Sunday, May 24, 2009

Hednisk tro.

Jag fortsätter att få frågor om min ”hedniska” tro. Hur den manifesteras, om jag ber, om jag på allvar tror att Tor åker i åskan o.s.v. Hur ska man förklara egentligen?

Allting sitter ihop och är besjälat! När jag går till komposten med skulorna så är det religiöst, när jag äter, när ängen växer, när vinden susar… Just därför blir det absurt att kalla det för religion. Judarna, muslimerna och de kristna har religioner – jag tror inte att jag har det. Även ordet tro är lite vilseledande då detta ju brukar avse en tro på något specifikt och inte på allt. Likadant är det med begreppet andlighet som också det skapar en viss känsla av att det finns andliga och icke andliga delar av verkligheten. Allt är andligt: Verkligheten är andlig, andligheten är verklig och därför kan man lika gärna bara kalla det för Världen.
Det bästa ord jag har hittat är ”världsuppfattning”. Min världsuppfattning säger mig att ingenting är separerat från något annat, att allt hänger ihop och samfällt rör på sig och att detta allt har en ande – ett egenvärde.
Jag har använt ordet hedning ganska mycket förut då det gav en ganska bra beskrivning: En person som bebor landet och anser sig stå i förbund/ha kontakt med de Makter som också lever där. Typ. Nu använder jag även detta begrepp mindre och mindre då det för med sig en väldig massa förklarande hela tiden: ”Nej jag tror inte på vikingagudar med hornhjälmar”, ”Nej, jag offrar inte hästar och hänger dem i träden”.

Så här följer ett litet utdrag ur mitt ”hedniska” liv just nu:

MAJ

Nu är det dags att så majs (ute eller inne beror på klimat; det får inte vara risk för nattfrost om man ska så ute).
Purjon som jag försådde i mars ska planteras ut.
Potatisen ska i backen.
Löken och morötterna ska sättas ut/sås.
Squash-, pumpa- och gurkplantorna som jag försått ska börja avhärdas.
Mangold ska sås.
Svarta vinbärsblad ska skördas nu medan de ännu är fulla av smakämnen. Jästrikerns vicken god saft det blir.
O.s.v….
Detta är min ”hedniska tro” och det enda som skiljer den från yrket odlare är kanske att jag talar med fröna och ser på dem som individer – likvärdiga min egen. Jorden och de Makter som bor i Henne är mina vänner – hoppas jag – och jag skulle aldrig få för mig att dumpa sån skit som t.ex. Blåkorn eller annat gift på Henne.

Utöver odlandet hälsar jag som vanligt på Sol och Jord varje morgon – eller regnet om vädret är på det humöret. Jag talar med gräsmattan när jag klipper den (tillika gräsklipparen). Om middagen blir bra så får den beröm. Om skåpsluckan slår mig i huvudet får den skäll – vilket kan vara dumt gjort av mig eftersom den antagligen hade någonting att berätta och bara försökte få min uppmärksamhet.

Hoppas detta besvarar några frågor och att ingen gör som jag utan hittar sin egen stig.

Mvh:
J.

Labels: , , , , , , , , , ,

6 Comments:

At 3:43 AM , Anonymous Anonymous said...

En härlig filosofi som fler helt klart borde frammana i sin vardag. Respekten för allt levande är en dygd.

/Basti

 
At 3:50 AM , Blogger Johannes said...

Tackar för de orden min Vän.

/j.

 
At 7:20 AM , Anonymous gunvor said...

saft på svarta vinbärsblad - hur??
Gunvor

 
At 9:51 PM , Blogger Mellanmigochgud said...

Helt klart ett underbart levnadssätt. Det handlar ju om att vara här och nu tycker jag, att vi alla är besjälade och vi är inte separerade egentligen. Andlighet är ett stort ord. Det viktigaste enligt mig är just att man vågara vara här och nu och vara sann.
Din blogg är mycket intressant.
Ha en bra dag!

 
At 12:48 AM , Blogger Johannes said...

SAFT PÅ SVARTAVINBÄRSBLAD:
4 liter blad, 2 l. vatten, 2-4 kg socker (beroende på hur söt du vill ha den), 3-4 citroner (krav), några tsk citronsyra.

Varva blad, citronskivor och syra i en bunke. Koka sockerlag på vattnet och sockret och häll detta över bladen i bunken. Låt stå övertäckt och svalt i tre dygn. Sila ifrån.

 
At 1:20 AM , Blogger Johannes said...

Mellanmigochgud:

Tack för din kommentar, den var fin.

Du har en rätt så intressant blog själv måste jag säga. Jag håller inte med idg i allt du skriver där, men jag tror vi har det viktigaste gemensamt: Att knepet här i livet inte är att finna den "rätta" uppfattningen eller tron och tvinga den på alla andra. Knepet är att kunna acceptera alla människors olika tro och uppfattningar.

Mvh:
J.

 

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home