Ett Träd som faller är en liten del av Ragnarök.

Du kan alltid göra din röst hörd. Du bör alltid göra din röst hörd! När barn dör eller när Skogar faller, då är du skyldig dig själv att bli hörd. Visst kan man tycka och urskulda sig med att demokratin inte har ork att lyssna längre; att den reducerats till att bli de diktatoriska marknadskrafternas bländverk – en vacker, tankeavledande fasad. Men ha då samtidigt i åtanke att individens röst är en av få krafter som i historien, gång på gång, verkligen lyckats förändra på allvar. Gör din röst hörd även om dina argument inte är de vetenskapliga, även om dina meningar blir korta och rumphuggna eller för långa och tradiga; även om du är långt ifrån en kampskriftsförfattare.

En av våra äldsta bilder för att symbolisera undergången är den av en yxa som står vid foten av ett träd. En av våra äldsta heliga symboler är Trädet. När Karl den store ville krossa de hedniska folkstammar som fortfarande fanns kvar i till exempel delar av Tyskland så använde han just huggandet av de heliga lundarna och träden som ett effektivt terrorredskap mot de icke kristnas kultur. Idag är det inga vårdträd eller lundar som faller; det är Skogar! Det är hela länders ekosystem som krossas. Om vi ska ge våra förföräldrars mytologiska tankearv till oss någon som helst tilltro så är det undergången som är nära.
Det har sagts att Skogen här i Norden är vår själs spegelbild. Ljus och dunkel, djup och ogenomtränglig. Men hur förhåller det sig då med vår själ idag? Sjumilaskogen håller snabbt på att reduceras till en granåker med 700 meter mellan de leriga avverkningsvägarna. Allt är likformigt, rakt, ordnat, dött… dött… dött…

Gör din röst hörd. Skogen är just en av de där frågorna där folk av någon anledning resignerat. Konstigt nog då alla – ja i alla fall de jag talat med – som bott intill en Skog när den kalhuggits har reagerat. ”Det här kan inte vara rätt.” Ja, till och med flera skogsägare vilka själva beordrat avverkning har verkat gräma sig. Det spelar ingen roll hur många samhällsnytto- jobbtillfälles- eller tillväxtargument man matats med. Man känner instinktivt att det är fel! Men även om vi alla någonstans inom oss känner och vet vad som är rätt så agerar vi ändå inte särdeles mycket i denna synnerligen viktiga fråga. En förklaring kan givetvis vara att vi låter förnuftsdelen inom oss övertygas av skogsindustrins statistikstinna argument. Men på det hela taget beror nog tystnaden mest på att vi tror at vi är ensamma. Det är ju inte en fråga som syns på TV eller hörs i Ring P1. Grannen biter också ihop och tiger, invaggad i samma inbillade ensamhet som Du. Inte heller vet vi vart vi ska vända oss med en sån här vädjan. Vem bryr sig om Skogen – den har vi ju så gott om, eller…?

Men även om du inte har en enda vettig kanal eller person att vända dig till med din bitterhet, sorg, ilska eller med dina förhoppningar så kommer dessa att vända sig till dig om du framhärdar och gör din röst hörd.

Mvh:
Johannes

http://skyddaskogen.se/joomla/index.php