets mest framstående talare.

Man ansåg att landets produktionsförmåga i första hand skulle användas till att försörja och skapa välstånd åt den egna befolkningen istället för att skapa vinster åt kapitalister genom att skeppas overseas och lämna 10 000-tals amerikaner döende av svält; att arbetare inom alla gebit skulle ha rätten att organisera sig; att valutamängden skulle anpassas till folkmängden etcetera.

Att ordet "populist" under åren efter det populistiska partiets kapsejsande runt år 1900 blivit ett skällsord har naturligtvis till viss del att göra med den uppsjö av rasistiska och reaktionära organisationer som antingen blivit kallade, eller kallat sig själv för populister: Nazisterna i Tyskland är ett exempel på detta.
Ordet, som är latin (populus: "folk"), betyder i sin ism-böjda form ungefär "folkets vilja" (inte så långt från innebörden i grekiskans ord "demokrati": folkmakt) och denna vilja har så gott som aldrig korrelerat med kapitalets dito. kapitalister är inte onda - det vägrar jag att tro - men systemet de representerar står i sin prydno för ofattbar grymhet. Folket - om man med detta uttryck avser majoriteten - har alltid velat ha friskt och fritt vatten, orörda skogar, jämlika förhållanden, fred och frihet. En sådan värld är fullständigt otänkbar för all kapitalackumulation. Folket är inte korkat och ont - folket är gott och till och med ganska klyftigt. Folket kan, till skillnad från näringsliv, politikers och medias poulära, ny-gamla vulgärbild, både tänka och agera i oegennyttans namn och acceptera både större flyktingströmmar och fler vargar i skogen. Tittar man till exempel närmare på år 1933:s tyska valresultat ser man ganska fort att nazisterna inte alls var någon populistisk rörelse. Endast 33,1 % av tyskarna röstade på dem - aldrig någon majoritet. Deras främsta väljargrupper återfanns i samhällets övre skick, inom näringslivet och de intellektuella kretsarna samt på dess botten. Man får inte heller glömma att en stor del av befolkningen aldrig gick och röstade; Hitlers SA-män hade skrämt skiten ur en stor del av befolkningen genom evigt marscherande, gatustrider och frikårsverksamhet och under mer normala förhållanden än 30-talets ekonomiska kollaps skulle antagligen inte ens en så stor del av de som faktiskt röstade brunt ha gjort det i lika stor omfattning (krisen i sig var ju inte heller en produkt av det arbetande folkets jämlikhetssträvan, utan en ful slaggprodukt från näringslivets håll).

Amerikas populister motarbetades först på bred front av Wall Street och de etablerade partierna, men då inte denna öppna krigföring kunde förkväva rörelsen såg man istället till att sluta deras innersta krets av ombud, parlamentariker, röstningselektorer m.fl. till sig. I utbyte mot reformlöften sögs populisterna upp - mestadels av det demokratiska partiet - och försvann.

Vari ligger då skillnaderna och likheterna mellan 1800-talets populister och dagens alternativrörelse? Ja, en stor skillnad kan ju sägas ligga i det faktum att de - av förståeliga skäl - strävade efter ökad konsumtion medan de allra flesta av oss idag strävar efter motsatsen. Likheterna ligger nog främst i en folkets längtan efter att utan krav och förtryck kunna leva av sin egen jord - en längtan som vi säkert delar med en förkrossande stor majoritet av världens folk genom hela vår s.k. civilisations historia.
Viktigast att ta till sig är nog att kunde de organisera sig så kan vi det definitivt också. Vi är inte rika, men vi är inte heller så fattiga som de var: Vi behöver fortfarande billiga försäkringar; jordbruksredskap; räntefria lån; opatenterade grödor och vi behöver känna att vi inte är ensamma i vår frihetliga strävan efter lycka.
Det är egentligen bara att sätta igång!


Tror jag:
Johannes


Att läsa: Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn (sid: 263-275 om populismen)
Hitler - En studie i tyranni, av Alan Bullock
Wikipedia - slå på ordet "populism".

