Mitt underbara liv.

Varför händer inget på klimatmötet? Tja... I en kultur där väldigt få längre förstår begrepp som personligt ansvar så är det väl inte så konstigt. När huvudargumentet för eget ansvarstagande verkar vara om Kina kommer att ta sitt eller inte, då är det väl inte så konstigt.
"Kina gör ju inget, så varför ska jag göra något?"
Sicket trams. Om jag äger skräp som jag beslutar mig för att slänga i skogen så blir det inte mindre brottsligt bara för att alla andra också gör det.

Nej, då tar jag hellre mitt individuella ansvar fullt ut så att jag med gott samvete kan sluta att ens lyssna på rapporterna från klimatmötet: Sorterar mina sopor, försöker undvika handel i största möjliga utsträckning, fortsätter att odla och tar ved ur skogen som växer utanför huset. Det allra viktigaste med detta är kanske inte ens de ynka procent som jag orkar få ner min konsumtion utan att jag i mitt liv blir ett exempel på att man kan leva gott med lite - ja, att man lever bättre med mindre! Jag vågar påstå att mitt liv är vackert.


Vem följer en politiker som säger: "Nu måste ni alla skära ner, spara och leva sämre än ni hittills gjort och är vana"? Om man presenterar framtidsscenariot som att vi alla kommer leva DDR-liv, sitta ensamma, arbetslösa ock käka coop-Xtra-kattmat.
Om man istället slog sig in på småskalighetslinjen som innebär en återbefolkad glesbygd med matproducenter, hantverkare, småskaliga underleverantörer, trygga miljöer för barn och gamla; många mindre vinster för alla istället för stora vinster till några få. Det bästa av då, det bästa av nu = den bästa framtiden.


Jag gör så gott jag kan - och jag låter folk få veta det. Jante bryr jag mig inte om (var det inte nån som sköt den jävlen - det är vad jag har hört i alla fall). Mitt liv är fantastiskt!
Jag är egen företagare inom musik och underhållning; jag har inget att göra med arbetsförmedling, fack eller A-kassa. Jag drar in de futtiga kronor jag behöver för att överleva på att spela musik här och där. Mina månadsomkostnader ligger på ungefär 4000 totalt. Jag är en stor vinnare! Den tid jag vinner kan jag ägna åt dem och det jag älskar.


Tror jag:
J.

x

:

Elden

Det har sagts att det enda vi människor skulle behöva ge upp för att återställa balansen mellan oss och vår omgivning är härskandet; synen på oss själva som överordande allt annat liv. Tanken är nog lika gammal som själva härskandet i sig och lösningar på obalansen har det funnits många genom vår idéhistoria. Rosseaus tillbakatillnaturentanke, vegetarianism, veganism, primtivism... Vad jag däremot inte funnit i mina efterforskningar är svaret på frågan om varför vi vid en viss tidpunkt valde att bli domesticerande, härskande djur.
Eller... jo... svar hittade jag, en massa otillfredställande teorier som försöker rättfärdiga vår överordnade position. Mycken möda har lagts på att definiera ut oss från den övriga skapelsen: "Vi är minsann inga djur", Guds avbild och skapelsens krona o.s.v. Ja, ni fattar.

Visst är det speciellt med ett djur som kan hantera och förfärdiga redskap, tala och sjunga, svettas genom huden och stå på bakbenen, som har husdjur, som är intelligent och tror på övernaturligheter, men inget av dessa drag är unikt för människan. Sjölejon är mer logiska än oss, redskap används av många djurarter, vår kunskap om djurens språk är ännu sin linda men visar på häpnadsväckande resultat... Tron på religioner och ickebiologiskt liv kan ju förståss vara unikt förr oss men dels kommer den frågan vara mycket svår att få besvarad och dels vet vi inte ännu om människans tro i sig är ett uttryck för något helt annat (flocktillhörighet etc.) - ett uttryck som i såna fall bara tagit sig en annan form hos humlor eller råttor än hos oss.
Pincettgreppet är ett annat utmärkande drag hos oss men även detta finns på andra håll i djurriket. Vad jag här framförallt är ute efter är roten till idén om vårt högre värde och det vore bizarrt att påstå att vi är mer värda för att vi kan gripa tag i saker med framtassarna - då borde elefanter vara ännu mer värda eftersom de kan göra detsamma med näsan.
Så vitt jag har kunnat se i mina amatörmässiga efterforskningar genom åren så finns det bara ett enda drag som är helt unikt för oss och som skulle kunna ge upphov till en sån idé. Vi är det enda djuret som frivilligt leker med elden.

Om det finns en upplevelse som kan delas av alla jordens folk, som binder oss samman och gör oss til en art med en gemensam referenspunkt så är det den säregna känslan av trygghet som vi skulle känna om vi tillsammans satt ute kring en öppen eld ute i "the outback" med ett gäng Aborginer, med några Mestiser på ett berg i Anderna eller med några Samer i Norrland. Nästan inga andra djur skulle vilja krypa fram till denna lägereld och gotta sig i värmen; och absolut inga andra djur skulle raka ut några glöder ur värmen, stoppa dem i ett kärl och bära dem med sig till nästa nattläger.
Myror odlar och har boskap, fåglar och en del andra djur använder redskap för att till exempel fiska upp samma myror ur stacken men inga andra djur än det mänskliga har under kontrollerade former använt sig av elden för att bränna ner vegetationen och skapa ett odlingslandskap eller tillverkat sina första stickredskap med elden som hjälpare. Om elden slipper lös är vi det enda djur som reflexmässigt börjar tänka på var det finns vatten, hur vinden ligger, hur torrt det är i gräset, om det är för nära huset, om det är för nära skogen, vad grannarna kommer säga... Vi börjar omedelbart reflektera över hur vi kan återta kontrollen. Jag kan inget garantera, men jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att alla andra djurs reflexmässiga tanke är: "Fly!"
Antagligen var denna destruktiva kraft även för våra riktigt tidiga, icke eldande förmödrar precis lika skrämmande som för alla andra levande varelser.

