Baka vårt eget bröd.

Jag flyttade hit till Gillberga med mina föräldrar 1984 när jag var sju år ung. Idag är jag 29 och har efter en massa runtflyttande återigen hamnat i Gillberga - fast i eget hus den här gången: Gillstenerud. 22 år har förflutit sedan jag först kom hit och jag ställer mig frågan vad fan är det som har hänt?!
För 22 år sedan fanns här tre livsmedelsaffärer, två banker, två mackar, tandvårdsmottagning, taxi, tre kiosker, skola, kommunal badplats, jag vet inte hur många bönder, plåtslageri, sågverk, sportaffär, minigolfbana, bio (visserligen bara någon visning i månaden, men ändå), ja här fanns till och med den gamle bysmeden kvar.
Vad finns då kvar av allt detta idag? Jo en livsmedelsaffär, en mack och tre bönder på bidrag! Ha gärna i åtanke att det riktigt stora dråpslaget mot den svenska landsbygden ägde rum långt innan jag ens var född. Under 50-70talen stod det stora slag som idag egentligen är över - och förlorat.

Den viktigaste striden att ta, i nästan all form av miljökamp, är den för landsbygden. Det är mot en i allra högsta grad levande sådan som all miljöstrategi måste sikta. Hur mycket vi än miljöanpassar och kravmärker våra städer med biltullar, gågator och rapsoljedriven lokaltrafik så är och förblir staden en stenöken oförmögen att försörja sig själv. Staden behöver (och suger ut) näring från omgivande landsbygd för att överleva. Staden är optimerad för förtjänande av rörliga resurser (primärt pengar) samt för konsumtion. Denna livsstil har i Sverige lockat så många från landsbygd in till staden att landsbygden inte fungerar längre. Dessutom, har det visat sig, finns det utländsk landsbygd som kan försörja svenska städer till ett mycket lägre pris.

Historiskt sett är staden en blandning mellan en handels- och fortifikationsplats, samt det nya bostället för det framväxande borgerskapet.
Idag är staden mer att likna vid cancer. Den växer på höjden likt tumörer på ett ställe istället för att sprida sig harmoniskt över en större yta och den dödar, som sagt, omgivningen.
Ska vi någorlunda klara av de många svårigheter som ligger framför oss måste vi börja bebo landsbygden igen. Det duger inte att bara köpa ekologiskt bröd inne i stan; transporterna av brödets råvaror och storskaligheten i hela projektet förvandlar alla produkter till synnerligen oekologiska sådana. Vi måste baka vårt eget bröd, av egna råvaror!

Chansen, att leva mera självförsörjande men med mindre arbetsbörda än i det gamla bondesamhället, finns faktiskt just nu. En lagom blandning av gammalt och nytt skulle faktiskt kunna skapa ett ganska drägligt samhälle för en större mängd djur (människan inräknad). Vi får inte glömma att 1800-talsbonden saknade rinnande vatten inne, tvättmaksin, hyudralik, vattenburen värme o.s.v. Tänk på hur stor del av dagen som gick åt till all den ved som behövdes till den öppna eldstaden eller till att hämta vatten i brunnen - ibland så långt som 500meter bort. Med bara en liten gnutta hjälp från bara några maskiner skulle landsbygden idag kunna föda så många med en mycket mindre arbetsinsats.
Vi ska inte tillbaka till statarlängan. Vi ska framåt, in i den relativt lätta självhushållningens tid.
Och allt börjar med en vilja att baka sitt eget bröd.

Kolla gärna upp regeringens utredning: "Bilen, biffen bostaden" på: http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/59/80/4edc363a.pdf

Mvh: Johannes von Pretentiös Söderquwist