Tuesday, February 28, 2006

Världskris!

Oljekrisen?
Finns det någon där ute som egentligen begriper vad vi står inför? Att säga oljekris borde vara det samma som att säga världskris, så varför inte göra det rakt ut?
Vår teknokultur är så hårt knuten till oljan att vi skulle gå tvärunder om den försvann idag och frågan är om vi kommer klara de 40 - 80 årens övergångsperiod som vi nu står inför - ja: Nu.
I år, nästa eller möjligtvis år 2008 når världsproduktionen av olja sin höjdpunkt; d.v.s. att den stadiga ökningen (á 2% per år) i uttaget av olja når sin kulmen, sen bär det utför. När den dagen kommer - idag, imorgon - då det plötsligt fattas ett fat för att tillfredställa världsmarknadens oljetörst då kommer priset på "det svarta guldet" att börja skjuta i höjden på riktigt - och de flesta andra priser med det. Det stora flertalet producenter av alla de ting vi anser oss behöva och all den mat vi äter är lika beroende som bilisten ute på en resa; när oljan tar slut eller blir för dyr, ja då slutar också fordonet att röra sig. Värsta exemplet är kanske just livsmedelsproduktionen. Det var oljan som avfolkade landsbygden en gång i tiden. Maskiner med förbränningsmotorer och hydralik ersatte de mångas händer och gjorde bonden till en ensamarbetare. Ja, denna jordbruksreform gjorde det möjligt för oss att låta några få försörja det stora flertalet, som sen i sin tur kunde börja ägna sig åt någon annan sorts produktion.
Vad händer då med våra lvsmedelspriser om oljan blir riktigt dyr? Jo de kommer naturligtvis också raka i höjden. Ett stort problem, som ytterligare försvårar det hela, är att Sverige idag är långt ifrån självförsörjande på livsmedel. En stor del av allt vi sätter i oss är ju importvaror och denna import är i allra högsta grad beroende av olja. Tillfogas kan också att den konstgödning och de bekämpningsmedel som används inom jordbruket av idag tillverkas av olja.

Lägg en kurva av världens oljeproduktion de senaste hundra åren över en kurva som visar världstillväxten under samma tidsperiod och ni ser snart att de två i princip är samma diagram. Vår tillväxt är olja! Och nej! det finns ingen känd energiform att konvertera till.

Kolla gärna upp:http://www.2000taletsvetenskap.nu/oljekris.htm
eller:www.gunnarlindgren.com
eller: http://www.gunnarlindgren.com/oljebrist.PDF
eller: http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer41/Books/tariq_ali_gunnar_lindstedt.html
eller: http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/59/80/4edc363a.pdf

Mvh: Johannes von Pretentiös Söderqvist

Friday, February 24, 2006

RÄTTIGHETER???

"Alla har rätt till ett häftigt kök!"
Jag måste säga att jag blir hyfsat provocerad av den reklamen.

Vad skulle vi egentligen ha rättighet till om vi fördelade all världens resurser på all världens medborgare? Hur stor blev min kvot - min rättighet? Ja, tänk om vi till och med skulle tillerkänna djuren ens lite rättigheter och ta med dem i vår lilla fördelningslek - hur stor skulle min kvot bli då? Sannolikt ganska liten! Ändå hör jag detta tillväxtmantra överallt, hela tiden.