Riktigt stora samhällsomvandlingar och rörelser tar ofta enormt lång tid på sig att sjunka in hos de breda folklagren. Tekniska landvinningar som till exempel nedtecknat språk har ju inte förränn på 1900-talet fått sitt stora genombrott i världen och vi befinner oss antagligen ännu långt ifrån det backspegelsperspektiv som skull ekunna ge oss en överblicksbild på vad denna innovation egentligen betytt för oss som art. Idéer som demokrati och alla människors lika värde och alla andra vareslers dito har funnits med oss i tusentals år men man kan knappast säga att de har fullkomnats. Ändå har de lyckats sända långsamma djupvågor som ombildande krafter längs hela mänsklighetens bredd. Ett modernare exempel skulle kunna vara "den svenska modellen" som vi ju fortfarande är upptagna av och tjôtar om även om den egentligen redan har gått förlorad och inte har så särskilt mycket med år 2009 att göra.
Har vi, människorna som art, kollektivt ännu inte riktigt lyckats greppa att vi är den stora brännaren av skogars herre? Är det så att vi ännu går omkring och är lite småhöga av att ha tämjt elden? Har den emotionella svallvågen som detta tämjande naturligtvis måste ha fört med sig ännu inte brutits mot revet?
Hur det nu än är med den saken så kan vi slå fast att elden är vår första underkuvade hjälpare, vår första domesticerade "varelse".

Själv tillhör jag den kategorin människor som gärna faller för idéer likt den om den ädle vilden. Jag skulle gärna vilja att det hos vår art fanns ett rent, vackert och frisläppande ursprungstillstånd i vilket vi befann oss i total samklang med vår omgivning. I såna fall vore det ju bara att återvända till detta tillstånd och all världens problem vore lösta. Samtidigt måste jag ju fråga mig om detta verkligen kan vara fallet.
Antagligen var det Homo erectus som lärde sig att tämja elden. Vi är deras avläggare och sentida släktingar. Finns då det domesticerande draget inbyggt i oss - vår art är ju från första början uppvuxen kring en lägereld? Vår trygga zon. Alla andras skräck. Är det här vi börjar tro på en skillnad mellan oss och de andra? Kan det övermod som eldens trygghet skänkt oss ingå som en byggkloss i vårt sapiensbeteende? Genetiskt, psykologiskt, själsligt...? Jag vet inte! Jag har inte kunskap nog att ge mig själv svar på såna frågor, men de är obehagligt spännande.
Men visst är dte en intressant tanke: Kanske var steget mindre för oss än för våra föregångare Erectus att även börja domesticera fröer, vargar, bufflar, getter, buskar och träd etcetera, på grund av att vi som art bar eldens tämjande med oss som ett kollektivt minne. Är vi i såna fall predestinerade att ruta in och anpassa allt i vår omgivning, eller har vi ett val att utvecklas åt ett annat håll? Ett val att inse att i jordens historia är vi ännu ett väldigt kort kapitel - speciellt om man tänker på igelkottarnas 30 miljoner år, hajarnas historia som sträcker sig tillbaka till dinosauriernam eller urdjuren som i stort sett levt oförändrade sen livet självt uppstod.

Det är klart att vi har ett val! Men det kanske krävs att vi kliver ner från den pediestal vi satt oss själva på och tar lärdom, dels av de människor som redan cverkar ha ett sunt förhållningssätt till sin omgivning och dels av de ickemänskliga djuren.
En ny och ödmjukare väg, en icke överordnad, en jämställd.

tror jag:

Johannes




x

Om att skriva till riksdagen

Sjuttsingen vilken respons det fick att skriva brev till riksdagen. Märkligt nog (?) inte så värst mycket från de folkvalda som jag skrev till men från massor med andra medmänniskor. Folk jag känner och inte känner, läsare jag visste att jag hade och inte visste att jag hade skriver till mig och berättar att de också ska skriva eller redan har gjort det.

Ni är ju för fan helt UNDERBARA - ALLIHOP!

VI ÄR INTE ENSAMMA!

Kom bara ihåg att bifoga den verkligt viktiga "detaljen" att tillväxten är av ondo och att den står i konflikt, inte bara med klimatet utan även med ett mänskligt samhälle.
Varför är detta så viktigt?
Jo, för att de smartare grupperingarna inom världsfinansen redan försöker dra nytta av situationen. En stor världskris kan t.ex. användas som en förevändning att stifta nya lagar som gynnar ett visst intresse. Monsanto (världens största agrikulturföretag) sägs via sina lobbyistfirmor vara inblandat i klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Ni har säkert redan hört om detta företags patent på olika sorters genmodifierat utsäde som är beroende av bekämpningsmedel; hur man totalt slår ut befolkningar och gamla odlingstraditioner; att det var de som tillverkade Agent Orange (som avlövade Vietnam); att de vill ha kontroll över all världens matproduktion. SÅ... inga halvmesyrer i Köpenhamn!
Tillväxt år dem fattiga som verkligen behöver den och down-shifting för oss!


