Vårt sanna namn
Min älskade sambo sa en så otroligt smart grej häromdagen: "Vårt riktiga namn är inte det vi själva ger oss; det kommer att ges av de spår vi lämnar efter oss."
Om vi gör ett imaginärt hopp fram i tiden på låt oss säga 500 år, hur tror vi att vår tid och vi alla kommer att beskrivas i historieböckerna? Jo visst vi kan nästan bota cancer, vi har gått på månen, en del av världen har - åtminstone påstådd - demokrati och alla (d.v.s. en stor del av världens vita) kan gå in på affär'n och handla sig det den personen behöver. Kommer det att stå att det var under denna tid som människan äntligen "tog sig upp ur smutsen, utplånade ojämlikhet och orättvisa"? Kommer 1900-talets folk i framtiden att bära samma upplysningens namnskylt som vi själva så gärna poserar med?
Nja! Listan på de djupa sårspår vi kommer att lämna efter oss vare sig vi idag tar tag i våra problem eller ej kan göras hur lång som helst. Jag har ingen lust att tråka ut er med en massa exempel men kort sammanfattat: Det finns inte ett enda livsuppehållande system på Jorden idag som inte är hämmat eller på tillbakagång, luften och vattnen är smutsiga, deras ekosystem är störda; instrålningen från Solen är starkare än den borde vara, Skogarna och mycket av det växande har väldiga problem på grund av vår rovdrift, glaciärerna smälter och kommer lämna stora arealer utan grundvatten o.s.v., o.s.v., o.s.v., o.s.v..... Ser man sen på de mellanmänskliga relationerna och på de strukturer som våra samhällen vilar på och som vi (kanske) lämnar i arv till efterkommande generationer så är de en uppvisning i systemgrundad ojämlikhet och barbari i en aldrig tidigare skådad skala.
Nej, det är det enda vi inte kan ta ifrån våra efterlevande; rätten att ge oss det namn vi har förtjänat att bära intill nästa tideräknings ände.
Ska vi försöka döpa om oss, du och jag? Jag är på!
Mvh:
J.
Labels: andlighet, civilisationskritik, corporations, demokrati, kapitalism, kommersialisering
posted by Johannes @ 12:08 AM
6 Comments
6 Comments:
Om någon skulle intervjua mig om just min syn på människan så skulle nog "äcklig" hoppa fram som om jag led av Tourettes syndrom.
Jag och min sambo diskuterade kapitalismen så sent som i morse - det är ju kapitalismen som är roten till rovdriften. Vi (människan) spenderar nästan hela vår vakna tid till att jobba för att tjäna pengar till uppehället. Om vi inte jobbar blir vi utstötta och får svårt att klara oss i samhället. När vi jobbar håller vi ekorrhjulet snurrande. Våra egna LIV får vi sköta om lite vid sidan av, några timmar på kvällen, om och när vi orkar. Det otäcka är att INGEN kan sätta stopp för den här utvecklingen. Det sitter en kund någonstans som fordrar leverans, men ingen vet egentligen vem det är (det är ju vi, men vi kan ju inget göra). Inte ens världsledarna kan sätta stopp för ekorrhjulets hysteriska framfart,det har blivit helt självgående och vi som befinner oss i det kan inte göra annat än att bara tumla runt i centrifugeringen. Samtidigt sitter den äckliga mänskligheten hemma på kvällen och inbillar sig att lyckan består i att äga en platt-tv. Det är fan tragiskt :(
Hej och tack så mycket för din kommentar.
Låt mig bara först säga att jag håller med dig i stort. Kapitalet har ju alltid varit den största grogrunden till mellanmänskliga konflikter, förtryck etcetera. Men att det skulle vara enbart kapitalismen som leder till återvändsgrändens betongsugga det vet jag inte om jag kan hålla med om. Fråga Cubas folk vad de tycker om att leva under socialistiskt förtryck. Ärligt talat så diggar jag Cuba; de är det enda landet i världen som lever upp till FN's klimatmål, de har en blandekonomi o.s.v., o.s.v. MEN, man får inte säga vad man vill och tycker. Istället för att förtrycka folk någonstans i tredje världen, som vi gör, så förtycker de sitt eget folk.
JAg skulle så gärna vilja att folk bara släpptes FRIA. Nästan inga av oss i samhället är idioter; vi skulle kunna styra själva om bara våra samhällen blev mindre och lättöverskådliga.
Självklart kan vi göra något!
Oavsett vad man tycker om den här civilisationen som vi lever i så måste man erkänna att den är ett under av inventionsförmåga och teknisk förfining. Om en bråkdel av all denna kreativitet istället användes till något positivt skulle vi komma en bra bit på vägen redan där. Första steget på den resan är -tror jag- att ta ansvar för sig själv och börja göra det man vet att man egentligen vill.
Att skylla på den stora luddiga kapitalismen kan mycket väl vara det som gagnar just kapitalismen mest av allt. Det förlamar oss och förvandlar oss till passiva mottagare av dess budskap.
Tusen tack för ditt inlägg.
Mvh:
J.
Varsågod det var så lite så.
Det fanns en tid när människan var fri och se vart det ledde.