Labels: , , , , , , , , , , , , ,

Wednesday, July 22, 2009

Lögnen om folkstyre.

Att rösta för ”det rätta” är faktiskt inte det samma som att göra någonting för det. Nej, det innebär bara att man tyst och anonymt inför de man röstar på svagt tillkännager att man vill att det ska segra. Röstning kan aldrig någonsin jämställas med eget handlande då det snarare handlar om att lämna över sin idé om ”det rätta” i händerna på någon annan. Så om du är en klok människa, varför vill du lämna över ansvaret åt någon annans godtycke?

Barn i fattigare länder dör under produktionen av våra kläder, vår mat, vår pornografi. Den dagen då majoriteten här hemma röstar för att detta system ska avskaffas kommer den att göra så bara därför att det knappt finns något slaveri av denna sort kvar att avskaffa. Det sker först den dagen då näringslivet redan har hittat en annan väg att gå och alltså har ok:at att ett sådant beslut går igenom. Antagligen är det just samma nämnda majoritet som då är slavarna. ”Endast den som genom att rösta hävdar sin egen frihet, kan med sin röst påskynda slaveriets avskaffande” skriver Thoreau i sin lilla traktat Om Civilt Motstånd från 1849 och de orden är lika aktuella idag som de var under abolitionisternas kampår i staterna.

Jag är övertygad om att de allra, allra flesta inte vill se fattigdom, miljöförstöring, krig o.s.v. här på Jorden, men samtidigt har alla vi i den så kallat demokratiska världen, vi som påstås ha makt, överlämnat och förminskat våra möjligheter att påverka i händerna på ett gäng kompisutnämnda kandidater. Hur ska vi någonsin få bort svälten när det bästa förslag våra politiker kan komma upp med är att bygga nya fattighus. Hur fräscha och modernt inrättade dessa än blir så är de fortfarande fattighus! Hur kan man tro att Jorden kommer må bättre av ökad, men ”grön”, konsumtion? Inte heller krigen kommer att upphöra bara för att våra folkvalda kommit på att byta namn på företeelsen från just krig till ”väpnad intervention” eller som i fallet med den svenska militäraktionen i Afghanistan till det ytterligt luddiga: att ”sända en insatsstyrka”.

Nästan alla system erkänner rätten att göra uppror mot de styrande om dessa blivit folkets förtryckare, men kom ihåg att den så kallade ”allmänna uppfattningen” alltid kommer hävda att så inte är fallet just nu. Ge mig ett exempel på en regering i historien som sagt: ”Oj då, vi blev visst lite hårda där ett tag; här, varsågod, makten är er nu.”
Känner du att tiden är inne för ett fredligt uppror så grip ögonblicket och genomför det. Det finns dessutom många, till en början obemärkta, sätt att revoltera mot ett skadligt system: Till att börja med kan man försöka planlägga sitt eget liv på så vis att man deltar i systemet så lite som möjligt. Det kan vara att betala av sina lån, spara pengar i madrassen istället för på banken, strunta helt i att spara, sluta löneslava, bli självhushållande, vägra slutavverka, hjälpa någon utan att i gengäld kräva pengar o.s.v. Samhället är byggt för egocentriska begärstillfredställare; så bara genom den enkla åtgärden att bli något annat än en sådan borde vara nog för var och en.

Jag avslutar med lite Thoreau igen:
”Det är inte en människas självklara plikt att ägna sig åt att utplåna ett missförhållande, även om det har enorma proportioner: man kan ha andra legitima uppgifter att ägna sig åt; men det är hennes plikt att åtminstone tvätta händerna rena från det, och att, om hon inte vidare tänker på det, inte i realiteten ge det sitt stöd.”

