Skydda Skogen - upprop

Vi har i dagsläget närmare 2000 hotade arter i vårt svenska landbaserade ekosystem. I princip alla dessa arter är beroende av äldre skogar för sin överlevnad. Skogen är emellertid en av vårt lands mest lukrativa industrier och därför har regering och näringsliv sedan länge ett tätt samarbete på detta område - ett samarbete som hela tiden syftar till större och större naturuttag.
Föreningen Skydda Skogen har därför startat detta vetenskapligt välunderbyggda upprop för att hejda den negativa trenden. Skriv på du också, det är bara att gå in på nedanstående länk:

http://skyddaskogen.se/upprop/

Mvh:
Johannes

SKOGSBOLAGEN LJUGER OM SIN KLIMATPÅVERKAN

Skogsindustrin, med Marie S Arwidson i spetsen, har den senaste tiden lagt stor möda på att föra ut sitt argument om att deras verksamhet är klimatsmart. Detta är rent nonsens: En skog är en kolsänka (den binder koldioxid och lagar den som kol) medan ett hygge är en så kallad kolkälla (som avger koldioxid till atmosfären).
I rapporter som lades fram vid den internationella vetenskapliga klimatkonferensen i Köpenhamn i mars detta år pekades på risken för en global temperaturökning på 5-6 grader under den närmaste delen av 2000-talet. Vid en sådan temperaturökning kan man, enligt forskarna fråga sig om mänsklig överlevnad överhuvudtaget är möjlig. Det länder inte bolagen någon heder att dribbla runt med tramsargument i en så allvarlig fråga som klimatet – de ger här prov på en makalös ansvarslöshet.

Industrins argument bygger alltså på att deras produkter, såväl som deras uppväxande granplantager, utgör kolsänkor. Hur kan deras produkter i form av toalettpapper, direktreklam och kartonger kring tandkrämstuber gälla som kolsänkor? Nej inte ens våra moderna hus står idag tillräckligt länge för att fungera som den koldioxidfördämmning industrin med dollartecken i ögonen yrar om – och de fungerar definitivt inte som jämförelse med en gammal orörd skog som kan ha lagrat in kol under tusentals år.
Går man in i ett skogsekosystem och kalhugger medför det att stora mängder koldioxid frigörs, det är ett faktum man inte kan ta sig runt. Utöver detta tillkommer att markskador (hyggesberedning, körskador mm) driver på koldioxidproduktionen. Ska man vara ärlig så är det ingen idag som vet om en granplantage någonsin kan klimatkompensera för en nedhuggen gammelskog, det finns inga fakta tillgängliga som tyder på det. Vad vi däremot vet är att den lövskog som först etablerar sig på ett hygge - och som skogsbolagen helst vill gallra bort - har en förmåga att snabbare binda upp koldioxid än granplantorna. Alltså verkar det även som om granplantageargumentet faller.

Låt oss inte göra oss några illusioner av storfinansen bara för att den bär svensk flagg. Vår skogsindustri sitter i sällskap med andra mångmiljardindustrier som Monsanto, UniLever och Exxon Mobil; och det är väl ingen som tror dessa marknadsgiganter om något annat än att de gör det som krävs för att maximera sina vinster. Varför skulle våra svenska miljardindustrier skilja sig från dem? Faktum är att om de inte fungerade - och alltid har fungerat - precis lika hjärtlöst och hårdrationellt som alla andra storbolag så skulle de idag inte vara just STOR-bolag.

