Cowboys eller indianer?

"Cowboys eller indianer?" En mycket vanlig av mig ställd fråga när jag var barn. Meningen var att man skulle svara vilka av de två man höll på. De flesta svarade ju indianer, men det fanns ett fåtal som faktiskt hejade på cowboysarna. Detta var ett enkelt sätt för mig att klassa in mina lekkamrater i goda och onda kompisar. Behöver jag ens säga att i min värld stod indianerna för gott och cowboysen för ont. På sätt och vis ser jag nog fortfarande lite grann på världen ur denna förenklade och fördomsfulla vinkel. Men va´fan... idag när jag och alla de där kompisarna är vuxna ser jag ju hur vi har blivit: Indianerna har kreativa jobb och filosofiska intressen, medans cowboysen antingen tillhör white-trashet eller är teknokrater på väg upp längs samhällsstegen, ständigt mässande det vansinniga tillväxtmantrat. Ok, jag kan väl inte påstå att jag idag ser på cowboysen som onda, bara som människor väldigt olika mig. För någonstans har det där vilda västern-perspektivet dröjt sig kvar, ja till och med vuxit sig starkare.

Nu är det nog dags med ett litet förtydligande här: Jag kan naturligtvis inte göra anspråk på att vare sig vara eller tänka som en människa från en helt anna kultur - kulturer som i de flesta fall också är utdöda sen länge. Barndomslekarnas idé om att "vara indian" har ombildats till någonting annat i mitt vuxna liv. T.ex: samtalar jag inom mig ofta med mina äldre, döda släktingar eftersom de är mina bästa rådgivare och mitt mest nogräknade samvete. "Hur skulle du göra här morfar?" frågar jag. Cowboypolarna tittar inte bakåt, till de döda, utan kastar stressade blickar i sidled på sina jämnåriga för att se om de själva ligger bra till, om de är hippa nog, om deras ansträngningar kan mäta sig kvantitativt med omgivningens. Jag får känslan av att indianpolarna oftast är mer intresserade av livet, luften, skogen och världen. Cowboysen har inte tid med sån skit: "Jag ska kolla priser på villaträdgårds-pool och sen ska jag se på travet." Indianerna ser att vi faktiskt alla en gång varit just naturfolk och att det kan finnas en enorm kunskap att hämta ur denna mänsklighetens i särklass längsta historiska period. Cowboysen ser historien som en spikrak linje av utvecklingssteg från primitivt till kulturfolk till högtstående, där varje nytt steg, per automatik, utplånar alla tankar och regler som fanns i det föregående. Som en naturlig konsekvens av detta blir också alla nu levande "primitiva" folk degraderade till lågtstående.

Så jag har börjat ställa frågan igen: Varje gång jag finner mig inbegripen i en diskussion med en människa där allting bara skär sig och hamnar på kollissionskurs så frågar jag: "Cowboys eller indianer?"

Johannes von Självförhärligande - Söderqvist