Tror jag:
Johannes

Labels: , , , , , , , , , ,

Saturday, June 20, 2009

Skogsindustrin driter i småskogsägare och allmänheten

Skogsindustrins retorik har hela tiden en underton av medlidande med skogsägare och arbetare landet över, men jag är faktiskt mycket tveksam. Slaget i medierna utkämpas med klassisk vi mot dem taktik (skogsindustrin mot de s.k. trädkramarna) där det gäller för industrin att med skenbart sakliga argument vinna över så många som möjligt på sin sida. Låt mig därför poängtera: Industrin står inte på någons sida – ingen mer än sin pennings. Det ses faktiskt som direkt felaktigt om en företagsledare inte sätter vinsten i första rummet. Personligen tjänar jag inte ett öre på att delta i skogsdebatten. Däremot kostar det mig mycket tid vilken jag, som frilansande artist med mycket låg årsinkomst, skulle kunna lägga på något helt annat. Man får också vara beredd att ta en hel del skit!

Under de 60 år som Mats Sigvant (vd för Weda Skog som skrev en elak artikel i bl.a. Dalademokraten) refererar till då kalhyggesbruk varit norm har mer än två tredjedelar av skogsarbetarna fått gå från sina jobb, småbönderna har lämnat sina hemman, gårdar har styckats av, maskinförarna har blivit privata småföretag som måste jobba dygnet runt för att få det att gå ihop, industrin har utvidgat (både ägandet och uttaget) och dess ägare har tjänat pengar – en väldig massa pengar.

Man talar alltid i debatten om Sveriges skogar, Sveriges industri, vad som är bra respektive dåligt för Sverige: som om du och jag fick en massa extra slantar i fickan när man högg en skog i Gällivare eller på Gravberget, så är det naturligtvis inte. Homogena enheter av det här slaget - nationer - existerar inte i verkligheten. Nej, vad man istället, i ärlighetens namn borde tala om är vad som är kortsiktigt bra respektive dåligt för den verkliga och högst påtagliga enheten industrin och dess ägare.
Om man ska tala om Sverige som en helhet skulle man svårligen kunna tillbakavisa att ett naturnära skogsbruk skulle ge mer jobb och, kanske inte miljoner men i alla fall lite mer pengar till många fler. Om folkförsörjning var det verkliga målet skulle det knappast se ut som det gör idag.

Turismen bidrar idag till en större del av Sveriges BNP än det inhemska skogsbruket och det är bara dumt att tro att denna ström av turister skulle fortsätta att komma om vi inte hade vår Svenska natur. Även om man bara åker hit för att plaska i Sunnes vattenpark så spelar själva resan, utsikten, ja kontexten en stor roll. Det finns vattenparker även i Danmark – men inte utsikten över Fryken med sina skogsbeklädda kanter. Varför talas det så sällan om dessa pengar som turistnäringen omsätter? Jo, denna industri är nämligen ägd av oss alla som på något sätt jobbar inom den, det finns inga enskilda stora ägare som kan bli vrålrika.

De kalhyggen, eller täta ungskogar och plantageskogar som Sigvant talar om är säkert högproducerande (när det gäller fiber), men där finns nästan inga lavar, mossor, svampar, blåsippor, grodor, hackspettar, insekter, maskar, ugglor, örnar o.s.v. Massaveden är i stort sett oanvändbar till allt utom just som fiber. Skogslandet Sverige importerar redan byggnads- och möbelvirke eftersom vårt inhemska är alltför dåligt.

Men låt oss en gång för alla reda ut varför storindustrin inte vill ha ett naturnära skogsbruk; denna skogsbruksmodell är nämligen mest lönsam om man är en mindre skogsägare av den gamla sorten (i folkmun kallad bonde). Med denna modell kanske den lille skogsägaren skulle kunna få ut en ansenlig summa pengar då och då hela livet, istället för en större summa vid ett enda tillfälle vart hundrade år, med efterföljande dyra kostnader för plantering och röjning.
Marknaden har en enda lojalitet; pengarna. Vem tror att om tio år - när vi knappt har någon skog kvar att avverka här i Sverige - Sigvant och hans anhang kommer att fortsätta avlöna arbetslösa f.d. skogsarbetare av ren välvilja?