Det finns en delmänniskor som har tänkt till lite extra som klarar att vara fria, men hierarkibehovet är allt för djupt rotat för att det skulle fungera med total anarki i världen. För att samla sin flock kan man använda sig av tre saker -religion/hot, politik/makt och ett behov av att äga fina saker. "Du får det här fina,om du gör det här..."
Människan är långt ifrån en ljus och vacker skapelse,även om vi gärna vill tro det. Var och en har sin resa att göra och den tar olika lång tid.
Jag väljer att skylla allt på kapitalismen ;)
Hm... JAg avsåg nog aldrig total anarki på det viset utan tänkte mig mer något i stil med syndikalism; att man äger sitt eget arbete. Att arbeta på en fabrik som anställd är slaveri (därav J.S. Mill's uttryck: Löneslaveri): Alla behöver vi mat och husrum för överlevnaden och en slav får just detta av sin ägare; en anställd kan visserligen byta ägare, men behöver lik förbannat dennes pengar - för att själv kunna köpa mat och husrum.
Tänk då istället en värld utan länder och styren, där arbetarna själva äger sina egna jobb, ungefär som egenföretagare. Samägande - eller snarare oägande - har varit den gängse formen av resursförvaltande genom hela vår historia; det här med privat ägande är egentligen något ganska nytt. Under medeltiden var t.ex. Jorden guds egendom men som förvaltades av människorna. I Sverige så sent som under 1700-talet var det ett jädra hallå när kronan helt plötsligt ville ta ut skatt från Skogen. Vem kunde äga skogen??? Tanken var för de allra flesta helt ny.
Världen har alltid varit en allmänning utom den här allra sista perioden och måste återgå till det annars har vi ingen chans.
Inte heller "hierarkibehovet" tror jag något vidare på. Det finns inget som helst tecken på att människor inte skulle vara kapabla att själva fatta riktiga beslut över sina egna liv. De flesta människor är faktikst riktigt vettiga om de slipper befinna sig i denna ovettiga kontext som vårt samhälle av idag utgör.
Nästan ingen vill förstöra miljön, svälta ut fattigare människor, tvingas konkurrera ut andra människor på en hårdnande arbetsmarknad o.s.v. Den överväldigande majoriteten vill leva i fred och frihet, ha det lugnt och skönt. Det finns däremot en liten minoritet av människor som tjänar på att detta aldrig händer och en av denna grupps främsta triumfer är att de fått alla att tro att det inte finns något man kan göra; "det är inte lönt att försöka när alla andra ändå inte tycker som jag".
Sanningen är att vi är i majoritet - en alldeles överväldigande majoritet!
Mvh:
j.
Jag håller med dig i allt, utom hierakibehovet.
De flesta människor har ett stort behov av att tillhöra en flock med en stark,karismatisk ledare - det är därför det finns religioner, föreningar, grupper, gäng m.m.
Ett lite mindre antal att ett starkt behov av att ledra och mästra och det är de som samlar flocksökarna kring sig och som väljer ut dem som passar för ändamålet - för att inte få en svag flock.
Sedan finns det dem som klarar sig utan varken flock eller ledare, som inte kan fångas in och som tänker ett steg längre än den stora massan. Det är inte många, men blir lyckligtvis fler för varje generation.
Mja... Shit vad vi gaggar om detta du och jag. ;-)
Visst de flesta människor har ett flockbehov - för att inte säga alla - men det handlar nog mest om att det intre finns någon flock längre utan bara perverterade varianter av flockar. Det är sant som det sägs om vår kultur att folket behöver starka ledare, men då får vi för allt i världen inte glömma bort att det bara handlar om just vår kultur (och det destruktiva inflytande den haft på snart sagt hela världen). Det är lika sant att ett starkt folk inte behöver några ledare.
Om du och jag och några till hade en liten flock och jag försökte vara dess ledare så skulle väl ni andra antagligen skratta åt mig, låta mig hållas och sen ändåå göra som ni själva ville eller helt enkelt avsätta mig.
VAd jag är ute efter är att det funnits hundratals fler kulturer genom vår 200 000:åriga historia som verkar ha varit långt mycket mer fredssökande, jämställda och balanserade än de här sista millennierna av imperiebyggande. Dessutom: en stor del av förklaringen till vår arts framgångar har att göra med vår förmåga till just samarbete. Slaveri, krig och elände är faktiskt relativt nytt. Det finns fortfarande existerande naturfolk som inte har ett eget ord för krig!
Våra problem tror jag i många avseenden har att göra just med att klanen blivit krossad och den nya flocken är på tok för stor, oöverblickbar och osäker. Vårt inre vaknar varje dag upp till en verklighet baserad på osäkerhet och utanförskap.
I storsamhället beövs det att man samlar mycket makt på en plats om man vill kunna förändra något. Tyvärr är vårt system av just denna anledning så fruktansvärt lättkorrumperat då ju maktmänniskorna söker sig till maktansamlingarna vare sig denna ansamling är facistisk, socialdemokratisk eller miljöpartistisk. Själva storleken på vår samhällsmodell bär en stor del av skulden till att det ser ut som det gör.
Visst är vilden ädel, men kanske inte just på det sättet som vi krossade, andligt fattiga västerlänningar tänkte oss.
Tror jag:
J.
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home