Monday, April 28, 2008

Städerna ger världen cancer

Städerna, världens metropoler, New York, Stockholm, Arvika har alla en sak gemensamt; de är Jordens cancer. Det omkringliggande landskapet förser dem med allt de behöver för att leva och själva växer de hela tiden i omfattning och gör behovet av en högavkastande landsbygd större och större för varje dag som går.
Olja, ved, säd och matvaror; allt stuvas in i lastbilar och skeppas in till centrum. Staden tjänar nämligen stora pengar på att omvandla fina råvaror till mindre fina produkter och sälja det dyrare. Ja, det är faktiskt det som är en stad - sett ur en sträng ekonomisk synvinkel.
I staden omvandlas allting. Oljan och veden blir till aska och co2 som sprids för vinden, säden och matvarorna har snart hamnat i reningsverket. Både koldioxiden och rötslammet kommer strax också tillbaka till landsbygden, co2'n eftersom den rör sig med vindarna och rötslammet eftersom politikerna inne i staden har svårt att bli av med detta ganska giftiga avfall (som innehåller bl.a. bly, kvicksilver och kadmium).
Processen när ordnad energi (som t.ex. ett vedträ) omvandlas till kaos (co2 i vinden) benämns inom fysiken som entropi. Det är en helt vardaglig, universal process som sker hela tiden runt omkring oss; gamla stubbar som ruttnar, stjärnorna som brinner upp, varelser som dör och bryts ned. Inget konstigt. Problemet nu är att graden av entropi inom många områden är större än graden av återbildande. Våra städer suger in väldiga mängder undervärderad, ordnad energi från periferin och exporterar tillbaka entropi.

Kol, gas och olja är allt från början solljus (solljus är kaos, alltså entropi) som växterna lyckats binda och ordna som molekyler. När sen växterna har dött har de under tryck nere i Jordens kamrar bildat en ännu högre form av ordnad energi; just de tidigare nämnda fossila bränslena. Våra metropoler omvandlar just nu, på en grisblink, all denna väldiga energi till entropi. Och inte nog med det; vi använder också denna energi till att öka all annan avkastning från skog och mark så att vi får ännu mer energi att tillgå.
Priset blir emellertid högt. Växthuseffekten ska jag inte gå in på idag. Alla känner redan till den och vet tillräckligt om den för att fatta att den hänger samman med entropi-processen. Men det finns andra problem: Våra åkrar förvandlas gradvis från bördiga jordar, fulla av näringsämnen till substrat vars enda funktion snart är att hålla fast det groende sädeskornet vid marken medans vi öser på med konstgödning och bekämpningsmedel (produkter som också är framställda av de fossila bränslena). Haven börjar tömmas; vi tvingas odla fisk till ständigt ökande energikostnader. Ja så här skulle jag kunna fortsätta...

Lösningen? Enkel!

Bo inte i staden. Bo på landet. Odla din egen mat. Skapa ett slutet system där den mat du får fram stannar i ditt närområde och återvandlas till näring som du kan ge tillbaka till den Jord du från början fick den av.

Mvh:
Johannes von Präktig Söderqvist


Kolla upp:
Alf Hornborg - "The Power of the Machine"

Tuesday, April 08, 2008

Harald Holmberg - människan och Skogen

Harald Holmberg är en skogsägare i Västernorrland som inte får lov att styckavverka sin skog. Styckavverkning är, för er som inte är familiära med begreppet, när man tar ut endast de träd som är mogna ur Skogen istället för att kalhugga. Skogs-"vård"-styrelsen lägger sig i och säger att "så får man inte göra". Anledningen härtill sägs vara att avkastningen blir för liten. Att all senare forskning pekar på att styckavverkning ger STÖRRE avkastning verkar man inte bry sig om. Däremot kan man ansöka om att göra sin Skog till ett statligt kontrollerat skyddsområde, men när det blivit det får man inte ens ta ut en pinne ur Skogen längre. Inga mellanting finns.

Nej fy fan, jag blir så trött. Personligen har jag ingenting emot att man får lite avkastning från sin Skog, så extrem är jag inte, men det är skillnad på att hugga träd och att hugga hela Skogar.
Nåväl Harald är en hjälte och förtjänar att omnämnas.

Här tänker jag nu ge lite rent praktiska råd för civil olydnad - det vill säga styckavverkning - till alla skogsägare.
Lagen lyder att i en bra Skog skiner Solen på toppen av trädet men inte på roten. Om marken nås av Solens strålar så torkar den ut; mossa och undervegetation blir lidande. En undertryckt liten gran som står under några större träd kommer inte att göra ett ryck och växa till sig något nämnvärt om du hugger de större. Det lilla trädet har redan anpassat sig till ett undertryckt växtsätt och förblir ganska smalt och litet. Tar du bort de stora träden kommer också marken, som sagt, nås av Solen och torka ut; Jorden blir hård, hallon och sly tar över och du får tre gånger så mycket mer arbete med röjning. Nej ta ut det lilla trädet, det blir en bra gärdsgårdsstör (en liten undertyckt gran som växt under andra granar kan vara flera hundra år även om det bara ser ut som 10-20 år och har det hårdaste granvirket som finns; det blir alltså en perfekt stör).

Nåväl granstörar ger inget klirr i kassan, hur gör man när man ska styckavverka lite större träd? Jo, när en lämplig mängd träd nått ungefär 11 tums omkrets i brösthöjd är den lämpligaste tiden. Det blir rejäla stock. Men se till att spara så att Du får en bra skuggning av marken under.
Kör för allt i världen inte in med traktor, eller ännu värre, skördarde i Skogen. Jag har själv alldeles nyligen blivit påmind om de skador som detta skapar. En skogsägare här i närheten som har mark intill mig körde in med skördare för att gallra ut barkborreangripet virke. Den tunga maskinen körde sönder rötterna på de träd som skulle stå kvar och inom ett par månader hade han fler rotvältor - med påföljande och större barkborreangrepp - än innan. Dessutom ser det ju för jävligt ut i Skogen nu.
Om du inte har tillgång till häst (vilket är det billigaste och bästa alternativet på alla sätt) så finns det idag fyrhjulingar som är starka nog att dra ut virket åt dig.

Att hugga träd då och då är mänsklig överlevnad, att hugga hela Skogar är tecknet på en sjuk kultur.

Mvh:
Johannes von Olydig Söderqvist