Mvh:
Johannes

Höstbruket.

Nu, kära vänner är det höst på allvar och det är dags att sätta igång med att spadvända, kratta löv o.s.v. Höstbruket är här!

Ja, det mest braskande, förutom att vända om jorden i odlingsbäddarna (som f.ö. helst görs med en grep och inte en spade) är väl att få ner lite vitlök i jorden. Egentligen borde jag ha skrivit om detta redan i september, men då var jag som ni vet fullt upptagen med ångest och andra onödigheter. Att ha ångest eller odla vitlök... vad väljer du?

Om man inte gillar, eller tror på det här med att vända om i Jorden varje år (det finns ju en del odlingsläror som hävdar att det skadar livet i marken) så kan man ju nöja sig med att rensa bort allt ogräs och kanske täcka med nykrattade höstlöv. Har du enj hög med fjolårslöv liggande så är det ännu bättre.

Om man har tålamod nog så finns det också en arbetssnål variant på att "gräva" trädgårdsland som man nu kan ta sig an: Du täcker den ytan du vill ska bli odlingsbädd med kartong eller annat ofärgat papper. Sedan lägger du ut ett lager gödsel ovanpå kartongen. Täck alltihop med 40-50 cm löv. Låt ligga hela nästa år, ända fram till nästkommande vår. Nu kommer löven att vara betydligt ihopsjunkna, ja nästan försvunna och marken vara väl genomarbetad av mask och andra organismer.
En modernare och mycket sämre variant av detta bruk som säkert alla sett är när man täcker med en pressenning. Anledningen till att detta inte är så bra är att man istället för att locka till sig mask, snarare skrämmer bort dem och att marken dränneras på kväve.

Hösten är också kompostens förlovade tid. Jag tänker bara vidröra några få knep som på ett enkelt vis kan göra en fin och bra kompost åt vem som helst. Biodynamikerna har helt fantastiska metoder för kompostframställning och jag rekommenderar alla med bara det minsta lilla intresse i förruttnelseprocesser att ta en titt här: http://www.biodynamisk.se/biodynamisk-odling/komposten.
Det viktigaste knepet när man lägger upp komposten, enligt mig, är att man ser till att den blir väl skiktad, det vill säga att man inte bara har en dyngsur hög med enbart köksavfall eller gräs, inte enbart består av sågspån eller annat torrt och alltför lättdrännerat material. Den gamla metoden att stoppa komposten full i pinnar ("för luftningens skull") är inte heller något vidare. Dels betyder det ett jäv**gt hårt arbete med grepen när man sen ska använda sig av komposten och dels befinner sig pinnar inte tillräckligt långt ner i nedbrytningsprocessen så de kommer att dra kväve ur det övriga materialet.
När du rensar i trädgården, krattar löv, klipper gräset etcetera.... samla då ihop de olika komponenterna i olika små högar bredvid komposten och varva dem i lager med hushållsavfall - har du tillgång till gödsel så lägg ett lager inimellan. Varva också med ett lager jord då och då. Undvik handelstorv! Bruket av torv förstör våra mossmarker och vid brytningen frigörs växthusgaser. Dessutom gillar sniglarna när du har mycket torv i din trädgård. Då och då kan man slänga på ett par nävar kalk. Själv köper jag dock inte det vanliga trädgårdskalket utan istället en säck krosade snäckskal (du hittar det bland hönsfodret på lantmännen) som ju bryts ned och avger kalk under mycket längre tid - det är också mer miljövänligt i sin framställning. På samma sätt kan du även slänga på ett par skovlar från en annan kompost. Det fyller ungefär samma funktion som när man tillsätter turbojästen till mäsken.
När komposten är färdig så täcker man den helst med ett lager jord som man plattar till. Komposten är en levande organism och jorden fungerar som dess hud; den kan andas och släppa ifrå sig gaser och annat men hålla undan angrepp utifrån. Har du inte jord nog kan du alltid täcka med gräs, löv eller liknande, men tänk på att göra ett ganska tjockt lager

Höstsådd. Det finns en del växter som man kan så redan nu på hösten för att få en tidigare skörd. Palsternackor och morötter är de jag brukar köra på. Inga knep, inget krångel... bara så fröna och vänta.

När tillväxthysterin i samhället går dig på nerverna gå då ut i trädgården och bidra till den enda riktiga tillväxt som egentligen finns, nämligen växternas.

Mvh:
Johannes

Populism - en trevlig historia!

