Cynism eller krasshet?

Cynism… Är det när vi ursäktar vår egen brist på handling med spelad uppgivenhet? Är det ett sätt att försvara våra trots allt medvetna brister?
Klassisk cynism – enligt de grekiska filosoferna som kallades cyniker (uttalas kyniker) – var egentligen mer likt det vi idag skulle kalla att vara krass. Man ifrågasatte allt i samhället; makten, ägandet, klasserna o.s.v. ”Du skall dö” var ett sätt att leva livet bättre, inte ett uttryck för att man redan gett upp.
Idag har däremot ordens laddning och betydelse ändrats. Att vara krass behöver inte alls vara samma sak som att vara cynisk. Krassheten kan vara en duktig hjälpreda när man vill se hur det verkligen ligger till – och alltså egentligen mer likt klassisk cynism. Så är t.ex. påståendet att ”Pengar är idag en avgörande drivkraft i alla samhällen” ett krasst konstaterande; det kan hjälpa oss att se var vi står och få oss att välja en annan riktning om vi skulle vilja det. Cynismen använder ofta exakt samma argument men tonen har – ofta nästan omärkligt – hårdnat.

”Money makes the world go round. People will be people always...”

- En textrad ur Amanda Jensens hit som går på radio mycket just nu. Cynism?

Det är så hemskt lätt att vara cynisk (i ordets nutida bemärkelse). Jag är det ofta, ofta själv. Det är liksom inarbetat i hela vår kultur och vårt sätt att vara. Vi kan spåra den i dagliga uttryck som ”Du är för snäll för ditt eget bästa” eller ”Du får inte vara så blåögd/godtrogen” eller i tankemönster som säger att man inte ska förvänta sig något för att slippa bli besviken. En marxist skulle kanske säga att cynismen är en kulturell fångvaktare som håller de lägre klasserna på plats genom defaitistiskt tänkande. Marxismen brister dock på den punkten att cynism är lika vanligt i alla samhällsklasser.

Men ärligt talat… Hur kan man vara FÖR snäll? Om man inte är godtrogen vad är man då; ondtrogen? Frågan handlar i slutändan bara om vem man själv vill vara. Skit samma om det inte hjälper regnskogen att jag ger femti spänn i kvartalet, eller att man blir fadder inte i ett slag avskaffar världsfattigdomen. Vem vill Du vara? Om du har en chans att hjälpa ett fattigt barn, ett plågat djur, en Skog, en Sjö… vem vill du vara?

Mvh:
Johannes