Växthuseffekt eller inte?

I vår lokala blaska Säffle Tidningen dök det häromdagen upp en insändare som ifrågasatte växthuseffekten och hänvisade till tidigare, historiska klimatförändringar som t.ex. lilla istiden som rådde från omkring 1400 talet till 1800 talets början. Ett vanligt, men ack så opåläst argument. Här kommer mitt svar:

De förändringar vi står inför är de största i mänsklighetens historia. Dessa fakta är mycket skrämmande och nästan omöjliga att ta till sig; perspektivet blir helt enkelt för stort. När vi människor ställs inför liknande kriser - privata eller värdsliga - som är större än vi riktigt kan hantera gör vi som vi alltid har gjort: Vi blundra, och finns det någon, mer eller mindre tillförlitlig källa, som påstår att vi inte har något att oroa oss över så tenderar vi att lyssna och tro på denna oavsett hur dåligt underbyggda hans eller hennes argument är. Växthuseffekten, å sin sida, är ett otroligt välunderbyggt faktum! Det är svårt att finna något annat vetenskapligt område där det råder ett så starkt konsensus som i denna fråga.

Det som gör dagens klimatförändring så speciell (och som gör att den avviker från andra, historiska förändringar) är hastigheten med vilken den sker. Egentligen är det inte fråga om en, utan många förändringar av vilka en del går ungefär tio, andra 100 gånger snabbare än tidigare förändringar. Ekologin hinner inte, till skillnad från historiska förändringar, anpassa sig till de nya förhållandena, med effekten att arter, skogar, jordar och vatten dör.

Vill man ha mer bevis är det bara att vända sig till vilken meteorologisk, biolog eller ekologi-institution som helst i (nästan) hela världen. I USA råder en viss tvekan om växthuseffekten , men denna tvekan är av främst politisk och inte vetenskaplig karaktär. Som exempel kan nämnas att det från mitten av 90-talet och fram tills nu knappt publicerats en enda vetenskaplig artikel i USA som ifrågasätter växthuseffekten.
99 procent av alla foskare inom området ställer upp på idén om klimatförändringen som en effekt av mänsklig aktivitet. Den återståendeprocenten jobbar nästan undantagslöst åt oljeindustrin eller dess lobbyister. Det är denna enda procent vi väljer att tro på.
Historien kan användas som verktyg i många situationer; som t.ex. att se mönster av flykt och paniskt blundande för problem i den mänskliga naturen, men inte vad gäller växthuseffekten.

Johannes von Ûber Söderqvist