Skriv och klaga:
mats.sigvant@wedaskog.se

Labels: , , , , , , , , , , ,

Wednesday, May 06, 2009

Skogsindustrin är lögnare!

Här är en länk till en bra debattartikel från den ideella föreningen Skydda Skogen.

http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Hyggesbruk-ar-inte-gangbart-for-klimatet-090505.aspx

I artikeln nämns att det tar ca: 30 år "innan koldioxidutsläppen från" [ett hygge] "kompenseras av upptaget av koldioxid i de uppväxande nya träden." Värt att tillägga är då också att industrin just nu håller på att ta fram snabbväxande gran som bara tar 40 år på sig för att bli avverkningsmogen, så i framtiden kommer - om industrin får som den vill - en gran bara kunna fungera som kolsänka i tio år innan den ska avverkas. Jämför detta med hur det varit tidigare då ett träd kunde stå i 200 - 1000 år innan det blåste omkull och långsamt, genom föruttningsprocessen började avge co2.

Mvh:
Johannes


Värt att kolla upp: http://skyddaskogen.se/

Labels: , , , , , ,

Friday, May 01, 2009

Småskalighet är lösningen.

Det påstås att det ekologiska jordbruket inte kan konkurrera med det konventionella i fråga om avkastning. Jag vet inte om det stämmer - har inte sett några siffror på det - men vad jag hur som helst vet är att detta påstående i såna fall bara stämmer i vissa fall. Problemet med nästan allt jordbruk av idag är att det är för stort. Färre och färre människor arbetar med att ta fram vårt dagliga bröd, fler och fler går in i löneslaveri på fabriker, kontor o.s.v. Dessa vill ha billig mat, helst färdiglagad. Bönderna får bidrag från EU för att kunna hålla så låga priser att de, om de inte fick nämnda bidrag, skulle gå i konkurs med en gång. Systemet lockar även jordbrukarna - konventionella såväl som ekologiska - att hela tiden utöka sina arealer till vilket det krävs större och större maskiner (som kostar lån på miljoner); kärleken i hantverket försvinner i takt med att antalet oljefiltersbyten, svinstallar och sena kvällar med bokföringspärmen ökar. Alltså: Nästan allt lantbruk idag är konventionellt i så måtto att det är STORT och tämligen kärlekslöst! För mig är det alltså inget mysterium om det storskaliga ekologiska jordbruket producerar lite mindre än det storskaliga konventionella pesticid- och konstgödningsstinna. Vad som däremot aldrig nämns i debatten är att den riktigt lilla, ekologiska gården på kanske 10 hektar (varav ca: 5 ha Skog och 5 ha åker/äng) är den mest produktiva av alla.

När bonden har tid över till Kärlek blir resultatet hög avkastning. När man inte sitter i en stor traktor med radio city i öronen och har bråttom vidare till nästa skifte så kan man också ta särskild hänsyn till den lilla plätten som alltid verkar lite magrare på åkern. När man spadvänder och inte kör en traktorfräs kan man plocka upp en enskild mask som hamnat lite fel uppe i solen. Fröna kan distribueras bättre över en begränsad yta om de sätts för hand. Allt tas tillvara på ett bättre, mer kärleksfullt och ekonomiskt vis.