//Johannes

SKOGEN BORDE FRIDLYSAS

Skogen är vårt värmländska ekosystem och den är starkt hotad. Om man läser på lite kring vad riktig skog är så börjar man snabbt förstå att det inte finns mycket kvar av den - nästan inget alls.
Precis som man kan betrakta en myrstack som ett dynamiskt samhälle så bör man betrakta enskilda gamla skogar som samhällen, där livet i ovan, på och under marken är intimt sammanlänkat med att träden står kvar. När skogen kalavverkas försvinner livsmiljön för en mängd hotade arter för att inte komma tillbaka mer – något som de senaste 60 åren av kalhyggesbruk har ställt utom allt rimligt tvivel.
Ett kalhygge släpper också ut väldiga mängder koldioxid som fram till avverkning legat bundet som kol i marken. Detta gör skogsbolagen till dubbla miljöförstörare eftersom all denna koldioxid späder på växthuseffekten. I värsta fall bestämmer sig bolaget även för att markbereda hygget varpå ännu mer växthusgaser frigörs.
FSC-certifieringen, skogsbrukets motsvarighet till KRAV, fungerar i princip inte alls och är inte att lita på eftersom man kan gå ut på nästan vilket hygge som helst och finna regelöverträdelser. När skogen väl är huggen kan det ibland vara svårt att bevisa att skogen haft höga naturvärden eftersom flertalet värdefulla lavar, mossor och svampar sopats bort. Skadan är då redan oåterkallelig. Ger man sig ut i en äldre skog som är snitslad och snart är på väg att huggas, för att leta signalarter - det vill säga arter som signalerar höga naturvärden - då lär man sig ganska snart att bolagen hugger även om det finns många fynd av signal- eller t.o.m. rödlistade arter i skogen. De skiter i det!
Vår nuvarande regering tycker att fredande av skog ska ske på frivillig basis och att skogsbolagen själva skall få sköta urvalet av skyddsvärda skogar. Denna miljardindustri verkar dock aldrig någonsin ha genomfört reformer som innebär förlorade kortsiktiga inkomster frivilligt. I ärlighetens namn har vi bara två alternativ i den här frågan och det är att antingen fortsätta hugga så att vårt ekosystem får irreparabla skador eller att låta bli. Ibland är inte åtgärden som skiljer den dåliga handlingen från den rätta mer komplicerad än att man helt enkelt låter bli att utföra den dåliga. Om vi börjar spara de få skogar med höga naturvärden som idag finns kvar kan kanske vårt inhemska ekosystem fortfarande har en chans till återhämtning.


Mvh:
Johannes Söderqvist, Brunskog

-Publicerad i Värmlands Folkblad 2009-09-15

Skogsindustrin driter i småskogsägare och allmänheten

Skogsindustrins retorik har hela tiden en underton av medlidande med skogsägare och arbetare landet över, men jag är faktiskt mycket tveksam. Slaget i medierna utkämpas med klassisk vi mot dem taktik (skogsindustrin mot de s.k. trädkramarna) där det gäller för industrin att med skenbart sakliga argument vinna över så många som möjligt på sin sida. Låt mig därför poängtera: Industrin står inte på någons sida – ingen mer än sin pennings. Det ses faktiskt som direkt felaktigt om en företagsledare inte sätter vinsten i första rummet. Personligen tjänar jag inte ett öre på att delta i skogsdebatten. Däremot kostar det mig mycket tid vilken jag, som frilansande artist med mycket låg årsinkomst, skulle kunna lägga på något helt annat. Man får också vara beredd att ta en hel del skit!

Under de 60 år som Mats Sigvant (vd för Weda Skog som skrev en elak artikel i bl.a. Dalademokraten) refererar till då kalhyggesbruk varit norm har mer än två tredjedelar av skogsarbetarna fått gå från sina jobb, småbönderna har lämnat sina hemman, gårdar har styckats av, maskinförarna har blivit privata småföretag som måste jobba dygnet runt för att få det att gå ihop, industrin har utvidgat (både ägandet och uttaget) och dess ägare har tjänat pengar – en väldig massa pengar.

Man talar alltid i debatten om Sveriges skogar, Sveriges industri, vad som är bra respektive dåligt för Sverige: som om du och jag fick en massa extra slantar i fickan när man högg en skog i Gällivare eller på Gravberget, så är det naturligtvis inte. Homogena enheter av det här slaget - nationer - existerar inte i verkligheten. Nej, vad man istället, i ärlighetens namn borde tala om är vad som är kortsiktigt bra respektive dåligt för den verkliga och högst påtagliga enheten industrin och dess ägare.
Om man ska tala om Sverige som en helhet skulle man svårligen kunna tillbakavisa att ett naturnära skogsbruk skulle ge mer jobb och, kanske inte miljoner men i alla fall lite mer pengar till många fler. Om folkförsörjning var det verkliga målet skulle det knappast se ut som det gör idag.

Turismen bidrar idag till en större del av Sveriges BNP än det inhemska skogsbruket och det är bara dumt att tro att denna ström av turister skulle fortsätta att komma om vi inte hade vår Svenska natur. Även om man bara åker hit för att plaska i Sunnes vattenpark så spelar själva resan, utsikten, ja kontexten en stor roll. Det finns vattenparker även i Danmark – men inte utsikten över Fryken med sina skogsbeklädda kanter. Varför talas det så sällan om dessa pengar som turistnäringen omsätter? Jo, denna industri är nämligen ägd av oss alla som på något sätt jobbar inom den, det finns inga enskilda stora ägare som kan bli vrålrika.

De kalhyggen, eller täta ungskogar och plantageskogar som Sigvant talar om är säkert högproducerande (när det gäller fiber), men där finns nästan inga lavar, mossor, svampar, blåsippor, grodor, hackspettar, insekter, maskar, ugglor, örnar o.s.v. Massaveden är i stort sett oanvändbar till allt utom just som fiber. Skogslandet Sverige importerar redan byggnads- och möbelvirke eftersom vårt inhemska är alltför dåligt.