Det populistiska partiet har sina rötter i det amerikanska 1800-talets andra hälft - en period som för USA's del var präglad av klasshat och förtryck - samt i bondeorganisationen Farmers Alliance. Myten som vi väl alla har hört säger att människor flydde det fattiga Europa och kom till Amerika där de flesta, "de dugliga", med stor arbetsinsats kunde få land, djur och bli självägande bönder - en nystart. Verkligheten var dock för de allra flesta en helt annan. Visserligen är det sant att antalet gårdar mellan 1860 och 1900 ökade från 2 - 6 miljoner men det är också sant att befolkningsmängden under samma period gick från 31 - 75 miljoner och den största delen av dessa människor blev inte självägande bönder; de blev stadsbor och fabriksarbetare, bomullsplockare åt en självägande bonde eller helt enkelt arbetslösa och utslagna. Även när det gällde den, procentuellt sett, lilla skaran som faktiskt lyckades ta sig över Mississippi och ut i Västern för att bygga sig ett liv visade sig verkligheten vara en hårdare plats än förväntat. En stor del av landet - miljoner och åter miljoner tunnland - hade redan köpts upp av jordspekulanter eller av de stora godsen: den självägande bonden bodde oftast i utkanten av en bygd och fick försöka livnära sig av den sämsta jorden. De flesta andra arrenderade sin gård och fick slita omänskligt för att både försörja familj och gårdens verklige ägare. Att fler och fler bosatte sig i städerna för att jobba i fabriker ökade också pressen på landsbygden att öka produktionen och skapa försörjning för stadsborna: Jordbruket mekaniserades och i och med detta startade också den idag så välkända onda spiralen av lån för att få råd med tröskor, såmaskiner och slåtteraggregat, beredning av mer jord för att kunna betala av lånen, mer lån, större maskiner, mer jord, mer lån...
Bönderna var tvugna att betala sina lån i dollar och eftersom staten och bankerna hjälptes åt med att hålla penningmängden konstant (alltså inte anpassad efter folkmängden) så steg dollarn hela tiden i värde efterhand som folkmängden ökade och blev svårare och svårare att få tag på. När bankiren till slut fick tillbaka sina pengar var de mer värda än när han lånat ut dem - en slags ränta på räntan. Hade man inte råd att betala när man var och handlade fick man leva på kredit och hoppas på en god skörd. På så sätt blev bönderna skuldsatta även i förhållande till handlarna. Ofta var bondens skuld större än hans hela egendom och han blev på så vis ägd av sina fodringsägare. Många var de bönder som inte kunde betala och fick lösa in sina gårdar och bli lantarbetare istället.

Ur denna fattigdom och misär föddes Farmers Alliance som snabbt blev en nästan kontinentalomfattande, fackföreningsliknande intresseorganisation för USA's småbönder. Man ordnade med samköp och -ägande av maskiner och silos; man försäkrade gårdar till avsevärt mycket lägre priser än de konventionella försäkringsbolagen erbjöd och så vidare. Farmers Alliance skulle komma att bli det 1890 nybildade populistiska partiets kärnväljarkår.

"Wall Street äger landet. Det är inte längre en stat av folket, genom folket och för folket utan en stat av Wall Street, genom Wall Street och för Wall Street."

Populisternas världsbild, ovan formulerad av Mary Ellen Lease - en av partiets mest framstående talare.

Man ansåg att landets produktionsförmåga i första hand skulle användas till att försörja och skapa välstånd åt den egna befolkningen istället för att skapa vinster åt kapitalister genom att skeppas overseas och lämna 10 000-tals amerikaner döende av svält; att arbetare inom alla gebit skulle ha rätten att organisera sig; att valutamängden skulle anpassas till folkmängden etcetera.

Att ordet "populist" under åren efter det populistiska partiets kapsejsande runt år 1900 blivit ett skällsord har naturligtvis till viss del att göra med den uppsjö av rasistiska och reaktionära organisationer som antingen blivit kallade, eller kallat sig själv för populister: Nazisterna i Tyskland är ett exempel på detta.
Ordet, som är latin (populus: "folk"), betyder i sin ism-böjda form ungefär "folkets vilja" (inte så långt från innebörden i grekiskans ord "demokrati": folkmakt) och denna vilja har så gott som aldrig korrelerat med kapitalets dito. kapitalister är inte onda - det vägrar jag att tro - men systemet de representerar står i sin prydno för ofattbar grymhet. Folket - om man med detta uttryck avser majoriteten - har alltid velat ha friskt och fritt vatten, orörda skogar, jämlika förhållanden, fred och frihet. En sådan värld är fullständigt otänkbar för all kapitalackumulation. Folket är inte korkat och ont - folket är gott och till och med ganska klyftigt. Folket kan, till skillnad från näringsliv, politikers och medias poulära, ny-gamla vulgärbild, både tänka och agera i oegennyttans namn och acceptera både större flyktingströmmar och fler vargar i skogen. Tittar man till exempel närmare på år 1933:s tyska valresultat ser man ganska fort att nazisterna inte alls var någon populistisk rörelse. Endast 33,1 % av tyskarna röstade på dem - aldrig någon majoritet. Deras främsta väljargrupper återfanns i samhällets övre skick, inom näringslivet och de intellektuella kretsarna samt på dess botten. Man får inte heller glömma att en stor del av befolkningen aldrig gick och röstade; Hitlers SA-män hade skrämt skiten ur en stor del av befolkningen genom evigt marscherande, gatustrider och frikårsverksamhet och under mer normala förhållanden än 30-talets ekonomiska kollaps skulle antagligen inte ens en så stor del av de som faktiskt röstade brunt ha gjort det i lika stor omfattning (krisen i sig var ju inte heller en produkt av det arbetande folkets jämlikhetssträvan, utan en ful slaggprodukt från näringslivets håll).

Amerikas populister motarbetades först på bred front av Wall Street och de etablerade partierna, men då inte denna öppna krigföring kunde förkväva rörelsen såg man istället till att sluta deras innersta krets av ombud, parlamentariker, röstningselektorer m.fl. till sig. I utbyte mot reformlöften sögs populisterna upp - mestadels av det demokratiska partiet - och försvann.

