Nu börjar planeringen inför våren. Växthuset ska byggas klart, lagår´n rätas upp, fröer inhandlas (Jag hann inte ta egna i höstas), ved ska släpas hem från brötar i skogen och trädgården ska på alla möjliga vis förberedas inför odling. Tidigare i vintras jobbade jag i skogen, beskärde mina fruktträd etcetera, men vintern är också tiden för inomhusarbete i form av redskapsreparation och arbete på själva boningshuset. Det gamla vattenskadade golvet i badrummet har åkt ut och nu ska det in ett nytt. Ja och sen är det helt plötsligt vår med ved som ska kapas, klyvas, torkas och staplas, frön som ska sås, jord som ska beredas och allmänt stök.

Jag hör ofta folk som klagar över hur dåligt varierade deras arbetsuppgifter är och att det är för lite praktiskt jobb, för lite sol och för lite luft. Samma personer gnäller också över stressen, att de alltid måste jobba och att pengarna ändå inte vill räcka. Den här sista punkten är väl den enda jag kan känna igen mig i; det kan vara svårt rent ekonomiskt ibland. Men undra på det när min månadsinkomst motsvarar ungefär en fjärdedel av snittsvenskens. Å andra sidan kan jag ändå alltid äta mig mätt eftersom jag har egenproducerad mat och inte behöver jag frysa heller då jag använder den billigaste av alla energikällor, nämligen ved. Jag får vara ute så mycket jag vill och arbetet är otroligt varierat - även teoretiskt vill jag tillägga. Inte lyfter man en lagård på en hel massa ton utan att först ta sig en funderare. det samma gäller för badrumsrenovering och för vilka plantor som trivs bäst i vilken jord.

Fråga aldrig mig om vilka som har det bäst här i samhället av självhushållaren och kontorsmänniskan, då blir jag självgod och jobbig.

Mvh:

Johannes von Överjäst Självgodhet.