EKOLANDET 2

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om hur ett samarbete mellan olika hushåll på landsbygden, för att öka graden av lokalt oberoende, skulle kunna se ut. Men vad jag glömde då och som kanske är bland det viktigaste är hur man faktiskt börjar. Hur kallar man till ett möte utan att bli någon slags ledare med krav på sig att vara den med alla de rätta tankarna? Hur undviker man sen att denna grupp utvecklas till att bli en vanlig, tungrodd förening med den klassiska hierarkiska uppbyggnaden? Hur får man folk att brinna för saken så att de självmant gör sin del av det nödvändiga arbetet? Efter många, långa samtal med vänner, sambo och mina egna motstridiga inre personligheter började en särskild idé att sticka ut från de andra i flödet.

Vi (jag och mina olika samtalspartners) hade alla varit på någon form av möte där det förväntades av en att man skulle ge sin vision för en levande landsbygd ord. Alltså; mötena fokuserade alla på "vad är det vi vill ha" - en helt konsekvent fråga för alla som vill bygga en ny sorts liv. Men problemet med detta tema är att det -förutom att fokusera på det inåtgående, själviska flödet, "att ha" - dels kan vara svårt och kanske känns krystat för en del individer att leverera idéer på det viset och att det genast bygger upp färdiga, långt bort liggande, svåruppnåeliga mål. Vore det inte bättre om vi alla bara presenterade vad vi redan nu har?

I den här modellen släpps alla fria att välja vad de vill bjussa på (om de ens vill bjussa). Om man vet vad alla andra har (som ju kan vara allt från grävskopor till böcker, till honung, till kunskap om en viss odlingsmetod, till ett partyband för 50-årskalaset) så är det ju lättare för individen att uppnå sina egna personliga, längre bort liggande, mål. Någon kanske skulle vilja öppna en gårdsbutik men känner sig hindrad av alla skatteregler som omger ett eget företag; men någon annan i gruppen kanske kan sånt här och erbjuder sin hjälp.
Det gamla bondesamhället måste ha fungerat någonting i den här stilen; alla visste ju som bekant allt om varandra. "Nils-Oskar på Flateklämman, han e allt en jäkel på rotkorgsflätning han". Eller: "Inga-Lisa på Där Väste vet allt om koas olika magar hon". Det var ett nätverk i ordet rätta bemärkelse som byggde på en näst intill medfödd kunskap om vilken skiftande kunskap som fanns på alla de olika gårdarna runt omkring. Det blir inget svåruppnåeligt mål med en flätad komposthäck om man vet att grannen kan just detta.


Mvh:
Johannes