Vintern - skogsarbetets underbara tid.

Nu är det vintersäsong. Ja, säsong. För den kalla årstiden är långt ifrån den dvalande period den fått rykte om sig att vara. Snön kring fruktträden ska trampas till så att sorkarna inte orkar gräva gångar fram till rötter och bark; om du är en person som har för mycket att göra under sommaren för att ha tid med trädens beskärning så är det nu tid också för det; nya trädgårdsland ska planeras; de gamla landen behöver också de en tanke - så att man inte sår samma gröda som förra året eller åren före det på samma plätt.

Men kanske mest av allt är detta skogsarbetets säsong. På våren har de flesta odlare, vare sig han eller hon är självhushållare eller "bara" fritidsodlare, alldeles för mycket att stå i med markberedning, sådd och annat pyssel för att ha tid att vara i skogen. Dessutom är våren en dålig skogsarbetartid - åtminstone när det kommer till ved - på grund av savstigningen. Sommaren är på tok för varm och kvav och bemyggad för att locka till tungt yxande. Hösten är skörd och återigen markberedning. Vintern är den idealiska tiden. Få sysslor kan vara så - konstigt nog med tanke på hur hårt jobbet är - rogivande som skogsarbete vintertid.




Ved är ett utmärkt medel att värma sin bostad med. Den är billig (även om man köper kapad och kluven), den ger träning och motion och den är miljövänlig.
- Miljövänlig? Vänta nu lite här! Släpper de inte ut väldigt mycket koldioxid?
Mja... det beror på hur man ser det. Vid själva förbränningen släpper den ut mer än t.ex. pellets, elvärme, olja etcetera men om man tittar på hela bilden så ser det lite annorlunda ut.
Många av de andra energislagen har genomgått en lång och invecklad process innan den hamnar i din panna. Pellets kommer t.ex. oftast från ett kalhygge (vilket i sig är miljövidrigt både vad gäller Co2 och biodiversitet). Sen har den transporterats med lastbilar långväga omkring, den har flisats och pelleterats samt till sist återigen transporterats hem till dig. Elvärmen innehåller kol, kärnkraft, ödelagda älvar o.s.v. Veden däremot kommer från din skog eller - om du köpt den - från grannskapet. Den har visserligen oftast körts hem på en traktor eller något liknande men det är en i sammanhanget väldigt kort sträcka. Att leva av det man kan producera där man lever är nästan alltid en i miljöhänseende överlägsen metod.




Själv jobbar jag nästan uteslutande med äldre metoder (no shit). Motorsågen kommer fram någon gång då och då men det är inte ofta. Motorsågandet är långt mycket mer riskablet än reda kroppsarbete. Ett misstag och med lite otur kan man aldrig mer gå. För min del blir det timmersvans, yxa, timmerkrok och någon gång rep.
Motorsågen sägs ju vara så arbetsbesparande men jag vet inte om jag håller med: För att få råd med den bensin, olja och kedjeolja som sågen drar varje skogsarbetstimme måste jag lönejobba ungefär två timmar. Totalsumman på en timme i skogen är alltså tre timmars arbete. Ska man få en mer korrekt kalkyl borde man också räkna in införskaffandet av själv sågen, nya kedjor o.s.v. Då kanske vi är uppe i tre och en halv - fyra timmar per skogstimme. Nej, bättre så att gå ut med svans och yxa: Den ved jag arbetat mig till, på en timmes arbete med dessa gammalmodiga verktyg, är faktiskt ren förtjänst.




Sen blir det ju inte tråkigare när Cecilia (vår underbara granne) kommer med ardennern Lazy och hjälper till. :)


Mvh:
J

Höstbruket.

Nu, kära vänner är det höst på allvar och det är dags att sätta igång med att spadvända, kratta löv o.s.v. Höstbruket är här!

Ja, det mest braskande, förutom att vända om jorden i odlingsbäddarna (som f.ö. helst görs med en grep och inte en spade) är väl att få ner lite vitlök i jorden. Egentligen borde jag ha skrivit om detta redan i september, men då var jag som ni vet fullt upptagen med ångest och andra onödigheter. Att ha ångest eller odla vitlök... vad väljer du?

Om man inte gillar, eller tror på det här med att vända om i Jorden varje år (det finns ju en del odlingsläror som hävdar att det skadar livet i marken) så kan man ju nöja sig med att rensa bort allt ogräs och kanske täcka med nykrattade höstlöv. Har du enj hög med fjolårslöv liggande så är det ännu bättre.

