"Lögn, förbannad lögn och statistik." - Twain

Jag håller med nobelpristagaren Harold Pinter i hans samhällsanalys att vi omges av ett nät med politiska lögner. En politikers primära mål är att ständigt utöka och behålla sin makt. Själv har jag - i min gröna ungdom - varit mycket djupt politiskt engagerad och kan intyga att detta gäller även på lokalnivån. Naturligtvis går det inte att alltid tala sanning och samtidigt behålla väljarstödet.

Men hur ljuger man då? Ja, det finns flera olika tekniker:

Reporter - Vad tycker du om miljöförstöringen?
Politikern - Naturen är ju allas vår stora moder som vi måste värna!

Ovanstående är ett vanligt exempel på hur man svarar utan att svara. Lögn, inte lögn...? Något svar på frågan är det ju i alla fall inte!

Hitler och grabbarna var mer inne på att stå rakt upp och ner och blåljuga medans de gestikulerade så vilt att ingen egentligen tänkte på vad som sades. Men den vanligaste - skulle jag tro - formen av politisk lögn är den när man genom ett felaktigt uppställt problem omformar ämnets moraliska grunder till sin egen favör.
Exempel på detta skulle kunna vara: -Hur många bomber är rätt att släppa över dem?
Man skippar helt det första och viktigaste ledet i diskussionen som borde vara: - Ska vi bomba dem? Är det verkligen moraliskt?
Ett annat exempel: - Det är upp till konsumenten att avgöra om denne vill ha mjölk från det konventionella jordbruket eller kravmjölk. Den korrekta frågeställningen borde vara huruvida det är moraliskt försvarbart att sälja något annat än kravmjölk. Eller till och med: ska den konventionella djurhanteringen få fortsätta?

Ha detta i åtanke när nyheterna rullar på teve eller i radion. Glöm inte heller bort medierna själva. Dessa har fått större och större makt vilken de naturligtvis är intresserade av att behålla. Tänk på det nästa gång de raljerar över om det är den eller den personen som bör hängas ut. Den rätta frågeställningen borde vara om det överhuvudtaget är rätt att hänga ut någon.

Mvh: Johannes von Pretentiös