Klimatbrev till riksdagen

Igår skrev jag ett brev till alla riksdagens ledamöter angående klimatet. Det är jävligt viktigt att de får veta vad vi tycker. Om inte de känner att de har vårt stöd så kommer de aldrig våga ta i med hårdhandskarna, vare sig i argument eller förhandling. Skriv du också!
Bara det minsta lilla mail är värt oerhört mycket.

Om inte annat så är det kul; du får antagligen en hel del svar och får sitta och maila med riksdagspolitiker.

Här nedan följer en länk till en sida där ni finner alla e-postadresser till riksdagens ledamöter, samt längst ner mitt brev, det jag skickade igår.

http://eukritik.se/index.php?vu=wblk&nuid=4294963502&cid=4294963501&cprntlnknuid=4294966171

När du mailar dem så skriv din egen adress i adressfältet och kopiera in ledamöternas adresser i "hemlig kopia"-fältet. Om du kopierar in alla adresserna i det vanliga adressfältet så kommer mottagardatorn att uppfatta ditt brev som spam.

Kopiera helst inte mitt brev - om nu någon skulle få den idén - utan skriv ett eget, personligt. Känner du att du har svårt att formulera dig så kan jag gärna hjälpa till. Maila mig dina åsikter, grunderna i det du vill ha sagt så hjälper jag till så gott jag kan.

Mvh:
Johannes

------------------------------------------------------------------------------------------------
BREV TILL RIKSDAGENS LEDAMÖTER -Johannes Söderqvist
------------------------------------------------------------------------------------------------
Nästan varenda kväll har jag gått ut, haft en stund för mig själv i skymningen och närapå gråtit av rörelse över allt det vackra, över Jordens enorma skönhet. Skogsbrynet i dova färger och jag – som är så underbart liten. Nu går jag ut och gråter över att vi som lever i denna tid mycket väl kan vara de sista som får uppleva denna skönhet. Det är inte döden i sig som är problemet. Utöver den milda bitterljuva känsla av förgänglighet som alltid infinner sig när jag verkligen upplever livet så har jag inget otalt med döden. Tvärtom är han min personlige guide till att leva fullt ut. Vi lever tills vi dör, det är tragiskt men är inget faktum som fyller min vardag eller ger mig ångest.

En tanke som däremot skrämmer mig bortom allt förstånd och som nu gör sig mer och mer påmind är att dö i en tid och i en värld där inget hopp längre finns. Det är den världen vi har att se fram emot inom en väldigt snar framtid om inte hotet från våra egna koldioxidutsläpp tas på allvar. En utjämning av dessa utsläpp måste ske senast år 2015, varefter de måste minska i ungefär samma takt som de hittills ökat, annars är risken stor att den globala snittemperaturen inom de närmaste 10-20 åren stiger med över 2 grader och alltså passerar gränsen för vad vi människor kan kontrollera. Stiger temperaturen mer än så riskerar t.ex. Sibiriens väldiga metangasfält, vilka hittills legat inspärrade av permafrost att slippa ut och den totala katastrofen är ett faktum.

Sverigedemokraterna klagar idag över att vi tar in alldeles för många flyktingar. Detta i en värld där det sällan finns mer än totalt en eller två miljoner flyktingar åt gången. Om de stora glaciärer smälter som förser Centralasien med färskvatten så snackar vi inte en eller två utan 100 – 200 miljoner flyktingar – och det bara från Asien. I en värld av krympande åkerarealer, skogar och energitillgångar blir konflikter allt vanligare, det vet vi med säkerhet från historien. När ekosystem rubbas kan arter försvinna mycket fort. Sjukdomar hos oss och våra djur kan bli vanligare, skadeangrepp på träd, grönsaks- och spannmålsskördar också. Allt detta – och mera därtill – kanske redan innan år 2060. Stormar, regn, torka och annat extremt väder med enorma kostnader som följd har redan börjat göra sig påmint. I dagsläget och inför klimatmötet i Köpenhamn är det EU som har den mest ambitiösa planen för utsläppsminskning, en plan som ger oss en ungefärlig 50 % chans att stoppa den illavarslande utvecklingen i tid. Duger det? Ska storfinansen få diktera, inte bara hur vår framtid ska se ut, utan om vi har någon framtid alls? Det är ER vi har valt, inte dem! Det är OSS ni ska lyssna på, inte dem!

Om vi ska ha någon chans att klara upp det här måste vi alla delta i processen, det säger sig självt. Vi måste handla närmare och närproducerat, på alla sätt minska på transporter av både oss själva och de varor vi behöver, inte använda så mycket papper, acceptera en vindsnurra på grannens tomt, äta mindre – eller kanske inget - kött… kort sagt vore det bäst om vi kunde leva av det vi kan producera där vi lever, i mitt fall Värmland. Men utöver allas vårt vardagliga engagemang behövs även Du.
Jag – och många med mig – skulle stödja den politiker som vågade ifrågasätta tillväxtmantrat; som vågade inse att tillväxt bara är ETT av de många redskap samhället har att tillgå för att uppnå drägliga livsnivåer.
Låt u-länderna genomgå den fas av tillgångsnationalisering och tillväxt som vi en gång genomgick. Låt oss å andra sidan plana ut och down-shifta. Mer än någonsin behöver vi en politiker som inte bara kan konsten att få rätt utan också har rätt – och vågar säga det. Jag hoppas och tror att Du gör det; att du är den sortens människa som inser att det bara är förlorare som ångrar sig och kommer med bekännelser på sin dödsbädd.
I slutet av varje civilisation som människan har skapat har det alltid visat sig att det rådande systemets tillskyndare haft fel och att någon av domedagspredikanterna haft rätt.

Ytterst är det här inte en fråga om ”vilket system vi vill ha”; om konsumentmakt eller producentansvar, om den ”politiska arenan” eller näringslivet… det handlar om vem Du vill vara!
Vill Du vara den som löpte med, hellre lyssnade på ekonomiska argument än ditt eget hjärta… eller vill Du vara den som gjorde rätt?

Mvh:
Johannes Söderqvist
Toltan, Ängbråten
67194 BRUNSKOG

0570 53088