Vintern - skogsarbetets underbara tid.

Nu är det vintersäsong. Ja, säsong. För den kalla årstiden är långt ifrån den dvalande period den fått rykte om sig att vara. Snön kring fruktträden ska trampas till så att sorkarna inte orkar gräva gångar fram till rötter och bark; om du är en person som har för mycket att göra under sommaren för att ha tid med trädens beskärning så är det nu tid också för det; nya trädgårdsland ska planeras; de gamla landen behöver också de en tanke - så att man inte sår samma gröda som förra året eller åren före det på samma plätt.

Men kanske mest av allt är detta skogsarbetets säsong. På våren har de flesta odlare, vare sig han eller hon är självhushållare eller "bara" fritidsodlare, alldeles för mycket att stå i med markberedning, sådd och annat pyssel för att ha tid att vara i skogen. Dessutom är våren en dålig skogsarbetartid - åtminstone när det kommer till ved - på grund av savstigningen. Sommaren är på tok för varm och kvav och bemyggad för att locka till tungt yxande. Hösten är skörd och återigen markberedning. Vintern är den idealiska tiden. Få sysslor kan vara så - konstigt nog med tanke på hur hårt jobbet är - rogivande som skogsarbete vintertid.




Ved är ett utmärkt medel att värma sin bostad med. Den är billig (även om man köper kapad och kluven), den ger träning och motion och den är miljövänlig.
- Miljövänlig? Vänta nu lite här! Släpper de inte ut väldigt mycket koldioxid?
Mja... det beror på hur man ser det. Vid själva förbränningen släpper den ut mer än t.ex. pellets, elvärme, olja etcetera men om man tittar på hela bilden så ser det lite annorlunda ut.
Många av de andra energislagen har genomgått en lång och invecklad process innan den hamnar i din panna. Pellets kommer t.ex. oftast från ett kalhygge (vilket i sig är miljövidrigt både vad gäller Co2 och biodiversitet). Sen har den transporterats med lastbilar långväga omkring, den har flisats och pelleterats samt till sist återigen transporterats hem till dig. Elvärmen innehåller kol, kärnkraft, ödelagda älvar o.s.v. Veden däremot kommer från din skog eller - om du köpt den - från grannskapet. Den har visserligen oftast körts hem på en traktor eller något liknande men det är en i sammanhanget väldigt kort sträcka. Att leva av det man kan producera där man lever är nästan alltid en i miljöhänseende överlägsen metod.




Själv jobbar jag nästan uteslutande med äldre metoder (no shit). Motorsågen kommer fram någon gång då och då men det är inte ofta. Motorsågandet är långt mycket mer riskablet än reda kroppsarbete. Ett misstag och med lite otur kan man aldrig mer gå. För min del blir det timmersvans, yxa, timmerkrok och någon gång rep.
Motorsågen sägs ju vara så arbetsbesparande men jag vet inte om jag håller med: För att få råd med den bensin, olja och kedjeolja som sågen drar varje skogsarbetstimme måste jag lönejobba ungefär två timmar. Totalsumman på en timme i skogen är alltså tre timmars arbete. Ska man få en mer korrekt kalkyl borde man också räkna in införskaffandet av själv sågen, nya kedjor o.s.v. Då kanske vi är uppe i tre och en halv - fyra timmar per skogstimme. Nej, bättre så att gå ut med svans och yxa: Den ved jag arbetat mig till, på en timmes arbete med dessa gammalmodiga verktyg, är faktiskt ren förtjänst.




Sen blir det ju inte tråkigare när Cecilia (vår underbara granne) kommer med ardennern Lazy och hjälper till. :)


Mvh:
J

Reginas gåva.

Regina Lund ger bort en gåva.
Det var fint, så jag spred - eftersom man fick det.

Vad har Du gett idag (vad har jag gett)?

http://nothingbuttheveil.com/


Mvh:
J.

Skydda Skogen - upprop

Vi har i dagsläget närmare 2000 hotade arter i vårt svenska landbaserade ekosystem. I princip alla dessa arter är beroende av äldre skogar för sin överlevnad. Skogen är emellertid en av vårt lands mest lukrativa industrier och därför har regering och näringsliv sedan länge ett tätt samarbete på detta område - ett samarbete som hela tiden syftar till större och större naturuttag.
Föreningen Skydda Skogen har därför startat detta vetenskapligt välunderbyggda upprop för att hejda den negativa trenden. Skriv på du också, det är bara att gå in på nedanstående länk:

http://skyddaskogen.se/upprop/

Mvh:
Johannes

Syskon?

Vargen har tragiskt nog hamnat i skottlinjen mellan två läger inom det mänskliga samhället. Den har, på helt skiljda sätt, blivit ett symboldjur för två grupperingar som för ett krig mot varandra - tyvärr blir den enda verkligt lidande parten i frågan vargen.

