Allt hänger ihop - och rör på sig

Alternativet till marknadsliberalism är inte socialism utan lillsamhället. Storsamhället är alltid illa vare sig det rör sig om ett kapitalistiskt- eller socialistiskt sådant. Förr eller senare blir det korrumperat. Allt enligt principen att maktmänniskor söker sig dit makten finns oavsett ideologi. Kommunismen har i alla försök som gjorts med den misslyckats och det skulle kännas lite väl magstarkt att ”testa” igen då det inte finns, eller funnits, någon ideologi som orsakat Naturen och Människan så stort lidande.

Kanske är jag ute och seglar när jag säger att alla system förr eller senare blir korrumperade. Med korruption menar jag i det här fallet inte enbart att man klämmer ett par hundringar i polisens näve när man kört för fort eller vill skynda på sitt pass, utan snarare den grövre formen som att till exempel Volvo sällan betalat mer än 2% skatt under de senaste 30 åren; att mer och mer pengar, via räntepumpen, förs från offentlig sektor, naturskydd och samhällets mindre bemedlade till de rikaste av de rika. Egentligen menar jag nog med ordet korruption när ett samhälles förmodat demokratiska funktioner tagits över av någon maktansamling, till exempel den internationella marknadens krafter. Storsamhället är i alla sina fula maskeraddräkter alltid en ohållbar, icke långsiktig konstruktion.

Så vad ska vi då göra? Hur ska vi förändra världen till den underbara plats vi faktiskt har kraften att förändra den till?
- Inifrån, via politiken, är det vanligaste svaret man får. Men frågan är om det går… Vill man ta ut högre skatt av de rikaste så flyttar de och deras företag utomlands. Arbetstillfällen och dina väljare försvinner i ett svep. På samma sätt fungerar det om man vill göra någonting positivt för miljön: Att rädda Torsken och ersätta bensinen kommer sannolikt aldrig att bli några valvinnande frågor.
Problemet med att jobba inifrån är att det blir din fiende som skapar spelreglerna. Den verkliga frågan borde istället gälla vad det är vi vill förändra, rädda, lappa ihop… Är vårt system bra nog att ha som utgångspunkt för en förändring? Istället för att ta bort några gamla och lägga till några nya regler i fotbollsmatchen vi alla deltar i kanske vi borde byta sport helt och hållet… Ge oss på den mycket fridsammare idrotten boule; eller kanske inte ens syssla med det eviga tävlandet utan totalt byta fält till någon kulturell verksamhet istället.

Fundamenten i vår västliga kultursfär är i princip kristet mekanistiska. Det vill säga vi har en syn på samhället som om den vore en stor maskin med en massa löstagbara, lättfixade delar i: Räntan, banksystemet, jobben, matproduktionen, ja även alla vi levande varelser ses som utbytbara, mekaniska delar inne i denna maskin, som outtröttligt strävar på mot den enda sanningen (vetenskapen och/eller gud). Ur detta positivistiska, mekanistiska, kristna synsätt har hela vårt hierarkiska system – som i en stigande ordning förklarar de olika delarnas inbördes rang, med Naturens alla varelser längst ned och med människan och ett fåtal vita män, längst upp – vuxit fram.
Så kämpar till exempel flertalet av dagens feminister tyvärr inte för att vi alla ska hamna mer i balans med varandra utan för att lyfta kvinnor högre upp på samhällsstegen. Ja, det hörs ju till och med på ett sånt uttryck som ”samhällsstegen” att den som använder det ser ganska fyrkantigt på tillvaron: Enskilda trappsteg; alla med sin egen kultur och funktion.

Men tänk då istället en mer sammanhängande värld som inte betraktas som en maskin: en värld där allting hänger ihop och rör på sig; där man inte kan diskutera kvinnor, män eller överhuvudtaget Människan som en ur helheten löstagbar del. Denna värld var för inte så länge sen verklig för Samerna, Nenerna, en del an nordamerikas indianer m.fl. folkslag och den har en gång varit verklig även för oss.
Faktum är att den världen även nu är verklig eftersom livet inte är mekanistiskt. Inga lösningar kommer ur vårt nuvarande snuttifierade sätt att se på livet. Problemet är att om vi ger upp vår hierarkiska grundsyn kan vi inte längre inbilla oss att vi härskar. Men å andra sidan är det bara detta enda lilla vi behöver ge upp för att hamna på rätt stig igen: Härskandet.

Allt hänger ihop och det rör på sig: Häng med i flödet istället för att betrakta enskilda deltagare. Allt hänger ihop och det rör på sig: Det finns ingen skuld – den är en mekanistisk tanke – vi är fortfarande sammansmälta med livet, även om vi tillfälligt glömt bort hur man ser det. Allt hänger ihop: Känn din delaktighet. Allt hänger ihop: Gå ut i Skogen! Allt hänger ihop: Plantera ett Frö!

