Wednesday, October 04, 2006

Folkrörelsen för en världsdebatt om miljöfrågor.

Ja, nu börjar mina idéer tätna kring det här med folkrörelsen. Tack också till er som kommit med förslag och idéer.

För att vara med ska man egentligen bara behöva skriva under på: "Jag anser att miljöproblemet är vår tids största fråga och borde ges högst prioritet både inom den mediala och den politiska världen." Sådär bara! Busenkelt! Vem skriver inte under den namninsamlingen?
Syftet med hela organisationen är ju att få med sig så många som möjligt på att börja diskutera problemen. Syftet är inte att hitta lösningarna - även om vi sedan naturligtvis kan göra det (och bråka om det) internt inom nätverket. Om grundidén är så här enkelt formulerad kan ju ev. hela föreningar eller organisationer gå med.

Tanken är att alla ska få vara med, men att man så här i början kanske inriktar sig på att få med artíster, författare, konstnärer och forskare - alltså en blndning mellan publicitetspersoner och kunskapspersoner.
Att ha en anstrykning av konst och artisteri kan nog ha en hel del fördelar. Det skulle bli lättare att ordna event och festivaler t.ex.
Det hela ska inte vara organiserat som en förening - för vi har ju alla viktigare saker att göra än att sitta på styrelsemöten - utan bara som ett löst nätverk. En namnteckning på en lista med ovanstående textfras kanske är allt man behöver göra för att anses vara med? En konstant namninsamling, som växer år för år.

Själv knutpunkten för Folkrörelsen för... (F.F.E.V.O.M.) skulle kunna vara en hemsida, en portal, där alla aktiva personer som vill finns listade inom sitt specialområde. Så när jag behöver veta någonting om t.ex. slutförvaring av kärnavfall så kollar jag in ämnesguiden och jittar "Kärnkraftsfrågor". Jag klickar där och genast kommer det upp en hel rad med duktiga pålästa männsikor med egna undertitlar som "avvecklingsexpert", "kylvattensutsläpp" o.s.v. Till slut hittar jag någon som verkar kunnig i precis de frågor jag letade efter, nämligen "brister i slutförvaring" så jag klickar på henne och surfar vidare. Nu visar det sig att i just det här fallet hade inte den här personen någon egen hemsida och ville inte heller lämna ut sitt tel. nr. så nu har jag hamnat på en liten undersida som administreras av forumet. Här finns en e-postadress samt några länkar till artiklar som personen ifråga skrivit.

På hemsidan skulle man även kunna ha en insändar/artikel-bank där artikelförfattare frivilligt delar med sig av skrivna alster så att de kan användas vidare.
En blog har vi också på vår framtida hemsida, där alla som villfår skriva. Kravet här är dock att alla uppgifter, alla fakta, är korrekta. Detta ska nämligen bli den mest auktoriserade miljöblog som finns, där akademiker eller pålästa lekmän blandas med pålästa visionärer (om de nu inte råkar vara alltihop i en och samma person). meningen är att denna blogg ska vara den hippaste i sitt slag. Om p1´s blogkrönikan vill ha med någonting om miljön så är det hit de går. När en journalist på dn gör research för en artikel om miljön så är det hit han går för att se vilka de viktigaste frågorna är nu.

Personligen så är jag lite anti det här med datorfieringen av samhället - även om jag ser att det är en enorm möjlighet. Men vi måste också möjliggöra ett aktivt "medlemskap" för de som ingen dator har. Därför föreslår jag att man har ett gäng frivilliga som skulle kunna tänka sig att via telefon, brev o.s.v. hjälpa dem som är internetbefriade. Personligen skulle jag mycket väl kunna tänka mig en sån här uppgift. En person utan dator ringer mig och vill ha lite info om växthuseffekten som den behöver för att skriva en insändare i sin lokalblaska. Jaha, då surfar jag in på F.F.E.V.O.M. och plockar fram det bästa jag hittar.

Jaha, det var väl vad vi har just nu. Återkommer. Och som sagt: hör av er med minsta lilla idé.

Mvh: Johannes von Världsfrälsaren Söderqvist

2 Comments:

At 3:41 AM , Anonymous Anonymous said...

Tycker att utformningen låter väldigt spännande. Dock reagerade jag på en sak. Hur defenieras sanna uppgifter? Många saker är osäkra och dessutom blandas ofta känslor i fakta vilket görs att de inte är helt objektiva. Dessutom finns det forskare som påstår saker och visar sig vara finansierade av Exxon... osv.

Att sitta som en Nobelprisakademi och avgöra vad som är sant eller inte kommer att bli omöjligt. Här får diskussionen tas vid. Man jag själv känner väldigt starkt för försiktighetsprincipen, vilkn alltid får stryka på bakfoten och det finns egenintressen eller ekonomiska intressen inblandade. Så, istället för sanning eller inte sanning så brukar jag själv säga, så länge man inte vet effekterna bör man kör väldigt defensivt, dvs försiktighetsrincipen. Bra jobbat... det skall bli kul att se var det hamnar och vilket genomslagskraft som kan uppnås.

 
At 4:45 AM , Blogger Johannes said...

Hej min vän.
Sorry att jag inte svarat dig tidigare men jag håller just nu på att spela in en skiva (och renovera huset, giga, redigera en bok, o.s.v.)så jag har verkligen häcken full av raketer. Jag ska ta och kolla in dina inlägg mer noggrant snart.
Sanningen är relativ - naturligtvis. Vad jag menade är kanske snarare att vi ska försöka hålla tyckandeet borta och istället jobba så objektivt det går. Det finns sannolikt ingen forskare idag som kan överblicka och ge en korrekt bild av ex.vis. växthuseffekten, men att denna process äger rum och att den är farlig är väl närmare 98% av alla forskare eniga om.
Dagens sanningar är morgondagens fördomar.


Mvh: Johannes

 

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home