Vari ligger då skillnaderna och likheterna mellan 1800-talets populister och dagens alternativrörelse? Ja, en stor skillnad kan ju sägas ligga i det faktum att de - av förståeliga skäl - strävade efter ökad konsumtion medan de allra flesta av oss idag strävar efter motsatsen. Likheterna ligger nog främst i en folkets längtan efter att utan krav och förtryck kunna leva av sin egen jord - en längtan som vi säkert delar med en förkrossande stor majoritet av världens folk genom hela vår s.k. civilisations historia.
Viktigast att ta till sig är nog att kunde de organisera sig så kan vi det definitivt också. Vi är inte rika, men vi är inte heller så fattiga som de var: Vi behöver fortfarande billiga försäkringar; jordbruksredskap; räntefria lån; opatenterade grödor och vi behöver känna att vi inte är ensamma i vår frihetliga strävan efter lycka.
Det är egentligen bara att sätta igång!


Tror jag:
Johannes


Att läsa: Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn (sid: 263-275 om populismen)
Hitler - En studie i tyranni, av Alan Bullock
Wikipedia - slå på ordet "populism".

Ekologisk odling är en kolsänka som heter duga.

I 28 år har man vid Rodale-institutet i Pennsylvania, USA, bedrivit jämförande studier mellan ekologisk och konventionell odling. Ett av resultaten denna forskning kommit upp med är att det under försöksperioden har visat sig att mängden kol i den ekologiskt odlade jorden ökat med 15 – 23 procent, vilket motsvarar cirka 200 kilogram kol per hektar. Räknar vi om detta till koldioxid ges vid handen att ekojorden binder cirka 750 kilogram koldioxid per hektar och år. I den konventionella odling som ingår i försöket har däremot matjordens innehåll av kol minskat.

Om hela USA's åkerareal brukades enligt Rodale-exprimentets standard skulle det motsvara utsläppen av koldioxid från 158.177.000 bilar, vilket motsvarar halva USA:s vagnpark. Inte så illa.
Personligen tror jag att om jordbruket dessutom anpassades till ett modernt småbrukarsystem skulle jordens upptagningsförmåga kunna ökas ytterligare. Ytterst handlar det om vård; att hitta balansen mellan storlek på gården och avkastningen. Det säger sig självt att det är mer jobb att uppnå hög mullhalt, bra mikroklimat, gynnsam miljö för mask och mikroorganismer o.s.v. på en stor åker än på en liten täppa - småbrukaren hinner med att visa omtanke. Många små täppor vore alltså det bästa.



Tror jag:
Johannes





Mer information (och de exakta siffrorna jag inte ville tråka ut er med) hittar du här: http://www.fobo.se/artiklar/miljo/kolsanka.shtml

Rättskaffens politiker i alla länder förenen eder.

Vi köper och konsumerar alldeles för mycket. Vi håller tillväxttyrraniet igång och det skapar enorma miljöproblem. I tredje världen (som för övrigt borde heta världen eftersom det är den som är norm) finns det människor som jobbar under slavlika förhållanden för att hålla våra priser nere och översvämma marknaden med all den här onödiga skiten vi egentligen inte behöver. Detta vet alla. Men aldrig någonsin hör man någon snacka om hur dessa problem skulle kunna lösas. I debatterna på teven, i radion eller tidningen får man intrycket av att de säkert välvilliga debattörerna känner sig överväldigade av problemets storlek, av dess systeminbyggda karaktär. Diskussionerna brukar rinna ut som en enda droppe i toppen av nån slags menlös pekpinne och kontentan blir ungefär att "Om nu HM använder sig av barnarbetare så får vi väl sluta handla på HM." Konsumentmakten åberopas - konsumismens största lögn och myt.
För om konsumentmakten verkligen skulle fungera så skulle det krävas att alla konsumenter visste allt om alla varor på hela marknaden och det, vill jag säga, är långt mer utopistiskt än någon högromantisk gröna-vågen-krönika jag någonsin skrivit.

Egentligen vore inte problemet så svårlöst. Förr i tiden talades det mycket inom fackföreningsrörelsen om behovet av att skapa en internationell arbetarrörelse. Den skulle kunna motverka att kapitalet hela tiden flyttade dit där människor och naturresurserna var mest lättutnyttjade. Det är väl själva grundtanken med "Arbetare i alla länder förenen eder". Fabriksarbetare i Sverige skulle gå ut i sympatistrejk om andra arbetare i Angola blev utnyttjade, lönerna skulle vara någorlunda lika överallt och i sann modern anda skulle man ju naturligtvis också kräva att varorna som producerades också hade någon slags märkning i stil med KRAV och Fairtrade o.s.v. o.s.v.
Ett litet steg på vägen mot en sådan modell vore ju om våra rättskaffens politiker i EU helt enkelt genomdrev en lag som förbjöd import av alla varor som kom från fabriker där arbetarna inte var fackligt anslutna och inte hade dessa miljö- och rättvisemärkningar. Det vore faktiskt en busenkel lösning.

Tror jag:

Johannes

Ett annat samhälle.

Prioriteringsordningen är viktig!
Om jag ska diska är det av avgörande betydelse för resultatet att jag spolar upp vattnet först och sen gör själva diskningen. Ett lite väl självklart exempel kanske men... antagligen behöver jag så enkla exempel för att själv fatta.

