Städerna ger världen cancer
Städerna, världens metropoler, New York, Stockholm, Arvika har alla en sak gemensamt; de är Jordens cancer. Det omkringliggande landskapet förser dem med allt de behöver för att leva och själva växer de hela tiden i omfattning och gör behovet av en högavkastande landsbygd större och större för varje dag som går.
Olja, ved, säd och matvaror; allt stuvas in i lastbilar och skeppas in till centrum. Staden tjänar nämligen stora pengar på att omvandla fina råvaror till mindre fina produkter och sälja det dyrare. Ja, det är faktiskt det som är en stad - sett ur en sträng ekonomisk synvinkel.
I staden omvandlas allting. Oljan och veden blir till aska och co2 som sprids för vinden, säden och matvarorna har snart hamnat i reningsverket. Både koldioxiden och rötslammet kommer strax också tillbaka till landsbygden, co2'n eftersom den rör sig med vindarna och rötslammet eftersom politikerna inne i staden har svårt att bli av med detta ganska giftiga avfall (som innehåller bl.a. bly, kvicksilver och kadmium).
Processen när ordnad energi (som t.ex. ett vedträ) omvandlas till kaos (co2 i vinden) benämns inom fysiken som entropi. Det är en helt vardaglig, universal process som sker hela tiden runt omkring oss; gamla stubbar som ruttnar, stjärnorna som brinner upp, varelser som dör och bryts ned. Inget konstigt. Problemet nu är att graden av entropi inom många områden är större än graden av återbildande. Våra städer suger in väldiga mängder undervärderad, ordnad energi från periferin och exporterar tillbaka entropi.
Kol, gas och olja är allt från början solljus (solljus är kaos, alltså entropi) som växterna lyckats binda och ordna som molekyler. När sen växterna har dött har de under tryck nere i Jordens kamrar bildat en ännu högre form av ordnad energi; just de tidigare nämnda fossila bränslena. Våra metropoler omvandlar just nu, på en grisblink, all denna väldiga energi till entropi. Och inte nog med det; vi använder också denna energi till att öka all annan avkastning från skog och mark så att vi får ännu mer energi att tillgå.
Priset blir emellertid högt. Växthuseffekten ska jag inte gå in på idag. Alla känner redan till den och vet tillräckligt om den för att fatta att den hänger samman med entropi-processen. Men det finns andra problem: Våra åkrar förvandlas gradvis från bördiga jordar, fulla av näringsämnen till substrat vars enda funktion snart är att hålla fast det groende sädeskornet vid marken medans vi öser på med konstgödning och bekämpningsmedel (produkter som också är framställda av de fossila bränslena). Haven börjar tömmas; vi tvingas odla fisk till ständigt ökande energikostnader. Ja så här skulle jag kunna fortsätta...
Lösningen? Enkel!
Bo inte i staden. Bo på landet. Odla din egen mat. Skapa ett slutet system där den mat du får fram stannar i ditt närområde och återvandlas till näring som du kan ge tillbaka till den Jord du från början fick den av.
Mvh:
Johannes von Präktig Söderqvist
Kolla upp:
Alf Hornborg - "The Power of the Machine"