Varg!

Jag bor på landet - ja, mitt i skogen i Värmland faktiskt - och jag vill gärna ha Varg. Så; vad skönt att ha det sagt. Jägarförbundet, S.G.T. och andra extremistorganisationer vill ju gärna ha det här till att vara en staden-landet-fråga eftersom det vore en retoriskt sett lätthanterlig situation:
"Sthlmare kan kosta på sig att vara positiva till vargen då de inte har den inpå husknuten." Vi är emellertid många, kanske rent av en majoritet, här på landsbygden som är FÖR vargen, men det är bara jägarförbundets medlemmar som driver frågan i större omfattning.

Personligen har jag aldrig riktigt förstått frågan. Hur kan man vara för eller emot en art som är naturlig här, som hör hemma i vår svenska fauna?

Egentligen är vargdebatten, som jag ser det, tre olika frågor som borde diskuteras var för sig och inte som idag huller om buller.

1. Tamboskapen blir riven.

2. Konflikt jägare / varg

3. Är vargen inplanterad eller inte?

Att tamboskap blir riven är väl naturligtvis jobbigt för den det drabbar (fåret och dess ägare). Här borde staten gå in och verkligen hjälpa till med högre staket o.s.v. Bönder har stort inflytande i sina byar. Hatar storbonden vargen är det inte många som säger emot.
Sen vore det ju naturligtvis lättare att övervaka mindre besättningar av boskap (småbruk) än som idag, flera hundra djur på ett bete långt från gården och folk (konventionellt, korkat jordbruk).
Jag har själv förlorat får, i och för sig inte till Varg utan Lo, men vill inte ha dem utrotade för den sakens skull.

Konflikten mellan jägaren och vargen härör sig helt och hållet från det faktum att de konkurrerar om samma byte. Här är svaret lika kort som det är enkelt: Om en hel ras' existens ställs mot en av människans morbida fritidssysselsättningar så måste man ju döma till vargens fördel. Tuff skit!

Så till den infekterade frågan om vargen är inplanterad eller inte.
Spelar roll? Vargen hör ju till vår fauna! Den var i princip utrotad och nu finns den åter här!
Bra!


Mvh:
Johannes von SnartMordhotad Söderqvist