Heja kvinnofällorna!

Naturligtvis ska kvinnorna vara hemma med barnen. Varför ska de också jobba, supa, röka, stressa och slå sig fram? Om nu det ena könet redan gjort det här misstaget att lämna hemmet så varför ska det andra också följa efter? Den verkliga frågan borde istället vara hur vi får hem männen igen.

Naturligtvis ska folk få ha vilka jobb de vill, ja de liv de vill så länge de håller sig inom lagens råmärken och inte bli särbehandlade på grund av sitt kön eller sitt ursprung. Lönesättningen av idag med snopptillägg per automatik är en styggelse - "en svulst på samhällskroppen". Jag håller med de som säger att man ska ha samma möjligheter, i alla sammanhang, oavsett kön, bakgrund, sexualitet, åsikter och hobbies. Det stora undantaget är om man fattar det livsavgörande bslutet att skaffa barn. För barn ska vara med sin mamma OCH sin pappa. Människan (strängt taget: svensken och några få nationaliteter till) är det enda djur som brutit kontraktet med isn avkomma och valt att uppfostra dem på ett icke naturligt sätt.

I den här diskussionen är det lätt att polarisera och hamna i något av de två lägren dagis/samhällsfostran eller kärnfamiljsfostran. Förespråkarna för dagis/nattis/fritis och allt vad det heter är alltså de som på allvar tror att det bästa för barnen är att lämnas bort till att fostras av samhället. Inte alls olikt systemet i antikens Sparta (och vi vet ju hur det slutade). Denna grupp är de "moderna", de politiskt korrekta och som står i motsats till de reaktionära kärnfamiljsförespråkarna. Dessa senare anses och hävdar sig ofta själva stå för den ursprungliga modellen av hur barn ska tas omhand. Tyvärr kan man inte ha mer fel.
Kärnfamiljen har (som så mycket annat galet i vårr värld) sina rötter i den industriella revolutionen. När familjerna lämnar byn med sitt gemensamma liv och arbete för gruvan, bruket, staden så splittras den ursprungliga flocken och barnen blir helt hänvisade till föräldrarna. Eller snarare till modern; för i kärnfamiljens vagga fanns pappa ännu mindre till hands än idag. 12 timmars arbetsdag gav honom inte så mycket quality time med barnen.

Vi är flockdjur! I 100 000 generationer (eller mer) har vi strövat fritt och rört oss efter tillgången på mat. Barnen har varit med isna föräldrar 24/7, men samtidigt haft andra barn och vuxna kring sig - alternativmappor.
Dagisgenerationen har en gemensam tendens att betrakta sina föräldrar som idioter, eller i bästa fall som kompisar. Kärnfamiljsgenerationen å sin sida betraktar sin föräldrar som referenslösa gudar.
Kanske var forntidens barn de som såg på sina föräldrar som just föräldrar. Månne fanns en tillräckligt stor bit av denna syn kvar längre fram i historien när vi blivit bofasta jordbrukare. Vi levde ju trots allt i grupper då också.


Mvh:
Johannes von GöraSigOmöjlig Söderqvist

EXPERIMENTET

Just nu talas det en hel del om 3-g´ns eventuella hälsoeffekter. En del människor förespråkar här försiktighetsprincipen och säger att vi inte borde bygga ut förr´ns vi vet vilka biverkningar 3-g kan ge. Förespråkarna brukar då å sin sida svara i stil med att det inte föreligger några som helst kända risker. Lyckas någon sen bevisa hur farligt det verkligen är bemöts detta vanligtvis bara med att "riskerna är försumbara" eller till slut med ren tystnad - ett fantastiskt vapen tystnaden.
Min åsikt?
Tja, lungcancer drabbar sällan eller aldrig en 16 åring som rökt i två år utan oftast 50 åringen som bolmat sig igenom 30 år av sitt liv. Mobilerna har funnits i knappa 20 år. För mig är det klart som korvspad att vi kommer få i framtiden kommer få se biverkningar av att hela tiden trycka en liten microvågsugn mot hjärnan.

Allmänhetems inställning i såna här frågor verkar vara att "vi kommer ingen vart om vi inte är beredda att experimentera och ta lite risker". Men hur många experiment kan vi då tillåta på en gång frågar jag, hur många risker? Listan över såna här frågor som debatterats på liknande vis kan göras näst intill oändlig: Kärnkraft, oljeberoende (och utsläppen det orsakar), medicinindustrin, konstgödning, bekämpningsmedel, genmanipulation, kemiska tillsatser i maten, bantningsmedel, vulgäravel på husdjur, vulgärmedias inflytande på oss och våra barn o.s.v. o.s.v. o.s.v.........

Historiskt betraktat är egentligen hela nittonhundratalet ett enda långt experiment. I årtusenden innan var 99% av alla människors lott att samla, odla och jag. Men så kring förra sekelskiftet började vi experimentera: Vi grävde i de giftigaste hålorna, förmörkade skyarna med rök och tömde vår likgiltighet i haven. egentligen borde vi nu sätta stopp och säga: "Ok nu pausar vi här ett tag och tänker efter. Vilka av alla våra experiment har visat sig ofarliga och oumbärliga? Vilka av alla våra innovationer ska vi behålla och vilka ska vi skrota? Ska vi flyga till Mars och starta rymdkolonier eller ska vi återgå till agrarsamhället fast med en del punktinsatser av maskiner?"


Mvh:

Johannes von Storord Söderqvist