Den odlingsbara arealen jorden håller är idag i bruk. Faktum är att den minskar. Vi förlorar varje år några procent på ökeninvandring och annan erosion. Några nya områden kan vi inte räkna med, då beredandet av dessa från vildmark till odlingsbar jord nästan alltid kostar mer än det smakar. Skogar skulle visserligen kunna fällas, men detta skapar andra välkända problem istället.
Om vi fördelar ut all jordens brukade areal på världens människor får vi ett snitt på 0,20 - 0,12 hektar mark per person (beroende på vilken undersökning man läser). På en sådan åkerlapp skulle var och en världsmedborgare idag troligen kunna överleva men samtidigt få finna sig i att dras med kroniska bristsjukdomar. Textilier från växtriketär det bara att säga bye, bye till. Likaså en köttvarierad diet. Socker, kaffe, kakao, alkohol, tobak med flera varor skulle vi också behöva säga adjö till.
Odlingsmarken är bara en av de resurser vi använder oss av. Vidare har vi alla metallerna, skogarna, oljorna, gaserna etc. Gemensamt har de att de alla är ändliga. En ökad konsumtion av en större grupp människor - allt enligt tillväxtmantrat - kommer mycket snabbt att kasta oss tillbaka till en tid långt för stearinljusets epok. Hej då levnadsstandard över huvud taget!

Jag hoppas på en cirkulär framtid med elektriskt ljus för alla; där vi slipper tvätta kläder i sjön om vintern och där en viss del av arbetet kan förenklas med maskiner. Min morfar föddes i en statarlänga 1905 och han tog tidigt ur mig alla villfarelser om "den gamla goda tiden" där folk bröt sin rygg, mjölkade tills händerna kroknade, svalt och frös och barn såldes till lgstbjudande på auktion. Det är just denna "gamla goda tid" jag vill undvika att hamna i igen. Men inte var det chokladkakan, 3g-telefonin, märkeskläderna, teve´n eller ens datorn som tog oss ur den krisen. Nej, det var omfördelning av resurser, skola för alla, hälsovård, rösträtt, kylskåp, tvättmaskiner och desivon som kirrade biffen. Det är mer av dessa innovationer och reformer som jag hoppas kunna erbjuda världens folk - inte mer av allt det onödiga skräp vi omkring oss idag.

Det är vi i väst som har all makt i våra händer! Om inte vi tar ett steg framåt mot ett hållbart samhälle kan vi inte räkna med tredje världens goda vilja.

Johannes von Pretentiös Söderqvist

Thursday, February 23, 2006

Baka vårt eget bröd.

Jag flyttade hit till Gillberga med mina föräldrar 1984 när jag var sju år ung. Idag är jag 29 och har efter en massa runtflyttande återigen hamnat i Gillberga - fast i eget hus den här gången: Gillstenerud. 22 år har förflutit sedan jag först kom hit och jag ställer mig frågan vad fan är det som har hänt?!
För 22 år sedan fanns här tre livsmedelsaffärer, två banker, två mackar, tandvårdsmottagning, taxi, tre kiosker, skola, kommunal badplats, jag vet inte hur många bönder, plåtslageri, sågverk, sportaffär, minigolfbana, bio (visserligen bara någon visning i månaden, men ändå), ja här fanns till och med den gamle bysmeden kvar.
Vad finns då kvar av allt detta idag? Jo en livsmedelsaffär, en mack och tre bönder på bidrag! Ha gärna i åtanke att det riktigt stora dråpslaget mot den svenska landsbygden ägde rum långt innan jag ens var född. Under 50-70talen stod det stora slag som idag egentligen är över - och förlorat.

Den viktigaste striden att ta, i nästan all form av miljökamp, är den för landsbygden. Det är mot en i allra högsta grad levande sådan som all miljöstrategi måste sikta. Hur mycket vi än miljöanpassar och kravmärker våra städer med biltullar, gågator och rapsoljedriven lokaltrafik så är och förblir staden en stenöken oförmögen att försörja sig själv. Staden behöver (och suger ut) näring från omgivande landsbygd för att överleva. Staden är optimerad för förtjänande av rörliga resurser (primärt pengar) samt för konsumtion. Denna livsstil har i Sverige lockat så många från landsbygd in till staden att landsbygden inte fungerar längre. Dessutom, har det visat sig, finns det utländsk landsbygd som kan försörja svenska städer till ett mycket lägre pris.