Om man ska bygga ett samhälle - eller som i det här fallet; bara snacka om det - så behöver man enkla exempel att stödja sig mot. Att förstå, eller ens försöka förstå, ett samhälle är så svårt att man kan behöva de där busenkla liknelserna in emellan. Prioriteringsordningen i ett samhälle är egentligen inte svårare än vid diskning men parametrarna är fler än vatten, smutsig disk och en borste. Dessutom är världen full av människor som på allvar vill att man ska torrskrubba porslinet och sälja vattnet; ja de har till och med fått resten av världen att tro att detta är den rätta ordningen - vilket ju komplicerar det hela lite grann.
Detta är min prioriteringsordning (inte rätt eller fel ordning, bara min) och jag har delat in den i rum. Om det nya samhället är ett hus som vi ska gå in i måste vi passera några olika rum innan vi kommer till the livingroom.

Rum 1 är att allt som existerar - äger tid och rum - har ett egenvärde och alltså ett berättigande. För att vårt liv ska vara fortsatt möjligt måste allt annat liv ges detta livsutrymme. Inga, alltså INGA, arter får dö ut på grund av mänsklig aktivitet. De spår vi lämnar efter oss får aldrig vara grövre än att de fullständigt blåsts igen av tidens vind inom en hundraårsperiod och de får heller inte vara så djupa under denna period att andra arter eller efterkommande generationer riskerar att snubbla i dem. Detta är första rummet i det nya samhällsbyggets hus. Möblemanget utgörs enbart av självklarheter. Detta första rum är också husets bibliotek. Vi måste förstå och åtminstone ha en god överblicksbild av den samlade kunskapen i detta rum innan vi kan gå vidare in i huset.

Rum 2: Vår uppgift varje dag är att gå upp och överleva. Vi måste alla inse att vi är djur; levande organismer, som sagt jämställda alla andra organismer runt om oss utan vilka vi bevisligen får det mycket svårt att överleva. Vare sig vi lever i ett så komplicerat samhälle som vårt svenska där överlevnaden kan vara avhängig en anställning som datatekniker på en bank eller om vi är samlare och jägare i Afrikas västra inland. Vår uppgift varje dag är att gå ut och skaffa föda. Här i väst lever vi under skuggan av "den nya ekonomins" idéer vilka bl.a. säger att ingen behöver utföra ett kroppsarbete. I den nya ekonomin handlar man inte med potäter längre utan med tjänster över internet. Detta är ju som säkert de allra flesta av er förstår rent nys. OM ingen odlar potäter här längre så betyder det bara att någon annan längre bort har blivit satt på det jobbet - vi måste fortfarande äta, ny ekonomi eller inte.
Detta världsfrånvända synsätt får oss att glömma vad mat och husrum egentligen är värt. Vill vi själva av någon anledning inte jobba med den primära näringen - maten - så får vi istället vara beredda att betala vad det kostar att någon annan gör jobbet åt oss (denne måste ju nämligen både odla för sitt eget och ditt behov). Egentligen har detta faktum aldrig ändrats: Vi betalar idag skatter som sedan i sin tur går till jordbruket i form av bidrag, vilket gör att bönderna kan hålla lägre priser i handeln. Totalt sett är det fortfarande dyrt att inte fixa sitt eget krubb. När sen oljan börjar sina och muskelärt arbete blir på tapeten igen kommer priserna att verkligen börja likna verkligheten igen.
Att Skogen som helhet ska stå orörd liksom att fiskar skall fiskas en och en och inte stimvis är självklarheter som också hör till det andra rummet.

Rum 3: Ekonomin. Hur samhället organiseras.
I sin bok "Varifrån kommer kapitalräntan" (eget förlag 1937/42) skriver Johan Kjellén: "...det ekonomiska livets ändamål är att tjäna folkförsörjningen och inget annat."
Vi måste glömma de stora företagen (vilka kan kan hota med att flytta så fort miljö- eller arbetarhänsyn kommer på tal), vi måste glömma växelvarans (pengarnas) fria rörlighet (som gör det möjligt att totalt tömma ett skuldsatt land på resurser), nationalstaterna (som begränsar människornas liv och frihet), lönearbetet (som knyter och förslavar den anställde under arbete åt förut nämnda storbolag), räntan (som gjort hela världen skuldsatt och hela tiden ökar tillväxten och naturuttaget) och alla andra storskaliga lösningar som förväntas fungera för alla överallt. Ska vi ha pengar så ska de fylla sin ursprungliga funktion av att vara en stabil växel mellan två varor; de ska användas, inte staplas på hög och de får inte förväntas växa av sig själva.

Tror jag.

//J.








Att läsa:
Varifrån kommer kapitalräntan - Johan Kjellén (eget förlag 1937/42)
eller....
Varför ränta - Göran Hjort och Johan Sandwall (Inkluderad i denna bok finns en nyutgåva av "Varifrån kommer kapitalräntan"). Boken finns att köpa hos: goranhjort@hotmail.com.

Den "fria marknaden" är bara nys!

Regn, regn, regn. Blåst, blåst, blåst.
Undrar hur det kommer gå med min trädgårdskurs på söndag. Särskilt som vi just denna dag ska gräva. Hoppas inte Jorden är för blöt och tung.

Jag har nämligen fått denna lilla idé om att ha kurser hemma - ett led i min strävan att kunna jobba mer och mer hemma. Sälja grönsaker och annat överskott är ju knappast någon lönsam affär. Då tvingas jag in i samma hamsterhjul (har aldrig fattat varför det heter ekorrhjul) med utökning av ägor, lån, maskiner o.s.v. som många bönder idag. Om jag säljer ett knippe morötter för 20 spänn, så ska jag momsa 25% av det och sen betala arbetsgivaravgifter och annan skatt. Det blir inte mycket pengar kvar. Alltså måste jag utöka så att jag får stora arealer, men då går ju också hela ideologin kring det småskaliga och självförsörjande förlorad. Nej, mitt överskott idag får istället bli den i alla fall någorlunda detaljerade kunskap jag har om en del av odlingens aspekter. Detta kan jag sälja! Det blir min moderna variant av "äggpengar".

