Opinionsstyrning är grunden i demokratin

"Om sakernas tillstånd verkligen kunde förändras genom en så enkel handling som att rösta, då skulle denna handling genast förbjudas." Chomsky, förhoppningsvis någorlunda korrekt citerad ur mitt minne.

Tänk på't... Om Chomskys eget folk, det amerikanska, verkligen hade kunnat förändra sina liv genom att rösta, hur många miljoner hade då suttit fängslade i åratal för ett så trivialt brott som att inneha något gram marijuana? Hur många människor hade glatt sett på medan vatten och andra naturresurser av fundamentalt värde för den mänskliga organismen hade slunkit ur statlig ägo? Hur många människor hade verkligen strävat efter, vad som idag kommit att bli, ett av västvärldens sämsta sjukvårdssystem?

Vi behöver inte ens ta trippen över pölen för att hitta exempel på odemokratier; det räcker till på exempelfronten här hemma i Sverige också. Om svenskarna verkligen hade haft makten så länge som det påstås att vi haft den (jag räknar från 20-talet då kvinnor också, eller i alla fall till synes, blev människor), skulle vi då inte haft ett jämlikt samhälle idag? Skulle inte resurserna varit bättre fördelade - åtminstone inom landet - än de är idag? Hur många ville ha FRA-lagen? Upp med handen!
Lägg gärna märke till att jag här inte ens tar upp några direkta solidaritetsfrågor eftersom jag då eventuellt skulle tvingas in i en debatt om människans inneboende förmodade egoism kontra altruism. Lägg gärna märke till att jag bara tar upp exempel som direkt går att koppla till egennyttan: Den stora massan skulle väl vid det här laget ha sett till att gynna sig själv bättre - om de verkligen kunnat förändra något genom att rösta.

Naturligtvis kan vi påverka ett och annat genom vår lilla lapp i lådan, men man har på högre orter för länge sedan insett nyttan med att polarisera, snuttifiera och dra ner den offentliga debatten från de högre intellektuella höjderna och placera den på en arena där just makterna själva är de som bestämmer manegens bredd och underlag.
Det "stora odjuret", som Alexander Hamliton (USA:s första finansminister och den man vars ansikte pryder 10-dollarsedlarna) kallade Folket, måste hållas på plats. Om vi får rösta och tro att vi verkligen förändrar något så blir vi medgörligare. Kruxet blir bara att få oss att rösta som makten vill; att få oss att återkommande sluta upp bakom en eller annan kandidat ur den styrande klassen (eller dennes representant, personlige vän eller kollega) i val. Hur blå, röd eller naiv man än är så kan man väl inte blunda så hårt att man undgår att förstå att behovet av att kunna styra massans vilja måste finnas där i toppen av pyramiden - en byggnad i vars topp f.ö. inga politiker sitter utan främst individer med stort privat ägande.

För att åter citera Chomsky (denna gång helt korrekt ur en bok): "Insikten att opinionsstyrning är grunden för alla regeringar, från de mest despotiska till de friaste, sträcker sig åtminstone tillbaka till David Hume, men en reservation bör göras. Styrningen är långt viktigare i friare samhällen där lydnad inte kan upprätthållas med hjälp av piskan."
Mycket - tycker jag -tyder på att man från toppen av pyramiden varit medveten om detta behov ännu längre tillbaka i tiden, man hade bara andra sätt att hantera problemet på. I antikens Grekland löste man problemet genom att helt enkelt bara låta de redan nöjda rösta. Alltså fria män med tillgångar. De senaste 30 åren har vi själva mer och mer kommit att arbeta enligt romarnas bröd och skådespel-princip.

Det verkliga problemet för alla dem som styr och ställer, som vill sälja på oss en massa skit vi inte behöver, för de skadade stackarna i toppen (ja jag menar skadade på ett uppriktigt sätt) är att vi nog alla egentligen är nöjda med ganska lite - så länge vi inte utsätts för korruption; att vi alla nog är rätt hyfsade individer så länge vi blir älskade som barn och vuxna; att vi alla långt där inne vet att vi aldrig blev förvisade ur paradiset; att Jorden är vårt hem som vi alla är biologiskt betingade att älska och tro på.

- Tror jag.

Mvh:
Johannes