Ett nytt kontrakt

En gång i tiden fanns det ett kontrakt mellan Jorden och människan; eller Du väljer kanske att istället för att använda ordet kontrakt säga att det en gång fanns en gemensam föreställning om att Jorden var helig. Vissa folk omfattar fortfarande denna idé och vördar kontraktet - andra gör det inte.

Frågan som jag skulle vilja ställa är; vad har vi egentligen vunnit på 10 000 år av civilisation? Ja, vad ÄR civilisation? Jo, för en sådär 10 000 år sedan började människan bli bofast till följd av att hon gjort den revloutionerande upptäckten att en åker kunde ge en jämnare tillgång på föda än insamlandet av vilda växter och att tämjda djur blev en sorts levande köttlager. Nackdelen var att arbetsinsatsen blev mycket större, så för att undslippa detta slitet började människorna göra överfall på varandra och ta slavar. I takt med att den här sortens överfall blev vanligare slöt sig bönderna och herdarna tätare samman och började resa pallisader. De muromgärdade byarna och såsmåningom städerna, markerar civilisationens födelse. Ur detta händelseförlopp har sen olika företeelser utvecklats som t. ex: fursteskap, storskaliga krig med en aldrig sinande uppsjö av nya vapen, nya religioner med inbyggda härskandeprinciper bättre avpassade för vår "nya" livsstil. Hela tiden har det varit en kamp om resureserna; malmen, de goda jordarna, de bästa hamnarna, om slavarna. Den stora nyheten på senare år är att vi lärt oss att utvinna och använda energi ur de fossila energikällorna och på så vis har kunnat ersätta de mänskliga slavarna med maskiner (åtminstone i vår lilla del av världen). Denna senare fas av mänskig inveckling har dock en mängd bieffekter som idag utgör det största hotet i mänsklighetens historia. Så, vad har vi egentligen vunnit?

Många naturfolk lever idag fortfarande efter det ursprungliga kontraktet, precis som vi gjorde för 10 000 år sedan. De har ungefär samma medellivslängd som den övriga, den civiliserade världens folk. Svält är mycket sällan förekommande (och när den är det går den oftast att koppla till den omkringvarande civilisationsprocessen). De har nästan inga av den "rika" världens välfärdssjukdomar och mycket få av den fattiga världens fattigsjukdomar. Krig är, i den mån de ens existerar, så olika våra att de knappt förtjänar namnet. De känner nog till mans en större samhörighet med Jorden som de lever på. Deras handlingar känns nog inte lika själlösa som våra. Antagligen känner de sig inte lika utbytbara i sin kultur som vi i vår - de är mer än kuggar i maskinen. Att stå som en främmande varelse i naturen är nog det som är dem främmande. Jag skulle tro att vi har väldigt mycket att lära av dessa folk.

Om vi inte blir tvingade därtill av någon världsomfattande katastrof så tror jag personligen inte på att vi här i den civiliserade världen kan gå tillbaka till något föragrart tillstånd och leva som samlare och jägare igen, men jag tror på ett nytt kontrakt. Om vi bara tillåter oss själva att leka och längta och om vi tillåter oss att ge upp tanken på herravälde och överhöghet så är det möjligt. Ja, det är egentligen allt som behövs.


Johannes von Domesticerad Söderqvist