Friday, February 06, 2009

Ett Träd som faller är en liten del av Ragnarök.

Du kan alltid göra din röst hörd. Du bör alltid göra din röst hörd! När barn dör eller när Skogar faller, då är du skyldig dig själv att bli hörd. Visst kan man tycka och urskulda sig med att demokratin inte har ork att lyssna längre; att den reducerats till att bli de diktatoriska marknadskrafternas bländverk – en vacker, tankeavledande fasad. Men ha då samtidigt i åtanke att individens röst är en av få krafter som i historien, gång på gång, verkligen lyckats förändra på allvar. Gör din röst hörd även om dina argument inte är de vetenskapliga, även om dina meningar blir korta och rumphuggna eller för långa och tradiga; även om du är långt ifrån en kampskriftsförfattare.

En av våra äldsta bilder för att symbolisera undergången är den av en yxa som står vid foten av ett träd. En av våra äldsta heliga symboler är Trädet. När Karl den store ville krossa de hedniska folkstammar som fortfarande fanns kvar i till exempel delar av Tyskland så använde han just huggandet av de heliga lundarna och träden som ett effektivt terrorredskap mot de icke kristnas kultur. Idag är det inga vårdträd eller lundar som faller; det är Skogar! Det är hela länders ekosystem som krossas. Om vi ska ge våra förföräldrars mytologiska tankearv till oss någon som helst tilltro så är det undergången som är nära.
Det har sagts att Skogen här i Norden är vår själs spegelbild. Ljus och dunkel, djup och ogenomtränglig. Men hur förhåller det sig då med vår själ idag? Sjumilaskogen håller snabbt på att reduceras till en granåker med 700 meter mellan de leriga avverkningsvägarna. Allt är likformigt, rakt, ordnat, dött… dött… dött…

Gör din röst hörd. Skogen är just en av de där frågorna där folk av någon anledning resignerat. Konstigt nog då alla – ja i alla fall de jag talat med – som bott intill en Skog när den kalhuggits har reagerat. ”Det här kan inte vara rätt.” Ja, till och med flera skogsägare vilka själva beordrat avverkning har verkat gräma sig. Det spelar ingen roll hur många samhällsnytto- jobbtillfälles- eller tillväxtargument man matats med. Man känner instinktivt att det är fel! Men även om vi alla någonstans inom oss känner och vet vad som är rätt så agerar vi ändå inte särdeles mycket i denna synnerligen viktiga fråga. En förklaring kan givetvis vara att vi låter förnuftsdelen inom oss övertygas av skogsindustrins statistikstinna argument. Men på det hela taget beror nog tystnaden mest på att vi tror at vi är ensamma. Det är ju inte en fråga som syns på TV eller hörs i Ring P1. Grannen biter också ihop och tiger, invaggad i samma inbillade ensamhet som Du. Inte heller vet vi vart vi ska vända oss med en sån här vädjan. Vem bryr sig om Skogen – den har vi ju så gott om, eller…?

Men även om du inte har en enda vettig kanal eller person att vända dig till med din bitterhet, sorg, ilska eller med dina förhoppningar så kommer dessa att vända sig till dig om du framhärdar och gör din röst hörd.

Mvh:
Johannes

http://skyddaskogen.se/joomla/index.php

5 Comments:

At 3:09 AM , Anonymous Anonymous said...

All förändring, hur genomgripande den än är, har en gång börjat med en tanke hos en enskild människa. Så tro aldrig att du inte förmår att ändra något du tycker är fel.

Göran

 
At 4:12 AM , Blogger Johannes said...

Helt rätt. Tack!

J.

 
At 2:40 AM , Blogger Unknown said...

Varför säjer man att när någonting blir för mycket att det "stockar" sej i en, en urgammal liknelse när nåt blir för mycket. Dom som förr arbetade i skogen långsamt med häst och för hand, då fanns det tid att tänka och känna och att det måste för många varit med kluvna känslor dom såg skogen ligga lik vid körvägen. Vår tids skogsskövling som inte skonar något, utan minsta hänsyn till urgamla stigar, bäckar och biotop-er. Dagens "skogsbruk" sker från styrhytten i en processmaskin i ett rasande tempo och hur ska någon där uppifrån med miljonlån och akkordspiska och radion på "mix megapol" kunna känna nåt, reflektera och ta några som helst häns-
yn annat än till dom "lönsamma". Svensken har alltid sett sej som ett skogvandrande folk med stolt hänvisning till "allemansrätten", men när inga stigar och bäckar finns kvar inget att "Ärva" av tidigare generationers upplev-elser och erfarenheter av natur utan bara granåkrar kalhyggen och meterdjupa hjulspår kors och tvärs. Jag ser resultatet av dagens "skogsbruk"
dagligen när jag är ute och lufsar med hunden och det jag ser och känner "stockar" sej i mej och den maktlöshet jag känner bli bara svårare att hantera, så alla vi som ser och känner likadant, hur kan vi enas och bilda så stark opinion som möjligt, vi som "bara äger skogen i våra hjärtan. Naturvårdsverket tycks politiker/kapital göra som dom vill med, nu senast hotet mot strandskyddet.

 
At 2:22 AM , Anonymous Anonymous said...

det är en fin och välfunnen liknelse mellan dagens skövling av skogen och det historiska förstörandet av heliga lundar och vårdträd (som började redan när de kristna missionärerna kom hit, se t.ex. uppsala eller stenfinn). tack för den tanken.

 
At 1:49 AM , Blogger Johannes said...

Det är klart att man blir som förlamad och berövad alla känslor av att kunna påverka när en hel Skog huggs mitt framför ögonen på en. Men samtidigt är det viktigt för oss att komma ihåg att alla känslor av otillräcklighet är en produkt av vår tid och inte av oss själva. Personligen har jag blivit tvungen att välja bort att se på nyheter, debatter och en hel del sånt eftersom det bara får mig att känna mig otillräcklig.
Gör något bra för den eller det Du har framför ögonen istället för att stirra dig blind på allt vidrigt i världen som du inte kan göra något åt, det har blivit mitt måtto - och jag är ju såå jävla bra. ;)

Det kommer inom en snar framtid att komma upp en del info här om vad man kan göra när det gäller Skogen.

Tack för länkarna! och tack för alla era kommentarer.

 

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home