Men låt oss en gång för alla reda ut varför storindustrin inte vill ha ett naturnära skogsbruk; denna skogsbruksmodell är nämligen mest lönsam om man är en mindre skogsägare av den gamla sorten (i folkmun kallad bonde). Med denna modell kanske den lille skogsägaren skulle kunna få ut en ansenlig summa pengar då och då hela livet, istället för en större summa vid ett enda tillfälle vart hundrade år, med efterföljande dyra kostnader för plantering och röjning.
Marknaden har en enda lojalitet; pengarna. Vem tror att om tio år - när vi knappt har någon skog kvar att avverka här i Sverige - Sigvant och hans anhang kommer att fortsätta avlöna arbetslösa f.d. skogsarbetare av ren välvilja?

Skriv och klaga:
mats.sigvant@wedaskog.se

Skogsindustrin är lögnare!

Här är en länk till en bra debattartikel från den ideella föreningen Skydda Skogen.

http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Hyggesbruk-ar-inte-gangbart-for-klimatet-090505.aspx

I artikeln nämns att det tar ca: 30 år "innan koldioxidutsläppen från" [ett hygge] "kompenseras av upptaget av koldioxid i de uppväxande nya träden." Värt att tillägga är då också att industrin just nu håller på att ta fram snabbväxande gran som bara tar 40 år på sig för att bli avverkningsmogen, så i framtiden kommer - om industrin får som den vill - en gran bara kunna fungera som kolsänka i tio år innan den ska avverkas. Jämför detta med hur det varit tidigare då ett träd kunde stå i 200 - 1000 år innan det blåste omkull och långsamt, genom föruttningsprocessen började avge co2.

Mvh:
Johannes


Värt att kolla upp: http://skyddaskogen.se/

Riktigt jävla ddown-shifting, det är vad vi behöver!

Jag är för ett stillsammare liv. Ett med värdighet, närmare ursprunget; utan ågren över vart min el kommer ifrån, hur min mat har producerats och hur mina kläder tillverkats. Ett liv där mitt främsta syfte som individ inte är att hålla tillväxten igång för dess egen skull. Ett liv generationer bort från det liv vi lever idag. Jag vill inte ha någon uranbrytning i norrland – hur många tillfälliga arbetstillfällen det än kan ge. Jag vill kunna fortsätta att gå ut i gammelskogar. Jag vill köpa mat från min by och inte så kallat närproducerat som har sitt ursprung 25 mil härifrån. Jag skulle vilja vara en sån som vill skaffa barn, som tror på det, som ser någon mening med det. Nu är det inte så.

Som vi lever idag, lever vi knappt, men vi är ändå beredda att gå till ett jobb, betala skatt och konsumera för att upprätthålla just det systemet som bedövar och bedrövar oss så. Man vill ju ha en fungerande sjukvård… Så att man kan leva länge… Så att man kan hålla sig vid liv länge! Att leva och att överleva – det är skillnad!

En ny depraverad, porrberoende, osocial, trippsökande generation växer upp och ska snart börja ta över. Den första generationen som inte längre har någon äldre släkting vilken vuxit upp som statare, torpare, old-school-fabriksarbetare. Ni vet att jag som är 33 år har mer gemensamt med er som är 50, 60, 70 år än generationerna efter mig. Dem känner jag inte. Förstår inte vilka de är. Den sista tråden till Fattigsverige är klippt och symptomatiskt nog kan man ana en ny sorts svält och fattigdom runt hörnet.

Fatta att vi har alla medel för att idag avskaffa fattigdom och ojämlikhet; för att skapa ett samhällsystem som lever i samklang med vår omgivning. För första gången i historien. Det enda vi egentligen behöver ge upp är själva tanken på att härska och vår fanatiskt inbitna tro på att pengar och saker ska göra oss lyckliga. Vi har åkt det tåget sen vi blev bofasta jordbrukare, det funkar inte. Experimentet materialsim har visat sig vara fåfängt och dumt. Bevisningen är överväldigande.

Ja, jag fattar att det är väldigt få som håller med mig; att vi som vill ha tillbaka mer kroppsarbete, som vill ha mindre pengar och ett eventuellt kortare men lyckligare liv är i minoritet – och att de flesta inte ens tror att vi verkligen tycker så. Jag skiter i det! Jag företräder inget parti, har inga röster eller någon karriär att förlora. Men kanske, bara kanske, finns det ett intresse av att veta att vi finns, även om vi är få.

Mvh:
Johannes Söderqvist