Vill inte alla föräldrar vara hemma med sina barn hela deras uppväxt egentligen? Jo, så måste det väl ändå vara. Innerst, innerst, innerst inne måste det väl ändå vara " det rättas" kärna för varje förälder; att få vara med och ta hand om sina barn.
I sanningens namn måste väl här först sägas att jag inte har några egna barn - även om jag är en stolt gudfar sedan några dagar - men man kan ändå förstå vad det innebär att ha barn. Det tror jag alla människor kan eftersom det är ett så ursprungligt beteende - innerst, innerst inne.
I allmänhet betraktar jag det som en god gärning att sätta barn till världen, men i vår värld, i vår tid är jag inte så säker längre. För mig är det inte ett stort mysterium att folk inte skaffar sig fler barn (vissa politiker verkar ju så svårt att förstå detta). Återigen är det, "det rättas" kärna där inom oss som har gjort sitt jobb: För många människor - tror jag - skulle haft barn om de levt i en annan tid. Om vi vänder på frågeställningen istället och frågar oss varför jag skulle skaffa barn - ge mig något bra skäl. Mitt liv som fattig artist skulle jag bli tvungen att ge upp, min kreativa sida får stå tillbaka och jag får skaffa ett "riktigt" jobb. en familjs basbehov är inte mindre idag än på stenåldern och maten måste på bordet. Inte heller kommer jag träffa min avkomma speciellt mycket; några månader om jag tar ut all ledighet jag kan - vilket inte är nog för mig. Jag vill leva med min familj. Sist men inte minst vill jag inte skaffa barn. Man får barn eller så kommer de till en, man skaffar dem inte.
Dessutom finns det alldeles för mycket grejer att köpa, för mycket reklam och konsumtion som stjäl mitt fokus från vad som är viktigt. Alldeles för mycket porr, droger, bilar, smuts, politik och skit här för att jag ens ska kunna hitta något av de goda skälen i stacken av emotsägande.
Det är återigen frågan om den där intuitiva kärnan av "rätt" det handlar om. Jag är övertygad om att alla varelser har denna inre pendel som svänger mellan rätt och fel i varje upptänklig situation. Problemet är att jag, i denna vår tid, ofta har så svårt att höra den genom allt larm. Och vilket barn förtjänar en far som inte kan skilja mellan rätt och fel?

J. von Undrande Söderqvist