Men visst är det konstigt... Istället för att bonden odlar morötter som jag går och köper av honom så betalar vi skatt som sen tar omvägen kring Bryssel som i sin tur ger bidrag till bönderna. Detta bidrag gör att dessa kan hålla låga priser och konkurrera med varandra. Vi betalar alltså indirekt bönderna för att de ska kunna sälja sina produkter till oss billigt. Hallå!!!
Dessutom får detta den långtgående effekten att vi vanliga konsumenter får den mycket felaktiga bilden att mat är billigt. Mat är inte billigt, har aldrig varit och kommer aldrig att bli! Egentligen har den aldrig varit dyrare än nu. För om sanningen sedd ur det långa historiska perspektivet ska fram så tjänade faktiskt en bonde ganska lite pengar på sitt jordbruk för 100 år sedan; men å andra sidan behövde han inte tjäna så mycket - han var ju självförsörjande! Sen kom kraven på att bönderna skulle tjäna lika mycket i månaden som en fabriksarbetare och han blev då naturligtvis tvungen att sälja en mycket större del av sin produktion. När så konkurrensen mellan bönderna ökade sjönk priserna och de allra flesta blev tvugna att utöka sin produktion och med andra ord också sin areal. Så har det hållit på sen dess.
Maskinerna har blivit större och mer effektiva men också dyrare - avsevärt mycket dyrare - och i takt med detta har också den andel skattepengar som går till jordbruksbidragen ökat.

Men, men... det är detta som kallas fri marknad. Särskilt fri är den ju inte men det är hur som helst såhär det fungerar inom de flesta områden och i de flesta länder idag. Skattebetalarna finansierar en viss sektor inom samhället; resultatet säljs tillbaka till oss som betalat för kalaset. Låt mig ta ett helt annat exempel: I Sverige är vi ju vana vid att höra att en del av våra skattepengar går till "forskning". Och visst det låter ju bra; nya mediciner, och uppfinningar som kan hjälpa oss fram här i livet vill man väl inte tacka nej till. Problemet är bara att denna forskning ofta även delfinaniseras av t.ex. de stora läkemedels- och vapenindustrierna. Alltså: Just nu sitter jag och skriver detta på en lap-top som jag inte skulle ha haft om inte USA's skattebetalare gett en jädrans massa miljarder till Pentagon under 50-, 60,- 70-, 80 och 90-talen där pengarna primärt användes till att utveckla dagens högteknologiska vapensystem. En bieffekt av detta blev sådant som persondatorer och internet vilket sedan kunde patenteras och säljas tillbaka till skattebetalarna. Till syvende og sist blir resultatet av hela detta kretslopp att några få människor i samhällets absoluta toppskikt får ALLA pengarna (först bidragen och sen vinsterna) för hela projektet och att vi tvingas in i ett teknokratiskt system som vi faktiskt en gång har kunnat överleva alldeles utmärkt utan. Jag behöver väl knappast tillägga att rikedom av den här kalibern även medför en icke helt oansenlig portion makt.

Så skygga och tänk efter varje gång ni hör orden "fri marknad" eller "frihandel". Det är bara nys! Om denna på allvar existerade skulle jag faktiskt kunna ta ut kanske hela 15 kr av min morotsknippesförsäljning á 20 kr (5 kr skulle nog fortfarande behöva gå i skatt). Frihandel betyder bara att de riktigt stora marknadsbjässarna får ännu friare tyglar och att hindren i deras väg elimineras.

Men skit samma: Ni är välkomna på trädgårdskurs här på Ängbråten nu på söndag. Vi ska gräva djupsängar och lära oss om de viktiga maskarna. Sen ska vi fika och prova lite säsongsbetonat käk. Det "frivilliga bidraget för gårdens bevarande" är på hundra kronor.

;)

Mvh:
Johannes

Hednisk tro.

Jag fortsätter att få frågor om min ”hedniska” tro. Hur den manifesteras, om jag ber, om jag på allvar tror att Tor åker i åskan o.s.v. Hur ska man förklara egentligen?

Allting sitter ihop och är besjälat! När jag går till komposten med skulorna så är det religiöst, när jag äter, när ängen växer, när vinden susar… Just därför blir det absurt att kalla det för religion. Judarna, muslimerna och de kristna har religioner – jag tror inte att jag har det. Även ordet tro är lite vilseledande då detta ju brukar avse en tro på något specifikt och inte på allt. Likadant är det med begreppet andlighet som också det skapar en viss känsla av att det finns andliga och icke andliga delar av verkligheten. Allt är andligt: Verkligheten är andlig, andligheten är verklig och därför kan man lika gärna bara kalla det för Världen.
Det bästa ord jag har hittat är ”världsuppfattning”. Min världsuppfattning säger mig att ingenting är separerat från något annat, att allt hänger ihop och samfällt rör på sig och att detta allt har en ande – ett egenvärde.
Jag har använt ordet hedning ganska mycket förut då det gav en ganska bra beskrivning: En person som bebor landet och anser sig stå i förbund/ha kontakt med de Makter som också lever där. Typ. Nu använder jag även detta begrepp mindre och mindre då det för med sig en väldig massa förklarande hela tiden: ”Nej jag tror inte på vikingagudar med hornhjälmar”, ”Nej, jag offrar inte hästar och hänger dem i träden”.