Historiskt sett är staden en blandning mellan en handels- och fortifikationsplats, samt det nya bostället för det framväxande borgerskapet.
Idag är staden mer att likna vid cancer. Den växer på höjden likt tumörer på ett ställe istället för att sprida sig harmoniskt över en större yta och den dödar, som sagt, omgivningen.
Ska vi någorlunda klara av de många svårigheter som ligger framför oss måste vi börja bebo landsbygden igen. Det duger inte att bara köpa ekologiskt bröd inne i stan; transporterna av brödets råvaror och storskaligheten i hela projektet förvandlar alla produkter till synnerligen oekologiska sådana. Vi måste baka vårt eget bröd, av egna råvaror!

Chansen, att leva mera självförsörjande men med mindre arbetsbörda än i det gamla bondesamhället, finns faktiskt just nu. En lagom blandning av gammalt och nytt skulle faktiskt kunna skapa ett ganska drägligt samhälle för en större mängd djur (människan inräknad). Vi får inte glömma att 1800-talsbonden saknade rinnande vatten inne, tvättmaksin, hyudralik, vattenburen värme o.s.v. Tänk på hur stor del av dagen som gick åt till all den ved som behövdes till den öppna eldstaden eller till att hämta vatten i brunnen - ibland så långt som 500meter bort. Med bara en liten gnutta hjälp från bara några maskiner skulle landsbygden idag kunna föda så många med en mycket mindre arbetsinsats.
Vi ska inte tillbaka till statarlängan. Vi ska framåt, in i den relativt lätta självhushållningens tid.
Och allt börjar med en vilja att baka sitt eget bröd.

Kolla gärna upp regeringens utredning: "Bilen, biffen bostaden" på: http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/59/80/4edc363a.pdf

Mvh: Johannes von Pretentiös Söderquwist

Wednesday, February 22, 2006

Rösta...?...

Nu börjar frågan dyka upp igen från höger och vänster om vad man ska rösta på. Personligen lyder frågan om jag ska rösta över huvud taget. Ska jag det? Jag vet inte!
Jag vet att jag gärna skulle vilja, men på vad och varför? På vilken vision skulle jag lägga min röst när inget enda av våra politiska partier talar om en enda av de verkligt viktiga frågorna? Var är det totala stoppet stoppet på all miljöförstöring?! Var är fred på jorden?! Var är ett lugnare liv där hjärtat slipper ha en vilopuls på 93 bpm? Var är världens bästa skola, fri från mobbing, där eleven lär sig tänka istället för att stapla fakta på hög? Var är den definitiva, totala skuldavskrivningen för tredje världen?

Nej precis några sådana visioner finns det ingen politiker idag som kommer med och i ärlighetens namn... varför skulle jag i såna fall rösta på någon av er?

Har våra politiker ens någon verklig makt? Tja, nja, nej det kan man nog inte säga. Världens 52 största maktansamlingar är idag företag; först på plats 53 kommer "supermakten" USofA. Därefter följer ytterligare några företag innan nästa land - Japan - dyker upp i heirarkin. Att sverige hamnar mycket långt ner på denna lista behöver jag väl knappt påpeka.
Nej, det enda våra politiker idag vågar prata om är olika "tillväxtpaket" - naturligtvis; dessa ligger ju i de stora företagens intresse.
För det första tycker jag att själva ordet "tillväxt" är ett dåligt valt ord. Det ger oss intrycket av prunkande trädgårdar och stora skördar. Men det enda som på sikt växer i vårt konsumistiska samhälle är sopbergen och kärnavfallet. Tillväxt leder till utarmning!
För det andra... Finns det någon där ute som märkt av vår goda svenska tillväxt? Jag vet att jag varken fått det bättre eller sämre under dessa rekordår! Finns det någon där ute som fått det bättre i skolan, renare luft, mindre stress på jobbet eller som tagit sig fram snabbare i vårdkön? Finns det, det?


Johannes von Agitati Söderqvist