Dagens storjordbrukare stressar in sig i en viss industrigren. Det gäller att hitta sin nisch. En del väljer köttproduktion, andra säd; ytterligare några går i dagarna över till biobränsleproduktionen. Varje nisch kräver sina speciella stallar, slåtteraggregat och bevattningssystem. För den lille jordbrukaren däremot finns fortfarande möjligheten att följa säsongerna: En riktigt liten gård kan sälja jordgubbar, grönsaker, ägg (mejeriprodukter - om detta återigen blev lagligt att sälja hemma), örter, frukter, säd, bär, ved, hö, halm, snittblommor... u name it! Dessutom kan man jobba mot turistnäringen. Strax invid slåtterängen där du slår ditt magra skogshö kan du bygga en liten stuga (vilken inte behöver kosta flera hundra tusen om du bojkottar de moderna glasfiber-, plast- och spånplattematerialen) som du sen kan hyra ut. Hundratals gårdsbutiker runt omkring i landet har idag även ett litet kafé. Du kan, förutom att sälja ditt överskott, ha kurser i trädgård, örter, självhushåll... ja i allt det du kan. Folk kommer gärna ut och besöker den lilla, vackra, välskötta gården.

Det sägs ofta att Gnosjöföretagarnas största styrka är att de är små och lätt kan anpassa sin verksamhet efter rådande omständigheter. Om man gjorde klädnypor igår kan man lätt slå om och göra glasspinnar. Inkomsterna är inte stora men å andra sidan är utgifterna och de eventuella förlusterna minimala. På samma vis är möjligheterna för den lille jordbrukaren oändliga; hantverket är böjligt och lättanpassat i en småskalig miljö där det finns tid över till eftertanke och kärleksfull planering.


Mvh:
Johannes Söderqvist



Kolla gärna:
http://alternativ.nu/

Labels: , , , , , , , , , , ,

Monday, March 16, 2009

Jägardebatten. -Ska de få finnas?

Jag tror att en majoritet av latsortsbefolkningen är för varg! Kontroversiellt kanske, men jag tror det. Anledningen är att jag bott på landet i nästan hela mitt liv och att jag ärligt talat stött på väldigt få vargmotståndare och att jag nu, fortfarande boendes på landet, känner väldigt få motståndare. Visst, jag vet att de finns och kan nog i vissa fall ana mig till vem eller vilka det kan vara, men på det hela taget har jag nästan inga vänner eller arbetskamrater som jag vet är mot vargen. Det verkar som om det är precis som jag minns det i skolan: De bråkiga killarna hörs mest.

Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik använder sig antagligen uppsåtligt av denna metod då de vet att den fungerar. Det är väldigt likt hur lobbyistorganisationerna arbetar: Att på ett aggressivt sätt sprida en blandning av till synes sakliga argument med gamla skräcksagor för barn i en salig röra, vilket omöjliggör all saklig debatt. Man drar sig inte heller för att underblåsa känslomässiga frågor som landsbygdens avfolkning och på ett totalt osakligt sätt koppla detta till vargen. Det är snarare så att denna nidbild av landsbygdens befolkning som mer än någon annanstans definieras i denna s.k. ”debatt” är en bidragande orsak till att folk flyttar, eller låter bli att flytta ut.

Ingen av de människorna jag känner som är för varg är organiserade i frågan och alltså är det klassens organiserade bråkstakar som har initiativet och får sätta dagordningen. Och kanske är det tur för Folkaktionen, S.G.T. med anhang att deras meningsmotståndare håller sig på den sakliga sidan och inte använder sig av samma lobbyistiska metoder som de själva gör. Då kanske det kunde låta så här:

”2,5 människor skjuts varje år under jakt. Jägaren är en rovlysten lustmördare.”

”Jakthundar angriper varje år massor med tamdjur och människor. Jägarna fostrar dessa till att bli monster.”

”Män misshandlar varje år en väldans massa kvinnor och barn. Kostnaderna för detta är långt högre än vad kostnaderna för vargen någonsin varit. Jägare är män. Män är misshandlare. Jägare är misshandlare med vapen.”

Ja, så skulle det kanske se ut om vi som är för vargens överlevnad som art (vanligen kallade för Bambifierade 08:or) skulle engagera oss och bete oss lika illa som hat-lobbyn. Inte undra på att vi (majoriteten) inte vill engagera oss. Bajs i brevlådan, mordhot och osakliga anklagelser kan man leva utan.

Mvh:
Johannes

Labels: , , ,