Våra massmördarbarn!

Dödsskjutningar på ännu en skola. Varför, vad är det för en konstig trend? Ring P1, Rapport, pressen… alla frågar sig… Men ärligt talat är det så konstigt?

Om man inte fått umgås med sina föräldrar, inte fått vara till nytta, inte fått lära sig ta vare sig praktiskt eller känslomässigt ansvar. Om man lever i en västvärld där allt som räknas för en ung människa är betygen i skolan, som ju är en garant för rätt gymnasie- och högskolelinje så att man sen, som vuxen kan tjäna tillräckligt med pengar för att efter sin stressiga arbetsdag ha råd med en massa omedelbar, men betydelselös, tillfredställelse: Tv, porr, godis, dataspel, krogen, snabba bilar, prylshopping… Om syftet med min existens är att konsumera så mycket som möjligt för att skapa tillväxt så att vi alla ska ha råd att upprätthålla konsumtionssamhället… Ja då är det väl inte så konstigt om man ger upp, inser att livet saknar mening och bestämmer sig för att ta sig sin stora kick nu på en gång. Och vad kan väl ge en större kick, vara mer gränsöverskridande och inverterat självutvecklande än att bli den där massmördaren – hjälten från filmerna - som är en så totalt integrerad del av vår våldsamma västkultur och skjuta ihjäl en massa människor?

Det hänger inte på lärarnas brist på stränghet eller på att vi har för få skolpsykologer – nej inte ens på hårdrocken. Det är det grövsta underkännande en hel kultur kan få när våra barn självmant och oprovocerat väljer att avsluta sina liv som massmördare. Ja, det är faktiskt det totala underkännandet!

Det här är inget systemfel som går att lappa ihop. Det är en konsekvens av själva systemet!

Mvh:Johannes