Om man har tålamod nog så finns det också en arbetssnål variant på att "gräva" trädgårdsland som man nu kan ta sig an: Du täcker den ytan du vill ska bli odlingsbädd med kartong eller annat ofärgat papper. Sedan lägger du ut ett lager gödsel ovanpå kartongen. Täck alltihop med 40-50 cm löv. Låt ligga hela nästa år, ända fram till nästkommande vår. Nu kommer löven att vara betydligt ihopsjunkna, ja nästan försvunna och marken vara väl genomarbetad av mask och andra organismer.
En modernare och mycket sämre variant av detta bruk som säkert alla sett är när man täcker med en pressenning. Anledningen till att detta inte är så bra är att man istället för att locka till sig mask, snarare skrämmer bort dem och att marken dränneras på kväve.

Hösten är också kompostens förlovade tid. Jag tänker bara vidröra några få knep som på ett enkelt vis kan göra en fin och bra kompost åt vem som helst. Biodynamikerna har helt fantastiska metoder för kompostframställning och jag rekommenderar alla med bara det minsta lilla intresse i förruttnelseprocesser att ta en titt här: http://www.biodynamisk.se/biodynamisk-odling/komposten.
Det viktigaste knepet när man lägger upp komposten, enligt mig, är att man ser till att den blir väl skiktad, det vill säga att man inte bara har en dyngsur hög med enbart köksavfall eller gräs, inte enbart består av sågspån eller annat torrt och alltför lättdrännerat material. Den gamla metoden att stoppa komposten full i pinnar ("för luftningens skull") är inte heller något vidare. Dels betyder det ett jäv**gt hårt arbete med grepen när man sen ska använda sig av komposten och dels befinner sig pinnar inte tillräckligt långt ner i nedbrytningsprocessen så de kommer att dra kväve ur det övriga materialet.
När du rensar i trädgården, krattar löv, klipper gräset etcetera.... samla då ihop de olika komponenterna i olika små högar bredvid komposten och varva dem i lager med hushållsavfall - har du tillgång till gödsel så lägg ett lager inimellan. Varva också med ett lager jord då och då. Undvik handelstorv! Bruket av torv förstör våra mossmarker och vid brytningen frigörs växthusgaser. Dessutom gillar sniglarna när du har mycket torv i din trädgård. Då och då kan man slänga på ett par nävar kalk. Själv köper jag dock inte det vanliga trädgårdskalket utan istället en säck krosade snäckskal (du hittar det bland hönsfodret på lantmännen) som ju bryts ned och avger kalk under mycket längre tid - det är också mer miljövänligt i sin framställning. På samma sätt kan du även slänga på ett par skovlar från en annan kompost. Det fyller ungefär samma funktion som när man tillsätter turbojästen till mäsken.
När komposten är färdig så täcker man den helst med ett lager jord som man plattar till. Komposten är en levande organism och jorden fungerar som dess hud; den kan andas och släppa ifrå sig gaser och annat men hålla undan angrepp utifrån. Har du inte jord nog kan du alltid täcka med gräs, löv eller liknande, men tänk på att göra ett ganska tjockt lager

Höstsådd. Det finns en del växter som man kan så redan nu på hösten för att få en tidigare skörd. Palsternackor och morötter är de jag brukar köra på. Inga knep, inget krångel... bara så fröna och vänta.

När tillväxthysterin i samhället går dig på nerverna gå då ut i trädgården och bidra till den enda riktiga tillväxt som egentligen finns, nämligen växternas.

Mvh:
Johannes

Ekologisk odling är en kolsänka som heter duga.

I 28 år har man vid Rodale-institutet i Pennsylvania, USA, bedrivit jämförande studier mellan ekologisk och konventionell odling. Ett av resultaten denna forskning kommit upp med är att det under försöksperioden har visat sig att mängden kol i den ekologiskt odlade jorden ökat med 15 – 23 procent, vilket motsvarar cirka 200 kilogram kol per hektar. Räknar vi om detta till koldioxid ges vid handen att ekojorden binder cirka 750 kilogram koldioxid per hektar och år. I den konventionella odling som ingår i försöket har däremot matjordens innehåll av kol minskat.

Om hela USA's åkerareal brukades enligt Rodale-exprimentets standard skulle det motsvara utsläppen av koldioxid från 158.177.000 bilar, vilket motsvarar halva USA:s vagnpark. Inte så illa.
Personligen tror jag att om jordbruket dessutom anpassades till ett modernt småbrukarsystem skulle jordens upptagningsförmåga kunna ökas ytterligare. Ytterst handlar det om vård; att hitta balansen mellan storlek på gården och avkastningen. Det säger sig självt att det är mer jobb att uppnå hög mullhalt, bra mikroklimat, gynnsam miljö för mask och mikroorganismer o.s.v. på en stor åker än på en liten täppa - småbrukaren hinner med att visa omtanke. Många små täppor vore alltså det bästa.



Tror jag:
Johannes





Mer information (och de exakta siffrorna jag inte ville tråka ut er med) hittar du här: http://www.fobo.se/artiklar/miljo/kolsanka.shtml