Utrota Vargen?

Om länsstyrelserna får besluta i rovdjurfrågorna så kommer det inte finnas några rovdjur kvar!

Frågan om rovdjuren i allmänhet och Vargen i synnerhet är ytterst en fråga om människans vilja att dominera allt annat - att vi ser oss som skapelsens krona.
Vi kan tolerera en bil som kör över vår hund men inte att hundens anfader käkar upp henne, vilket väl annars, rent logiskt, borde ses som ett mycket mer betydelse- och nyttofullt sätt att dra hän än att bli överkörd. Likadant kan vi acceptera att hundstackaren blir skjuten av en annan jägare under jakt, men inte en vargattack.
Så talar idag även en del av de människor och organisationer som anser sig själva vara för en stor vargstam om att det ibland kan vara tvunget att ha "skyddsjakt på aggressiva individer". Men vad är en "aggressiv individ" i ett köttätande släkte? Det borde väl innefatta alla vargar (och andra rovdjur) som någon gång attackerat en hund, katt, kanin, fårbesättning, närmat sig ett gårdstun eller pinkat på jaktledarens revirmarkering. En Varg blir en "aggressiv individ" så fort den försvarar sitt revir mot en inkräktande hund, så fort den skiljer ut ett svagt djur (läs ett inhägnat djur) för att skaffa sig mat, eller när den söker sig närmare människan då alla storskogar blivit kalhyggen och granplantage. Jag tror att det här med aggressiva individer bara är nys! Att rovdjuren tar sitt rov är ganska svårt att komma runt och det är det här frågan egentligen handlar om; vår totala ovilja mot ALLT som inkräktar på VÅRT revir.

Ärligt talat, det är ingen katastrof när Varg tar ett får eller en kalv. Jag har bott nära olika bondgårdar på olika ställen i Värmland under en stor del av mitt liv. Jag har sett hur många spädgrisar som dör av att mamman lägger sig på dem på grund av att båsen är för små. Jag vet hur många kor och kalvar bonden själv skjutit och kört ut i skogen då de blivit skadade i hanteringen eller för deprimerade och apatiska av sina obegripligt trista liv. Det dör flera hundra gånger fler djur på det här sättet varje år än som tas av Varg, men glöm att det argumentet skulle komma att bemötas på ett riktigt sätt. Varje gård har ett svinn som bara beror på människan, men om en gård av alla Sveriges tusentals gårdar attackeras av en Varg; då tar det hus i helsike.

Nej frågan är mycket, mycket större än den så kallade aggressiva individen eller ens hela vargstammen. Den kretsar kring vår ovilja gentemot allt som sticker upp och utmanar vår rörelsefrihet och inbillade trygghet.
Jag menar inte att förenkla frågan till en enda kärnpunkt. Visst finns det ett mått av landet v/s Sthlm och andra känslosamheter som också är inbakade i rovdjursdebatten, men i grunden tror jag det handlar om den riktigt stora frågan - som för övrigt går igen i hela miljödebatten - vår vilja till total dominans.

Mvh:

Johannes von Oroad Söderqvist