Pax Romana?

När romarna kom till gallerna i det som idag är södra Frankrike stötte de på något som de aldrig sett förut, en skördetröska. Enligt källorna ska den ha sett ut lite som en stor kam som med dragdjurs hjälp drogs över åkrarna och repade av de mogna axen. Det finns även keltiska bildbevis på att denna uppfinning verkligen existerat.
Romarna hade emellertid inget intresse av denna, eller av andra tekniska landvinningar som de erövrade folken hade använt för att förenkla sitt liv. Roms ekonomi var ju slavbaserad. Slavar får ingen lön och alltså har man inget att tjäna på att underlätta och förkorta deras arbetsinsats.
När sedan skördemaskinen återuppfanns på 1800-talet så berodde de framgångar denna maskin nu rönte paradoxalt nog återigen på vinningens princip. Nu var slaveriet (i och med amerikanska inbördeskriget) definitivt avskaffat och arbetarna hade lön. Det fanns stora stålar att tjäna på rationalisering och mekanisering. Jordbruket är idag näst intill helt mekaniserat, med massarbetslöshet, fattigdom och miljöproblem som följd. Maskinen blivit en symbol för att människan är överflödig.

Uttrycket att "tekniken är i sig självt inte ond" är så vanligt förekommande att det nästan kommit att bli ett talesätt - vilket i sig antyder att problemen med tekniken är så många att vi behöver ett rättfärdigande uttryck. Men visst, den är inte ond. Om den användes balanserat av oss alla för att underlätta vardagens sysslor: Om du och jag kunde ha en enkel liten skördemaskin för att underlätta det annars så tunga slåtterjobbet och spara våra ryggar så skulle det vara en helt annan sak än om vi gjorde det för att få ner priserna så att vi kunde konkurrera bättre på marknaden.

Kelternas samhällen var lokala (även om de hade handel, mer avancerad teknik än de "civiliserade" romarna, gruvor och en aristokrati). Kvinnan hade ägande- och som det verkar även beslutanderätt. De flesta var självägande bönder. När en ny uppfinning kom så spreds denna till gagn för alla.
Bestod skillnaden gentemot de krigiska, underutvecklade romarna bara i att deras samhällsstruktur inte var sammanhållen av ett centralt råd (som roms senat) i en huvudstad långt bort.
Det verkar onekligen vara så. Det som gav romarna deras fördel gentemot de "barbariska" folk som omgav dem var nämligen inte, som historien så felaktigt har lärt oss, deras grad av civilisation utan snarare att deras centraliserade system gett dem möjligheten att utveckla världens första yrkesarmé. Tränade soldater som kunde strida i grupp blev avgörande när de på slagfältet mötte "vildarnas" horder av stridande individer.

Hur ser det ut idag?

Jo vi är en splittrad skara idealistiska individer som fåfängt var och en för sig försöker välta systemet över ända. Borde vi enas? Borde vi bli som dem och dra ut i striden som en organiserad här? Eller borde vi organiserat dra oss undan och göra oss oberoende av deras produkter.
Om vi är äkta paganus (lat: "icke av Rom"), om vi är de som bor på heden, vill bo på heden och tror på heden (hedningar) och om vi tror att det livet är den rätta vägen att gå... då får vi också hålla oss undan från deras bröd och deras skådespel.
Om vi låter bli att någonsin möta dem på slagfältet, om vi skingras så fort vi ser deras standar och tackar nej till deras glaspärlor... då borde vi ha en chans.




Mvh:
Johannes