Människans natur

Finns, eller har den ädla, vilda, goda, samlar-jägar, ursprungsmänniskan som lever i samklang med sin omgivning någonsin funnits? Det är i alla fall en mycket vanlig framförd åsikt.

Om vi tittar på en tidslinje över förhistorisk teknologi så kan vi ju se att det inte är så att våra förfäder plötsligt, från att ha bott i hålor i marken, slickat i sig myror med tungan och knäckt kokosnötter med pannan en dag bestämmer sig för att bo i hus, odla och använda plog och yxa. Nej, vi ser snarare en teknologisk acceleration mot civilisation och domesticering som påbörjades mycket tidigare än vid jordbrukets inträde i historien. De teknologiska och biologiska förändringar som gjorde civilisationen möjlig har antagligen hållit på i över en miljon år, alltsedan eldens och pinnverktygets tid.
Det verkar faktiskt som om våra samlar-jägar-förfäder utrotade en massa arter. Ja, jag skriver "verkar" eftersom allt sånt här är mycket svårt att bevisa. Vad vi vet är att vissa arter dött ut strax efter det att människan först dykt upp just där och att de områden som uppvisade störst artrikedom var de med minst antal mänskliga urinnevånare.

En annan kontroversiell fråga är vad som egentligen hände med homo erectus och homo neanderthalensis? I böcker om ämnet läser vi oftast att de blev utkonkurrerade av homo sapiens sapiens. Vaddå?! Gick de upp i rök, eller begick de kollektivt självmord när de såg hur mycket snyggare pannben vi hade? Vad döljer sig egentligen bakom ordet "utkonkurrerade"? Om de plötsligt fick svårt att hitta mat måste ju det ha berott på att de blivit fördrivna från sina ursprungsområden, vilket ju i sin tur måste ha krävt tvång. Man brukar ju också höra att nordamerikas indianer blev "utkonkurrerade". Men kan man verkligen säga det om en folkgrupp som en gång uppgått till mellan 10 och 30 miljoner* och idag är en undanträngd spillra om 600 000 individer. Dessa idag kvarvarande indianer representerar bara en bråkdel av alla de hundratals stammar, folk och kulturer som en gång bebodde den stora kontinenten. Det är svårt att i detta sammanhang nöja sig med ett ord som "utkonkurrerade" i detta sammanhang, utrotade är mer i prick. Nåja indianerna finns idag kvar om än kraftigt decimerade men neandertalarna har inte setts till på mycket länge.

Människan är - vad vi vet - det enda djur som för sin överlevnad litar till kulturellt överförd teknik. Alla andra existenser på planeten lär sig allt om sin plats i livets väv medan människan lär sig gå utanpå samma väv genom vetskap om hur-man-fixar-saker som inte är beroende av naturen.
Ett vanligt argument från civilisationskritiker och miljövänner är att vi levde på ett hållbart sätt i över en miljon år innan vi gled vidare in i vår era av jordbruk och domesticering. Men tyvärr är det nog så att detta inte var vi. Det var våra mindre domesticerade hominidsläktingar (erectus och neandethal.). Homo sapiens sapiens som art uppstod efter det att elden redan var tämjd och stenverktyget redan fanns. Våra förfäder föddes in i en verklighet som redan var idéburen och tämjd. Vi var från första början anpassade till ett tamt liv med våra sköra ben, veka muskler, slöa sinnen och med en hjärna redan specialiserad anpassad på abstrakt tänkande. Kanske är det därför som vi verkar ha en inbyggd vilja att hamna i civilisation och domesticering.

Jag känner att jag vill avrunda denna utläggning nu, men ändå inte bli för krass eller cynisk.
Lösningar? Jag vet inte! Jag är själv en homo sapiens sapiens. Det kanske inte är vi eller jag som ska komma med svaret. Kanske är det min tur att lyssna.

Mvh:
Johannes von Domedagsprofet Söderqvist


((*) Ja, det är svårt att nå de exakta siffrorna när det gäller usa´s urbefolkning eftersom det är vi - inkräktarna som skrivit deras historia. Det finns alla möjliga uppgifter, allt från att de var bara 1 milj. En siffra som ofta amerikanska historieskrivare viftar med, men som är ringa trovärdig. Indianerna själva uppskattar att de varit uppemot 30 milj. och sannolikt skulle siffra hamna någonstans mellan 10 - 30 milj. )