Du har väl inte glömt att Skogen är ditt hem?

"Jasså du bor där mitt ut i sjumilaskogen."
Ett inarbetat uttryck den där sjumilaskogen. Precis som "Skogens djup". Den tragiska sanningen är dock att det inte finns något djup eller några sjumils-skogar kvar. Dom är borta!
Här, i västra Värmland där jag bor, är en Skog sällan mer än 300 meter bred och kanske någon eller några kilometer lång. Dessa smala skiften flankeras nästan alltid av en granplantage på ena sidan och ett kalhygge på andra. Ett kalhygge är, som de flesta borde förstå, inte någon Skog. En granplantage - och det är kanske inte alla införstådda i - är inte heller någon Skog. Här är mörkt och extremt fattigt på både djur- och växtarter. Inte ens granen trivs något vidare här; den är allt som oftast angripen av olika svampar och parasiter. Om en granplantage är en Skog så är det en andligt död Skog. Den är att likna vid en sönderstressad, psykiskt och fysiskt sjuk person; söndermedicinerad och till slut helt oförmögen till allt. En granplantage bara står där och väntar på att avverkas.
300 meter är också det nya måttet på hur brett skogsbolagen vill ha mellan sina avverkningsgator. Ni kanske har lagt märke till det ständiga vägbyggandet ute i Skogarna de senaste två, tre åren. Vet då att detta är framtiden: 300 meter snabbväxande granplantage, sedan avverkningsgata. 300 meter plantage, avverkningsgata, o.s.v. Man jobbar även stenhårt för att få fram gran som ska växa färdigt på 20-30 år istället för 70.
Alla har väl hört att vi i Sverige planterar mer Skog än vi avverkar. Tja.. om man med återplantering menar att för varje 100-(eller fler) årigt träd vi tar ner så planterar vi minst en genmanipulerad, snart svampangripen, polsk granplanta, ja då är den svenska återplanteringen förvisso väldigt ambitiös.
Värre lär det bli (om vi inte gör nåt): I dessa peak-oil-tider där alternativa energikällor borgar för större och större summor för var dag som går så har Skogen blivit en ännu mer eftertraktad resurs än tidigare. Hus ska värmas, bilar få bränsle o.s.v.
Personligen tar jag både ett och två pinnsteg ner på stegen som kallas för "levnadsstandard" om det är vad som behövs för att vi ska ha någon riktig vildmark kvar i det här landet. Stångrakt!

Mvh:
Johannes von Förbittrad Söderqvist