Så här följer ett litet utdrag ur mitt ”hedniska” liv just nu:

MAJ

Nu är det dags att så majs (ute eller inne beror på klimat; det får inte vara risk för nattfrost om man ska så ute).
Purjon som jag försådde i mars ska planteras ut.
Potatisen ska i backen.
Löken och morötterna ska sättas ut/sås.
Squash-, pumpa- och gurkplantorna som jag försått ska börja avhärdas.
Mangold ska sås.
Svarta vinbärsblad ska skördas nu medan de ännu är fulla av smakämnen. Jästrikerns vicken god saft det blir.
O.s.v….
Detta är min ”hedniska tro” och det enda som skiljer den från yrket odlare är kanske att jag talar med fröna och ser på dem som individer – likvärdiga min egen. Jorden och de Makter som bor i Henne är mina vänner – hoppas jag – och jag skulle aldrig få för mig att dumpa sån skit som t.ex. Blåkorn eller annat gift på Henne.

Utöver odlandet hälsar jag som vanligt på Sol och Jord varje morgon – eller regnet om vädret är på det humöret. Jag talar med gräsmattan när jag klipper den (tillika gräsklipparen). Om middagen blir bra så får den beröm. Om skåpsluckan slår mig i huvudet får den skäll – vilket kan vara dumt gjort av mig eftersom den antagligen hade någonting att berätta och bara försökte få min uppmärksamhet.

Hoppas detta besvarar några frågor och att ingen gör som jag utan hittar sin egen stig.

Mvh:
J.

Småskalighet är lösningen.

Det påstås att det ekologiska jordbruket inte kan konkurrera med det konventionella i fråga om avkastning. Jag vet inte om det stämmer - har inte sett några siffror på det - men vad jag hur som helst vet är att detta påstående i såna fall bara stämmer i vissa fall. Problemet med nästan allt jordbruk av idag är att det är för stort. Färre och färre människor arbetar med att ta fram vårt dagliga bröd, fler och fler går in i löneslaveri på fabriker, kontor o.s.v. Dessa vill ha billig mat, helst färdiglagad. Bönderna får bidrag från EU för att kunna hålla så låga priser att de, om de inte fick nämnda bidrag, skulle gå i konkurs med en gång. Systemet lockar även jordbrukarna - konventionella såväl som ekologiska - att hela tiden utöka sina arealer till vilket det krävs större och större maskiner (som kostar lån på miljoner); kärleken i hantverket försvinner i takt med att antalet oljefiltersbyten, svinstallar och sena kvällar med bokföringspärmen ökar. Alltså: Nästan allt lantbruk idag är konventionellt i så måtto att det är STORT och tämligen kärlekslöst! För mig är det alltså inget mysterium om det storskaliga ekologiska jordbruket producerar lite mindre än det storskaliga konventionella pesticid- och konstgödningsstinna. Vad som däremot aldrig nämns i debatten är att den riktigt lilla, ekologiska gården på kanske 10 hektar (varav ca: 5 ha Skog och 5 ha åker/äng) är den mest produktiva av alla.

När bonden har tid över till Kärlek blir resultatet hög avkastning. När man inte sitter i en stor traktor med radio city i öronen och har bråttom vidare till nästa skifte så kan man också ta särskild hänsyn till den lilla plätten som alltid verkar lite magrare på åkern. När man spadvänder och inte kör en traktorfräs kan man plocka upp en enskild mask som hamnat lite fel uppe i solen. Fröna kan distribueras bättre över en begränsad yta om de sätts för hand. Allt tas tillvara på ett bättre, mer kärleksfullt och ekonomiskt vis.

Dagens storjordbrukare stressar in sig i en viss industrigren. Det gäller att hitta sin nisch. En del väljer köttproduktion, andra säd; ytterligare några går i dagarna över till biobränsleproduktionen. Varje nisch kräver sina speciella stallar, slåtteraggregat och bevattningssystem. För den lille jordbrukaren däremot finns fortfarande möjligheten att följa säsongerna: En riktigt liten gård kan sälja jordgubbar, grönsaker, ägg (mejeriprodukter - om detta återigen blev lagligt att sälja hemma), örter, frukter, säd, bär, ved, hö, halm, snittblommor... u name it! Dessutom kan man jobba mot turistnäringen. Strax invid slåtterängen där du slår ditt magra skogshö kan du bygga en liten stuga (vilken inte behöver kosta flera hundra tusen om du bojkottar de moderna glasfiber-, plast- och spånplattematerialen) som du sen kan hyra ut. Hundratals gårdsbutiker runt omkring i landet har idag även ett litet kafé. Du kan, förutom att sälja ditt överskott, ha kurser i trädgård, örter, självhushåll... ja i allt det du kan. Folk kommer gärna ut och besöker den lilla, vackra, välskötta gården.

Det sägs ofta att Gnosjöföretagarnas största styrka är att de är små och lätt kan anpassa sin verksamhet efter rådande omständigheter. Om man gjorde klädnypor igår kan man lätt slå om och göra glasspinnar. Inkomsterna är inte stora men å andra sidan är utgifterna och de eventuella förlusterna minimala. På samma vis är möjligheterna för den lille jordbrukaren oändliga; hantverket är böjligt och lättanpassat i en småskalig miljö där det finns tid över till eftertanke och kärleksfull planering.


Mvh:
Johannes Söderqvist



Kolla gärna:
http://alternativ.nu/