Vem vill jag vara?
Ofta ursäktas människor som utfört förfärliga handlingar (t.ex. soldater) med att "de var tvugna för att själva överleva". Enligt samma princip behåller slakteri- och pälsbranschens chefer och anställda sitt anseende trots de vidriga övergrepp de utför – ”Man får väl vara glad att man har ett jobb.” Det ser likadant ut överallt, i skogsindustrin, vapenindustrin, oljeindustrin… ”Systemet ser nu ut så här och det finns inget jag kan göra åt det i alla fall.”
Ärligt talat så ifrågasätter jag inte deras vilja och val att utföra de hemska dåden och överleva eller för att behålla jobbet. Alla fattar sina beslut utefter eget gottfinnande och jag har ingen rätt att döma dem. Men jag vet att jag inte skulle vilja överleva efter att ha varit t.ex. lägerkommendant i Auschwitz. På samma sätt vet jag att jag inte skulle vara ”glad” åt ett jobb i en skogsmaskin, på ett slakteri eller på vår stora värmländska vapenfabrik i Karlskoga. Jag skulle vägra ta jobbet i första rummet. Men nog om mig nu, hur jäkla bra jag än är.
Vem vill jag vara?
Vill jag vara den som tänker med plånboken istället för med hjärtat och på miljön? Vill jag vara den som ser på när barn dör? Vill jag tyst knyta handen i fickan när de fäller all Skog runt omkring mig?Ärligt talat så spelar det ingen roll hur stor påverkan du har på övriga världen med dina egna små val, det som spelar roll är att du kan fortsätta digga dig själv och tycka att du är en schysst prisse med de val du gör. Vill du leva med att ha monterat ihop mördarmaskinen Carl Gustaf? Är du helt säker på att du inte kommer ångra det när du ligger på din dödsbädd; när livets alla futtigheter inte längre spelar någon roll och du bara bryr dig om det spår du lämnat efter dig? Det som spelar någon roll är vad Du tycker om dig! Kalhyggen eller äppelträdgård? Kanoner eller fadderbarn? Kallt eller varmt? Hårt eller mjukt? Trevlig person - otrevlig person?
Det rätta är evigt: ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut
Så kan du det rätta dock vilja.
- E. Tegnér 1808
Mvh:
Johannes
posted by Johannes @ 1:27 AM
3 Comments
3 Comments:
Mycket viktig fråga som jag tror många glömmer bort eller väljer att inte svara på. Samtidigt är det en svår uppgift att svara på med all lobbying som sker via media. Jag tycker det är svårt att inte förföras av vad andra vill, och tro att det är det jag vill också.
Är inte det värsta med människan att hon lämnar så förfärligt djupa spår efter sig? Åtminstone på det konkreta planet. Det bästa vore väl om vi försvann tyst och omärkligt som växter och djur utan några åthävor, "jag vill vandra, ensam, utan spår" som Pär Lagerkvist skaldat.
Vi lever i en tid av omedelbar behovstillfredsställelse. Och det kostar för Moder Jord! Vi kanske måste börja tänka över våra val och VE OCH FASA! offra något för att göra världen bättre! Nästa strof i tegnérdikten lyder:
Och viljan som stängdes i lågande bröst
tar mandom lik Gud och blir handling.
Det rätta får armar,det sanna får röst,
och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
de stiga som stjärnor ur Lethe opp.
Sonja
Fredrik (är det Freddan?): Jo visst fan är det svårt! Bland det svåraste som finns kanske.
Men frågan är om man behöver göra det så besvärligt för sig så att man gruvar sig över situationer där man inte riktigt vet vad man känner och tycker? Det måste finnas hundratals uppenbara situationer där Du vet vad du - inför dig själv - borde göra. Tycker du om dig själv bäst när du har ätit på Mc Donalds för att du var slö, eller den gånge du peppade dig själv och lagade riktig mat hemma? Tycker du om dig själv bäst när du tog bilen 700 meter till affären eller när du bestämmer dig för att gå? Tycker du om dig själv bäst när du investerat dina pengar i ett vapenföretag eller skaffat ett fadderbarn? Det är de enkla situationerna jag är ute efter, de val där vi redan enkelt KAN göra rätt.
Att döma sig själv för att man inte är säker låter väl ganska sadomachokistiskt, eller? Är man inte säker är man ju inte det.
Sonja (som jag är ganska säker på att jag känner):
Jo, jag är helt på din sida, men just här var inte poängen att vi skulle offra något utan snarare tvärsom: Om vi gör "rätt" blir vi bättre människor och då mår vi (och för det mesta även vår omgivning) bättre.
Istället för att offra något så slutar man, genom att enkelt bara göra sånt som känns schysst, med ett självdestruktivt beteende som paralyserar och får oss att känna oss värdelösa.
Vi är inte förvisade ur Paradiset! Vi kan välja att leva i det i varje steg vi tar - men det är just stegets rikting som är så viktigt.
Tack för era tankar:
J.
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home