Mvh:
Johannes

PENGAR ÄR SKULD

Bankerna är pengarnas BB. Det är här de föds. Många av oss lever i den villfarelsen att det är riksbanken som skapar våra pengar men egentligen skapas det nya pengar varje gång någon tar ett lån. Låt oss säga att du lånar 100 000 kr i en bank till en ränta av 5% och med tio års återbetalning. De hundra tusen finns ju; de kan du ta med dig ut från banken nu i form av sedlar och mynt, om du har en tillräckligt stor plånbok, men de 27 500 kronorna som du ska betala tillbaka i ränta vart kom de ifrån egentligen? De kom ingenstans ifrån – från bankens dator – de har just blivit till. Pengar har skapats!
Detta leder till en del problem, ja det förslavar oss faktiskt: Det är alltså bankerna som ger ut alla pengar som vi använder. En dag ska bankerna ha tillbaka sina summor – låntagare är inte låntagare i bankernas ögon utan investeringar. Men om vi fantiserar att alla på en och samma gång skulle betala tillbaka alla skulder så skulle det inte finnas några pengar kvar ute i samhället och vi skulle ändå vara skyldiga bankerna pengar, i form av räntan på dessa lån. Hur hållbart låter det egentligen?

Låt oss säga att Du för dina nyss lånade 100 000 kr köper in lite grejer till ditt nystartade företag. I priset för varje dator, skrivare, bil, telefon eller annan ny pryl du köper finns någon annans skuld och ränta inbakad. Datoraffärens skulder finns med i priset, mellanhändernas, tillverkarens, underleverantörens, plasttillverkarens, gruvbolagets, gruvarbetarens och även transportföretagens. Alla har de gjort samma enkla investeringar som Du just gjort och alla betalar de ränta. Men det tar inte stopp vid att Du i slutänden får betala mer för varan än vad den egentligen är värd, nej hela systemet som bygger på en gigantisk obetalbar skuld leder till att alla också får jobba mer än vad som egentligen skulle behövas och att kraven på snabb avkastning hela tiden ökar. Detta är kärnan i tillväxten och utarmningen av Jorden.

Men visst kan man bli fri. Du kanske tänker ”shit, det där vill jag inte vara en del av” och säljer ditt företag. Du får bra betalt och kan betala din skuld. Tyvärr har ditt företag ökat i värde och köparen blir tvungen att ta ett lån på 200 000 – en större skuld har skapats. Dessutom är du ju fortfarande tvungen att köpa mat, kläder, betala hyra o.s.v. Du måste fortfarande jobba för att betala någon annans skuld. Men visst; om du inte vill leva som en eremit så har du i alla fall gjort vad du kan för att inte delta alltför aktivt i räntecirkusen.

Det bästa alternativet hade kanske varit om du inte tog lånet i första rummet och försökte driva ditt lilla företag utifrån den långsamt växande modellen istället för rivstartsvarianten. För var sig du tror det eller ej så var det just samhällets och räntesystemet som skapat detta krav på en snabb start med stor förräntning. Om vi företagare såg oss själva mer som trädgårdsmästare istället för kanonkungskapitalister skulle mycket vara vunnet tror jag. Om den egna kreativiteten var fröet vi sådde och de investerade tiden var näring och markbearbetning. Om vi försökte efterlikna odlarnas goda tålamod och orkade vänta ända till hösten på att få skörda… Ja då kanske vi inte behövde lån överhuvudtaget. En duktig odlare vet också att varje plats har sina begränsningar och unika möjligheter. Trädgårdsmästaren vet att man inte kan odla fikon i norra Dalarna, i alla fall inte utan ett riktigt bra växthus – ett orangeri. Och ska han ha råd med ett sånt måste han först ha sålt en väldans massa morötter (eller så kanske han kan bygga av återvunnet material).
En trädgårdsmästare kan börja med en påse frön för 10 kr (och den summan kan han låna av morsan) och under en livstid förvandla detta till en prunkande skönhetsupplevelse som tjänar och gagnar omgivningen såväl som honom själv. Naturens eget förräntningssystem är den enda verkliga värdeökning som finns och som vi kan räkna på.


Mvh:
Johannes


Litteratur:
Pengar, ett miljöproblem - Göran Hjort & Johan Sandwall
Varför Ränta - Johan F. Kjellén, Johan Sandwall & Görna Hjort

Att förlora markkontakten.

I den grekiska mytologin hade Moder Jord en son som hette Antaeus. Han var en oövervinnlig brottare. För varje gång han kastades till marken fick han ny kraft. Hercules, Hellas störste hjälte, lyckades emellertid lista ut Antaeus hemlighet och höll honom högt upp i luften så att han hamnade så långt bort som möjligt från sin moder som gav honom styrka.
Hercules (eller Herakles som vi kanske känner honom bäst som) var en halvgud då han var son till Zeus och en dödlig kvinna. Han hade tydlig kontakt med den härskande aspekten i den mänskliga naturen och att besegra Jordens son visar tydligt på att han var en tidig civilisationist . Men som alltid så går det illa för den som sätter sig upp mot Jorden: Hercules dör till slut förgiftad av en centaurs blod. Kanske var det ödets ironi som gjorde att det var just en centaur som fick människornas störste hjälte på fall; Nessos, som centauren hette, var ju en varelse som aldrig hade glömt att han till största delen fortfarande var vild – förbunden med Jorden.
Hercules styrka var en domderande energi. Det är samma styrka som än idag genomströmmar vår mänskliga civilisation, som enbart kan användas i ett härskande – aldrig tjänande – syfte. Det är en kraft vi bör vara mycket försiktiga med.


Mvh:
Johannes