Troende eller vetande...Kristendom och västerländska tankebanor.

Animister, panteister och andra grupper av troende folk är, just det; troende. Min tes är att kristna, till skillnad från dessa, anser sig själva vara vetande då de stödjer sig på "historiska fakta". Jesus gick på jorden, han helade och gjorde underverk och uppfyllde en massa profetior som fanns nedtecknade. Uppfyllandet av dessa gör honom enligt judisk - dåtida - tro till Messias. Alla judar ställde inte upp på detta, men några gjorde det och de fick en enorm inverkan på kulturen och historien. Utan det faktiska uppfyllandet av profetiorna (korsfästelsen mellan två banditer, återuppståndelsen etc.) är kristendomen ingenting. Jesus kan ju fortfarande vara en fantastisk myt - som han är för mig - men kristendomen är absolut beroende av dessa händelser - som sägs vara historiska.

De flesta äldre trosföreställningar såg inget hinder i att det kom en ny Gud då och då. Nordborna t.ex. tog ju till sig den nye vite guden Jesus antagligen som ett komplement. Detta förhållningssätt är däremot inget för kristendomen. Det finns bara en gud, ett sätt att vara, ett sätt att tro, ett sätt att se på saken, ett enda svar. Likheten med vårt moderna vetenskapssamhälle är slående. En diskussion i väst är en tävling som syftar till att en av de tävlande ska få rätt. Hur skulle världen ha sett ut om vetenskapen uppstått i Indien istället, där det är allmänt känt att två olika tankeriktningar kan ha rätt samtidigt? Europa har också varit där en gång. Nordborna nämnde jag tidigare men även romarna var panteister som tog till sig nya gudomar efter behag utan klagomål från någon högre statlig instans, tvärtom uppmuntrades införandet av nya gudar av staten. Romarna har som bekant haft en enorm påverkan på senare västerländsk kultur, men varför då inte på detta plan

Svaret är att det var romarna själva som ändrade på den saken. Kejsare Konstantin hade av styrespolitiska skäl länge försökt införa monoteism i imperiet, soldyrkan - vilket blev ett fiasko. Men så tog han en närmare titt på den där kristendomen, vilken vid den här tiden var en snabbt växande sekt i Rom. Jo, vid närmare eftertanke skulle den nog vara lättare att införa och passa hans behov av totalitarism bättre, än solgudstron. Sagt och gjort, kristendomen fick det bli. Alltså är kristendomen, så som vi känner den, inget annat än ett politiskt styrmedel. det finns bara en gud, en bok, en kyrka, en kejsare som kan ha rätt. Ur denna mylla grodde alla våra olika sentida riktningar, ex. humanismen och såsmåningom vetenskapens ättefäder.

Men egentligen är det sak samma om kristendomen haft en direkt inverkan på vetenskapen eller inte , den indirekta har varit minst lika kraftfull. Det är människor som är vetenskapare och alla människor tillför någonting av sig själv till sitt livsverk - det är ofrånkomligt. Hur annorlunda hade inte vetenskapen tett sig om en majoritet av världens vetenskapsmän inte varit jut män utan kvinnor. Skulle inte resultaten i forskningen sett annorlunda ut?
Men män och kvinnor i väst är ändå uppvuxna i samma kulturkrets och skillnaderna dem emellan är därför ganska små. Verkligheten gungar till vid tanken om grundvalarna i vår kultur varit helt annorlunda utformade. Bara lek med tanekn att vi i Sverige ännu idag skulle vara polyteister. Att bönderna skulle dyrka Frö, de opålitliga aristokraterna skulle dyrka Oden o.s.v. Gudarna sinsemellan kan ha väldigt olika uppfattningar om tingens ordning men vilken människa kan avgöra vilken av dem som har rätt?

I detta sätt att tänka och leva finns en helt annan verklighetsuppfattning förborgad. Ställningstaganden och därmed också handlingar utförs först efter moget övervägande - som en inbyggd försiktighetsprincip skulle man kunna säga. Rätt eller fel? Jag är hur som helst övertygad om att världen både skulle uppfattas och se helt annorlunda ut idag om vi inte haft kristendomen.

Mvh: Johannes von Pretentiös