Allt hänger ihop - och rör på sig

Alternativet till marknadsliberalism är inte socialism utan lillsamhället. Storsamhället är alltid illa vare sig det rör sig om ett kapitalistiskt- eller socialistiskt sådant. Förr eller senare blir det korrumperat. Allt enligt principen att maktmänniskor söker sig dit makten finns oavsett ideologi. Kommunismen har i alla försök som gjorts med den misslyckats och det skulle kännas lite väl magstarkt att ”testa” igen då det inte finns, eller funnits, någon ideologi som orsakat Naturen och Människan så stort lidande.

Kanske är jag ute och seglar när jag säger att alla system förr eller senare blir korrumperade. Med korruption menar jag i det här fallet inte enbart att man klämmer ett par hundringar i polisens näve när man kört för fort eller vill skynda på sitt pass, utan snarare den grövre formen som att till exempel Volvo sällan betalat mer än 2% skatt under de senaste 30 åren; att mer och mer pengar, via räntepumpen, förs från offentlig sektor, naturskydd och samhällets mindre bemedlade till de rikaste av de rika. Egentligen menar jag nog med ordet korruption när ett samhälles förmodat demokratiska funktioner tagits över av någon maktansamling, till exempel den internationella marknadens krafter. Storsamhället är i alla sina fula maskeraddräkter alltid en ohållbar, icke långsiktig konstruktion.

Så vad ska vi då göra? Hur ska vi förändra världen till den underbara plats vi faktiskt har kraften att förändra den till?
- Inifrån, via politiken, är det vanligaste svaret man får. Men frågan är om det går… Vill man ta ut högre skatt av de rikaste så flyttar de och deras företag utomlands. Arbetstillfällen och dina väljare försvinner i ett svep. På samma sätt fungerar det om man vill göra någonting positivt för miljön: Att rädda Torsken och ersätta bensinen kommer sannolikt aldrig att bli några valvinnande frågor.
Problemet med att jobba inifrån är att det blir din fiende som skapar spelreglerna. Den verkliga frågan borde istället gälla vad det är vi vill förändra, rädda, lappa ihop… Är vårt system bra nog att ha som utgångspunkt för en förändring? Istället för att ta bort några gamla och lägga till några nya regler i fotbollsmatchen vi alla deltar i kanske vi borde byta sport helt och hållet… Ge oss på den mycket fridsammare idrotten boule; eller kanske inte ens syssla med det eviga tävlandet utan totalt byta fält till någon kulturell verksamhet istället.

Fundamenten i vår västliga kultursfär är i princip kristet mekanistiska. Det vill säga vi har en syn på samhället som om den vore en stor maskin med en massa löstagbara, lättfixade delar i: Räntan, banksystemet, jobben, matproduktionen, ja även alla vi levande varelser ses som utbytbara, mekaniska delar inne i denna maskin, som outtröttligt strävar på mot den enda sanningen (vetenskapen och/eller gud). Ur detta positivistiska, mekanistiska, kristna synsätt har hela vårt hierarkiska system – som i en stigande ordning förklarar de olika delarnas inbördes rang, med Naturens alla varelser längst ned och med människan och ett fåtal vita män, längst upp – vuxit fram.
Så kämpar till exempel flertalet av dagens feminister tyvärr inte för att vi alla ska hamna mer i balans med varandra utan för att lyfta kvinnor högre upp på samhällsstegen. Ja, det hörs ju till och med på ett sånt uttryck som ”samhällsstegen” att den som använder det ser ganska fyrkantigt på tillvaron: Enskilda trappsteg; alla med sin egen kultur och funktion.

Men tänk då istället en mer sammanhängande värld som inte betraktas som en maskin: en värld där allting hänger ihop och rör på sig; där man inte kan diskutera kvinnor, män eller överhuvudtaget Människan som en ur helheten löstagbar del. Denna värld var för inte så länge sen verklig för Samerna, Nenerna, en del an nordamerikas indianer m.fl. folkslag och den har en gång varit verklig även för oss.
Faktum är att den världen även nu är verklig eftersom livet inte är mekanistiskt. Inga lösningar kommer ur vårt nuvarande snuttifierade sätt att se på livet. Problemet är att om vi ger upp vår hierarkiska grundsyn kan vi inte längre inbilla oss att vi härskar. Men å andra sidan är det bara detta enda lilla vi behöver ge upp för att hamna på rätt stig igen: Härskandet.

Allt hänger ihop och det rör på sig: Häng med i flödet istället för att betrakta enskilda deltagare. Allt hänger ihop och det rör på sig: Det finns ingen skuld – den är en mekanistisk tanke – vi är fortfarande sammansmälta med livet, även om vi tillfälligt glömt bort hur man ser det. Allt hänger ihop: Känn din delaktighet. Allt hänger ihop: Gå ut i Skogen! Allt hänger ihop: Plantera ett Frö!

Mvh:
Johannes