Ytterst handlar vargfrågan om ifall vi människor som grupp kan acceptera en annan djurgrupp även om den då och då ställer till det för oss. Kan vi acceptera det vilda, kan vi acceptera riktig natur (till skillnad från domesticerad)? Alla andra arter har vi antingen fått att böja sig för vår vilja eller betraktar vi som våra ägodelar: Gräsen har blivit säd och vår mat, oönskade gräs bekämpas med gifter, skogarna har blivit plantager, hundratals djurarter har tämjts, avlats och blivit tamdjur och de djur som fortfarande bor utanför gärdesgården är vårt villebråd. Ja om man inte betraktar vädermakterna som levande varelser så finns det väl i princip ingenting som inte står under mänskligt förmyndarskap förutom rovdjuren - och bland dessa har vargen fått rollen som den vildaste och farligaste bland alla bestarna.
Det är klart att vargen tar tamboskap, hundar och vilt. Ingen sida i den tillkrånglade debatten förnekar detta. Vad vi istället borde tala om är människans självpåptagna roll som ägare och förmyndare av ALLT. Är vi skapelsens krona eller inte, det är frågan. Kan vi tillåta att någonting, någongång stör oss lite, lite grand i vår totala dominans. Kan vi tolerera det vilda? Detta är frågan - Vargen är symbolen. Kriget mellan de anti-vilda och de pro-vilda grupperingarna utspelas här i media men skördar sina enda offer i skogen.

Jag har bott på landet i större delen av mitt liv och fått en hel del intryck av jägarkåren. För att generalisera lite så skulle jag kunna säga att jag tyckt mig uppfatta två sorters jägare: De som först och främst identifierar sig som vanliga medborgare med barn, jobb och allt det vanliga men som också jagar ibland och å andra sidan de som identifierar sig främst som Jägare (deras jobb, fru och barn är inte mer än en parentes). Denna sistnämnda grupp har något lite desperat över sig. De är lika försoffade, överviktiga och tama som vi alla numera är men de trivs uppenbart inte med detta. De vill vara vilda, ha sinnena på spänn, vara ett med naturen... Men istället för att välja självförändring så skjuter de på och dödar allt som är vilt - sen återvänder de till sina tevesoffor.
Kanske har de - liksom jag - i sin ungdom närt drömmar om ett annorlunda liv, närmare jorden, men resignerat inför samhällstrycket. Vad vet jag. Det kan vara en förklaring men kan dock aldrig ursäkta en vuxen persons beteende.

Står valet mellan vissa mänskliga intressen och en annan arts överlevnad så är det en ickefråga.



Mvh:

Johannes Söderqvist - som haft egna höns, ankor, getter och hyst andras sommarfår.

Med tack till Maria "Vildhjärta" Westerberg, min älskade, för inspirerande diskissioner.

Pax Romana?

När romarna kom till gallerna i det som idag är södra Frankrike stötte de på något som de aldrig sett förut, en skördetröska. Enligt källorna ska den ha sett ut lite som en stor kam som med dragdjurs hjälp drogs över åkrarna och repade av de mogna axen. Det finns även keltiska bildbevis på att denna uppfinning verkligen existerat.
Romarna hade emellertid inget intresse av denna, eller av andra tekniska landvinningar som de erövrade folken hade använt för att förenkla sitt liv. Roms ekonomi var ju slavbaserad. Slavar får ingen lön och alltså har man inget att tjäna på att underlätta och förkorta deras arbetsinsats.
När sedan skördemaskinen återuppfanns på 1800-talet så berodde de framgångar denna maskin nu rönte paradoxalt nog återigen på vinningens princip. Nu var slaveriet (i och med amerikanska inbördeskriget) definitivt avskaffat och arbetarna hade lön. Det fanns stora stålar att tjäna på rationalisering och mekanisering. Jordbruket är idag näst intill helt mekaniserat, med massarbetslöshet, fattigdom och miljöproblem som följd. Maskinen blivit en symbol för att människan är överflödig.

Uttrycket att "tekniken är i sig självt inte ond" är så vanligt förekommande att det nästan kommit att bli ett talesätt - vilket i sig antyder att problemen med tekniken är så många att vi behöver ett rättfärdigande uttryck. Men visst, den är inte ond. Om den användes balanserat av oss alla för att underlätta vardagens sysslor: Om du och jag kunde ha en enkel liten skördemaskin för att underlätta det annars så tunga slåtterjobbet och spara våra ryggar så skulle det vara en helt annan sak än om vi gjorde det för att få ner priserna så att vi kunde konkurrera bättre på marknaden.

Kelternas samhällen var lokala (även om de hade handel, mer avancerad teknik än de "civiliserade" romarna, gruvor och en aristokrati). Kvinnan hade ägande- och som det verkar även beslutanderätt. De flesta var självägande bönder. När en ny uppfinning kom så spreds denna till gagn för alla.
Bestod skillnaden gentemot de krigiska, underutvecklade romarna bara i att deras samhällsstruktur inte var sammanhållen av ett centralt råd (som roms senat) i en huvudstad långt bort.
Det verkar onekligen vara så. Det som gav romarna deras fördel gentemot de "barbariska" folk som omgav dem var nämligen inte, som historien så felaktigt har lärt oss, deras grad av civilisation utan snarare att deras centraliserade system gett dem möjligheten att utveckla världens första yrkesarmé. Tränade soldater som kunde strida i grupp blev avgörande när de på slagfältet mötte "vildarnas" horder av stridande individer.

Hur ser det ut idag?

Jo vi är en splittrad skara idealistiska individer som fåfängt var och en för sig försöker välta systemet över ända. Borde vi enas? Borde vi bli som dem och dra ut i striden som en organiserad här? Eller borde vi organiserat dra oss undan och göra oss oberoende av deras produkter.
Om vi är äkta paganus (lat: "icke av Rom"), om vi är de som bor på heden, vill bo på heden och tror på heden (hedningar) och om vi tror att det livet är den rätta vägen att gå... då får vi också hålla oss undan från deras bröd och deras skådespel.
Om vi låter bli att någonsin möta dem på slagfältet, om vi skingras så fort vi ser deras standar och tackar nej till deras glaspärlor... då borde vi ha en chans.




Mvh:
Johannes