Extas...

Vad är extas?
De flesta verkar se på ordet som någonting positivt.
Det gör jag med!
Samtidigt verkar det som om folk i allmänhet ser på det som någonting vilt, euforsikt nästan aggressivt. Är det så? Och i såna fall; när upplever nutidsmänniskan då extas? I orgasmen? Knappast på jobbet, om man inte har ett kreativt jobb. När vi klipper våra gräsmattor, hämtar tidningen, kör barnen till dagis?
Själv får jag säga att jag har upplevt flera olika sorters tillstånd som jag skulle vilja likna vid extas. I kärleksakten - det är självklart - men även en annan betydligt mindre ansträngande form. När jag går och släpar i skogen hemma, drar ris, kvistar stockar, sågar ved, kan jag efter någon timma erfara en sorts lugn. Men inte samma sorts lugn som när jag sitter hemma vid teven, eller ligger och läser en bok. Nej, detta är ett slags skogslugn när all oro försvinner ur kroppen; jag blir stark och fri och överlevnadsmässig. Jag är där jag är och ingen annan stans. Det är som om ett långsamt men ofantligt starkt tryck byggs upp inom mig. Samma sak i odlandet om somrarna. Det som är väsentligt löses och det oväsentliga upplöses.

En tredje form av extas är när jag står på scen. Inte heller då existerar något annat än det jag gör just då. Jag har nästan aldrig några minnen av en spelning. Jag minns en euforisk känsla, det är allt. Giget kunde lika gärna varit fem minuter som en och en halv timma - jag minns inte och har ingen tidsuppfattning.

Hm...tja...