Tillväxten och missväxten

Jag skulle inte vilja kalla Sverige ett socialistiskt land och inte heller ett kapitalistiskt. Ordet kapitalism antyder ändå, precis som socialism, att det finns någon som tänker och styr utifrån en viss värdegrund, en ideologisk inriktning. Samma indikationer ger orden liberal, konservativ etc. Jag skulle istället vilja kalla Sverige för ett konsumistiskt land.
Hela vårt ekonomiska system bygger på konsumtion, ja faktiskt ständigt ökad konsumtion av varor och tjänster. För ett tag sedan motsvarades våra pengars värde av en guldlikvid. Idag finns inget sådant reellt värde som matchar våra pengar. Något förenklat skulle man istället kunna säga att pengarnas värde idag är beroende av marknadens tilltro till allas vår konsumtion. Om vi konsumerar mera får vi tillväxt och en stabilt långsiktig tillväxt innebär en stabil krona.
Bara tanken på konstant, evig tillväxt är horribelt dum! Förutsättningen för detta är att människor ska kunna prestera mer och mer och att jorden ska kunna ge mer och mer (En fullständigt omöjlig utveckling som alla riksdagspartier idag bekänner sig till - i varierande grad). Det ligger alltså i sakens natur att vi ska konsumera en massa onödigheter; prylar som vi inte behöver och som vi till slut börjar känna oss ägda av. Ett limbotillstånd där inget annat räknas än små meningslösa, obetydliga belöningar.
Min samhällsmodell ser mycket annorlunda ut. Det finns ett gäng verkligt viktiga förutsättningar för mänskligt liv: Mat, husrum, viss trygghet, upplevelse av meningsfullhet (kan vara kulturutbud, problemlösning, variation i arbetet etcetera). I min modell hålls dessa förutsättningar på en konstant nivå, inget mer. Så vad ska då jag rösta på?!

Vi behöver inte mer varor som hjälper oss att slå ihjäl tid. Vi behöver tid att fundera över vad vi verkligen behöver.

Johannes Söderqvist
Artsit och numera opolitisk.