Här i Gillsteneskogen blir jag sällan stressad. Även om mina arbetsdagar kan vara ända upp till 16 timmar i vissa fall så ska det jävligt mycket till innan magsyrefrätet eller telefonsignalångesten sätter till här ute. Blir det någon gång så är det ju bara att gå ut och ställa sig på landbacken en liten stund, stirra in i skogen eller fundera på om jag ska så lellåkern med lin eller hö till vår´n. Stressen släpper!
Men detta gäller bara här ute på landet. Kommer jag in till stan blir jag lika stressad som alla andra - även med ett kortare arbetspass än 16 timmar. Det är som om staden inte ger mig någon annan möjlighet än att tänka på mig. Alla fönster är fyllda med kläder och prylar som jag borde köpa för att duga; alla människor rusar fram och ger mig en känsla av att vara en slacker som strosar fram i min egen takt. De pratar mest om sig själva också, vilket gör att jag, per automatik, blir likadan. Staden är en ankdamm brukar man ju säga, men jag tror det är människorna i städerna som blir ankdammar. Ja, ja. Hur det nu än är med den saken så är Säffle en alldeles på tok för stor stad för mig och det är ju mig jag pratar om. Egentligen kan jag ju inte veta huruvida alla ni stadsbor är stressade eller ej. Antagligen är det bara jag som inte tål lika mycket.
Här på Gillsten får jag hur som helst väldigt mycket gjort på en dag. Jag vaknar upp vid nio eller så och går ner. Tänder i pannan, lyssnar på radio och lagar frukost. Medan jag dricker det sista frukostkaffet brukar jag skriva på någonting; en insändare, en bok eller som idag på blogen. Sen packar jag min ryggsäck med brev, ärenden, papper och en yxa och knallar skogsvägen ner en kilometer till mina päron. De har internet och det är här jag sköter allt administrativt kring Paganus och de andra projekten. På väg hem stannar jag till ett par timmar, tar fram yxan och jobbar i skogen. Sen är det lunch och disk och städ och brödbak och sånt innan det blivit kväll och jag åker iväg för att repa med något band. När jag kommit hem igen blir det middag och kanske några timmars datorjobb innan sängen kallar.
Till detta kommer alla udda arbetsuppgigfter som att lyfta lagårn´s hörnstolpar, byta köksgolv, bygga växthus (det kommer att ha kostat mig ungefär fem kr. när det är färdigt), odla, gräva damm, drännera och så vidare, vilket gör att rutinuppgifterna aldrig blir tråkiga. På helgen åker jag ut och spelar någonstans, får en kick och pengar i fickan.
Jo, jag har det bra här. Saknar bara Vildhjärta som bor i en annan skog sju mil härifrån. Längar efter henne!

Hm...typiskt. Bara för att jag skrev det där om att jag blir mindre självupptagen i skogen så har jag nu skrivit ett helt avsnitt bara om mig.

Johannes von Hyckel Söderqvist